Sommartid

Dagen har fått vakna en timme tidigare idag så välkommen ska du vara kära sommartid. Jodå jag vet att kärlingen och en hel del andra personer är av annan åsikt men det är ju inte förbjudet att tycka olika. Tror inte det i alla fall men jag vet att man får påskrivet om man sticker ut näbben för långt.

Coronan har förvandlat 20% av befolkningen till värnlösa individer som kan ramla ihop och dö om dom umgås med den yngre befolkningen, i alla fall om man ska tro på alla förståsigpåare. Men jag är rädd att man invaggar undersjuttioåringarna i en falsk trygghet. ALLA kan drabbas från den yngsta till den äldsta. Sorry så ser det ut. Som det gör vid alla andra virussjukdomar.
 Nå kärlingen och jag lever som vanligt, dock blir det mindre utemat på restaurang mest för att dom är stängda men handlar mat och annat som hör till gör vi hur skulle det annars gå?
Alla sammankomster på PRO är ledsamt nog inställda så min skrivarcirkel får vara vilande denna termin. Men pennan behöver inte vila för det. Vi får sitta och sno ihop historier på vår kammare. Någon gång kan vi träffas och delge dem för varandra över kaffe och gofika. Längtar till den dagen.


Stilla dig du vassa
vind
var nådig med din
nara
låt värmen smeka ömt
min kind
från himmelen
den klara
Coronastriden snart är
över
sol och vila jag
behöver
och njuta trött av
friden
resten av
levnadstiden

.

Kåseri till skrivarcirkeln

Vad är att vara människa? Och varför heter det MÄNniska och inte kvinniska? Konstigt att ingen ultrafeminist har reagerat på det.

Ja jag vet hur människan för det mesta ser ut. Två armar med vidhängande händer två fötter som avslutning på ett par ben en kropp med både övre och nedre biafragma (det är dom som ska mötas och heja på varandra när man gör situps) och som kronan på verket, ett huvud.

Så ser vi ut för det mesta, men varför är vi då så olika?

Jag menar en del har begåvats med guld i strupen och kan agera och roa oss med sin skönsång. En del av oss kan skriva de mest storslagna romanerna eller måla underbara tavlor. Några är suuuperintelligenta och kan räkna ut både det ena och det andra. En del kallar sig människor men beter sig inte som sådana de tror att de kan härska över folk och riken och bidrar till förödelse och död. Och så finns det mängder av såna som mig. Lite normalpuckad utan några överdådiga förmågor men lite mesig och för det mesta fredlig.

Upp ur havet kom vi en gång för väldigt länge sedan som en amöba med en enda cell. Sedan blev vi nåt annat och sedan blev vi apor. Sedan klättrade vi ner från träden och fick vi olika färger på hud, hår och ögon men blev lika fullt människor. Homo sapiens kallas arten. Lika benämning för alla. Oavsett var vi kommer ifrån. Apstadiet har för övrigt många av oss lämnat medan andra verkar ha fastnat däri. De märks särskilt i dessa coronatider främst av deras förmåga att samla livsmedel i gömmorna. Jäst och mjöl är väldigt attraktivt och toapapper. Många har nu en årsförbrukning av papper mjöl och jäst hemma i garaget? Eller var rymmer man så mycket varor?Kanske det kommer att dyka upp små försäljningsställen lite här och var i villakvarteren. Förmodligen med ockerpriser.

”Det är synd om människan” sa en gång August Strindberg. Jadå jag håller med även om jag inte tycker särskilt synd om mig själv. Visserligen säger man från experthåll att vi gammelfolk ska hålla oss inne och inte dra på oss någon smitta men jag tror att man alltid önskar att vi oldisar ska hålla oss inne och helst hålla snattran och  inte begär för mycket som  tär på samhällskostnaderna.

Men jag försöker att hålla mig från att bli hysterisk och lever som vanligt det känns bäst för min del. Några vinskvättar ibland och grönsaker för det mesta.Och några skratt om dagen. Det balanserar upp livet.

Vad är att vara människa? Inte vet jag så noga kanske är vi naturens största misstag men vet Du jag är ändå glad att jag blev en sån och inte ett djur på savannen.

Ögon

Mars har slagit upp sina portar och här sitter jag och väntar på gotider i solen. Snart kan jag vända upp mitt blekansikte mot solen och hoppas på nån fräkna. Nu för tiden är dom dyra och exklusiva i tantansiktet medan jag som tonåring försökte bleka bort prickarna med gurka för det stod det i Vecko Revyn att man kunde göra och det trodde då jag på. Nej jag tror inte att det hjälpte eller så har jag glömt. Det senare, glömskan, har blivit en ständig följeslagare. Glömmer både det ena och andra men hittar fortfarande hem efter mina prommisar så jag kanske ändå kan lugna mig att söka in på hemmet.

Fick ett namn på min skelning igår som jag såklart har glömt vad den hette men det handlar om en förlamad muskel sa optikern på ögonavdelningen. Den ska ev åtgärdas men tror du att jag kan få ett par ögon inopererade i nacken också när man ändå håller på? Skulle behöva det känner jag.

Jag vet samma bild som igår men tycker ändå att den passar idag också