Trist är tillvaron i dag
för mången individ
det gäller att få nya tag
och välja sin egen strid
ändå vaknar solen
i arla morgonstund
sitta kan jag i campingstolen
kanske ta mig en liten blund
allt är ändå ganska vanligt
trots ondvirus som bråkar
jag får ta det varligt
med människor jag råkar
ingen kram och ingen kyss
bara ropa till grannen över gården
men hörde alldeles nyss
att det är ont om folk i vården
som jobbar och sliter dygnet runt
riskerar egen hälsa och liv
min egen klagan är väl ändå strunt
betraktat i detta perspektiv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar