Äntliiigen!

God Jul på er alla i när och fjärran.

Jul snart

Köttbullar är trillade, Jansson är färdiggräddad, brunkålen är gjord likaså den finska kålrotslådan. Tja, nu kan vi ha förskottsjul med sockerflingefamiljen i morgon. men först lite försenat lussebullebak.

Hej Jul!

Solfångare

Det blir en resa i januari. Till Idafina. Bestämde mig på en halvtimme. Jösses!

Rapport

Livet knallar på med snöknarr under sulorna. Snart har november varit och farit med en väldig fart.
Många aktiviteter  gör att jag inte hinner bli uttråkad, tvärtom. Mitt höstprojekt har varit stickning och en engelsk konversationskurs och träning och mer träning. Och jobbet förstås. Allt är bra med mig.

Mångalen

 

 

 

 

 

 

Det händer

 

 

Träning

Crosstrainern på gymmet suger musten ur min latmask. Jag trampar och trampar medan svetten stänker, inte titta på timern är mitt motto. Trampa på trampa på väser jag mellan tänderna. Inte titta på timern inte titta ... bara två ynka minuter har gått å jag som trodde minst tio. Trampa på .... pressar upp pulsen till 140 slag. 20 kalorier är förbrukade och min tunga har fastnat i gommen. Trampa på trampa på. Höjer pulsen till 153.Trampa på trampa på ... inte titta på klockan inte titta ...fasiken bara 15 minuter lika länge kvar. Trampa på trampa på 60 kalorier är bortsvettade. Det var då själva den vad orättvist. 100 energigivare slukar man på mindre än två sekunder medan det tar 20 minuter att bli av med lika många. Trampa på trampa på ... och äntliiigen är halvtimmen över. Jäsiken vad skön den här maskinen är säger jag till en som just ska överta min intrampade och hastar till roddmaskinen innan någon annan ...

Så lunkar ...

Här är jag igen. Tog mig en lien paus bara. Turfritt sa jag till spegeln. Den nickade förstående och viskade ... "Jag vet"
Nu känns det lite bättre i nervrötterna, ja riktigt hyvens. Träningen har gjort en omstart och tillvaron i tvåsamhet lunkar på i en långsam vals. Det duger.

  

 

Elvis i Stockholm, Ja en på låtsas förstås men väl så bra. Det är många som velat vara som honom på scen. Och en del gör det mer än bra som killen på Golden Hits en höstkväll i Stockholm där mittimellan och hans far och jag tillbringade en mycket trevlig fredagkväll.

Ögonkoll

Jag har ögonen på dig

Örongodis

Musik kan påverka sinnestämningen hos mig. Jag har varit trött och aningen missmodig under veckan som gått men på lördag kittlade endorfinerna till på ett lekfullt och trevligt sätt och hjärtat blomstrade. Jag ser din frågande min ... jag säger bara Bodens orkesterförening. Varje höst ger dom en konsert som jag för det mesta brukar kunna njuta av. I år var Sharon Dyall med och sjöng och så Bodens egna "The Andrews sisters" Jag säger bara marvellous!!!

På kvällen skrivarmöte i gruppen. Tja ...

Jag är inte alltid ...
snäll
eller förstående
eller fokuserad
eller uppdaterad
eller smart
eller medkännande
eller mätt
eller teknikkunnig
eller rik
eller ordentlig
eller glad
eller sur
eller ressugen
eller träningssugen
eller städsugen
eller arbetssugen
eller ...
eller ...
men ... får visst vara med ändå

Höstfrossa

Salladstalk

Hur många oliver ska det ingå i en grekisk sallad? När jag är ute och reser så är utbudet på lättillgänglig föda starkt begränsat för mig som håller mig till det vegetariska köket. Det blir oftast en plastförpackning med grekisk sallad. Jag har hunnit med några stycken under livets gång. I går befann jag mig på Arlandas flygplats och blev hungrig av allt väntande. Mackor och kaffe hade det kunnat bli men eftersom jag har börjat minska på brödintaget så blev det denna sallad. Men ... då till min undran. Denna sallad bestod av röda beska blad, några gröna mindre beska, tre slankiga gurkskivor, fetaost förstås, tre bleka tomatskivor och ... fem oliver. Eller rättare sagt fyra och en halv eftersom en av dom var dålig. Jag sökte under varje litet grönt och rött blad efter några fler men icke sa nicke. Får verkligen en grekisk sallad se ut hur som helst? Grekerna som har skapat denna rätt skulle skämmas om dom tittat i min lilla plastask i går. Janne Josefsson, ta tag i detta och skapa ordning i salladsträsket!

Från min utkik

Äntligen tar regnet en paus. Solen morgonspeglar sig högfärdigt i havet och björkarna mallar sig i sina nya färgrika höstkreationer. Rena fönster gör att min utkik i världen blir klarare. Det är vilsamt med hösten. Det är vilsamt att åldras.

O-väder

Regn, regn och regn. Så har helgen sett ut. Det betyder inte att den varit dålig. O-väder kan vara befriande på något sätt. Ibland. Om man inte ska ligga och steka sig i solen förstås. Själv struntade jag i regnet och putsade fönster i stället för att gnälla om vädret.
I kväll träffas vi i skrivarlyan igen, första höstträffen. Det blir skoj.

Lite så där

Lite vågat kanhända men jag köpte mig en ny dator i går trots dagen ... fredag den trettonde! Jag är inte särskilt fatalistiskt lagd men ändå. Man kan ju inte veta. Johansson står och blänger på den nya från sitt tillhåll i garderoben. Dock ska hen vara en slags trygg backup både till mig och den nyinköpta. Gamla kvastar sopar ...
I dag är staden inbäddad i dimma, jag är däremot mer klarsynt än vanligt. Hepp =)

Stigen

En helt vanlig dag om nu någon sådan finns
gick jag ut i tidig timma
jag hade sovit dåligt och jag minns
att staden gömt sig i dimma

Nåväl mina steg var pigga och raska
snart hade jag nått fram till spåret
där som jag trivdes att traska
och gjort så många gånger under året

Då såg jag plötsligt en slingrande stig
lite dold av blåbärsris och rötter
för länge sedan upptrampad
av djur och människofötter

Villrådig stannade jag till
satte mig ner i blåbärsljungen
Frågade mig om jag verkligen vill
ta en ny väg eller rent av var tvungen

Lockande verkar det vara
att för känslor sig helt förlora
vem är jag att kunna svara
på frågor så här stora

För att byta väg är inte lätt
när man traskat länge i livet
vad är fel och vad är rätt
svaret är inte givet

Nej jag valde vägen den gamla och kända
måhända tråkigt men lugnt och skönt
nog har jag längtat att något spännande ska hända
men vet att på andra sidan skogen är inte gräset mera grönt

Ännu

Ännu dröjer sommaren sig kvar, lik en gäst som aldrig riktigt vill gå hem den sena timman till trots. Den får gärna söla lite till.
Hösten behöver inte jäkta. Snart nog knackar den på och målar om  naturen med sin glödande pensel.Som alla andra år kommer frosten att  krypa fram över gräset innan vi riktigt hunnit med och omilt dölja spåren av glada sommarfötter.Fontänen som nu står stolt i mitt hav och kastar upp ståtliga vattenkaskader kommer att böja sin nacke och kapitulera för nordanvindens kraft och räddningslöst kastas omkull. Jag blir ett maktlöst vittne till kampen. Vågorna som idag vaggar lekfullt och oskyldigt kommer snart att viska sommarminnen med varandra under isens kalla hand.
 Därför går jag nu ut och dricker mig otörstig på ljuset och håller tag i den milda vinden.

Mitt vackra Boden

Läkande

Nu jädrar i mig är jag igång med styrketräningen igen. Cykelvurpeskadorna är så gott som läkta , nu går det inte att använda dom som hinder. Jag körde  samma vikter på gymmet som i våras då jag var i högform, tydligen har mina lata veckor inte varit så nedbrytande i alla fall.
 I går drabbades jag av ett anfall av mörka letargiska tankar idag är dom lyckligtvis borta. Pepparkakor och mjölk och vacker musik brukar vara läkande. Jag hade förmånen att få det senare i vår galleria i går. En ung pojke William Paaso spelade klassiska stycken dels på piano och dels på ocarina och en ung flicka, Emma Wikberg sjöng moderna låtar med en underbart vacker röst. Fantastiska förmågor i vår lilla stad. Snart kommer det att kosta dyrpengar att få lyssna på dessa fina musiker.

Epilog

Då ... ville jag tillsammans med dig vandra i bergen, lyssna på vågorna från medelhavet, dricka vin till vi ramlade omkull, lyssna på dina skivor, laga veggismat efter krångliga recept, sova sked i min för smala säng, diskutera världsfrågorna och prata skit om dumskallar, skratta åt våra egna skämt, lösa melodikrysset vid mitt köksbord, planera resor och ... ....
Jag drömde i onödan

Nya krafttag

Fyra veckors ledighet skapade mig till en latis. Nix jogging och nix styrketräning. Okej då svettiga promenader på New Yorks gator och senare stadsvandring i Vancouver gick inte av för hackor. Inte heller den mödosamma klättringen på Grouse Montain. Men det räckte inte för att hålla latmasken borta. Dock hade jag goda föresatser förra veckan jag skulle minsann återuppta styrketräningen igen. Men ... en cykelvurpa som resulterade i en liten skada i armbåge, knä och axel har försenat den. Några mesjoggingpass har det i alla fall blivit och idag ska jag ut på banan igen. Nu jädrar ..



.

Snart

Solen gör så gott den kan för att värma oss under några sista skälvande augustidagar. Snart tränger sig hösten på och mallar sig med sina färger innan frosten målar över Sommaren nedmonteras och ställs in till nästa år igen för dom som får vara med. Jag har planer på det.
Den här sommaren har varit fylld av sol och varma dagar. En del dagar har varit övervarma som tex veckan i New York. 38 grader visade termometern under just precis den veckan som vi var där. Jag ska tänka på det när kylan kryper in under huden i vinter och får mig att desperat längta bort.Jag ska också tänka på hur svettigt det var när jag gick vilse i New Yorks subway. Det ska jag berätta om en annan gång.

Jag har beställt en ny bredare säng, hyresgästen håller på att förvandlas till en sambo. Johansson är inte helt nöjd.

Kanada i mitt hjärta

Vanligt

Hej!
Nu är jag hemma igen. Allt är som vanligt efter min storresa. Bra eller dåligt med vanligheter? Om vanligheten hottas upp med lite roligsaker är det helt oki för mig. Kanske en sistaminuten i oktober ... om min reskompis Sylvia vill. En Stockholmshelg är inplanerad i alla fall. Lite kurser och träffarna i skrivarlyan kan även det sorteras under roligheter. Tja det blir en trevlig höst tror jag  ... och till våren ...

Kanadakattor i Marions fönster

Home

Manhattan i soldis

Två frihetsgudinnor

Utsikt från 86:e

Idafina

Tvillingar i Central Park

Hejdå New York