Avsked

En tårta är konstruerad för kvällens skrivarlya. Till avsked. Jag stänger min lya efter några år. Hur många frågar du kanske. Jag vet faktiskt inte men sju kanske. Nå inte spelar antalet år någon roll. Någon gång tar det slut även om orden finns kvar. Gruppen "Skrivarlyan" på fejan kommer dock att vara öppen för oss när vi känner att vi har något att berätta.

Ord som sirligt snickras till

och blir en saga om man vill

ord som roar alla och envar

kanske som en fråga utan svar

en knepig dikt kan orden bilda

likt ett ode om våren den milda

ekvilibristen låter orden briljera

och låter läsaren fantisera

I skrivarlyan har vi lekt med ordet

skrivit och skrattat runt kaffebordet

läst och roats av varandras alster

som handlat om kärlek mord och kvalster

och om grodor, tomtar, lador och samer

duktiga har vi varit både herrar och damer

Men nu stänger lyan och det ringer ut

även om jag vet att inte orden tagit slut

Kerstin, Janne, Kurt, Tommy Katarina, Göran och Ulrika

ni har gjort mina skrivarträffar trevliga och ordrika

Tack hörrni <3 p="">

Annan dag

Jag skulle kunna skriva om den jäkla kalla vinden från ishavet som har gjort min kropp bottenfrusen i påsk. Men det ska jag inte. Inte heller ska jag berätta om det gigantiska godislagret i köksskåpet som blir mindre och mindre och midjemåttet större och större. Nix inte ett ord om detta ska komma över mina läppar. Inte heller ska jag nämna något om magen som protesterar efter överätningen.Det vill du inte höra heller. Nej jag ska endast och bart förtälja dig om att jag ska sätta mig i en varm bastu och låtsas att jag sitter i en solstol i landet där solen har vett att värma en tjock och frusen tant. Men vet du, det är bara en månad kvar från denna dag innan det händer.

Sorg

Sorgsen vaknar solen och försöker göra dagen som vanlig.
Försöker enträget tränga bort kylan som lamslår vårt land
men dagen blir inte som vanlig inte för mig och framförallt
inte för alla de som blev direkt drabbade efter gårdagens illdåd
de lemlästade, de döda och de anhöriga. Och alla vi andra.
Vi arga, rädda och förtvivlade.
Solen har iklätts i sorgflor och jag fryser.

Träning

Ställer upp lutningen 7% och farten på fem. Sedan börjar jobbet. Se där efter fem uppförssteg har jag bränt i väg fyra kalorier. Hej hopp. tittar lite på nyheterna samtidigt. fiffigt att man kan göra det medan kalorierna sprättar i väg. Fem minuter, ställer upp lutningen och farten. "Tramptramp gå på och trampa här finns inget bröd att få..... Joe Hills gamla kampsång tonar i mitt huvud samtidigt som man visar döda barn på teven, reportaget med Emil Jenssen villar bort tårarna.
Tio minuter har gått, lutningen ställs upp till 9, en massa kalorier har flugit i väg undras var dom tar vägen. Dom borde ju synas som små ballonger i taket glada och lyckliga att slippa trängas i min kropp. 20 minuter senare, pulsen uppe i 165 slag och lika många kalorier fattigare. Gåbandet säger att jag har varit duktig. Tack säger jag och ger mig i kast på crosstrainern. 20 svettiga minuter trampas iväg.
 Sedan en kraftfull roddtur. På tio minuter hinner man komma över Atlanten känns det som. Lite mindre scarry att ro på land i alla fall, säger jag som har vattenskräck. Är det slut nu frågar du säkert. Icke sa Nicke. 13 häftiga styrkemaskiner väntar i gymmets källare. Men jag lovar att vi är nöjda på hemvägen, kärlingen och jag en och en halv timme senare. På måndag kommer vi tillbaka.