Stolligt

Det diskuteras vitt och brett i sociala medier om etnicitet och fokus ligger på vem som är svensk och vem som får kalla sig sådan. Det ena inlägget är stolligare än det andra. De skiljer inte på  medborgarskap och ursprung. Det är inte samma sak men har självklart samma värde. Man åtnjuter samma rättigheter OCH skyldigheter som medborgare i vårt land. Jösses vilken okunskap som råder hos både etablerade politiker och vanliga korkskallar som ropar usch och fy och stämplar rasist i pannan på de som är av annan mening än dom själva.
Jag undrar verkligen om jag  med automatik blir Kines eller Japan eller ... om jag flyttar till de länderna. Och vill jag det? Nej jag kommer alltid att vara svenska var jag än ställer kosan. Och vad tusan har det för betydelse? Vi kan väl kalla oss  för människor och det är gott nog.
Enligt mig finns det många andra saker som skramlar och behöver rättas till i samhället men det kan vara en strategi från politiskt håll att flytta fokus från viktigare saker. Vi är ett lättlurat folk.

Välkommen kära juni. Nyförlöst och redan prunkande av ljuvlig försommargrönska skänker du glädje i ögon känsliga för grönt.
En Stockholmsresa fick bli finalen för maj månad. Huvudstaden stilade och mallade sig minsann med värmebölja. Härligt tyckte jag, svettigt tyckte kärlingen.
Vi hann med en massa trevligheter, Lars Lerins fantastiska utställning  på Liljevach var en av dem. Idafinas avslutningsutställning med sina kurskamrater en annan. Lite skansen, restaurangbesök med skön jazzmusik med nära å kära och en båttur under broarna blev det också. Sedan åkte vi hem.