Sommar

Sommaren har landat och gjort min tillvaro grön och skön. Tack! Det här är min årstid här vill jag alltid vara. Inlindad i varma vindars smekningar ska jag ligga på rygg och titta på lätta molntussar.
Inte i dag dock. Jobb, flyttstädning och ... utemiddag på lokal.
Drygt en vecka kvar till mallisresan.

Kirunaresan

Hemma igen efter utflykten till Kiruna. En resa som var trevlig två gånger, när jag kom och när jag åkte hem igen. Planeringen höll, gardiner blev strukna och uppsatta, mor fick fönsterputsningen i morsdagspresent. Denna gång slapp jag undan. Jag träffade även min storasyster för första gången trots att vi funnits så länge. Det blev en trevlig bekantskap. På lördag kväll till söndag förmiddag fick jag det hedersamma uppdraget att sköta min systers barnbarnsflickor. Tja, det gick bra, en fyraåring kan vara rätt underhållande och "Mästerkatten i stövlar" var riktigt bra ... första gången. Jag var inte riktigt koncentrerad vid fjärde DVD-omgången. 6-månaderssyrran gjorde inte så stort väsen av sig och efter två omgångar välling och klapp på rumpan och fyra vaggvisor och klapp på rumpan och upp ur sängen igen och en liten rusch i gåstolen så ... somnade den lilla sötnosen. Jag han även med min nostalgipromenad med raska fötter i mördarbackarna. Sedan reste jag hem.

Torsdagsblandning

Johansson och jag har börjat vänja oss med gästen på rumssoffan. Lite trångt vid diskbänken blir det visserligen och min kyl ser snopen ut, både korv och bacon ligger där och småblänger på mina svarta bönor,
Men det går.
I helgen reser jag till mor i Kiruna och tar min lille kompis med mig. Johansson behövs när jag ska boka hemresan.

Tränings tillika reskompisen, Sylvia och jag har börjat backträningssäsongen, tre vändor uppför och nedför slalombacken blev det i måndags. I kväll har vi planerat ett gympapass utomhus med gymnastikklubben.
Och i går ... skogsjoggade jag nio kilometrar med hyfsat lätta fötter. Än finns det liv i tanten.

Gäst hos verkligheten

Min soffa i vardagsrummet ska få en hyresgäst för ett tag. Ett litet tag hoppas jag. Vän i behov av fristad ska beredas plats i mitt hem. Johansson och jag håller som bäst på med en snabbvariant av en positivt tänkande prepareringskurs. Vi har blivit bortskämda under dom här fyra och ett halvt åren med att bara rå oss själva. Men säger vi unisont detgårbra detgårbra detgå ...
Bidrag till hyran sporrar en del.

I går hade vi en sommardag med balkongvin hos kärlingar. I dag ska jag ta itu med mitt träningsprogram. En snabbrunda på skogsspåret under tidig timma sedan ett styrkepass på gymmet. Däremellan hushållskära tjänster.

Träning

Jodå tack, den går riktigt bra, träningen. Joggar, styrkar, gympar och trappar. Det sistnämnda betyder att jag tokgår i 153 steg (nåt ditåt) upp och ner i två omgångar. Ska försöka utöka den träningen. På torsdag får jag mitt träningsprogram från Anna på Winternet då får jag se om jag ska utöka eller minska mitt flåsande. Målet är att knata runt fem vårruskilometrar på 35 minuter.

Nu är nästan all snö borta och jag är lika förvånad över det som vanligt.

Hjärtefråga

Under tjugofyra kalla och ofta regniga dygn låg dom där med hoptejpade munnar. Tretton tror jag att dom var. Afghanerna som hungerstrejkade för sitt fortsatta liv i vårt land som ska vara humant och fredligt. Sägs det. Nä, några krig har vi inte haft sedan anno dazumal, men humant? Det har fällts många inhumana kommentarer kring dessa personer som legat på trappan till migrationsverket. Om hur dom minsann inte ska tro att det går att få uppehållstillstånd genom att trotsa lagar och förordningar! Och någon har sett att dom har ÄTIT! Jösses! Hur kan dom bara! Mitt i svälten. Ska man matstrejka så ska man! Och får man verkligen blockera ingången till migrationsverkets lokaler? Och hur mycket kostar det att ta in så många människor? Vi kan väl inte rädda hela jordens befolkning!
Ja, så har pratet gått i min lilla stad. Det finns en debattsida som heter "Debatt Boden" som har utvecklats till en krigsskådeplats mellan fredliga och humana invånare och andra med SD- åsikter i min kommun. Där kan man verkligen se hur girigheten och intoleransen fått ett ansikte.
Vårt välstånd i Sverige är till stor del  uppbyggt på andra länders krig. Vi har kunnat exportera stål och vapen till deras uppbyggnad under många år. Borde vi inte då ha större hjärta för dom som också vill leva i ett fredligt land?

Nu har dom afhganska männen avslutat sin aktion med löfte om att deras ärenden ska omprövas. Jag håller tummarna.

Väntar på sommarrumpor

I väntan på rumpor med sommarkläder
bidar jag min tid
står här troget i alla väder
med likasinnad längtande bredvid

Blickar ut mot nyväckt vatten
och spirande natur
nordan lyfter retfullt på hatten
och lockar fram en hagelskur

Snart ska andra dagar komma
när solen värmer och ger tröst
då står vi inte tomma
nej inte förrän det blir höst =)

Träff med förhinder

Men jösses! Tur att jag ...
Jag tar det från början. För en tid sedan fick jag en ny bekant bara så där. En trevlig prick verkade det som. Vi har pratat till och från på fejan och i mobilen. Vardagliga samtal om ditten och datten som mogna lite övermogna kanske ni skulle säga, plägar göra. Vi till och med dristade oss att bestämma en helgträff!
Spännande i mitt liv i alla fall som mest umgås med johansson. Men ... så ett samtal i går kväll som handlade om ordning och kontroll, och kritik mot min vegetariska mathållning! Tack och adjö sa både jag och johansson. Den förut så trevlige pricken förvandlades till en stor svart plump. Tack gode ... att han avslöjade sig i tid!
Du och jag johansson, du och jag.

Glömda

Här vilar två bortglömda
i famnen på varann
måhända blev dom gömda
under vintern som försvann
får jag någonsin veta
sanningen om dem
kanske borde jag leta
efter ett värdigare hem
åt dessa två som blev över
när solen blev för het
och när ingen behöver
klä sig varmt om huvudet

Dags för core

Mitt hemmagym ska hottas upp med coreträning. Lata magmuskler som sitter långt långt in i kroppen ska minsann få sig en duvning. Jag är på gång för en starkare och tjusigare? kroppshydda. Jag ser att du ler lite johansson, men nu jädrar i mig....
I dag infaller en sockerfri 14-dagars period. Så nu har jag sagt det också.

Släkt

Hurra för mig!!! Äntligen vågade jag ta kontakt med min syster som jag vetat om sedan väldans många år men inte riktigt trott mig ... men som jag ändå haft lust att göra. Som en liten sten i skon har önskan att ta kontakt skavt lite då och då. Vi fick ett trevligt samtal och ja, vi ska ses. Släkten blev större bara på någon timme.