Det är då själva den! Hjalmar Gullberg heter han, det VET jag ju eftersom dikten är en av mina favoriter. Ändå skriver fingrarna Bergman i stället. Hur går det till när fel kryper in i det jag skriver. Är det någon ondsint kraft som ändrar i efterhand det nedpräntade eller är det för att jag skriver med bråttomfingrar och glömmer att min åldrande hjärna har blivit lite långsam. Det senare äger förmodligen sin riktighet. Jag har blivit mer tankspridd och glömsk. Trist nog glömmer jag inte saker som borde ha förpassats till glömskans dal, nej det minns jag minsann och klöser och gräver i skiten under trasselnätter. Jag behöver öva på det. Öva på att tänka en ny tanke som är gynnsammare för nattsömnen.
I dag väntar ett andra besök på nygymet. Det ska jag väl ändå komma ihåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar