Tankar på morgonkvisten

 Tiden kliver iväg med stora sjumilakliv och det är bara att gilla eller ogilla. Inget man kan förändra i alla fall. Men jag ska erkänna att jag blivit lite senfärdig av mig så egentligen borde tidsåtgången bli mindre. Eller blir den större därför. Nä nu blev det virrigt, jag lämnar ämnet.

Gårdagen ägnade jag till mamma, ett år har gått sedan hon släppte min hand och gick iväg in i evigheten. Det känns konstigt att hon inte längre är med i samma liv som jag. Saknar hennes telefonsamtal med sång på min födelsedag och när hon kallade mig för Gittebumpan. Visserligen gjorde hon inte det på de två sista åren men saknar det likaväl. Det var en glittrande slinga till barndomen och jag blev alltid lika glad över samtalen.

Julen i år ska bli annorlunda sägs det. Okey då allt annat är ju annorlunda detta år så varför skulle julen vara som annars. Kanske bara bra med lite annorlundigheter. Visserligen fryser julbowlingen inne och det är synd, och inte blev det något julbak med sockerflingorna. MEN vi är friska än så länge och hoppas få fortsätta med det. Och vet du, tomten bär ju mask så kanske jag får mig nåt paket.

Mer om hösten

 

Hösten ett kåseri

Hösten är årets krävande ålderdom, hösten trösten lite som löken på laxen efter sommaren tycker jag.. Nej jag är ingen älskare av denna årstid ska du veta. Den försöker imponera med sina färgkaskader men jag låter mig inte luras av dess förförelsekonster. Jag menar vad har en mörk och kall årstid att komma med efter en yster och varm sommar. Sommaren är min årstid. Ljusa ljumma kvällar och trevligt uteprat med grannen över ett glas rose´ eller fotbad i havet och eller långa cykelturer med vinden i håret och solsken i blick. För att inte tala om alla vilda blommor som serverar ögongodis och som gör själen glad och ljus. Det kan väl för tusan inte jämföras med denna ambivalenta period av långdragen leda som nu har trängt sig på och som ligger och småler ondskefullt.

Jag jämför hösten med mitt eget åldrande. Då våren är uppväxten, du vet den tid som knoppar sväller och bäckar flödar. Den tid då träden grönskar och gräset växer. Tiden då allt härligt väntar som på ett nyfiket barn.

Tonårstiden, utvecklingstiden är jämförbar med inledningen av sommaren. Sedan kommer högsommaren och vuxenlivet med all inclusive. Barn jobb äktenskap senare barnbarn ja du vet. Men sommaren varar ju inte för evigt tyvärr det skulle ju jag önska men många ÄLSKAR årstidsväxlingar vilket jag tror är ett uttryck för själjvplågeri och en form av förnekelse. Jag hade föredragit hälften av varje för att försöka vara rättvis.

Hösten är som sagt var jämförbar med min ålderdom. Den går tyvärr inte att förhindra liksom rynkorna och den slappa huden som drabbat mig vare sig jag ville det eller inte. Dock kan jag förhindra mörkret genom att tända alla smålampor i fönstren. Jag kan också bjuda upp kärlingen till en dans på köksgolvet för att mjuka upp sinne och leder. Förresten kan ju grannen och jag kura skymning över ett glas rött inomhus. Kanske jag överlever hösten innan vintern och permafrosten breder ut sig men det är en annan historia.

Höstvånda

 Hösten är som det döende årets sista strid. Vacker och skälvande går den mot sin undergång och det är bara att gilla läget. I alla fall gillar jag lingonen som ligger i sina påsar i frysen alltid bra att hitta igen till sylt och klappgröt när jag ids vispa.

 Hösten är både en bråttomtid och vilotid. mest vila kan det bli när det regnar och man slipper ränna runt med fönsterputs och lingonhink, trots att jag gillar resultaten. Skönast är det att hänga med en bra bok och långläsa i soffan.

På hösten kan man fira skymning tidigt på kvällen och tända små lampor i fönstren. Trevligast om de senare blänker nyputsade. Ja som du kanske förstår när jag en hatkärlek till hösten kanske har jag separationsångest över sommaren som rände iväg alltför fort. Men vem är jag att kunna tingens ordning det är bara att böja sig för fakta. Tyckte att det luktade snö häromdagen men det vara nog bara ett doftminne som trängde sig på.

Kåseri

Made in Kina

Mycket kommer från det stora landet i öster. Kläder, bilar, tekniska prylar som kan göra det mesta, leksaker och en å annan industrispion med mera med mycket mera. Alltihopet kommer med stora båtar och flygplan. Men så kan det slinka in annat också som tar sig in över världen på annat sätt. Genom vindarna, både de kalla och friska och de smekande milda tränger sig detta virus in över land och vatten över skogar och ängar över folk och fä överallt och utan urskiljning.

Liten men naggande god brukar man säga, men liten och ondsint är denna farsot kallad Corona som på spanska betyder krona. Krona på verket brukar man säga krona på eländet säger jag.

Och sicket elände det blev. Skolor stängdes så föräldrarna fick ha ungarna hängandes hemma dagarna i ända nå inte de mindre dom fick gå på dagis och skola för dom smittade inte och kunde inte heller smitta.sas det först sedan sa man annat. Och OM de blev smittade skulle de på sin höjd få lite snor i näsan och för övrigt vara helt intakta.

Sedan sa man att smittan kunde spridas utan att vi hade några symptom. Och det gäller visst fortfarande. Tvätta tvätta tvätta händerna var och är det dominerande budskapet. Och handsprita så skinnet knottrar sig och rullar ihop sig. Och gud nåde dig om du hostar eller nyser i det offentliga rummet då fåt folk mord i blicken och du får skamset springa från platsen.

Och de gamla 70 plussarna den gruppen jag tillhör. Vi blev plötsligt ett statligt skyddsobjekt. Nästan som fridlysta. Vi skulle be våra barn att handla mat till oss så vi inte svalt ihjäl för på affärena var vi portade. Jösses om man blev sedd på COOP eller ICA. Då blängde de som inte kunde bli smittade och om så var fallet endast få lindriga symptom, på oss och skickade onda ögat.

Oss skulle man värna om minsann för vi kunde dö av viruset nästan kvävas på plats. Vilket många av oss oldisar gjorde, kvävdes alltså. Men inte på sjukhuset utan på äldreboenden runt om i landet för man ansåg att de gamla som man skulle värna om från början ändå var så gamla att de ändå skulle kola av. Där fick dom ligga och hålla döden i hand för anhöriga hade och har fortfarande besöksförbud.

Och alla virusexperter som än säger si och än säger så. Munskydd på munskydd av mässas det hela tiden. Sedan bråkar facebooksfolket om vad som är rätt och fel. En och annan konspitationsteori dyker upp också. Alltså kommer viruset från fladdermöss, inte för att jag har sett någon, eller har ett gäng fiffiga forskare i Kina kokat ihop någon häxbrygd som släppts ut kanske under rituella former?

”Nu ska dom få sig ute i världen så dom vet vilka dom har att göra med dom lever ju efter asiaten, hongkong, fågel, svin och sarsinfluensan då var det väl själva tusan”

Nej inte tror jag det egentligen men man kan ju inte veta.

Nu rapporters det i alla fall om färre döda och vi 70 plussare får vistas ute och till och med handla vår mat själva. Men varningsflaggan vajar fortfarande över landet så kramar och närkontakt med medmänniskorna är i det närmaste förbjudna.

En kall vinter väntar

Svanarna hejdåade när jag var på min morgonrunda. Men ni har ju nyssens kommit ropade jag tillbaka. Men de vinkade bara lite nonchalant eller malligt bara för att de kan fly undan.
Är det höstbörjan eller sensommartid nu? Visst klingar ordet sensommar lite mer positivt lite som om man kan dra ut på tiden lite grand istället för att leta fram mössor och vantar. Jag vet att jag alltid låter aningen protesterande när den här tiden på året infinner sig men jag älskar verkligen sommaren och ... jag avskyr mörker och kyla.
Nå men tiden går och på något sätt och vis så har vi våren framför oss, nästa alltså, även om vi har både höst och vinter däremellan.
I dag ska vi, några skrivsugna tanter träffas. Äntligen. Det har varit ett långt avbrott på grund av viruseländet men nu vässar vi pennorna. Vi ska hålla avstånd och tvätta händerna men vi ska också skriva fika och skratta. Kanske vi kan skratta oss igenom hela hösten.

