Mörkret nalkas

Mörkret tassar in, objudet och oönskat men ofrånkomligt. Jädrar i mig vad sommaren spurtar, varför så bråttom? I dag dansar vinden sydligt och temperamentsfullt. Vi har blivit ordentligt "blåsta" i sommar häruppe i norr. I söder finns det också många blåsta människor verkar det som. En samling vindpinade sitter i Rosenbad.
Sex år i fängelse får han sitta, FÖRRE länspolismästaren. Tillvaron blir nog lite annars för honom. Det finns många ute i samhället som borde göra honom sällskap i kurran. Många snuskgubbar som går fria. När jag var en ung flicka fick jag höra att jag hade "gubbtycke". Jag var en riktig gubbmagnet och fick verkligen värja mig. Jag kan ännu uppleva äckelkänslorna när gubbhänderna skulle känna lite här och där.

I dag ska jag ta det varsamt. Det verkar som om någon objuden gäst planterat sig i magen och gör tillvaron osäker och gungig. Det reder sig säkert till i morgon.

Snart slut på arbetsveckan

En ny dag breder ut sig full av möjligheter. Åtminstone kommer den att vara hanterbar hoppas jag.
Utsövd startar jag min morgon om än lite "likstel" till att börja med. Tidningen är läst från ledarsidan till tevetablån, kaffet och ostmackan vilar i magen, och nyss blev jag uppbjuden till tokdans av Jerka. Tja den här dan vet man aldrig hur den slutar.

Larm

Nya larmrapporter säger att ensamhet utgör lika stor risk för hjärtinfarkt som inaktivitet och fet mat gör. Hjälp, jag som lever ensam! I min lägenhet i alla fall. Nä, jag KÄNNER mig inte ensam, kan det vara förebyggande. Jag menar hur "man har det beror på hur man tar det". Det är nog sämre att vara ensam i tvåsamhet än ensam i ensamhet.

Gårkvällen skimrade i guld och fontänen ... som en glittrande ... så vacker. Jag MÅSTE köpa en riktig kamera.

Återseende

Personen på bilden har inget med artikeln att göra

Plötsligt så fick jag syn på henne igen, andhonan. Stolt simmade hon under Kungsbron, med fyra små dunknyten bakom sig. En ensam mamma som får kämpa på. Villkoren är ganska lika för ensamma mödrar oavsett om hon lever i vattnet eller på land. Vad som hänt med fadern är det ingen som vet. Kanske stannade han hemma i boet, eller så vickar han förälskad och förvirrad, bakom en annan liten andhona.

Det verkar bli uppehåll i dag. Kanske klarar vi oss från maratonregnet som enligt Årspraktikan skulle ...

Sjusovare och andra

Lömskt tassar NATO in i Sverige. Som en tjuv om natten stjäl dom landets neutralitet. Eller rättare sagt så smusslar den sittande regeringen under täcket, och ger bort den. Amerikanarna ska öva på att bomba. Precis som om dom behöver det. Det är väl ändå något som dom är riktiga fenor på. Fast å andra sidan är det inte ofta dom har bombat här, i Norrbotten.

Nämen, idag på "sjusovardagen", FÅR det inte regna. Om ... så kommer det att skvätta i sju veckor. Eller, etter värre, regnar det i morgon "sjusovaronge"vet ingen när det kommer att sluta.

Arbetsvecka

Gårdagens något letargiska tankar är som bortblåsta i dag. De ryms inte i min arbetsvardag. I dag inleds två intensiva arbetsveckor för att sedan övergå i en ledig. Variationer friskar upp min tillvaro.
Jag är annars väldigt påverkad av vädret. Sol = glad Regn= oglad. Ändå unnar jag mig oftare läshäng när regnet strilar än när solen gassar. Jag vet, man kan läsa i solen också men då ska man ... promenera, sola och cykla och umgås och ...

En omorganisation ska göras på mitt jobb under hösten. Vilket kommer att innebära stora förändringar för "min kundkrets". Jag övar mig på att vara positiv till förändringen, men hur fasiken ska man kunna motivera någon som har bott på samma ställe i över 15 år och trivs med sitt boende, att flytta. Det är många som lever i demokratins utkanter.

Det har börjat mörkna på kvällarna. Sommaren, fort var det gjort. Äsch då, det smög in en dystertanke ändå.

Fegskit

Fasiken vad jag önskar att jag inte var så jädrans feg. Det är verkligen ett onödigt handikapp.
Ett stort jäkla kolosshinder. Tänk vad jag skulle ha kunnat göra om inte ...
Så far tankarna i tidig timme. Avundsjukt tänker jag på "alla" som lyckats i livet. De som nått positioner i sitt arbetsliv och har en fetlön att spendera utan bekymmer. Eller dom som lär sig dyka, eller de som vågar sätta sig i "frittfall-apparaten" på något nöjesfält, eller dom som bryter upp från sitt invanda och sticker till Mallis och öppnar en liten trevlig vegetarisk restaurang, eller dom som vågar ta strid mot partikamrater som blivit skitstövlar.
Om jag inte hade varit så ...

Rädslan är ett skydd som människan har fått för att överleva som art, men min onknapp har tydligen hakat upp sig. Finns supporthjälp ...?
Åtminstone måste jag få till det, nästa juni ska jag utmana min fjolliga feghet och sätta mig i ett flygplan som tar mig till Kanadaflickan. ÖVER ATLANTEN!!! Jagvågar jag vågarjag VÅGAR, ska bli mitt dagliga mantra till dess.

Lördagmorgon

Kanske en presumtiv ... prins

Gårkvällen blev trevlig hos en tidigare arbetskamrat. I hennes stuga vid "havet" nåja Svartbyträsket då med bekvämt cykelavstånd från mig. Som vanligt försvinner tiden med turbofart när man har skojigt. Kvällen var kylig när jag cyklade hem igen. Tursamt nog räckte den trivsamma stämningen ända hem och jag överlevde.

I dag sträcker sig fontänen på sig. Rak och stolt låter hon vattenkaskaderna fångas av solen.

Inga måstegöras finns på min agenda för dagen. En hasamasadag kanske. Eller en stilla dag för kontemplation. Kanske lite läshäng i solen. Eller nåt annat. Den har ju nyssens börjat.

Fruntimmer

"Hon" har kapitulerat, fontänen utanför mitt köksfönster. En hänsyslös nordan har blåst omkull "henne". Nu ligger "hon" och kurar i "havet". Det är inte alltid lätt att stå rak när starka krafter dominerar.
Emma firas på fruntimmersveckans näst sista dag. Hon var dotter till Karl den store och hade enligt min "Årspraktika" en hemlig kärleksaffär med sin sekreterare. För att de inte fotspåren skulle avslöja dem, bar Emma sin älskare på ryggen över borggården på sin rygg. Emellertid fick farsan syn på de unga tu. Han "bestraffade" ynglingen genom att ge honom Emma till maka.
I går firades Magdalena. Ett småländskt talesätt säger att "Magdalena gråter gärna"
Här i Boden storgrät hon hela kvällen. Tårarna kom väl till pass i mitt lilla grönsaksland.

Fredstid

I väntrummet jämför vi skadorna

Frivillighetskriget blev obarmhärtigt

Ännu, efter vapenstillesåndet blöder såren

Rädslan lindar bandagen, hårt

över skammen.

Jag ropar på återupprättelse,

kräver rehabilitering

Se då på mig, Du som kastar första stenen

Till viss del erkänner jag mig skyldig

Men ser du då inte din egen skuld

Inget kan göras ogjort

Alla krig skördar sina offer

Ändå, jag har överlevt

i solen lindar jag upp bandagen

låter ljuset bleka ärren till osynlighet

Födelsedag

I dag fyller hon nio år, mitt första barnbarn, min sockerflinga. Jag har infört en "farmordag" som innebär att födelsedagsbarnet får en restauranglunch med farmor och lite "tokshopping". Det gjorde vi i måndags. En uppskattad rolighet för oss båda. Jag hoppas att vi ska fira många födelsedagar tillsammans.

Fruntimmersveckan firar Johanna i dag. Hon som enligt sägnen klädde ut sig till man för att få studera. Så förklädd lyckades hon bli vald till påve men blev avslöjad och avsatt när hon nedkom med ett barn. Det blev så jobbigt för henne att hon dog av blygsel. Arma kvinna.

Sommaren lunkar på, mina grönsaker växer, malligt prunkar dom övervakade av min vita pelargon som nu tycks ha fått en renässans. Kanske hon känner sitt ansvar, vad vet jag, inomhus trivdes hon i alla fall inte. Det är nog så sommaren ska levas, utomhus i naturen. Jag sniffar in grönskan och gömmer blommor i hjärtat,när jag är ute på mina promenader. Bra-attha-saker till vintern när dystermörkret blir för påträngande.

Jobbliv

På sommarlovet efter åttan fick jag jobb på Domus herravdelning. Efterföljande höst skulle ägnas åt utbildning på husmodersskolan (stenåldersutbildning som tack och lov är nedgrävd och slutförvarad i Kirunavaaras berggrund sedan lång tid tillbaka och må den aldrig återuppstå) När hösten nalkades gick jag till varuhuschefen och bad om att få fortsatt jobb. "Fröken Johansson ska utbilda sig" sa han på sitt myndiga sätt. Och vad rätt han hade. Det skulle jag bli varse med tiden när jag läste in grundskolan på kvällarna efter jobbet några år senare. Men i min familj där pappa dött när jag var en snorunge och pengar var en bristvara, var det mer frestande att ha en egen lön än att utbilda sig.

Mitt arbetsliv åt Kooperationen var ofta trevligt och fostrande. Jag har många goda minnen från den tiden. Rökpauserna på damtoan med fnitterkompisar var en höjdare på förmiddagarna. Och alla kunder som passerade. Oftast var det fruarna som handlade kläderna till sina män. Men ibland gavs tillfälle till lite orrspel som genererade till merförsäljning.

Efter tjugo år tackade jag för mig, gjorde revolt mot äkta make och lämnade honom och jobb för att utbilda mig. Det har jag aldrig ångrat. Var sak har sin tid.

Mina många lärorika år på Domus i Kiruna har inte haft något värde i mitt forsatta arbetsliv inom vård och omsorg. "Betyg i livets universitet" har inget värde.Rigida arbetsgivare inser inte att mångfald är berikande.

I dag gläds jag åt att mina barn inte blivit "tvingade" att börja jobba vid femton års ålder, utan haft möjlighet att välja en utbildning som de har lust och håg för.

Drömmar

Jag tillhör de få i världen som har så minimala bekymmer att jag ges möjlighet att resa charter till min inre värld. Jag kan stilla mig en stund och låta fantasin flöda fritt som en glad vårbäck. Det blir som oftast bakåtresor till den svartvita tiden då allt ... men även lite orealistiska drömmar, som tex. att öppna en vegetarisk restaurang på Mallorca. Ibland kan jag även skymta en liten tant som sköter Idafinagullefjuns barn i Vancouver. Ja, jag tänker även på en man med böjelse för sagor, morgonpromenader och vegetarisk mat. Och helst med en passion för mig. Med andra ord, en redig karl. Drömmar. Kanske det är bäst att det får förbli drömmar. Inte resan till Vancouver, den är inplanerad lite grovt till nästa juni.

I dag, sista arbetsdagen före ledigveckan. Ett styrkepass och lite tokdans är avklarat. Nu är jag redo för världen.

Odjur

Jag tror att det är ett år sedan jag hörde det första gången. Mullret under min diskbänk. Jag kommer ihåg att jag tittade på någon tevedeckare. Det brukar jag gilla som förströelse. Fast de får inte vara för blodiga, hellre lite psykologiska så man får klura lite om vem som kan vara mördaren. Tyvärr är det alltför sällan man blir bjuden på sådan underhållning.
Nåväl när jag var mitt i hemskheterna mullrade det till i köket. Ett dovt kluckande ljud. Eller kanske mer som en morrning.
Jag har varit med förr så morgonen därpå ringde jag till vaktisJanne. "Klart" sa han samtidigt som han tog reda på sina grejor. "Nä det är ingen risk att det kommer att svämma över". Han är snäll och trevlig våran vaktis så jag låtsades att hålla med honom fast jag veet ...
Odjuret under diskbänken har efter det morrat till gång efter annan men låtit vattnet spolas ner utan protester. Till i går. Nu är det generalstock i vasken. Och en RIKTIG rörmokare har fällt domen. Han lyckades inte övertala den lurvige bävern? som gjort sig hemtam i avloppet. En slangbil ska komma och suga ut vilddjuret med våld. Oj, det kommer att överträffa vilken tevedeckare som helst.

Vilse

" Renfana förekommer vild över hela Europa och Mellanasien. Den är ursprungligen en strandväxt. Särskilt förekommer den intill havssträndernas klapperstenar och tångvallar. Dess användning i gammal läkekonst har spritt växten i södra och mellersta Sverige.Örten har besk smak och stark kryddlukt, vilket anger egenskaper som nervv-och magstärkande, lösande och svettdrivande. Renfana har också använts som maskdödande medel". Från "Årspraktikan"

Renfanan mitt på trottoaren utanför Konsum Svea har kanske kommit lite vilse men pryder väl sin plats. Den vet nog inte om att den tappat bort sig i tillvaron.

I går kväll umgicks jag med min vän och gamla grannar över grill och vin på min gamla gård.
Det blev en riktig ovilsekväll med många skratt. Det ska va gött att leva.

De flesta dagar bjuder åtminstone på en liten ljusglimt

Livsmått

62 cm mäter mitt livsmåttband i dag. Snart kan jag linda åren kring midjan. Nåja ... några år till så är år och midjemått i fas. MEN ... var har tiden tagit vägen. Plötsligt är jag en äldre tant. Jag, tonåringen, den unga mamman och sedan den lite äldre omföderskan, men nu ... snart osynligpanschis. STOPPA TIDEN!!! Nog nu.
Ålderskrämpor? Jodå jag har inte blivit lottlös. Det sitter nog någon ondsint jäkel och delar ut dom när man passerat sextio. "Man får inte klaga" hör jag omgivningen säga ibland. Inte heller lönar det sig att överklaga i någon instans att fötterna inte håller att springa några löprundor mer. Lite sorgligt, men långpromender och tokdans blir nog så goda alternativ. Om jag får besämma ska mitt livsmåttband mäta 108 centimetrar innan det läggs undan. Och jädrar i mig, det ska bli väl använda.

Träning

Färdigklädd för ett gympapass, så ringde mobilen. Det blev en trevlig kompiskväll i stället.
Överraskningar hottar upp min tillvaro.
Littorins överraskande kärleksglöd var nog inte lika populär hos hans kompisar. Valrörlsen verkar bli riktigt snaskig i år.
Osunt verkar också storstadsduvor leva. Överbliven skräpmat blir skrovmål hos dessa fåglar och orsakar samma vällevnadssjukdomar som drabbar oss människor.
Men ... räddning kommer. En tevekanal har köpt in Anna Ankas träningsprogram. Det borde funka även för våra flygande vänner.

Sömnlös i Boden

Lite från ovan borde tillvaron betraktas emellanåt. Ens egen storhet krymper en aning då, ofta även problemen.
Bekymmer brukar bli gigantiska specielt nattetid. Så är det för mig i alla fall. I nattens timme går det att avhandla det mesta. Med oron uppdaterad. I natt genomlevde jag en sådan. Pigg som en mört. Korsord löstes, fönster öppnades och en yogaliknande andingsövning utfördes. Sedan ... sov jag två ynka timmar. Nu är semestern slut, slut är mitt lössläppta ledigliv och nattsudd. Nu ska ordning och reda råda.

Utgallring

Lite svårt var det allt att rycka upp små oskyldiga rödbetsplantor. Men "Du MÅSTE gallra" sa sonhustrun och överblickade min lilla odlingslott med kunniga ögon. Hon har mer vana av grönsaksodlingar. Det har nästan alla här i Boden. Mer vana. Jag är en gröngöling i branschen. Darrande stod dom där sedan, de som fick beviljad asyl. De utvalda, kanske dom allra bästa.
Undrar om de på migrationsverket gör samma bedömning vid urvalet av människor som får bli nya svenskar.

Den uppdragna rödbetsblasten blev en god soppa. Deras liv var ändå inte förgäves.

Fiskliv

Tångsnällan är en fisk i tiden. Den redige hannen har tagit på sig hela föräldraskapet. Det är han som blir gravid med honans ägg (men hur ...?) och föder och sköter de små avkommorna. Det har dock uppstått lite problem för honom när han ska välja sin tilltänkta. Algblomningen. En big hona behövs eftersom hennes ägg är av prima kvalité. Algblomningen gör att sikten försämras och den kärlekskranke hannen får sämre förmåga att hitta en fet fiskfröken utan får nöja sig med vad han hittar. MEN det kanske blir ett hyfsat förhållande i alla fall.
Med tiden har jag blivit aningen skumögd och har en och annan gång pussat på en prins, som sedemera förvandlats till en groda. Det är knepigt när både sikt och insikt är grumlig.

Mona Sahlin flörtar med väljarna med att erbjuda 30 timmars förskoleplats i veckan till barnledigas barn. Jag är av den bestämda uppfattningen att barnen mår bäst av att vara hemma tillsammans med sitt nya syskon, åtminstone så mycket som möjligt. Bygg ut den öppna förskolan i stället, det är en lysande verksamhet.

Prognos

Solen har landat

"Kräftan ger för ögonblicket ett lite dominant intryck och tycks i dag få en möjlighet att briljera i något sammanhang". Åhå, stjärnorna står på min sida. Och heeela dagen. Det gäller bara att hitta något att briljera med. Det får väl ge sig, dagen är i ungdom ännu.

Farhågor

"Farmor, du är ju så ensam" konstaterar min sexåriga sockerflinga. "För tänk om nån kommer på natten". Det verkar vara det hemskaste som kan inträffa, att någon kommer till hennes ensamma farmor. Mitt i natten dessutom. Fast det är inte det värsta kan den här farmodern berätta för det lilla barnet. Nä det allra värsta som kan drabba hennes farmor och andras farmödrar är: sjukdom, arbetslöshet eller pensionering. I alla fall med den nuvarande regeringens politik. Att det skulle stå någon objuden stackare i hallen mitt i natten, skulle i den jämförelsen te sig ganska harmlöst. Men vad vet en liten sexårig sockerflinga om beslutfattares tossigheter?

Hemester

Knäppt

Hmm ... 100 000 upp i rök på en grill. På det sättet ville Gudrun Schyman illustrera att kvinnor tjänar mindre än männen i Sverige, tror jag hon menar. Fast så överpedagogisk hade hon inte behövt vara. Jag fattar ändå. Varje månad kan jag se det på min lönespecifikation. Men att jag är kvinna gör inte med automatik att jag har mindre lön. Nä, det är mitt val av arbete. Det är för att mitt arbete inte har samma värde som ett arbete framför en dator. Sjuka och gamla människor har lågt värde i vårt land och det spiller även över på oss som arbetar kring dom. Nä Gudrun, du hade ju kunnat fråga mig så hade du sluppit elda upp folk med ditt handlande jag VET att mer pengar till omsorg och skola och en uppvärdering av oss som jobbar i verksamheterna KAN ge oss hyfsade inkomster oavsett kön.

I går vinkades mittimellan av. Vi har haft en trevlig vecka i hans sällskap, fadren och jag.
I dag kommer min bästaLena med sin man på en snabbvisit Sorgen och glädjen de vandra tillsammans ...

Försvar

Mer pengar till försvaret ropas det med vaierande politiska röster. Mest ropas från högerflankern. Mer kosing för att kunna delta i andra länders jäkla skitkrig. Själv har vi monterat ned den allmänna värnplikten, det som ändå bjöd på lite insyn i försvaret och som ansågs fostrande för våra pojkar. Flickorna klarar sig ändå för det mesta. Arbetsförmedlingen har fått en stor arbetsplats att placera ut våra ungar på. Fast i den nya yrkesarmén får man inte vara någon stridis, det har ÖB sagt. Ha ha. Han är lite kul.
Anmärkningsvärt är att någon dag innan den allmänna värnplikten avskaffades, lät man mönstringsmaskineriet jobba på och en hel massa miljoner sprättade i väg till ingen nytta.
Nä det behövs mer sans och vett i svensk försvarspolitik än mer pengar.

Och lite sans i V-partiets innersta krets. Det var ofiffigt och fånigt med namnbytet.

Måndag

Första dagen på min hemestervecka verkar bli en mulen historia. Det duger. Mittimellans sista hela Bodendag för den här gången. I morgon flyger han iväg till Storstan igen. Lite sorgligt men ändå sorgligare om inte barnen hade möjlighet att se sig om i världen. Avundsjukt kan jag bara heja på lite från livets utkanter.

Träningen har legat nedpackad i sportväskan, men nu ska det jädrar i mig bli lite rotation på döfläsket. Gympa i kväll på kvarnängen, ska göra solhälsningen x3 det var väl sjuttsingen om inte ...

Plocka vill ...

Rallarros, smörblomma, prästkrage, tandborstblomma och lejongap, heter dom i min värld. Kärt barn ... men ögonfröjd i alla fall. Tack för att ni finns.

Baksmälla

Festen är slut, skrot skräp och skrutt täcker gräsytor och gångvägar. Tyvärr är det medaljens baksida. Mysfaktorn tidigt på kvällen övergår för många till skrän och förstörelse i nattens timma. Synd, för fest och tokyra är trevligt även för en tant, om ljudnivån är lagom.

Lyssnar på Björn Ranelids söndagsprogram, jag vet inte ... kanske jag gillar honom ändå.

Kanonrodden


Kring sjön

Höskörd

Andra dagen på "hömånaden" har vaknat. I alla fall hos mig.
"Nu skär jag rågen, åker hem mitt hö, och det som är vått är månd´ jag kringströ, hundedagarna gå nu an med största magi, därför gifver jag på hin sundhet och akt". Ur min Årspraktika.
Nu har jag förstås inget hö men lite hundgöra kanske jag kan bli drabbad av. Vad nu det skulle vara. Se upp med hin håle bör vi nog alla göra.
"Hunddagarna" som omnäms var de tunga och slitsamma dagarna med slåttern under årets varmaste tid och sammanfaller med rötmånaden. Namnet hunddagar härrör från greker och egypter, för vilka hunddagarna började då Hundstjärnan, Sirius, hade sin uppgång.

Juli är en månad med kalas och trevligheter i mitt liv. Jag blir till och med saluterad på min födelsedag varje år. Ja, hon Viktoria är ju inte på plats när dom skjuter i kanonerna, det är jag.

Resa

Vad ser du när du tittar på mig? En övermogen kvinna? Rentav en panschis? Titta noga säger jag. Ser du inte den unga tjejen med tokdrömmar? Som skulle bli författare eller skolkökslärarinna eller jobba i Afrika eller ... Ser du den lilla tjejen som trodde att hon var hittebarn, bortappad av berömda föräldrar? Om du tittar riktigt noga kanske du skymtar flickan som tjuvrökte i "indianskogen"?Lik en rysk docka, finns allt kvar. Mötet mellan människor kan bli trevliga "resor" om man tar sig tid. Till hösten har jag anmält mig till en skrivarcirkel som ska handla om ens livshistoria. Jag har redan börjat bläddra i mitt "arkiv".