Tja lite så

Det är skit att bli en relik

med många ansiktsränder

det är skit att inte va rik

å inte orka när nåt kul händer

Det är skit att snön slaskar bort

och vägen blir slirig att gå

det är skit att livet gått så fort

men på tiden kan ingen rå

Men ändå... jag somnar mätt i magen

i min egen sköna säng

kan möta den nya dagen

med kaffe och lite sänghäng

Maslov en man från förra tiden

han talade om vad människan behöver

och inte var det kläder av siden

eller säckar med mycket klöver

Nej, en varm säng om natten

mat och kläder på sin kropp

gärna en vän eller så duger katten

och att känna tillförsikt och hopp

Jag kan strunta i mina ansiktsränder

och att snön slaskar bort

känna glädje över egna tänder

och att kunna tänka stort

Livet är ju här och nu och har jag tur

vaknar jag till ännu en dag

utan att vara grinig och kärringsur

och  greppa  livet med nya friska tag

Rapport

Solen smeker vänligt den frostbelagda naturen och gör dagen rik
Mitt hav utanför min utkik gömmer sig under nyisen,
ändå lite nöjd över vilan tror jag
Svanarna trumpetade avskedssången för ett tag sedan
och har likt änder och måsar  klokt dragit vidare till mer uthärdligt klimat för att överleva.
Jag stannar kvar vid min nordliga utpost och låter kylan nypa i kinderna bara därför
att ....

.

Skrivuppgift

Inbäddad i grönt skymtas en stuga. Glänsande röd i solen ser den ut att vänta på någon.

Kanske är det på mig kanske på någon annan. Någon som vågar lyssna på vindens konsert i träden eller på näckrosornas stilla nynnande i den lilla sjön som gungar lojt och högfärdigt.

Hör du? Vågar du?

Du får anstränga ditt jäktade öra. Stilla dig och låt ögonen bedåras av det gröna. Låt dig förföras av det vackra och förundras över det fullkomliga i naturen.

Jag lägger mig i gräset och blir ett med det underbara och vaggas till sömns av gräsets hemliga viskningar.

Till tröst

Älskade barn kryp in under min kofta av ull
så ska jag nynna tröstesånger
Vila ut och gråt himmelen full
livet är orättvist och kniper många gånger
men du ska veta att jag är rustad till tänder
om sorg och bekymmer blir dig för stora
var säker på att vad som än händer
vägrar jag låta dig förlora

Nu har Edda kommit, en till sockerflinga att älska. 

Välkommen ska du vara<3 div="">

Grattis till föräldrarna och den här farmodern

som än så länge nöja sig med bilder på messinger

Det blev en till Kirunaresa. Mor har fallit illa och måste vara på

sjukhuset. Lillmorsan kom igen! Ge inte upp!

Fönsterputs

Jag tycker att det är nödvändigt med fönsterputsning minst två gånger om året. Så gjorde alltid min mamma. när hon orkade, nu hjälper jag henne med det när jag ställer min kosa mot barndomsstaden.Fönsterputsningen sitter som ett sorts nedärvd perfekthusmodersideal som man bara ska känna i ryggraden. Åtminstone två gånger om året . På hösten och på våren. Skämmas ska man annars.
.
 Man behöver  två hinkar med vatten om man inte har slut på undermedlet som min syster har introducerat, då räcker det med en hink.. Har man kvar lite undermedel  sprutar man på med den fiffiga flaskan på dyngan och torkar rent med de lika fiffiga trasorna som inte får blandas med annan tvätt i maskinen sedan när uppdraget är utfört..Men allra först ska karmarna runt omkring torkas rena med varmt vatten med lite diskmedel.
 Sedan tar man itu med fönsterglasen. Tvätta och torka rent.Tvätta en gång till utifallatt Persiennerna har en egen agenda. Jösses flickor! Det är ingen lek att fixa till dem. Hit och dit far de ostyriga lamellerna och ser de någonsin riktigt rena ut? Inte nog med att fönstren ska rengöras, mina gröna krukväxter ska förstås ansas och krukfat torkas och gardiner bytas efter årstid. Men ... sedan. Kommer regnet och när solen sedan retsamt smeker utsidan av rutorna ser man hur flammiga de ser ut. Då släpper jag ned persiennerna de är ju hyfsat rena i alla fall.


 

Tjejmilen

Har sprungit med lätta fötter
över sock och sten
hoppat över luriga rötter
men det var för längesen

nu är stegen lite tunga
men än är lusten stor
att springa som de unga
med sköna bråttomskor

i sällskap med tusentals tjejer
lufsade jag på runt milen
kändes som rejäla grejer
även om jag lite tappat stilen

men med en vilja av stål
och med bultande hjärta
kom jag till slut i mål
helt utan någon smärta

känner mig nöjd med loppet
trots att jag inte vann
för ännu lever hoppet
och glädjen över att jag kan

lufsa runt i lagom takt
över rötter stock och sten
gärna i skogig  trakt
och med pigga ben


jag får vara nöjd med det lilla
nu på ålderns höst
och försöka läget gilla
trots protesten i mitt bröst 

                                 

Tiden springer med bråttomfötter

Vår tid är nu, sjunger Jan Malmsjö så tjusigt och med stark känsla och darr på rösten så åtminstone jag känner mig övertygad om att så är fallet. För när ska den annars vara, tiden, om inte nu. Det är bara det att medan jag skriver detta så är tiden redan då. Nutid blir dåtid redan när man tänker på den.

Är vårt liv tidsbestämt frågar jag varje gång jag tar avsked vid någons grav. Har vi bara ett antal år att förvalta. Eller har vi fått ett visst antal steg att gå och då när sista steget är taget och sista timmen är slagen har vi kommit till yttersta dagen och så är det med det. Bara finna sig, om än lite snopet.

Jag har levt i sjuttio år och femtiosex dagar nu. Det blir väl en massa dagar, nästan tjugosextusen med ingredienser av både glädje och sorg jäkt och stress.

613 200 timmar, många i vaket tillstånd. Många med klockan jagande som en hungrig varg i bakhasorna. Hinna hinna. Hinna leva hinna dö. Tiden den traskar på till synes oberörd och vi hänger på med bråttomsteg.

Vad är tid? Årstid, framtid dåtid forntid dårtid, otid samtid tidlös tidig ja det finns hur många tidsord som helst. Men vad är det? Och vad händer om vi struntar i att mäta den. Om vi bara stiger upp när vi mojsat oss tillräckligt i sängen och ungarna (om man har sådana hemma) verkar vakna bakom sina paddor. Då kan vi trycka på startknappen och börja dagen. Vi äter när det knorrar i magen och kryper ner i sängen när vi blir trötta. Lite som grottmänniskorna levde. Skulle det kunna fungera?Vet inte men väl värt att pröva. Det kan jag ju praktisera som varande pensionär om jag inte bundit upp mig för en massa saker som jag måste hinna med.

”Tiden läker alla sår”. Är det så eller har det att göra med glömska? Jag är osäker, en del saker som hänt har jag glömt men hålet i hjärtat som jag fick som nioåring när min pappa dog trots att det skulle vara förbjudet att föräldrar dör när barnen är små, det hålet finns kvar även om det blöder mindre.

När uppfanns tiden? Kanske med Big Bang? Och när slutar den. Tala gärna om det för mig om du vet. Även när jag är död tickar tiden vidare på evighetsklockan. I onödan då för min del.

För många är tiden begränsad och betraktas som en bristvara.

”Jag har inte tid” ligger konstant på tungan redo att spottas ut med jämna mellanrum. Nä jag har verkligen ont om tid, hinner inte …

Nu när jag har pension och verkligen äger mina dagar så jagar klockan på mig.

”Jag skulle verkligen vilja men… Nej jag vill bra spendera tid på det jag tycker är meningsfullt och inte på det som jag finner meningslöst.

Hur många gånger har jag inte hört att om vi skyndar oss så sparar vi tid. Men går det överhuvud taget att spara tid? Var sätter man in den i så fall. Fiffigt vore det ju i alla fall.

”Ja god dag herr (det kan såklart vara en kvinna också) tidsbankir jag skulle vilja ta ut min sparade tid nu när döden knackat mig i ryggen Jag har sparat tid i många år som jag nu vill förlänga mitt liv med”

Nej jag vet det går ju inte men tänk vad fiffigt det vore och då finns det ju någon mening med att stressa på.

Tänk om man kunde stoppa tiden. Stanna den vid alla fantastiska ögonblick. Som en kamerabildatt njuta av. Man ska bida sin tid, avvakta skeendet. Kanske besinna sig en aning. Jag har sällan något emot att stå i kö. Brukar säga att jag saknar att stå i postkön med mina räkningar. Det är nog inte riktigt sant men jag får tid att fantisera när jag står och väntar på min tur på i kassakön på COOP.

Då kan jag hitta på lite historier om de som står framför mig. Den äldre damen tex. Som har ett hemligt uppdrag åt Socialstyrelsen för att kartlägga våra matvanor. I min korg ler broccolin lurigt på mig och viskar att kvinnan från SÄPO eller Socialstyrelsen betalar för både chips och läsk. Så där kan jag hålla på och då har jag lite kul medan jag väntar.

En gång av alla tågresor jag gjort stannade tåget plötsligt och till synes utan anledning. Vi stod stilla mitt i skogen och inget möte verkade det bli. Då ropade konduktören i högtalaren berodde på stillbild. Vad fasiken är det frågade jag en vän via mobilen. Han hade stor insikt i järnvägstrafikfrågor då eftersom det var en del av hans jobb då, numera är han också pensionerad.så jag hoppades att han visste. Stillbild sa han händer när all SJ:s tågtrafik i hela landet står stilla. Nu kommer jag inte ihåg fortsättningen på förklaringen men tycker fortfarande att det skulle vara fantastiskt om också tiden kunde få en stillbild då och då i mitt liv. Så jag kunde slicka i mig alla ögonblick av småbarnstiden med mina tre ungar.

Tiden har ristat in årsringar i min hud och själ det får jag stå ut med. En del går att sminka över med lite god vilja och årsringarna i själen ser jag som erfarenhet av att ha varit med ett tag.

Nu vill jag ge mig själv tid att ta mig tid att leva ordentligt ta hoppsasteg på upploppsbanan, skratta med andra glada, njuta av att få vara med. Min tid ska inte slösas bort på saker som varit. Gamla oförrätter ska jag samla ihop i en påse och låta dem blåsa iväg i höstvinden. Min tid är nu är nu är...

Svisch

Hej igen!
Nu svischar sommaren förbi lika snabbt som pensionspengen. Jag sitter andlöst flåsande och försöker hålla kvar känslan av sommarlättjan. I dag går det väl sådär, 18 varma på morgonen när jag cyklade till brevlådan bara för att där konstatera att snåltidningen (gratis prenumeration i en månad) inte låg där. Bara lite reklam och en räkning.Nåja då hade jag i alla fall inte trampat dit i onödan. Det är något visst att cykla i väg i tidig timma på en lite gropig grusväg. Det låter så trevligt med gruset knastrande under däcken. Lite som förr i tiden. När jag som snorunge satt på pakethållaren bak mammas rygg och vi svängde in på gården utanför det trefärgade stenhuset på Järnvägsgatan i Kiruna. Det är ett ljud som väcker en sorts trygghetskänsla inom mig.
Hjärtat har minnen.

I dag blir det lite eftermiddagsjobb på äldreboendet. Man bör ju kratta lite i manegen för innan man vet ordet av så har tiden svischat till riktigt ordentligt och man har själv förvandlats till en av tanterna som sitter där.

  Men inte än.

Sommarhändelser

Pssst, Kärlingen och jag gjorde slag i saken och bjöd släkt och några  goda vänner på bröllop. Allt på min 70-årsdag. Det blev en mycket trevlig tillställning i vackra Strömsundshemmet. En dag att minnas minsann.
Himlen hotade med regn men ångrade sig i sista stund och lät solen stråla över oss alla. Lycka =)

I måndags reste min stora sockerflinga till andra sidan världen, Nya Zeeland, för att låta oss längta efter henne i tio månader.Hon kommer säkert att ha en spännande och lärorik tid där, men jag  har börjat räkna ner.

Varmt och torrt har vi haft en längre tid här ute vid storhavet men regnet kom i natt och nu puffar det upp små moln av dofterier från träd och blomster. Och myggen har vaknat till liv och är ute efter blod. Nå jag är inte snål ta för er bara säger jag. Tre små små ja yttepyttisar gröna tomater har tittat fram bland allt det andra gröna på tomatplantorna. Inte mycket att hurra för tänker du nog men jag är glad för det lilla som mina ogröna fingrar kan få till.

Krakeligt

Dålig tajming för luftrörskatarr och halsont måste jag säga. Men  å andra sidan när har man tid för slikt.
Nåja värmen är god och med lite medikament för halsen och gladtankar för själen, kommer det att fixa till sig.
I landet har grönisarna blivit stolliga. Spenaten växer medan man glor på den och potatisblasten ska vi inte tala om. Men det kanske bara blir blast och inga pottisar. Nå det finns ju att köpa om det blir så illa.
Annars verkar det bli ett nödår i landet för toktorkan får förmodligen konsekvenser för bönderna, mest för kossorna kanske bonden kan ju släcka törsten i sitt kök. Ja är det inte det ena så är det det andra.
Jämmerdalsveckan på Gotland är slut och inte har jag fått något tips om vilket parti jag ska rösta på. Tror jag startar ett eget.

Stolligt

Det diskuteras vitt och brett i sociala medier om etnicitet och fokus ligger på vem som är svensk och vem som får kalla sig sådan. Det ena inlägget är stolligare än det andra. De skiljer inte på  medborgarskap och ursprung. Det är inte samma sak men har självklart samma värde. Man åtnjuter samma rättigheter OCH skyldigheter som medborgare i vårt land. Jösses vilken okunskap som råder hos både etablerade politiker och vanliga korkskallar som ropar usch och fy och stämplar rasist i pannan på de som är av annan mening än dom själva.
Jag undrar verkligen om jag  med automatik blir Kines eller Japan eller ... om jag flyttar till de länderna. Och vill jag det? Nej jag kommer alltid att vara svenska var jag än ställer kosan. Och vad tusan har det för betydelse? Vi kan väl kalla oss  för människor och det är gott nog.
Enligt mig finns det många andra saker som skramlar och behöver rättas till i samhället men det kan vara en strategi från politiskt håll att flytta fokus från viktigare saker. Vi är ett lättlurat folk.

Välkommen kära juni. Nyförlöst och redan prunkande av ljuvlig försommargrönska skänker du glädje i ögon känsliga för grönt.
En Stockholmsresa fick bli finalen för maj månad. Huvudstaden stilade och mallade sig minsann med värmebölja. Härligt tyckte jag, svettigt tyckte kärlingen.
Vi hann med en massa trevligheter, Lars Lerins fantastiska utställning  på Liljevach var en av dem. Idafinas avslutningsutställning med sina kurskamrater en annan. Lite skansen, restaurangbesök med skön jazzmusik med nära å kära och en båttur under broarna blev det också. Sedan åkte vi hem.

Resor

Nyss har jag packat upp min resväska efter Kretaresan. Nu packar jag igen den här gången en mindre väska för en tripp till Kiruna. Mors fönster ska få komma till klarhet som vanligt den här årstiden
Resa är roligt åt vilket håll man än ställer kosan men ärligt talat så lockar södersol mest. Vi hade en trevlig vecka i Greklands sol och badvänligt hav om man så ville. Jag begränsade mig mest till ett litet heldopp och några halvhjärtade försök. Dock tokbrände jag mig som vanligt och huden skrövlar sig lite men ... äh det kommer nytt skinn till slut på min arma kropp.

Men i dag blir det Kiruna som sagt. Jag har hört att snön nästan är borta där och att det har börjat knoppas i träden. Det blir bra och man kan ju värma sig med släkt och vänner det ger inga solskador men får hjärtat att blomma.

Rapport

Plötsligt letar sig en liten tveksam solstråle in genom fönster och pekar på en vinfläck från i går på sommarduken. Hej säger jag bara för att hinna hälsa innan solen gömmer sig bakom gråmolnen.
Jag försöker att uppskatta det lilla i tillvaron och det går riktigt bra ska jag säga. På morgonrundan sjöng jag och småfåglarna i kör, jag var väl lite ostämd men pippidorerna kvittrade på ändå. Dom är nog upptagna av sitt kärleksliv och bryr sig inte om en kraxig tant.

Även om jag har tränat på att uppskatta det lilla så väntar stora saker i höst. Ett nytt litet människobarn ska förgylla släkten och vi vet redan att det är en flicka. Det ska bli så roligt att bli trippelfarmor.

Femtvådieten går riktigt bra ca sju kilo har puffat iväg ut i rymden och där hoppas jag att dom stannar till eviga tider.

Psst jag har anmält mig till vårruset i år och ligger i hårdträning. Har redan tagit några löpsteg med med förvånade fötter

Hej igen!

Ojsan vad tiden har raskat sig. Det har tydligen inte jag gjort. Jag förstår att du väntat men nu är jag här igen.
I dag fjäskar solen och det droppar från taken, äntliiigen får jag sniffa lite på vårvintern. Dock är snön obeveklig, den har övergått till ett kroniskt tillstånd och det är bara att flytta eller gilla läget. Jag väljer det senare om än under lite gnällig protester.
På stugtomten  möblerar vi om i snöhögarna, tar bort från stugväggarna och lägger upp gigantiska högar, vackert och plågsamt på många olika sätt. mest plågsamt för ryggar och armmuskler.
Men vet du... jag hörde en svan hälsa trumpetande i går. Hen är nog och kollar läget men än finns inget öppet vatten. Nåja snart kommer hela gänget om bara vädret har vett att sköta sig.
Femtvåaktiviteten och träningen funkar bra. Fem kilo har lämnat min arma kropp och dom är inte välkomna tillbaka. Min hallonröda klänning som ska bäras på en speciell dag i sommar ropar "kämpa på" varje gång jag öppnar garderobsdörren så det sporrar mig minsann.

En liten längtanskofta är på tillverkning, stickar med kärleksmaskor.

Februari

Vintertankar

Långt i fjärran väntar våren, retfull och lynnig
nordan dominerar diktatoriskt, maktfull
jag lägger örat på isen och kan höra
vågorna viska förtröstansfullt om sommaren
bara för att jag ska överleva

Snö

Eftermiddan blånar utanför min utkik i stugan.Jag låter mina ögon svepa över gårdsplanen. Fräck men vacker dominerar vintern med sitt gigantiska snötäcke nästan som en enorm gräddtårta. Jag har hört att varje snöflinga är unik och inte liknar någon annan. Känns som något hittepå för vem ska ha kollat? Men ändå lite kul om det vore sant. Än är det långt till vår så vill du undersöka sanningshalten i påståendet så har du god tid på dig. Dagarna har börjat sträcka ut sig och det gör mig gladnöjd. Längtar efter att sitta på sparken och skala en apelsin i solen.

Jag har börjat komma igång med träningen om du undrar och som vanligt hysteribantar jag. Visst känns det igen? