På morgonpromenaden

Under snön vilar sommaren

Monument över våra tre onödiga kommunalråd.

Raketer är överflödiga. Låt oss vifta med dessa fanor i stället!

På spåret

Var finns denna snygging???

Nyårsfundror

Sista dagen på året. Tid för reflektion och kontemplation. Inte hade jag den endaste liten tanke på att jag kunde bli arbetslös, förra nyårsafton. Nä då låg ett arbetsfyllt 2010 ångande framför mig. Men nu ... hur sjuttsiken ska det bli? Min lite dramatiska läggning är igångtriggad. För tänk om ...
Ett aktivt år är till ända. Jag har rest mycket, två utlandsresor minsann och två Stockholmsturer. En resa till släkten i Jämtland och ett par till Kiruna har det blivit. Alla lika trevliga. Mina planer framåt i tiden är att resa. Blir jag utan jobb får det begränsas till inre resor.

Min hälsa är och har varit god under året även om likstelheten är framträdande under tidiga morgontimmar. Dock kan den bevekas med lite yoga.

Dagen skall ägnas åt lite hushållsnära sysslor och hälsobringande aktiviteter. Kanske en vinskvätt till middan. Kanske inte. Läshäng blir det i alla fall i stor utsträckning.

Kallprat

Är tiden inne för att skrota partipolitiken? Jag menar att välja mellan Expressen eller Aftonbladet, gör ingen skillnad i dag. Nu har vi ju fått en ny landsfader i Fredrik Reinfeldt. Då är väl allt annat överflödigt. Eller ... men hur blir det då med ett rättvist samhälle då? Får vi inte en massa trashankar och tiggare strykandes kring våra kvarter? Som tigger och har sig. Visst ja, glömde, vi har ju alla välgörenhetsgalor på teven där vi storsint och rörda till tårar, får ringa in och lämna bidrag till de sämre besuttna och samtidigt kan vi VINNA en bil eller nåt annat vi behöver.

Vädret har i alla fall fixat till sig, det finns hopp om att överleva även denna vinter.

Köldknäpp

Minus 35 grader. I dag är deoderant överflödig. Inte en enda svettdroppe kommer att klämmas fram varken i armhålor eller andra hålor. Vem sjutton har prenumererat på denna vinter. Jag är turfri.
I kväll reser han hem, min mittimellan. Huvudstaden har blivit hans hem och han behövs säkert där men här blir det lite fattigare.

Drygt 28 veckor kvar. Det blir många dagar att träna bort flygrädsla på.

Tisdagstankar

Två ryska journalister har troligen förgiftats med kvicksilver, det får konsekvenser om man är kritisk till potentaterna i det landet. Jag niger i ödmjukhet och tackar någon förr att jag blivit född i vårt land. Jag har ju inte stuckit under stol om vad jag gillar de styrande, till och med kommunledningen har jag ibland öppet kritiserat. Usch jag hade nog varit proppfull av kvicksilver om jag bodde där. Även om vintern har varit ovanligt grinig så föredrar jag livet här.

Dagens horoskop i NSD lyder: "Avvisa inte ett generöst erbjudande och nonchalera inte andras önskemål, även om du inte delar deras uppfattning i alla frågor". Jösses, får jag ett generöst erbjudande vad det än må vara så självklart är det välkommet i dessa lte orostider vad det gäller jobbet, och jag brukar ju lyssna på andra ... eller ... hmm. Ett förbättringsområde kanske.

I går beställde vi Kanadaresan, mittimellan och jag. I mitten på juli lyfter vi mot ett nordamerikanskt äventyr.

Annan dag

Nu är glada julen slut slut slut, ja nästan i alla fall. Och då blir det tokrea på alla affärer. Halva priset på det man köpte dagen innan. Fast sånt vet man ju. Det är alltid så varje år. Det jag inte visste var att mina kollegor och jag också snart ska reas ut. Inte som mellandagsrea dock utan lite senare. Den nya organisationen ska sjösättas i februari är det tänkt och då med nya roddare i båten. "Gamla kvastar sopar bäst" verkar vara ett främmande uttryck för de styrande i kommunen.

Jag har börjat morgonen med yoga och kontemplativ promenad i tidig timma. Läkande verksamheter för en orolig själ.

Juldag

Fort var det gjort. 2010 års julafton är historia. Det blev en lite avslagen kväll beroende på nattklöset som höll mig vaken halva förra natten. Men ändå julmysig med ostbricka i trevligt sällskap och Kanadaskype.
I dag blir det en hasamasadag. Jag försökte kurera migränen med Ipren och tidig promenad, men det tarvades sömn och efter två timmar välgörande ... så mår jag hyvens.
Kvällen ska ägnas åt positiva tankar och kortspel.

Julklapp från arbetsköparen

Idafinas bilder från Sunne.

Jag kände det på mig när vi simpla arbetare blev inbjudna till att vara med i kommunens planer på att omorganisera i omsorgsverksamheten. När har vi tillfrågats tidigare? Nåt skumt är det har jag sagt till min närmaste omgivning. Jag hade önskat att jag hade fel. Det brukar jag inte annars, men ... Nu har dom avslöjat sina lömska planer, dom med makt. Vi ska alla få söka om våra jobb. Och jag som haft planer på att jobba åtminstone till 67. Nu kommer jag att få sparken vid 63 om dom väntar till sommaren. Och vi har varit med i planeringsarbetet, vi från golvet, utan att få se hela paketet. Jag vet redan hur arbetsköparen kommer att lägga fram det hela. "Vi ska tänka på kundens bästa" och ni har ju varit med och bestämt hur det ska se ut i framtidens boende". Pyttsan! Dom tog med oss arbetare som gisslan för att kunna sätta planerna i verket att kunna välja och vraka bland oss anställda. Då är tanter över 60 inte särskilt attraktiva.

En halv natt har jag funderat hitan och ditan. Magertider skola komma det har jag klart för mig, men det kommer att fixa sig. Jag har ju inga småbarn att försörja. Kanske kan jag ge ut mina memoarer. Eller så söker jag jobb som ... om inte annat kan jag ligga på soffan och njuta av Idafinas vackra bilder som jag låtit rama in.

Mångalen

Dan före dan ... sitter jag med håret full av färgklet i tidig timma. En gör så gott en kan. Förmiddagen är vikt för hemmanödvändiga aktiviteter plus lite inköp före min jobbeftermiddag. Jag har inte planerat julaftonsmenyn än, en linsgryta med spenat och med en doft av kanel kan det bli. Efter tvättstugan får jag ta på mig snabbfötterna och hasta på sta´n.
Mittimellan och jag ska tillbringa julaftonskvällen med sonens far. Först ska jag jobba. Det har också blivit en tradition.
Månen retar och bråkar med mig under natten, full som den är. Jag har en stor sömnskuld att ta igen. Kan man ta ut den i pengar?

Mitt Boden

Tisdag

I går reste mittimellans rara flickvän tillbaka till Stockholm. Hon är en trevlig bekantskap som jag redan saknar. Det har kommit och gått några partners i barnens liv och jag har tyckt om alla. Man möts och skiljs som det ska vara, men några av dessa hyvens people har jag velat adoptera.

Jag träffade på min lilla rostfria gryta i helgen. Blank och kopparbottnad stod hon i den tillfälliga boning jag lånat av storpojken och hans familj. Grytan gav min lilla söta farmor mig när jag gifte mig för 44 år sedan. Designad Sigvard Bernadotte måste den ha tagit ett djupt grepp i lillfarmors portmonä. Grytan är väl bevarad, det blev tyvärr inte äktenskapet som föranledde gåvan.

Hybris

Utrotas eller plantera in fler. Dom pratar varg på morgonteven. Oj, vilken makt vi har, vi tvåbenta. Jösses, vargen tillhör ju den svenska faunan. Dom är ju svenska medborgare för böveln. Inte kan vi väl trolla bort dom bara för att några knäppisar tycker det. Vi ska vara tacksamma över allt som överlever trots människans härjningar.

Det råder tokväder runt om i Europa. Stängda flyplatser och tågförseningar. Naturen luggar oss hybrisar hårt och välbehövligt.

Förskottsjul

Oj vad jag har sovit gott i min tillfälliga boning. En lång och välgörande sömn. Det var välkommet efter alla ryckiga nätter.
I går gjorde vi bort julaftonensfirandet. Förvisso med ett begränsat julbord men Jansson fanns på plats. Och prinsesskorv. Och en kålrotslåda som i och för sig hade gjort ett avsteg från den traditionella men ändå ... sojakorven rödlökspajen och falafferna stack väl ut men mättade oss på ett bra sätt. Sedan pepparkasrulle med lingongrädde. Sockerflingorna fick öppna sina klappar i förskott. Hoppas att jag inte blir avslöjad av Wikileaks. Jag vill ju inte göra något olagligt. Men kanske jag har retat upp jultomten.

I dag ska jag ta en snöplumsarpromenad. Det är väder för det.

Bostadsbyte

En annan utsikt

Jag har bytt bostad för ett par dagar. Lite camping på hemmaplan. Det är trevligare att byta utsikt än åsikt när man börjar bli gammal och vis. Andras utsikt kan bidra med större insikt om det ena och andra.
Mittimellan har kommit hem med sin flickvän och det föranledde mitt tillfälliga bostadsbyte. Nä jag ska inte stänga in mig hela helgen, självklart ska vi umgås på dagarna, jag sover bara här. Unga par kräver rymd ...

En liten jädrans ondsint bakterie har hittat in i mina luftrör och retar. Den ska jagas bort med min huskur Ipren/Alvedon. Hoppas bara att den också bara är på tillfälligt besök. Vem sjutton har tid med några simpla förkylningar så här i juletider?
Nyssens har jag fått en ny insikt, se så bra att byta utsikt, hårdbröd ska INTE ätas ovanför ett tangentbord.

