Vårrus

Vårrusade i går med några kollegor och ett par tusentals andra fruntimmer av alla de slag. Fem kilometer joggade jag i maklig takt. Lårmusklerna var inte riktigt beredda än, fortfarande möra efter fredagens långjogging. Men jag sprang hela vägen vilket känns trevligt att tänka på i dag. Nöjd stavas det.

Mor

Grattis till oss alla morsor i dag. Kanske skulle vi samlas och fira en gemensam kalasdag. Fira att vi blivit förunnade att ge liv åt nya små människor. I mitt liv finns inget som överträffar den känslan.

Mina lårmuskler känns mycket i dag. Stela och värkande efter milrundan i skogen i fredags. Jösses jag utmanade verkligen ork och kropp. Räddningen tycks bli en liten burk tigerbalsam som turligt nog står där i badrumsskåpet. Ett litet nästanbortglömt-minne efter Kungsledenspromenaden för snart tre år sedan. Men balsamet har nog inte glömt sina lindrande egenskaper.

Borde köpa jord till mitt land i dag. Och gödsel. Och rensa undan fjolårs ... Men borde man inte helga vilodagen?

Barndomshem

Ser ni henne? Bakom soptunnan, den gröna. Där står hon och väntar glad och ivrig när jag har vägarna förbi mitt barndomshem. Dom fyra fönstren på mitten tillhörde vår lägenhet, där bodde vi till SJ slängde ut änkan och barnen när pappa hade dött. Det var nog då jag fick min första valk i hjärtat.

Utstämplat snart.

Sista Kirunadagen för denna gång. Några intensiva dagar är till ända. Nä, jag värjer mig från att få dåligt samvete klistrat på ryggen, men nog behöver mor min mer vardagsnära tjänster.
" Inte behöver jag ha hemtjänst" säger min för tillfället enarmade mor. Högra axeln är krossad efter en saltomortal över hallmattan för tre veckor sedan. Jaja ... kommer säkert att bli likadan. Kvinnorna i vår släkt går inte av för hackor och pjoskar inte i onödan.

Gårdagen ägnades åt trevlig samvaro med syskondöttrar, själsgodis.

Och ... Idafinagullefjun är åter i Kanada. Tack!

Kirunasolen har vaknat och ger morgonen en trevlig start. Mors fönster är putsade till hälften, ja till antal givetvis. I frysen ligger hundra kanelbullar och väntar på kalas. Jag fick mycket ur händerna i går. Fortsättning följer. Först en traditionell nostalgipromenad. Det missar jag sällan när jag är i min barndomsstad. När jag passerar huset på järnvägsgatan där jag växte upp, tar jag tag i den lilla flickan som alltid står och väntar vid husknuten. Tillsammans tar vi glada hoppsasteg hela backen upp till stadshuset.

I dag blir det en generalrepetition på mors 85-årsdag. Nästa söndag när hon fyller år är jag inte här och själv tycker hon att det kan behövas två fyllerifirande vid sådan hög ålder.

Packad

I kväll ska amerikaväskan packas, den behöver lite övning inför sommarens långresa. Den här resan blir kortare. Drygt tre timmar med tåg, ibland kan det ta längre tid. SJ är ett nyckfullt företag. Man kan få mycken resa för samma peng. Kiruna är destinationsorten i morgon. Mors fönster ska vårputsas och bästaLena ska besökas. Det är planerat för en aktiv minisemester.
Sockerflingornas farmorbesök är över för denna gång. Deras väskor och påsar väntar även dom på saker som ska packas. Det skulle behövas en till amerikaväska.

I dag ska första pengen till Turkietresan betalas in. Love it.

I dag

Sockerflingorna sover gott än. Själv väcktes jag av ett värkande huvud. Timmen är tidig, dock inte för tidig för kaffeochmackorochtidning. I dag fortsätter följetongen om mannen som utnyttjade den gravt demenssjuka kvinnan på äldreboendet i Luleå. Och fler fall har uppdagats på flera ställen i landet. Hoppsan, kan det bli en insikt om att vi troligen inte förvandlas till små strumpstickande snällgummor och snälla små plirgubbar när vi blir gamla. Vi är samma mer eller mindre usla personer som vi har varit tidigare i livet. Med våra drifter och behov. En del av oss får hjärnsjukdomar som gör att vi behöver skyddas lite extra från dem som fortfarande tror att det bara är att ta för sig, oftast är det män som aldrig har respekterat en avvisning från en kvinna.
I det aktuella fallet vet vi inte om det är så. Mannen kan ju också lida av en demenssjukdom som gjort honom personlighetsförändrad. Det KAN ju ha varit en hyvens prick tidigare i sitt friska liv.

Det vi MÅSTE förstå är att äldreboendet som oftast blir slutstationen i livet, ska vara utformat så att vi har möjlighet att LEVA tills vi dör. Och att det måste finnas lite olika stuk på boendena. Människor med alkoholdemens behöver en särskild omsorg och ska inte bo med gravt hjärnsjuka kvinnor. Är det så jädrans svårt att fatta.

Snart ska mina sockerflingor vakna och vi ska följas åt till deras skola. Tack för att jag får ha det så.

Problem

Vad händer med "våra" ungdomar i dag. Droger flödar och ungarna använder det som om vore det hårdbröd. Nä, inte alla såklart men alltför många. Förresten äter ungar hårdbröd i dag? "Som vore det hårdbröd" var för övrigt ett uttryck som min mor använde när det handlade om negativ överkonsumtion av något slag. Jag blir beklämd när jag läser om den ökande kriminaliteten som tassar i drogernas spår. Vad ska vi göra åt det? Vadvadvad? Förbjuda ungdom? Kanske klokt. Så var det på svartvita tiden. Man var ungdom i ett eller två år. Sedan fick man ta sig ett jobb. Och jobb fanns det gott om då. Däremellan skötte man syskon och hjälpte till hemma. Visst tjuvröktes det här och där men saknade pengar för att det skulle bli något större missbruk. Alltså: Många ungdomar har för mycket tid och för mycket pengar? Är det så enkelt? Jag läser Peter Englunds bok "Tystnadens historia och andra essäer" och har hunnit till kapitlet "Om ledans historia" en modern åkomma tydligen, och blir styrkt i min uppfattning. På svartvita tiden var ledan inte uppfunnen hos den stora allmänheten. Därtill fanns varken tid eller ekonomi. I dag verkar det som om allt ska vara roligt, smaka gott och gå fort. Alfons Åberg farmor sa så klokt " Om man inte har tråkigt någon gång vet man inte när man har roligt". Så sant.

I dag en ledigdag som inte ska ansättas av leda.

Gråmåndag

Vad finns att dryfta en gråvädersmåndag som denna. Nyssens har jag pratat med Idafina via en idag knackig Skype. Att se och höra att hon har det bra har positiv effekt på ett oroligt modershjärta. Trots den dåliga överföringen är det ju makalöst att man kan prata med varandra med tanke på att vi har ett gigantiskt världshav mellan oss. Med vissa personer har jag svårt att kommunicera med trots att vi befinner oss i samma rum.
Helgen har bestått av ett redigt arbete, avlönat dessutom. Det känns i kroppen. I dag ska jag softa med hasamasa-aktiviteter. Lite långläsning, lite kontemplation och när jag blir uttråkad tar jag en promenad. Kanske.

Så hände det igen. En liten tant blir utsatt för sexuella övergrepp gång på gång utan att hon kunnat värja sig. Och det kunde ske trots att hon flyttat in på ett boende som skulle ge henne god omsorg på ålderns höst. Hennes svåra demenssjukdom bidrog förmodligen att hon lät det ske. Hon kan ha förväxlat övergrepparen med sin make. Och gubbstrutten som utsatte henne riskerar fängelse.
Så tokigt det kan bli. Nog hade det väl kunnat förhindras?
Själv kan jag tänka mig en liten romans med någon liten oldis på det äldreboende som jag eventuellt flyttar in på när det är dags. Men såklart ska jag vara klar i knoppen då.

I dag ledigdag inför jobbarhelgen. Tvätt städ och spring står på programmet.

Solsöndag

Grönskan gömde sig under ett nytt snötäcke i går morse. Sådana gånger vill jag bara gömma mig under sängen och aldrig ... det är samma känsla som när man väntar på något som aldrig blir av. Något som man länge längtat till och som sedan länge var bestämt. Något som kroknar på vägen och kommer av sig. En jädrans besvikelse med andra ord. Nå, snön tinade bort under morgonen, jag kröp fram från min gömma under sängen och tog mig en skogsjogging. Fötterna har klarat sig bra under vintern och mitt joggande ställer inte till några större skador. Knäna gnäller ibland vilket jag tänker strunta i. Vårruset nalkas och det gäller att få drag under joggingskorna.

Runt om i världen dödar människor andra människor i Guds namn eller för oljan, eller svartsjuka eller bara för att man fått lust, eller för att man vill härska över världen, inte vet jag. Det borde få mig att krypa under sängen och stanna där för evigt.

Elva veckor kvar till Vancouverresa.

Jag

Jag: Mamma, farmor, dotter, syster, moster, faster, svärmor, svägerska, brorsdotter, kvinna, tant, kärringskrutta, åldrande, vän, anställd, kollega, granne, grönsaksodlare, feg, snäll, mesig, nyfiken, desorienterad, ressugen, vänlig, disciplinerad, socialist, motionär, plikttrogen, iblandsocial, surmulen, hungrig, cyklist, skattebetalare, omtyckt, positiv, soldyrkare, modig, frånskild, tevesportmotståndare, fördomsfull, blyg, rädd, vegetarian, rockmusikgillare, politikerless, mätt, bloggare, joggare, grubblare, Bodensare, Norrbottning, Svensk, EU- motståndare, partilös, lusfri, fotgängare, kärnkraftsmotståndare, skelögd, småfet, dansbandsogillande, fräknig, längtande, blåögd, snedfingrad, ärlig, godman, landkrabba, gråsprängd, levnadsglad och ..... annars mår jag bra.

Blir jag förvånad över att EU-spektaklet inte blev vad man tänkt, eller jag misstänker att det tänktes egoism i stället för humanism av uppfinnarna till detta projekt. Den gemensamma valutan har bidragit att ekonomin krackelerat i flera länder. Gränserna snävas åt i de olika medlemsstaterna och asylsökande knackar på allt fler stängda dörrar. Vi som skulle leva lyckliga i en storfamilj med gemensam bautabörs och gemensam krigsmakt. Inte skulle vi bråka och strida i vår familj, nej vi skulle minsann dela med oss. Nix så blev det inte. Dom enda som verkar få ut något av EU-gemenskapen är de utvalda politikerna som blir rikligt belönade. Nu tycker jag att vi ska tacka för oss och stärka det nordiska samarbetet i stället.

Det ligger ett tunt frosttäcke på gröngräset, dock har solen brett ut sig som skydd. Det kan bli bra.

Göm dig lilla knopp, kryp in i min sommarlängtan. Bida din tid i bistervinden. Snart, snart ska du fräsch och prunkande le mot oss vindpinade överlevare.

Arbetspass på annan ort

En liten resa till storstaden är förbi. Trevlig och en aning jobbig har den varit, precis som en jobbresa ska vara. Det fanns tre önskemål från de fyra som sparat och längtat efter denna utflykt, Kungens födelsedag, Skansen och Sossarnas demonstrationståg. Det var tämligen enkla önskemål kan man tycka. På lördagsförmiddag traskade vi till det kungliga slottet och stod där och frös och väntade. Och väntade och frös. Efter en och halv timme blev det en högvaktsceremoni när livgardisterna bytte plats med varandra. Det tog ju lite tid eftersom även hästar deltog i det hela. Jodå det var högtidligt värre med musikkårer som underhöll under tiden. En ung livgardist presenterade programmet för oss blåfrusna åhörare. "Hennes Majestät Konungen ... jösses han sa fel fem gånger till under presentationen stackars pojke.
Och sedan stod han bara där, Kungen, och tog emot blommor från en liten skara av glada barn. Vi andra hurrade och vinkade. Nej det var inte läge att ropa "ner med kungahuset" fast visst hade det varit lite kul. Men jag kan uppföra mig.

Vi bodde på Långholmen i det gamla omgjorda fängelset. Det var charmigt och trevligt.
Jodå, vi hann med sossetåget också och Skansen såklart. Det var ett trevligt arbetspass.