Destination Akdeniz

En ödmjuk vädjan om solväder


Vinden har stillat sig och en vacker ljusblårosa himmel speglar sig kokett i "mitt hav". Inte ett spår av vildvädret i går. Tack för den lilla pausen, regnväder ligger och lurar ondskefullt nästgårds och ska visst överfalla oss under dagen. Hoppas att jag hinner smita undan.
En engelsk roman ligger i ryggsäcken tillsammans med ett svensk/engelsk lexikon. Ja, en och annan svensk pocket också som avkoppling. Och kortleken. Vi ska nog reda oss under flygresan.
I morgon ska mina fötter doppas i Akdeniz salta vatten. Merhaba och teshekyr ederim för mig!

Sinnesstämning

En av tolv figurer på Kiruna kyrka


Även en varannandags-optimist kan drabbas av svårmod en dag som denna. "Mitt hav" svämmar över och dom spädaste lindarna tvingas böja sig så till den milda grad att dom riskerar stambrott och brytas av på mitten.
Morgonpromenaden blev en riktig blöt historia trots full regnmundering. Till och med gummistövlarna från 1980 kom till användning en dag som denna.
Tvättmaskinen brummar på i källaren, snart ska Amerikaväskan packas med rena sommarkläder. Okej, regnrocken får väl plats i ett litet hörn. Man kan aldrig vara säker.

Tidsbrist

Är det åldern som sätter mig i ett slow-motiontillstånd eller har det hänt något drastiskt med tiden? Allt ska ske med blixtens hastighet. Snabbt = bra. Snabbkassor, snabbköp, snabbmat, snabba lösningar, snabbt bredband, snabba bilar, snabba vägar, snabbtåg, snabbflyg, snabba möten, ... snabbliv. Till och med tevehallåan pratar snabbare nu för tiden. Men VARFÖR? Har vi fått mindre tid att förfoga över?
Och jag som vill hejda tiden en smula. Åtminstone så länge som Idafina ... men till nästa sommar kan det få gå snabbt.

Snöfritt

Hejdå sommaren! Och i Kiruna blev det tom ohöstigt på en gång. Så fort jag satte ned min fot på järnvägsperrongen så visade sig dom första snöflingorna. Visserligen kamouflerade som regn till en början bara för att luras.
Mors fönster blev putsade ändå, vem bryr sig om nordanvind och snö i ögonen när man är uppfödd i yttervärlden. Inte då jag i alla fall, trots detta kändes det befriande att sätta sig på söndagskvällståget och tuffa i väg lite söderöver. I Boden är det snöförbud till den 24 december.

I dag har reskasselira växlats in. Turkiska lira ska spenderas i veckan och en bit in på nästa. Hoppas på värme, ohoppas på regn. Och någon ondsint snö kan väl ändå inte ...

Helg

Väskan står otåligt och hoppar i hallen. "Skynda, skynda"!
Den kanske har missat att tåget upp till Kiruna nästan aldrig har bråttom att komma i väg. Lite lojt har nattåget kommit släntrande in på tågstationen hela sommaren, ofta minst en timme för sent.
Idafina och jag ska bråttombesöka släkt och vänner och mors fönster ska putsas. En trevlig och intensiv helg väntar.

Klurigt

Och så var det turisten som kliver in på byns lilla hotell. Hon lägger upp tusen kronor på disken i receptionen och går för att ta en titt på rummen.

Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen och hastar i väg till slaktaren och betalar igen sin skuld.

Slaktaren går till bonden och ger tillbaka dom tusen kronorna han är skyldig.

Bonden pallrar sig i väg till bensinmacken med sedeln och betalar för bränslet han tagit på kredit.

Mackägaren går till byns lättfotade dam med tusenlappen och betalar för det senaste kärleksäventyret.

Damen tar pengarna med sig till hotelldirektören för att göra sig kvitt sin skuld.

Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken igen.

Turisten som tittat klart på rummen kommer tillbaka till receptionen. Hon gillade inte rummen och tar därför tillbaka sin tusenlapp och går.

Ingen har tjänat ett enda öre, men hela byn är skuldfri och ser framtiden an med tillförsikt. Och ungefär så kommer förmodligen finanskrisen att sluta.

Måndag

Som att stirra rakt in i ett mjölkpaket ter sig utsikten från mitt köksfönster i tidig morgontimma.
Eller trolskt dimmig om man vill vara mer poetisk.
Dagen är intecknad till fullo. Träning och matinköp på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen väntar jobbet. Måndagar är trevliga, så i början av en oprövad vecka. Hur många har jag haft under min levnad ... nästan fyratusen? Nämen ... blir det verkligen så många? Och hur många måndagar har jag kvar? Jag VILL ha lika många måndagar kvar och alla dom andra dagarna också. Snälla!

För 25 år sedan ... en lika solig dag som denna, föddes han min mittimellan. Så efterlängtad. Precis på den dagen som barnmorskan räknat ut. Född i Jungfruns tecken hade något annat varit omöjligt. Grattis älskade pojken min!

Krav

Nu ligger hon i min säng "Kanadaflickan" och jag har min sovplats i vardagsrumssoffa. Hoppas att tiden stillar sig ett tag.
Solen speglar sig lekfullt i "mitt hav" och dagen ropar på fönsterputs och potatisupptagning. Vackerväder känns mer kravfullt än regnochruskväder. I alla fall under den här årstiden när bär ska plockas, grönsaker ska skördas och gurkor ska läggas in. Fönster ska putsas, gardiner ska bytas, sommarkläder ska tvättas och hängas undan och ... Jag nöjer mig dock med att putsa av fönstren, bären plockar jag sedan på COOP. Inlagd gurka klarar jag mig utan.Okej, potatisen ska jag väl också ... sommarkläderna ... men dom ska jag ju snart använda.
Rationalisering stavas det.

Träning

90 år med lika och allmän rösträtt. Den ska vi värna om säger jag och många andra. Den kanske är som konditionen, en färskvara om vi inte tränar och spänner musklerna. Tyvärr föredrar dom flesta av oss soffhörnan och tycker att det räcker med att gå till valurnan vart fjärde år och sportar helst framför teven. Som att vi låter eliten sköta det hela åt oss. Men ... vi blir jädrigt utanför.
Jag får en idé om att göra båda sakerna samtidigt. Demonstrera mera är mitt budskap. Med att bära tunga plakat och marschera käckt och raskt längs gatorna får vi både kondition och styrka. Strunt samma vilka paroller man har det är ändå få som läser, men det blir en vitalisering.

Roller

Vardagskonst


Jag trivs väldigt bra på "mitt" nya fruntimmersgym. Det rosa på Drottningsgatan. Jag som inte ens kallar mig för feminist med systrar här och där, trivs med alla tanter och yngre kvinnor som liksom jag svettas och stånkar bland styrkemaskinerna. Nä jag är inte feminist eller kanske skulle jag kalla mig för humanist/feminist? För mig blir det lite svårt när man ska vara det ena eller det andra. Jag tror att jag nöjer mig med att vara en kvinnomänniska.

Mitt i min natt har Idafina satt sig på planet som tar henne från Vancouver hem till Sverige.
Flyg försiktigt älskade flickan min.

Svartdag

I går var det en minnesdag för alla som omkom när det hemska terrordådet hände i New York för tio år sedan. En svartdag i historien. Många tal hölls och jag grät inombords när alla namnen på de omkomna lästes upp. Allt var stämningsfullt och vackert. Nä inte var jag där men teve hade ett långt program.
Tänk om namnen på alla offer runt om i världen som USA:s krigsmaskin tagit livet av genom åren också skulle läsas upp i teven. Oj det skulle bli en lång sändning.

Klickar

Klick, så var du borta. En hyvensperson avslöjade sig som ohyvens. Klick klick och borta. Praktiskt med facebook. Men ändå .... lite saknad, eller kanske inte.
Förkylningen klickade jag också bort och känner mig nästan kry. I dag ska "Rosa gymet" besökas.
Muskler ska pinas och svetten strömma. Då försvinner de flesta längtor i ett nafs. Längtan efter ungarna är såklart undantagen.
I går var jag inviterad till ett homeparty hos en kollega. Fantastiska undergörande produkter för hud och fötter lanserades som oumbärliga. Det var trevligt, huden och fötterna blev som nya men börsen blev avmagrad. Min sociala träning kostar lite slantar då och då. Mest för att jag är så jädrans väluppfostrad.

Skördetid

Ännu myser några potatisar kvar i den ännu varma myllan. Snart ska dom upp och mitt lilla land ska sova under snön. I höst ska några vitlöksklyftor gå under jorden. En spännande tillvaro kan tänkas som förhoppningsvis ska ge skörd nästa sommar.
I dag verkar snuvan vara bortjagad, min egenkur har fungerat igen. Men säker kan man inte vara. Tar nog en och annan alvedon under dagen.

Sjuk

Övermagad och onödigt käck har jag vid flera tillfällen sagt, näe förkyld, det är det länge sedan ...
Jag borde veta bättre än att utmana ondkrafterna som alltid lägger tjuvbent på mig så att livet gör en tvärtomkullerbytta. Nu har jag dragit på mig snuva ända in i öronen och jag fryser och svettas och hostar... och äter husmansbröd i sängen som tröst.
Ska ta till min egenkur, IprenAlvedonochvitlök med jämna mellanrum.

Balans och sans.

Det går lite si och så med engelskaträningen, boken måste lånas om ett varv till i morgon. Men snart kommer Idafinagullefjun hem och då minsann ...
Fredagkvällen blev trevlig med skönsång av en god väns dotter på restaurang. Blev dessutom kvar över natten hos samma vän. Lördagen tillbringades även den i vår grannstad. Nu med shopping och Maxmat i sällskap med sockerflingorna med föräldrar. Sedan avslutades samvaron med våfflor, sylt och grädde i mitt kök.
Som motvikt till alla trevligheter denna helg ska dagen ägnas åt ugnsrengöring och tvätt. Ett gympapass får inleda. Det kallas balans i tillvaron.

Snart

Nu är intetårstiden. Varken eller. Sommaren är till ända, för händerna håller kalla om cykelstyret och ögonen rinner. Men ... marken ligger fortfarande ångande varm. Som vägrar den inse att bistertider väntar bakom hörnet. Jag har tagit fram min kära men fula? höstparkas. Och letat fram fingervantarna. Dom gråa med noppor på. Men ... i garderoben väntar sommarkläder att snart packas ned i resväskan. 26 dagar kvar till en semestervecka i solen.