Tankarnas trädgård

Likt ett ymnighetshorn har man hanterat kommunalbörsen i sommar. Åtminstone verkar det som om makthavarna levt i föreställningen att pengarna kommer tillbaka med samma fart som dom flög i väg. Tyvärr ... i dag kom räkningen. Minst trettio jobb ska bort. Vikariestopp och övertidsstopp. Dessutom noll personalmöten. Jösses, det verkar lätt att hantera kommunala skattekronor. " Äsch, vi säger upp lite personal här och där så grejsar det till sig" verkar dom ha resonerat. Nu brukar liknande åtgärder få konsekvenser som sjukskrivningar och otrivsel bland personalen som till slut får betala notan efter den lättsinniga sommaren. Vi som är "turfria till detta slöseri, på oss kommer sparkraven. NOG NU!!!

Ledarbyte

Sossekvinnorna bytte ordförande i helgen, Lena Sommestad fick fler röster än den förra, Nalin Pekgul. "Vi måste bredda kvinnofrågan och få in ekonomin" säger Lena Sommestad med glöd i röst och ögon. Men vad har den förra gjort då? Och vad sjuttsiken är en kvinnofråga? Att det råder ojämställdhet i vissa jobb, samhället i stort, i hemmen och världen, vet jag. Men det är för tusan ingen specifik KVINNOFRÅGA! Det är en SAMHÄLLSFRÅGA! Att isolera skola vård och omsorg till enskilda frågor för kvinnor är att göra små konserver av det hela. Som har bäst-före-datum långt in i framtiden. Och vad menar hon med "att få in ekonomin"? Kanske att vi ska få bort girigbukar till bankdirektörer som snor åt sig av mina sparpengar. Eller stoppa alla bonusar som delas ut till chefer i statliga företag. Eller är hon så tuff att hon menar att vi ska få till en rättvis fördelningspolitik i världen så ingen behöver svälta? Tja vad vet jag. Häftigt i så fall.
Om jag får ge ett råd till Sossarna, och det får jag eftersom det här är min blogg, skrota kvinnoförbundet!!! Det är stenålders och funkar dåligt! Sossetanter, ge gubbarna på tafsen, ta för er och var listiga så blir det "Nån jävla ordning" även i ert parti.

Dimma

Dimhöljd vilar "havet" utanför min utkik. I dimman verkar också de som håller i kommunens penningabörs vara. Ett mail ligger på jobbskrivbordet där man önskar få fiffiga uppslag från oss fotfolk om hur man ska lösa den oekonomiska situation som plötsligt??? uppstått. Som en oansvarig tonåring gör när pengarna är slut och vill att föräldrarna ska lösa situationen. Men näe ...
det är säkert många av mina kollegor och jag själv för den delen som har goda idéer dock vill vi känna oss delaktiga och lyssnade på innan det brakar åt skogen.

Johansson ska rehabiliteras och tillbringa natten borta. Saknar redan.

Penningabrist

Nä vetnån vad!!! Hur har ni nu räknat? Har vi slösat med pengarna igen eller har någon räknat fel?
Kommunbörsen har flera tomma fack efter sommaren. Hur sjutton gick det till? Och varför i hela fridens namn kan ett underskott på flera miljoner bli en överraskning för socialförvaltningen?
Kanske dags att tillsätta en god man att sköta om den kommunala ekonomin. Jag är duktig på att få små inkomster att räcka till. Men så är jag också realistisk när jag gör upp mina planer. Jag räknar inte bort faktiska kostnader. Hyran ska ju betalas varje månad fast jag kanske hellre gjort annat för dom pengarna. Jag kan inte heller köpa kläder för matpengarna. Enkel matematik som borde fungera även i kommunen.
Ser i tidningen att bistertider väntar för oss som arbetar i ytterkanterna. Uppsägningar och vikariestopp väntar oss som ger omsorg och stöd till stadens gamla och sjuka. Som vanligt är administrationen en fredad zon.

Resor

Motvilligt lämnar dimmolnen från "min" himmel. Jag vinkar hjärtligt iväg dom, blått är vackrare än grått. Överraskande varm kändes luften på morgonpromenaden. Kanske ångrade sig sommaren. Det kändes lite snopet med höst redan.
Hösten verkar annars bli en trevlig historia med Turkietresan och en Stockholmsweekend lite senare i sällskap med Idafina.

Fårskallar

Virriga och obrydda om trafiken, sprang några får på gatorna i går. Ett trevligt inslag om än aningen riskfyllt för våra fyrbenta vänner. Hade dom hamnat lite vilse i eller ville dom bara få lite omväxling i tillvaron? Jag tror på det sista. Känner så väl till känslan. Omväxling förnöjer och berikar och får mig att överleva. Men ... mixat med detgamlavanliga i lagoma doser.

Internationella vattendagen i dag. I världen råder vattenbrist. Här har vi fått påfyllning under natten.

Björnar och annat

21 björnar har fällts hitintills, totalt ska dryga 200 få sätta livet till detta år. Ja, vad ska vi med björnar till. Dom hotar och skräms när vi ska vara ifred i skogen. En onödig uppfinning egentligen. Eller ... dom förstör ju inte miljön, käkar upp några myror eller renkalvar bara. Men skräms gör dom allt. Mest skrämmer dom personer med gevär. Jag har aldrig sett en björn annat än i någon djurpark och är inte så ängslig för att möta någon, men ändå ... sjunger jag högt och falskt där jag traskar på skogsstigen och hoppas att både fyrbenta och tvåbenta faror flyr sin kos.

I dag ska min kropp mätas på muskler, vatten och fett, i onödan kanske, men ändå ...

Söndagsbjudning

Kanadastenar

Ledig efter tio arbetsdagar i sträck. Vem har trollat bort alla vikarier? Nåväl, just i dag är jag stark semestervilan har gjort kropp och själ som ny. Sockerflingorna med föräldrar ska gästa mig på söndagsmiddag. Även min forne livskamrat är bjuden. Jag har skördat lite av potatisen den ska kokas med varsam låga eftersom den verkar vara en skör sort som gärna faller sönder. Till den blir det en redig köttfärslimpa med sås, Tofu för mig och den som vill, morötter och blomkål blankade med smör som nyttigt tillbehör. En köpeskaktårta med grädde ska jag servera till efterrätt. Trevligt och rörigt blir det i mitt kök.

Flytande

Panta rhei, allting flyter, både träningen av min arma kropp och hårdträningen av min usla engelska. Det gäller att ligga i för snart kommer Idafina hem en vända och jag vill ju gärna kunna briljera lite i alla fall. Jag har läst och lyssnat och härmat uttal, fortfarande med aningen stackato, ett par dagar redan och mycket förstår jag när jag sitter på min blå pilatesboll och vickar på rumpan.
Regnfylld verkar dagen bli, potatisen blir lycklig över att få släcka sin törst. Visserligen säger erfarna potatisodlare att "potatis behöver inte vatten förrän den är i grytan", men jag har mina tvivel. Min lilla odlingslott har levt ett uttorkat liv i sommar eftersom jag lyckades hålla mig borta under värsta värmeböljan.

Hårdträning

"Något har förbättrat ditt självförtroende och därmed även stärkt dina band till något eller någon du tidigare känt dig lite ljummen inför".
Men så mitt i prick käre NSD-astrolog. För visst är det väl engelska språket du menar. Jag har lånat en engelsk språkkurs och lyssnar och lär från inspelade kasetter samt läser i medföljande bok. Allt gör jag på min pilatesboll. Vickandes fram och bak och från sida till sida och magrullandes sitter jag och balanserar rumpan på min blåa boll och lär in nya glosor och repeterar uttal. Än så länge är jag bättre på magrullningar än det engelska språket. Men för sjutton det får mig att stärka min självbild, jag är bra på något i alla fall.

Planer

Planerar aktiviteter för långmörktiden som är i antågande. Jag ska minsann: gå en målarkurs, läsa engelska i något studieförbund, träna, träna, träna, vara mer social och .... och ... Allt bara för att överleva till nästa vår.
Mörkrets tid är ingenting för mig. Jag blir bara fet och trög. Nej, tacka vet jag ljuuuset som kommer lite trevande där i början av mars. Då fylls jag av ny energi. För naturligtvis har vintern trots mina ambitioner på att vara verksam den mörka årstiden, gjort mig till en soffpotatis. Men i år ska jag minsann ...

Turfri

Fredag, och jag har jobbat min första vecka efter semestern. En halv rättare sagt. Allt är som vanligt både hemma och på jobbet. "Turfri" sitter jag på min fredade ö. Runt om i världen rasar både människor och börsar, men som sagt här sitter jag under korkeken likt en förmänskligad tjuren Ferdinand och hoppas på att inte de onda krafterna som tycks ha blivit världsherrar, får syn på mig.

Ungar

Dom har fått en stor barnaskara i år, mitt lilla andpar. Glada "tonåringar" guppar på "mitt hav". Snart ska dom skiljas åt från sin duniga föräldrar. Kanske träffas dom igen i mitt vatten nästa sommar. Känner dom igen varandra då? Mina ungar är också vuxna och utflyttade. Så nyssens små och beroende av min omsorg och nu ... Mittimellan fick lotsa sin något förvirrade moder på Amsterdams stora flygplats och både han och Idafina fick ikläda sig rollen som mina "translejters" under min Kanadavistelse. Kanske nuddade dom vid tanken att inte kännas vid mig vid ett par tillfällen. Nå, engelskan blev lite bättre efterhand även om tungan kändes stel i munnen. I have to more practise.

I morgon börjar jobbet igen. Det blir bra.

Fel

Det är då själva den! Hjalmar Gullberg heter han, det VET jag ju eftersom dikten är en av mina favoriter. Ändå skriver fingrarna Bergman i stället. Hur går det till när fel kryper in i det jag skriver. Är det någon ondsint kraft som ändrar i efterhand det nedpräntade eller är det för att jag skriver med bråttomfingrar och glömmer att min åldrande hjärna har blivit lite långsam. Det senare äger förmodligen sin riktighet. Jag har blivit mer tankspridd och glömsk. Trist nog glömmer jag inte saker som borde ha förpassats till glömskans dal, nej det minns jag minsann och klöser och gräver i skiten under trasselnätter. Jag behöver öva på det. Öva på att tänka en ny tanke som är gynnsammare för nattsömnen.

I dag väntar ett andra besök på nygymet. Det ska jag väl ändå komma ihåg.

Leklust

Varför slutar man att leka när man blir vuxen? Och när sker den magiska brytpunkten? Vid sju eller ... Kanske har man bara glömt bort förmågan när man flyttat in i allvarslandet och förvandlats till tråkmånsar. Är det därför man kan drabbas av leda och depressioner? Tänk om vi kunde leka kurragömma eller hoppa hage när livet tristar till sig. Eller tävla i att springa runt huset. Eller leka knutgubbe, spela brännboll med grannarna eller bara rulla flaska. Kanske ska jag uppfinna ett lekland för oldisar. Där kan vi rasa runt i rutschbanor och studsmattor. Och ha så jädrans kul. Kanske en och annan kan ta en antidepressivtablett mindre den dagen.

Nästan varje morgon har radion rapporterat om att nattåget är försenat. En, två och till och med flera timmar sent ska det ankomma till Boden. Än är det ett trasigt lok än är det trasigt lok och än är det något annat + ett trasigt lok. Vad fasiken, laga till loken och vagnarna så inte människor flyr detta när det funkar, förnämliga färdsätt. Bra för miljön och bra för den stressade människan. Jag älskar att åka tåg. I synnerhet älskar jag att vaggas till sömns på britsen i sovkupén. Jag är också road av att få ta del av mina medresenärers historier. Man umgås under några timmar för att sedan skiljas åt och förmodligen aldrig mötas igen. Kommer att tänka på en dikt av Hjalmar Gullberg:

Om i ödslig skog
ångest dig betog

Kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog

Giva om vägen besked
därpå skiljas i fred

Sådant var människors möte
enligt en uråldrig sed

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå

Alla människors möte
borde vara så

Semesterns sista darrande dag. Bäst att sommarnjuta.

Hemma

Hemma. Men fortfarande i någon sorts mellanvärld. Hjärnan är full av minnesbilder av allt under Kanadavistelsen. Och i hjärtat ... Idafina tar största platsen men Sean, Marion, Lieta, Mark och Robin, Natacha, Finnley, Bruce och myskatten finns också som små värmande element bra att ta till i bistertider.. Tvättbjörnshonan med sina fyra ungar har jag också på näthinnan och skunken ... mest i näsan.
I dag viker sig "min" fontän för nordan dock motarbetad av solen.

Brorsan, i dag skulle du fyllt 66 år. Saknar ...