Planerare

En sprillans ny planeringskalender har kommit i min ägo. 365 nya vita dagar, alla tvåtusenelvas, plus några kvarvarande på detta år kan jag frossa i. Det känns trevligt och löftesrikt. Jag bläddrar fram juli och fundrar på vilken dag Kanadaresan ska bokas in på. Kanske den 18:e på Fredrikdagen eftersom jag då kan namnsdagsgratta mitt ressällskap.



Sömn gör en vacker, sas det på teven i går. I rapport minsann så då måste det vara sant. Då är jag illa ute speciellt nu med annalkande fullmånetider. Den gångna natten var en ryckig historia och jag mötte den vanliga tanten i morgonspegeln. Kanske tur ändå, då känns jag igen.

I morgon kommer stockholmspojken hem med sin flickvän, det ska bli trevligt.

Nycklar upphittade, stod det på en lapp utanför en kontorsdörr. Men nä inte kan det vara mina. Dom har jag ju tappat ute på hemväg från jobbet och mobilen ringde och den låg ju i fleecetröjsfickan under min långa kappa och när jag drog upp den så ramlade nyckeln ur fickan i snön och någon ondsint varelse tog upp den för att genom bilden på Idafina som satt så behändigt på nyckelringen, skulle kunna ta reda på min adress och komma som ett spöke på natten och låsa upp min dörr för att knycka mina krukväxter. Eller så ramlade nyckeln ur fickan när jag tog upp mobilen för att fotografera ett vitt streck på himlen som såg så lustigt ut. Och samma ondsinta varelse tog upp den för att sedan ... Fyra gånger har jag besökt polisstationen. Förväntansfullt och med bultande hjärta har jag öppnat dörren. Hänger min hemmanyckel tillsammans med andra förvirrade och bortkomna nycklar? Nix, där var dom inte av naturliga skäl. Dom låg i en skrivbordslåda hos en av enhetscheferna i godan ro och struntade i min förtvivlan. Hädanefter ska jag vara mer bestämd i vårt umgänge. Nycklarna ska från och med i morgon stängas in i en med blixtlås försedd ficka när vi lämnar hemmet.

Kafferep

Vi träffades över kaffe och alla mina julkakor i går, jag och vännerna från den gamla Bodenvänstern. Ett redigt folk som håller den ideologiska fanan högt, tyvärr utgör dom en sällsynt art i dessa roffaåtsigsåmycketdukantider. Trevligt hade vi med lagom mycket skvaller och rättfärdigt skitprat om taskmörtar.
I dag har jag vaknat innan morgonen ens hade kommit på tanken, nåja det får väl bli en sån dag då.

Långdag

Förra arbetsskiftet blev en lång variant, 20 timmar. Man fååår inte jobba så länge i ett sträck det vet jag och facket skulle ... men vikarier som inte kommer eller inte finns gör att det blir så i bland. Och jag överlevde. Det finns kraft i folket av min generation.

Jag hittar lite spår av Idafina i min lägenhet, en liten kärlekslapp i en bok, några tiometershårstrån och lite kläder i tvättkorgen. Hennes långa färgglada yllehalsduk tjuvlånar jag i bland bara därför att ...

I dag ska jag få njuta av sockerflingan och hennes klass julspel det kommer att få min dag att skimra.

Söndagmorgon

Nu svävar en julig doft av kanel, saffran och pepparkakor, trevligt runt i min lilla lägenhet. Påsar av gofika trängs i frysen. Jag vet nästan inte hur det gått till, men i går for jag runt som en duracellkanin i köket. I dag har morgonen inletts med en sovmorgon och kaffemackorochkorsord på sängen. En aktivitet med hög mysfaktor.

Vännen som blev borttryckt från facebook för en tid sedan ville aktiveras igen ... okej, jag har ett stort hjärta dock har hjärnan vuxit sig större så ... det blir en vänskap på mina villkor. Mitt beslut att bara omge mig med hyvens knickedickar står nu för tiden inristad i den kiruianska berggrunden. Sådetså.

Anna Mannheimer får alltid mig på gott humör. Hennes och Thomas Tengbys söndagsprogram står i en klass för sig. Tramsigt och klokigt på samma gång. Jag missar sällan ...
Radion är en trevlig inneboende hos mig, ibland bjuds jag upp till en tokdans och ibland får min hjärna lite stimulans av olika vetenskapliga och icke sådana, rön.

I dag ska jag få ordnig på änglatofflorna som ligger utspridda på golvet lite här och var. En del har fastnat i kaksmetskladd dom får jag ta i med hårdhandskarna och Ajax för att få bort.
På eftermiddan ska jag dansa till afrikanska rytmer, hänryckt och vilt på Hildursborg. Dit längtar jag redan.

Vinterflickor

Oupphittat

Jag har fortfarande inte hittat igen min nyckel. Inte min fiffiga japanska radio heller för den delen. Fasiken vad trist det är när man inte kan begripa var saker tar vägen. Man har dom för evigt tror man och så plötsligt finns dom inte där längre. Ändå är det bara saker som kommit bort eller kanske bara gömt sig för att skoja lite. Värre är det när näraochkära försvinner.

Rakt in i den brinnande soluppgången gick jag på min efterlängtande morgonpromenad. Jag hittade igen lite tid för det.

Politiken är död- Leve politiken

Politiken har avlidit i Sverige. Nu verkar det som om en roffaåtsigsåmycketdukan-mentalitet vara den härskande makten. Vilken politiker pratar i dag om vårdskolaochomsorg? Nä, nu efter valet är det bara höjda arvoden till de redan besuttna och krig om topplatser i partiena som gäller. All Makt ska inte utgå från folket längre, det har man röstat bort i riksdagen häromdagen. Var det någon från maktens boning som frågade mig eller dig? Nix. Vi är bara intressanta för de politiska partierna vart fjärde år. Jag märker att den rediga svenska demokratin har börjat ställa sig i skuggan och då är det skarpt läge. Demokrati är inget man kan köpa på blocket. Nej, den kräver ett vitalt folk som känner delaktighet, ansvar och engagemang. "Gå med i något politiskt parti" säger du kanske "då kan du ju påverka"... Då är vi tillbaka på inledningen "Politiken ...
Kan inte någon gräva upp Olof Palme?

Inte utan min dotter

Så kom den då, dagen, som för en månad sedan verkade så avlägsen. Idafina reser tillbaka till landetväldigtlångtborta i morgon bitti nästan innan vi hunnit vakna. Det här blir vår sista dag tillsammans för denna gång. Och vi som skulle göra så mycket. Fast en hel del har vi ändå gjort. Umgåtts med mittimellan med flickvän i Stockholm, hälsat på släkten i Kiruna, haft sockerflingedagar, och ätit julbord med storebrors familj. Men allt det andra ...
Det får vi göra till sommaren när jag gör min resa över Atlanten (!!!). Det är ledsamt att skiljas åt men glädjefyllt att veta att min flicka har skapat sig en tillvaro som hon trivs med. Min fantastiska Idafinagullefjun.

I dag fortsätter vi arbetet med omorganisationen som ska bli i kommunens omsorg- och psykiatriboenden. "Hä gär mycke väsen för ingenting" poppar upp i min morgonskalle, inte för att jag vet varför.

Oservice

Men ska det vara så jädrans märkvärdigt att få till en hyvens äldrevård? Vad är problemet? Det är väl ingen som inte fattar att ÄVEN äldre och ofta dessutom sjuka människor vill ha det trivsamt omkring sig och äta god mat serverad av vänliga människor på ålderns höst. Varför har någon bestämt att det ska vara tvärtom? Jag vet att man får betala stora pengar som hyresgäst på ett äldreboende. Dessutom ska man punga ut med en vårdnadsavgift för något som man knappt ser röken av, matkostnaden ska vi inte prata om, jag skulle kunna äta ute på restaurang varje dag för den kostnaden och då är det verkligen INTE restaurangmat som serveras de gamla. Ingen av oss yngre människor som fortfarande är vitala skulle gå med på något sådant. Nä, vi skulle föra ett jädrans liv om vi inte fick det vi betalat för.
Kanske skulle man införa en slags omvårdnadsgaranti för de gamla som betalar avgifter till kommunen. Tex. som SJ gör nu för tiden. Kommer man inte fram i tid så får man delar av biljettpriset tillbaka. Något liknande skulle man kunna göra på äldreboende. Pengar tillbaka i börsen om man inte får det man betalt för. Basta!

Julen knackar på

Julskinkan är färdigbakad och glaserad, köttbullarna trängs i en blå keramikform, surdegs- och gladdegsbrödet väntar doftande på att bli uppätna. Nu återstår bara falaflarna och rotsaksgratängen och laxen i kall apelsinsås och snabba saffranskakan och ... Vi ska äta ett tidigt julbord hemma hos mig i dag. Idafinas mage ska vara fylld av de svenska mattraditionerna när hon flyger över Atlanten till veckan.

Jag är nu säker på att jag betraktas som en gammal tant av åtminstone av en man som befann sig i min omgivning i går. Jag hade handlat mat på COOP i en mängd som översteg min muskelkapacitet. Tre blytunga kassar kånkade jag på nerför Kungsgatan. Flera gånger under vägen fick jag vila från det tunga och räta ut fingrarna. Då, på Kungsbron stod han där. " Can I help you"? Den unge mannen tittade så vänligt på mig. Kanske liknade jag hans gamla farmor och rörde hans unga hjärta. Skulle jag tordas låta honom bära? Tänk om han bara sprang i väg med potatisen och julmusten och palsternackan och ... det har man väl hört hur dom gör dom där utlänningarna. Men jag tog tacksamt emot hans hjälp och under vägen berättade han att han bott i Sverige i fem månader och att han kom från Afghanistan.

Även om händelsen inte var så märkvärdigt i andras ögon så bidrog den unge mannen att sprida en glad känsla i mitt hjärta. Det är så världen ska förändras, med goda gärningar människor emellan.

Ledig

I dag tar jag ut min lediga dag. Egentligen skulle jag haft den i måndags men då var vi ju mitt i flytten. Att vara ledig i dag känns som om man tvärstannar efter en språngmarsch när hjärtat hoppar som en guttaperkaboll i bröstet och man har känslan av att det ska sprängas och man flåsar som den värsta vinthund på en hundkapplöpningsbana. Nästan så känns det för mig i tidig timma. Jösses, vad ska jag göra av den här dagen? Ledig från jobbet, det som har stått på öronen under ett par intensiva veckor. Idafina och jag tar nog en tur till grannstaden och så har jag lite tvättstuga och så ska vi planera och handla maten inför det tidiga julbordet på söndag och så ska jag sortera änglatofflor och så ska jag ...

Nyckelperson

Den är bara borta, min hemnyckel med ett litet foto av Idafina på i en nyckelring. Jag upptäckte det när Sockerflingan, Idafina och jag kom hem och jag skulle låsa upp. Hjälp ... nix nyckel!!! Det blev ett febrilt grävande i alla fickor, ja även i Idafinas, det var säkert hon som tagit den. Av misstag såklart. Men ingen nyckel. När hade jag använt den senast? Javisstja, jag var ju hem på lunchen. Låste jag upp då? Jo så vill jag minnas det. Då måste den ligga här hemma. Sockerflingan frågade lite stillsamt om jag vaknat på fel sida. Det fräser tydligen om mig när jag letar. Kanske inte om jag letar en borttappad strumpa men en förlorad nyckel är näst intill en katastrof. Efter att ha tänkt baklänges hela gårdagkvällen och konstaterat att jag låste igen dörren när jag lunchat färdigt, har jag förstått att nyckeln måste ha hoppat upp ur min kappficka på vägen till jobbet och gömt sig i snön. Åhh, snälla någon hoppas att du hittat den och varit så klok att du kom på att lämna in den till polisstationen. Snällasnällasnälla!!!

PS. Idafina hade reservnyckeln med sig så in kom vi såklart.

På plats

VI

"Raska fötter springer" ... ja som skållade tomtenissar har mina två kollegor och jag fått nya boendet på plats. Mina ondfötter klagar förgäves, händerna ser ut som efter ett råslagsmål i vilda västern och ryggen ... men vi har flyttat allt ... nästan, nu ska vi bara ...
Snart är de nya anställningarna färdiga, kul med lite utvilad (?) personal. Det har blivit ganska många övertidstimmar för oss.

Idafinas vistelse hos mig börjar gå mot sitt slut. En ynka vecka kvar! JagvillintevillinteVILLINTE att tiden ska gå så fort.

Vackert

Nu är mina adventsattiraljer på plats. Jag älskar advent, med alla ljus som glimmar så vänligt överallt att man lockas in i en villfarelse att världen har tagit turfritt från krig och våldsamheter. Det blir så gott in i hjärteroten när jag går där mitt i glittret och tomten på stolpen sjunger trevliga julsånger.
I dag ska vi ha en "farmorsdag" sockerflingan och jag. Idafina är inbjuden såklart.

Morgonprat

Jag smyger omkring i tidig timma. Gullefjun har önskat sig en sovmorgon och den kan jag bjuda på. Själv har jag svårt att stanna kvar i sängen, efter kaffetmackanochtidningen vill jag fort upp och starta dagen.
I dag inleder jag min jobbarhelg, lite trist med tanke på att Idafina är hemma. Vi får satsa på kvalité i stället för kvantitet. Semesterledigt var en omöjlig tanke i dessa flyttider. Till veckan startar vi upp ett sprillans nytt boende i kommunen och anställer sex nya kollegor. Det är längesedan det skett nyanställningar i vår verksamhet. Men roligt ska det bli.
Första advent knackar på dörren och på söndag ska mitt hem prydas inte en timme tidigare. Men jag har sett många tjuvstarter. Redan förra helgen glimmade både stakar och stjärnor i fönstren hos somliga som inte fattar när man ska signalera för ankomst.

Kyligt

Minus 24 i dag. Vintern menar allvar. Nu är det sluttramsat. Men kan man ändå inte hoppas på en förstaadventblida? Snälla!
Kylan verkar också drabba många barn under uppväxtåren. Då menar jag klimatet i hemmen. I deras egna familjer. Många barn har missbrukande föräldrar läser jag i tidningen. Problemet verkar vara större än man tror. Ändå signaleras det dagligen att något är så in i helv .. fel. Ungar pucklar på varandra och varenda dag är det någon vuxen som slås eller skjuts i hjäl. Det ropas efter fler behandlingshem. Ändå är det bara symtomen som lindras. Den grundläggande sjukdomen pratar man inte om. Nä, jag har ingen lösning bara en vision om det goda samhället.
Jag tror att många barn mår bäst av att få vara hemma i sin miljö till de har fyllt tre år. Då är de flesta mogna att ingå i en annan grupp utanför familjen. Ja, jag hörde, de ensamma mammorna då. Då har jag en fiffig idé om ett kollektivhus där man hjälper varandra. Både med barnpassning och fönsterputsning hos gamla Agda. Och matlag och kortspelskvällar och ... där gemenskap kan frodas generationer emellan. Det är min idé om hur vi ska skapa glädje i små och stora barnhjärtan.

Nattankar

Klockan tre vaknade jag. Utsövd. Lite tidigt kan jag tycka men inget att göra åt. Oj så mycket det finns att tänka på så där i tidig timme. Jobbet jobbet jobbet, ja det tänkte jag på i en halvtimme till att börja med, sedan barnen barnen barnen och lite på mamma. Sedan jobbet igen, ja det är ruskigt mycket att göra med att flytta ett helt gruppboende. Sedan gick några tankar på att jag borde ... och borde lite mera. Sedan tänkte jag på gympan, mest den som inte blir gjord under veckan. Kollegans 50-årsdag och planeringen kring denna ägnade jag också lite tankemöda kring. Och julenjulen och första advent. För hur sjutton ska jag hinna? Plötsligt hade klockan segat sig till fem och jag kunde bryta av med kaffeochtidning. Men jösses, där läser jag om nätdrogernas utbredning bland våra ungdomar och att det ska röstas i riksdagen om en grundlagsändring. Vårt EU-medlemsskap ska skrivas in i grundlagen och vi får dras med eländet i eviga tider. Hmm ... det kommer att finnas grubbelstoff till några nätter till.

Mammig

Sol och måne över Kiruna

Hemma på min utkiksplats igen. Det smakar vanilj i själen när jag öppnar min egen hemdörr. Ändå ... lite hemma är det när jag är hos mamma. Kanske inte i hennes lägenhet men i hennes omluft. Min lillmamma som är så duktig trots hög ålder och dålig hörsel.
Vi mammor blir mindre alltefter barnen växer upp. Den enda kvinnan som behöll sin position som Big Mama, var mormor Hilma. Henne sket ingen på näsan. Ändå behövde hon aldrig höja rösten, man visste ändå.
Jag har börjat kallas för "lilla mamma av mina barn. Oftast, förresten alltid när det gäller något med datorn eller andra tekniska finurligheter. Jag är dysfunktionell när det gäller nymodigheter MEN jag försöker att lära mig.
Jag hoppas att jag har något att lära ut till mina barn. 62 års övning har gett en del erfarenhet att förmedla.

Stockholmsfolk

Nog nu

Sorgligt är det ... men gu va bra att socialstyrelsen sätter fokus på demensboenderna i landet. NU MÅSTE NÅGOT HÄNDA!!! Vi kan inte ha en sån ovärdig vård kring dessa SJUKA gamlingar. Demens är inte ett NORMALTILLSTÅND i den åldrande processen hos den drabbade.. Det är en sjuklig förändring i hjärnan och det krävs mycket kunskap och EMPATI hos makthavare och dem som jobbar närmast de gamla sjuka. Basta!!!

I dag åker Idafina och jag till finsläkten i Kiruna. Trevligt ska det bli.

Ersättning

Hur många millisar var det nu som hon skulle få, Mona? 18 tror jag. Inte dåligt jobbat. Fast nu är det ingen som gillar henne verkar det som. Före valet hördes andra tongångar. Det svänger fort vill jag lova. Själv säger hon sig vara oberörd och skålar i champagne i kvällspressen. Hoppla! Själv skulle jag fly landet. Eller åtminstone gömma mig i källaren.

Ett nytt grepp vore om man lät politikerna delta i en modern tevesåpa där "folket" fick rösta på sina favvosar, ideologin är ju ändå avskaffad. Både sossarna och Vänsterpartiet vill "förnya" sig. Dom kan få min idé.

Svinkallt har det blivit, både utanför min utkik och i politiken. Men vädret kan bli bättre medan politiken ... ???

Hemkomst

Hemma ... och proppmätt av Storstadsluft.

November är ingen bra månad i Stockholm, vädermässigt, regn regn och regn. Men ändå så energigivande. Trevligt var det också att träffa mittimellan med sin flickvän. Trevligt var det såklart att umgås med Idafina hon som nu har fått visum och kan resa runt i USA lite som hon vill och pengarna räcker. Trevligast dock, att hon stannar hemma några veckor.

Må tiden gå långsamt.

Arbetstillfällen

Läser om "storföretaget" regeringskansliet i dagens NSD. Där görs tydligen massor av nyanställningar trots att servicen till oss som är långt ifrån karamellskålen, minskar. Sverige har den största regeringen i Europa! Undras hur deras arbetsdagar ser ut? Sitter de och klurar på brasaker som ska gynna pöbeln, eller går den mesta av arbetstiden till att genomföra beslut som storfolket i EU bestämt. Jag har mina aningar.
I går träffades vi tjejer från den gamla kompetensstegen. Det blev en trevlig kväll och trots att projektet är nedlagt sedan länge är vi fortfarande kompetenta.
Min väska står packad i hallen. I kväll tågar jag till Stockholm ska bara jobba först.

