Salladstalk

Hur många oliver ska det ingå i en grekisk sallad? När jag är ute och reser så är utbudet på lättillgänglig föda starkt begränsat för mig som håller mig till det vegetariska köket. Det blir oftast en plastförpackning med grekisk sallad. Jag har hunnit med några stycken under livets gång. I går befann jag mig på Arlandas flygplats och blev hungrig av allt väntande. Mackor och kaffe hade det kunnat bli men eftersom jag har börjat minska på brödintaget så blev det denna sallad. Men ... då till min undran. Denna sallad bestod av röda beska blad, några gröna mindre beska, tre slankiga gurkskivor, fetaost förstås, tre bleka tomatskivor och ... fem oliver. Eller rättare sagt fyra och en halv eftersom en av dom var dålig. Jag sökte under varje litet grönt och rött blad efter några fler men icke sa nicke. Får verkligen en grekisk sallad se ut hur som helst? Grekerna som har skapat denna rätt skulle skämmas om dom tittat i min lilla plastask i går. Janne Josefsson, ta tag i detta och skapa ordning i salladsträsket!

Från min utkik

Äntligen tar regnet en paus. Solen morgonspeglar sig högfärdigt i havet och björkarna mallar sig i sina nya färgrika höstkreationer. Rena fönster gör att min utkik i världen blir klarare. Det är vilsamt med hösten. Det är vilsamt att åldras.

O-väder

Regn, regn och regn. Så har helgen sett ut. Det betyder inte att den varit dålig. O-väder kan vara befriande på något sätt. Ibland. Om man inte ska ligga och steka sig i solen förstås. Själv struntade jag i regnet och putsade fönster i stället för att gnälla om vädret.
I kväll träffas vi i skrivarlyan igen, första höstträffen. Det blir skoj.

Lite så där

Lite vågat kanhända men jag köpte mig en ny dator i går trots dagen ... fredag den trettonde! Jag är inte särskilt fatalistiskt lagd men ändå. Man kan ju inte veta. Johansson står och blänger på den nya från sitt tillhåll i garderoben. Dock ska hen vara en slags trygg backup både till mig och den nyinköpta. Gamla kvastar sopar ...
I dag är staden inbäddad i dimma, jag är däremot mer klarsynt än vanligt. Hepp =)

Stigen

En helt vanlig dag om nu någon sådan finns
gick jag ut i tidig timma
jag hade sovit dåligt och jag minns
att staden gömt sig i dimma

Nåväl mina steg var pigga och raska
snart hade jag nått fram till spåret
där som jag trivdes att traska
och gjort så många gånger under året

Då såg jag plötsligt en slingrande stig
lite dold av blåbärsris och rötter
för länge sedan upptrampad
av djur och människofötter

Villrådig stannade jag till
satte mig ner i blåbärsljungen
Frågade mig om jag verkligen vill
ta en ny väg eller rent av var tvungen

Lockande verkar det vara
att för känslor sig helt förlora
vem är jag att kunna svara
på frågor så här stora

För att byta väg är inte lätt
när man traskat länge i livet
vad är fel och vad är rätt
svaret är inte givet

Nej jag valde vägen den gamla och kända
måhända tråkigt men lugnt och skönt
nog har jag längtat att något spännande ska hända
men vet att på andra sidan skogen är inte gräset mera grönt

Ännu

Ännu dröjer sommaren sig kvar, lik en gäst som aldrig riktigt vill gå hem den sena timman till trots. Den får gärna söla lite till.
Hösten behöver inte jäkta. Snart nog knackar den på och målar om  naturen med sin glödande pensel.Som alla andra år kommer frosten att  krypa fram över gräset innan vi riktigt hunnit med och omilt dölja spåren av glada sommarfötter.Fontänen som nu står stolt i mitt hav och kastar upp ståtliga vattenkaskader kommer att böja sin nacke och kapitulera för nordanvindens kraft och räddningslöst kastas omkull. Jag blir ett maktlöst vittne till kampen. Vågorna som idag vaggar lekfullt och oskyldigt kommer snart att viska sommarminnen med varandra under isens kalla hand.
 Därför går jag nu ut och dricker mig otörstig på ljuset och håller tag i den milda vinden.

Mitt vackra Boden

Läkande

Nu jädrar i mig är jag igång med styrketräningen igen. Cykelvurpeskadorna är så gott som läkta , nu går det inte att använda dom som hinder. Jag körde  samma vikter på gymmet som i våras då jag var i högform, tydligen har mina lata veckor inte varit så nedbrytande i alla fall.
 I går drabbades jag av ett anfall av mörka letargiska tankar idag är dom lyckligtvis borta. Pepparkakor och mjölk och vacker musik brukar vara läkande. Jag hade förmånen att få det senare i vår galleria i går. En ung pojke William Paaso spelade klassiska stycken dels på piano och dels på ocarina och en ung flicka, Emma Wikberg sjöng moderna låtar med en underbart vacker röst. Fantastiska förmågor i vår lilla stad. Snart kommer det att kosta dyrpengar att få lyssna på dessa fina musiker.

Epilog

Då ... ville jag tillsammans med dig vandra i bergen, lyssna på vågorna från medelhavet, dricka vin till vi ramlade omkull, lyssna på dina skivor, laga veggismat efter krångliga recept, sova sked i min för smala säng, diskutera världsfrågorna och prata skit om dumskallar, skratta åt våra egna skämt, lösa melodikrysset vid mitt köksbord, planera resor och ... ....
Jag drömde i onödan