Svemester

Nu är den här farmodern hemma igen på sin gata i stan. Lite sådär känns det efter turen till barn och barnbarn.

Kunde man inte få vara behäftad med ett starkt gummiband kring magen så man snabbt kunde återvända. 

Till Edda när hon ropar "pinga" och låter benen rusa över gräs och golv och farmors hjärta stannar flera gånger.

Till hennes glada skratt som har rotat sig djupt i mitt inre och jag förvarar det som en juvel.

Till Einarpojkens ögon som förmedlar en hemlighet som bara en farmor kan förstå och hans leende, jösses där försvann det sista av permafrosten. Ljuvliga älskade barnbarn hoppas att vi träffas snart igen.

Bilresan blev en trevlig färd genom Sverige. Första större stoppet blev en natt i Strömsbruk på ett trevligt vandrarhem. Där strosade vi omkring i solen och bara lät  livet sjunga milda sånger.

Dagen efter var vi framme i Söderby-Karl och lämnade våra väskor på Wiks B&B innan vi knackade på hos sonen och hans familj.

Veckan gick alltför fort men vi hann ändå bila runt i Roslagen och umgås med trevligt folk. Det får jag suga på resten av året.

Elände

Plötsligt
rasslande hosta
lyssnar med orosöron
vad kan ha hänt
otäckt

Ringer
ingen svarar
allt känns hopplöst
planer kan bli ändrade
skit

Då
ringer argt
plötsligt svarar någon
kom hit med sjuklingen
bilambulans

Nu
fortfarande ovisst
kanske ett organbyte
dålig prognos på modellen
dyrt

Kanske
annat färdmedel
bilar är opålitliga
häst och vagn föreslås
tänkvärt

Men
bildoktorn kollar
aj aj aj
diagnos ställs operation väntar
trist

Ändå
cykeln funkar
vi har hälsan
allt fixar sig nog
hoppfullt

Man kan ju använda fötter som färdmedel i stället

Häromdagen
cykeln väntar
pigg och vaken
solen skrattar i mjugg
utsläppt

vägen
knastrigt grus
nyss lagades däcket
fort snurrar hjulen runt
kappcyklar

skogsväg
innan bron
knäna gråter tyst
växlar ner till mesfart
rast

rumpan
hård sadel
trosan skär in
blir omcyklad av yngling
skit

hemma
tomt bakdäck
jäkla onda glasbitar
nytt däck ska köpas
igen



Femradersdikt. i ett, två, tre, fyra och ett ord på fem rader.

Solskugga

Oj vad sommaren raskar sig snart har halva juli sprungit iväg så fort att jag knappt hinner andas. Hejda sig nu snälla jag vill verkligen få frossa i all härlig grönska och värme. Gudomliga soldagar har brynt mitt skinn och även om det nu har dykt upp lite regn som svalkar på, så får jag ändå vara nöjd. Jag menar man kan ju inte få hur många godagar som helst då skäms man bort i onödan. Men visst vill jag stanna länge i sommarkänslan.
Idafina har varit på besök och förgyllt mina dagar. Om Du visste vad vi har tränat och skrattat och ätit gott. Druckit gott också såklart. Men nu har hon farit hem till sitt som nu för tiden inte är på andra sidan av världen utan bara en timmes flygresa. Det känns finemangs för en mamma.

Trots lättsamma sommardagar i vår pensionärstillvaro så skuggas allt trevliga med en närståendes sjukdom.
Covid 19 har även knackat på i vårt liv och det är tungt att inte kunna göra något. Sjukdomen är lömsk och osynlig har den krupit in i kroppen och vägrar släppa taget. Önskar att allt blir som vanligt igen, önskar att allt blir ...
Förbannade Coronaskit!!!

Sommartid

Tänk ändå att gräset låg och lurade under snön och kanske fnissade när jag gnällde och misströstade över all vinter. Och rödbläran som dyker upp vinröd och grann utan att jag ens märker hur det går till. För att inte tala om den illgula åkersenapen som vinkar till mig i dikena när vi åker förbi på väg mot storhavet.
Hej ropar dom, nu är vi här! Och alla fåglar som har så brått att skaffa barn i sina nybyggda bon. Hoppas dom vet vad dom gör och åtminstone håller avstånd till grannarna. Men nej, fåglar kanske är turfria och slipper comviden. Det drabbar nog bara oss tvåbenta individer.

Det är försommar och det är en massa blivande studenter som skränar och skrålar och spelar hög musik när jag ska sova, men vet du, om det gnäller jag inte, eller bara lite. Man vill ju inte bli betraktad som en sån där gamling som glömt bort hur det är att vara ung och ha roligt. Det är bara det att jag inte kan komma ihåg att vi störde någon annans nattsömn, vi hade roligt på annat sätt.

Nyssens hade jag ett samtal med min allra bästa vän som var en av personerna jag hade roligt med i ungdomstiden och under alla andra tider i livet. Fortfarande kan vi skratta åt saker och förargas över andra saker För det mesta är vi överens.

Sommar

Nu och nästan över en natt blev det sommar. Precis som om någon mystisk kraft packade ihop vintern och drog med sin magiska pensel över naturen och färgade den grön, bara så där snabbt och tyst medan jag sov. Härligt stavas det. Vi har till och med haft några dagar med tokvärme lite ovanligt med tanke på datumet. Men vet du jag tror inte vädret bryr sig om några siffror i almanackan. Och jag är inte heller så noga utan frossar i solens sken och låter mig brynas lite klädsamt.

Annars då? Jodå jag och kärlingen är friska och hoppas förbli så. Vi håller oss lite på kanten av tillvaron men unnar oss matinköp och cykelturer. Jag var till och med så vågad att jag deltog i utegympan på Kvarnängen. Vi flaxade på och hade oss hurtbullarna och jag med flera meters mellanrum. Tror inte att några ondsinta virusar hoppade på mig och mig veterligen har jag inga heller som kan lägga sig i bakhåll för andra. men trygg kan ingen vara bara Guds lilla barnaskara för barn ska ju inte drabbas av Coronaeländet sägs det i dag. Vem vet vad som sägs i morgon.

Måndag

Trots alla tokigheter denna vår så har jag fått en liten barnbarnspojke, en lite knort som heter Einar. och det är alldeles alldeles underbart.
Men tillvaron har blivit beskuren så jag har inte möjlighet att träffa honom eller hans lilla storasyster än och det är sorgligt. Jäkla virus som ställer till det för oss alla men lyckligtvis är kärlingen och jag friska och det känner jag mig tacksam över.

Gruvan i Kiruna har ruskat på sig så till den milda grad att folket fick ta sig upp från underjorden. Det är mycket som är knas nu vädret till exempel. Iskalla vindar och lågtryck snurrar runt hela landet och fortfarande kan ondsinta snöflingor virvla runt i luften på dagarna. Nu får det bli ordning både på virus och väder. Nog nu!!!

Söndagstankar

Hej våren! Roligt att du hälsar på även om det blir ett snabbt möte så här i coronatider. Hoppas du hinner dra undan snön innan midsommar i alla fall,den är ju ändå så smutsig och mina ögon är känsliga och längtande efter grönt.
Jag längtar efter annat också. Mest att allt ska bli som vanligt igen så jag kan vardagsgnälla på ditten och datten. Jag längtar också efter att få träffa barn och barnbarn igen och vuxenumgänge med vänner över en flaska vin och god mat. Längtan har gett skrubbsår i hjärtat och ligger som en tyngd i magen.
Dock gör kärlingen och jag promenader varje dag och ja vi handlar mat i affären också men håller avstånd.
Men ... det är inte som vanligt.
Ändå glad över att jag lever.
Och att Du också gör det.
En dag tar det slut, hoppas.

Reflektion

Trist är tillvaron i dag
för mången individ
det gäller att få nya tag
och välja sin egen strid
ändå vaknar solen
i arla morgonstund
sitta kan jag i campingstolen
kanske ta mig en liten blund
allt är ändå ganska vanligt
trots ondvirus som bråkar
jag får ta det varligt
med människor jag råkar
ingen kram och ingen kyss
bara ropa till grannen över gården
men hörde alldeles nyss
att det är ont om folk i vården
som jobbar och sliter dygnet runt
riskerar egen hälsa och liv
min egen klagan är väl ändå strunt
betraktat i detta perspektiv

Sommartid

Dagen har fått vakna en timme tidigare idag så välkommen ska du vara kära sommartid. Jodå jag vet att kärlingen och en hel del andra personer är av annan åsikt men det är ju inte förbjudet att tycka olika. Tror inte det i alla fall men jag vet att man får påskrivet om man sticker ut näbben för långt.

Coronan har förvandlat 20% av befolkningen till värnlösa individer som kan ramla ihop och dö om dom umgås med den yngre befolkningen, i alla fall om man ska tro på alla förståsigpåare. Men jag är rädd att man invaggar undersjuttioåringarna i en falsk trygghet. ALLA kan drabbas från den yngsta till den äldsta. Sorry så ser det ut. Som det gör vid alla andra virussjukdomar.
 Nå kärlingen och jag lever som vanligt, dock blir det mindre utemat på restaurang mest för att dom är stängda men handlar mat och annat som hör till gör vi hur skulle det annars gå?
Alla sammankomster på PRO är ledsamt nog inställda så min skrivarcirkel får vara vilande denna termin. Men pennan behöver inte vila för det. Vi får sitta och sno ihop historier på vår kammare. Någon gång kan vi träffas och delge dem för varandra över kaffe och gofika. Längtar till den dagen.


Stilla dig du vassa
vind
var nådig med din
nara
låt värmen smeka ömt
min kind
från himmelen
den klara
Coronastriden snart är
över
sol och vila jag
behöver
och njuta trött av
friden
resten av
levnadstiden

.

Kåseri till skrivarcirkeln

Vad är att vara människa? Och varför heter det MÄNniska och inte kvinniska? Konstigt att ingen ultrafeminist har reagerat på det.

Ja jag vet hur människan för det mesta ser ut. Två armar med vidhängande händer två fötter som avslutning på ett par ben en kropp med både övre och nedre biafragma (det är dom som ska mötas och heja på varandra när man gör situps) och som kronan på verket, ett huvud.

Så ser vi ut för det mesta, men varför är vi då så olika?

Jag menar en del har begåvats med guld i strupen och kan agera och roa oss med sin skönsång. En del av oss kan skriva de mest storslagna romanerna eller måla underbara tavlor. Några är suuuperintelligenta och kan räkna ut både det ena och det andra. En del kallar sig människor men beter sig inte som sådana de tror att de kan härska över folk och riken och bidrar till förödelse och död. Och så finns det mängder av såna som mig. Lite normalpuckad utan några överdådiga förmågor men lite mesig och för det mesta fredlig.

Upp ur havet kom vi en gång för väldigt länge sedan som en amöba med en enda cell. Sedan blev vi nåt annat och sedan blev vi apor. Sedan klättrade vi ner från träden och fick vi olika färger på hud, hår och ögon men blev lika fullt människor. Homo sapiens kallas arten. Lika benämning för alla. Oavsett var vi kommer ifrån. Apstadiet har för övrigt många av oss lämnat medan andra verkar ha fastnat däri. De märks särskilt i dessa coronatider främst av deras förmåga att samla livsmedel i gömmorna. Jäst och mjöl är väldigt attraktivt och toapapper. Många har nu en årsförbrukning av papper mjöl och jäst hemma i garaget? Eller var rymmer man så mycket varor?Kanske det kommer att dyka upp små försäljningsställen lite här och var i villakvarteren. Förmodligen med ockerpriser.