Hemma

Vi lever i ett fantastiskt land, återigen kan jag göra detta konstaterande. En sjuk Idafina landade i går på Arlanda efter sin långa resa. En tämligen oskyldig åkomma men ack så plågsam. Efter att jag letat på Google och ringt till några mycket vänliga hygglosar inom den Stockholmska sjukvården, fick hon träffa en doktor på Cityakuten (hi hi som på teve) och fick lite medikament.

Jag betalar gärna min skatt.

I tidig timma, många skulle nog kalla det natt,utförde jag ett yogapass, nu är lederna som nya. Jag rekommenderar detta eftersom det fungerar på likstelhet, i synnerhet hos en levande befolkning.

Jag försökte verkligen, men det gick inte att låta bli. Solen vilade i snön och världen liknade en gräddtårta. Jo jag kollade om det skulle finnas vittnen, sedan ... la jag mig raklång i allt det vita, alla år försvann och plötsligt förvandlades jag till en liten ... ängel.

Bara lite så där

"Du ger inget speciellt alert intryck för ögonblicket, något planerat ser inte ut att bli av. Har du möjligen en förkylning på gång"? Dagens NSD-astrolog har ögonen på mig. Ja, jag hasarmasar fortfarande mellan säng och köksbord iklädd i skrytnattlinne (tack bästalena) och fleecetröja, trots att klockan är morgon slagen för en timme sedan.
På radion pratar morgonpratarna om dödendöden. Vi är alla döende och en del morgnar är likstelheten mycket märkbar i mina leder. Men däremellan rockar livet loss.
Som sagt 62 är ingen ålder på en president i Brasilien eller en Bodentant. Ännu äger vi. Ännu lever vi. Tack för att jag får vara med.

Snart snart kliver Idafinagullefjun på flygplanet i Vancouver, snart snart landar hon i Stockholm, snart snart träffas vi. Jag håller andan till dess.

Vintervägrare

Nu är den här, vintern. Vit vilar naturen utanför min utkik, dock vägrar "havet" att foga sig. Fortfarande ser jag krusningar på ytan. Jag är ingen vintermänniska, kanske borde jag bosätta mig på någon ovintrigare plats. Okej, om jag måste se någon fördel ... det blir lite ljusare. Men ... halkan och snesnön och kylan och ett jädrans plumsande och ...

I helgen jobbar jag för glatta livet. Det är ingen nackdel att vara sysselsatt motsatsen vore ingen höjdare.

Oönskat

Fredagsspret

Minns i november den ljuva september

"Det är synd om människorna" (Strindberg?) mest synd är det om ungdomarna verkar det som, 25% av ungdomar under 25 år saknar jobb! Vi ligger visst sämst till i Europa! Något är ordentligt galet. Jag hävdar bestämt att det inte saknas jobb, det saknas bara oförmåga och fantasi hos makthavarna. Och en vilja till att fördela resurser rättvist.

I går gästade noblessen länet. Victoria och Daniel stod på Kvarnängen och tog emot Bodensarnas hyllningar. Nej, jag var inte där. Jag tycker att det är en konstig företeelse att stå och glo på några som inte en sjunger eller gör något annat. Dessutom jobbade jag. Men jag har läst tidningen på morgonen.

I helgen är det jobb från början till slut, det känns bra.

Torsdagstankar

Mona + Fredric = sant. Så verkar den nya konstellationen bli i den politiska världen. Jag hade satsat en och annan spänn på att Miljöpartiet skulle vara mer lockande för moderaterna men där ser man. Vänsterpartiet finns inte mer i den tidigare ryggdunkarkretsen. Utvalda som i teveprogrammet Robinson. Ja, jag är inte särskilt förvånad.
För övrigt så städas det här och var i de olika partierna, ingen sitter säker. I dag röd i morgon död verkar det som. Fast det kanske handlade om något annat.

Jag har hamnat i en arbetsgrupp som ska vara med på ett hörn när det gäller en hyfsat stor omorganisering inom mitt gebit i kommunen. Vi ska ha fokus på framtiden. Jag som börjar ha den bakom mig, kan jag verkligen bidra, var min automatiska tanke som poppade upp. Men ... så glad jag blev när Brasiliens nya president, vad hon nu heter, är en kvinna årsbarn med mig. Kan hon leda ett helt land kan väl jag ha mitt berättigande i det lilla uppdrag som jag fått.

Forskning pågår

Mitt andpar har skaffat platteve

Det råder lite stiltje i mitt liv just nu, i alla fall några dagar. Eller rättare sagt så har jag satt igång en del saker, livsberättelsen och några böcker som ... men plötsligt tappade jag farten. Är det någon som kan låna ut en liten behändig startmotor?
Nu har några forskare kommit på hur man tillverkar en lever. Man tar en liten råtta och skär ut det lilla livets organ som man tömmer på celler. Sedan preparerar den med mänskliga grejer och vips har man en ny miniminilever. Hm ... Vad är nästa grej? Råtthjärna, men den är ju redan uppfunnen, jag vet flera ...

Ojdå Kungen, har du varit på ställen som har varit farliga för dig? Vad är det för ondsinta varelser som lurat dig på sådana fester med storflickor och spriiit?!!! Och du hade ju ingen aaaning.

Spöken

Spökhelgen är snart till ända. Berusade spöken har aktiverat hela Norrbottens polisstyrka. Innan Hallowen blev uppfunnet i Sverige var spökena kusliga men dock nyktra.
Sockerflingorna firade i fredags med läskiga festen. Gulligt och oskyldigt, men lite onödigt. Jag tycker att man ska fokusera på goda krafter i stället för ondskräckiga. Kanske en ängelfest?

Mor och brorsonen har bilat i väg upp till Kiruna. Vi har haft en trevlig helg.
Trevlig blev också konserten med Björn Skifs. Vilken kille!
I morgon är det 44 år sedan jag blev mamma första gången. Han är ordentligt vuxen min store lille pojk. Jag har minsann bidragit med goda krafter till omvärlden.

Surt

"Hur tänkte du"? Jag ville ha svar av honom, politikern, som hade varit med om att fatta ett beslut vilket kan få konsekvenser på mitt jobb. Men det kunde han inte. Han kom inte riktigt ihåg och på min kommentar om att det är satsat en massa statliga skattekronor på uppbyggnaden av vår fina verksamhet svarade han "inget är så bra att det inte kan bli bättre". Lysande Sickan!
Ska vi kanske ta och uppfinna hjulet igen? Det kanske rullar bättre om det är fyrkantigt, eller trekantigt, eller det kanske inte behövs över huvud taget. Jag börjar då bli oerhört trött på alla jädrans projekt som startas upp och sedan gör ett magplask när projektpengarna är slut.

Idag kommer mor på ett helgbesök med sitt barnabarn som chaufför. Välkomna ska de vara.

I går hade frosten bitit tag i naturen. Lik en sockerbulle frestade den ögat. I dag ligger havet sommarångande. Det blir lite varannandagsväder. Kanske bara för att vi ska få lite variation.

Synfel

Jag har roat (?) mig med att scanna in äldre foton på mina barn och faktiskt lyckats lägga upp dem i ett album på facebook. Det har tagit sin tid eftersom jag lider av någon slags datalexi. Till slut, efter att ha frossat i bilder av älskade barn och sockerminnen, taggade (konstigt begrepp men det heter så) jag Idafina, ett foto där hon är den sötaste flickan som någonsin ...
Nyfiken gick jag in på min sida på facebook, nu har hon säkert blivit glad, men ... hon delade inte alls min förtjusning över fotot. Inte för att jag publicerat det ut för "hon var så ful på bilden".
Lite ledsamt känns det att hon inte ser samma bild som jag.
Vem förser oss med kritikögon? Jag har själv haft sådana under uppväxten, men på äldre dagar har jag bytt ut dem mot kärleksögon, det blir mycket trevligare.

Veckostart

Fräsch breder veckan ut sig, alldeles ny och oanvänd. Jodå,visst hade det varit mumma att få somna om en timme eller två när klockan ringde men jobbet väntar. Jag känner mig lite privilegierad som har ett arbete som fortfarande efter 15 år känns trevligt att gå till.
Vid min vän Lenas besök i helgen dryftades stort och smått och vi pratade också om gamla bekanta. De vi kommer i håg. I mitt fall har skaran reducerats starkt med åren. Det är många som försvunnit från "hårddisken". "Kommer du ihåg ... ? hon jobbade på ... ? och var gift med du vet han som ..."
Ja, så hackar våra komihåg-samtal på. Men en del personer sitter kvar. Det skulle vara småfiffigt om det fanns ett dataprogram där man kunde placera in vänner och bekanta i olika mappar. Tex, "känner väl" eller "ytliga bekanta" och en släktmapp såklart och en mapp för skitstövlar så man inte av misstag ...

Det snöade av någon konstig anledning för en dryg vecka sedan, nu är den borta. Jag är tacksam för det.

Städning

Innan jag reser bort brukar jag "dödstäda". Det betyder att jag sorterar bort saker i små trevliga kartonger, saker som någon kan tänkas vilja ärva, slänger bort det allra hemligaste och städar toa-skafferi-och-kylskåp OM ... jag inte kommer hem mer. Jag menar att man kan aldrig veta ...
Jag hade en lärare som sa en gång, och eftersom jag pratar lärare, pratar jag dåtid, att det mesta som en människa ska lämna efter sig ska rymmas i en konsumkasse. Det kan duga med en kasse från ICA också kan jag tänka mig. Men som sagt det var då. Idag behövs nog en container till alla apparater och bilen och sommarstugan och ... det är inte klokt vad vi samlar på oss.
Det är skönt att komma hem när allt är välstädat men ibland har det hänt att jag ångrat min kastabortiver.

Idag har jag vinkat av bästaLena, vi har haft en morsom helg, vilsam och pratig.