”Det är synd om människan” sa en gång August Strindberg. Jadå jag håller med även om jag inte tycker särskilt synd om mig själv. Visserligen säger man från experthåll att vi gammelfolk ska hålla oss inne och inte dra på oss någon smitta men jag tror att man alltid önskar att vi oldisar ska hålla oss inne och helst hålla snattran och  inte begär för mycket som  tär på samhällskostnaderna.

Men jag försöker att hålla mig från att bli hysterisk och lever som vanligt det känns bäst för min del. Några vinskvättar ibland och grönsaker för det mesta.Och några skratt om dagen. Det balanserar upp livet.

Vad är att vara människa? Inte vet jag så noga kanske är vi naturens största misstag men vet Du jag är ändå glad att jag blev en sån och inte ett djur på savannen.

Ögon

Mars har slagit upp sina portar och här sitter jag och väntar på gotider i solen. Snart kan jag vända upp mitt blekansikte mot solen och hoppas på nån fräkna. Nu för tiden är dom dyra och exklusiva i tantansiktet medan jag som tonåring försökte bleka bort prickarna med gurka för det stod det i Vecko Revyn att man kunde göra och det trodde då jag på. Nej jag tror inte att det hjälpte eller så har jag glömt. Det senare, glömskan, har blivit en ständig följeslagare. Glömmer både det ena och andra men hittar fortfarande hem efter mina prommisar så jag kanske ändå kan lugna mig att söka in på hemmet.

Fick ett namn på min skelning igår som jag såklart har glömt vad den hette men det handlar om en förlamad muskel sa optikern på ögonavdelningen. Den ska ev åtgärdas men tror du att jag kan få ett par ögon inopererade i nacken också när man ändå håller på? Skulle behöva det känner jag.

Jag vet samma bild som igår men tycker ändå att den passar idag också

Tyck vad du vill bara du tycker som jag.

Åsiktsfrihet mallar vi oss med i vårt land. Tyck vad du vill betyder det dessutom kan vi vara hur vi vill och göra vad vi vill. Men akta dig för att uttrycka "fel" åsikt på Facebook. OJOJOJ vad du blir hatad om du tycker fel enligt PK-tyckarna! Då får du ställa dig i skamvrån och skämmas. Men vet du det vägrar jag. Jag är aldrig elak mot någon och även om andra tycker att mina åsikter är korkade så är det mina alldeles egna.

Nog om detta solen fjäskar in sig denna kyliga morgon. Det här ska bli en riktig kalasdag =)

Fötter

Tänk vilken nytta vi har av våra fötter,
hur skulle vi annars ta oss fram
oavsett var vi har våra rötter
traskar vi runt i vägars damm

Även om färden är knölig
krokig och svår att gå
blir tillvaron ändå görlig
med stolta rediga fötter två

Barndop

Idag är vi bjudna på barndop kärlingen och jag. En ny gullunge ska välkomnas  fast hon har hunnit vara med ett tag redan. Å andra sidan både gick jag och sjöng för kyrkobesökarna har mor berättat när jag blev upptagen i församlingen. Så det hastar icke.
Men roligt ska det bli och vackert såklart.
Annars då frågar du, tja livet lunkar på. Lite värk här å var men matlusten är god och magen fungerar så inte är det lönt att klaga. Kanske kan man gnälla på vädret om man inte kommer på nåt annat.Eller regeringen.
Äh det är inte heller någon ide. Snart är det vår å sen vänder det.

Frågor

Åh äntligen blev jag uttagen av SCB, statistiska centralbyrån, för att dom vill veta hur jag mår och vad jag gör om jag äter bra eller motionerar. Sen vill dom veta om jag knarkar eller har gjort det de senaste månaderna. VET HUT tänkte jag skriva men det gjorde jag naturligtvis inte för jag verkligen älskar såna här undersökningar. Dom hade kunnat få ställa fler frågor tex vad jag tycker om det politiska läget i landet eller om jag gillar hårdrock eller föredrar dansbandsmusik.Om jag är för eller mot något vad som helst. Jag menar om dom verkligen var intresserade att lära känna mig. Nåja det är vackert ändå att dom visar intresse. Slumpvist uttagen säger du och sänker mitt ego. Äh jag tror vad jag vill.

Äntligen

Det blev vinter till slut med massor av snö och kallgrader. Lite ordning och reda så att säga. Idag travade jag ut i bländande solsken och i ett  gräddtårtelikt landskap. Det är nästan förvånande att det är skattefritt. I alla fall än så länge.Vem vet vad giriga politiker har för planer. Det kan bli avgift på soldagar det skulle då inte förvåna mig.
Det är också fortfarande gratis att skratta även om många i omgivningen inte tycks veta det. Sorgligt.

Efterord

Vackert, värdigt och förfärligt sorgligt blev avskedsdagen för oss anhöriga och vänner i kyrkan. Men nu vilar mor bredvid sin tidigare nedbäddade make på kyrkogården i Kiruna. Jag tror hon känner sig nöjd med det
.
Bröllop och begravningar samlar släkt som man annars nästan aldrig träffar.Det blir alltid lite förvånande utrop "Men oj vad du har vuxit" eller "Är du syster till" ... eller " Men vad länge sen" ... och så vidare. Mingel och glada återseende och smörgåstårta och sedan vanlig tårta. Tårar sköljs ner med kaffe eller saft och sedan skiljs man åt igen. Hoppas att nästa släktmöte blir kring ett bröllop.

Dagen börjar blåna och det är snart dags att vinka av Idafina. I morgon är en ny vecka =)

Väder å sånt

Läser gamla inlägg jag gjort på facebook. Inlägg från 2008 då jag gick med i klubben för inbördes beundran.
Nåja inte bara det tycker jag inte. Jag har gjort flera väderobservatorer genom åren och ser att åtminstone vintrarna varierat över lag. Lite lynnighet kan jag spåra i dess utövande. Det känns förtröstansfullt i dessa klimatångesttider och jag kan känna att sonens ord "det ordnar sig morsan" är värda att ta till mig. Livet och vädret varierar precis som det ska vara.
I morgon bilar vi till Kiruna för att säga tack och adjö till mor. Men jag ska viska i vinden att vi ses igen. Sån är jag.

Lördag

Det nya året fortsätter lite trevande ännu med julsmaken kvar. Mina tomtar har begärt uppehållstillstånd
men jag tror inte att jag beviljar det. På måndag ska hela julfaderullan med tomtar stjärnor och stake lindas in i bubbelplasten som jag dyrt införskaffades egentligen för en annan anledning. Jag ser i grannarnas fönster att dom redan har packat in julsakerna men jag är barnsligt noga med att det ska ske på rätt tid alltså tjugondag Knut. Annars blir det inte rätt. Och tänk om ... nästa jul vägrar att hålla tiden eftersom folk verkar ta så lätt på det hela.

Iran har skjutit ner ett passagerarplan av misstag i tron att det var en fiendeattack. Men för tusan planet var ju på väg därifrån!!! Världen är tokig men på teve åker dom skidor dagarna igenom själv tänker jag ta låneboken av Lars Alm i beläsning, en författare från Kiruna det blir spännande.

Tankar

Så kom då ett nytt år att ta hand om. Lite skräckigt förväntansfullt är det allt. Vad kommer att hända? Vad kommer att inte ... Nå bara vänta och stå ut.
Barn har kommit och farit roligast när dom kommer. En ny släkting har anlänt strax för jul. En liten vacker bebisflicka.

Jag försöker vänja mig med tanken att mamma lämnat oss, det känns fortfarande overkligt. Jag har inte fattat ännu att hon ALDRIG mer möter mig i hallen och ger mig en välkomstkram. Inte heller att hon säger "jag gjorde lite plättar till du kom och har stekt dom lite extra" älskade mamma inte gjorde det något att hela köket var dimmigt av stekoset dina tunna lite brända plättar smakade mamma och ljuvligt.
Inte heller kan jag vänja mig med tanken att du aldrig mer kommer att stå i fönstret och vinka när jag går.
Hur ska det gå till att förstå det?
Om en vecka tar vi farväl och då måste jag väl
...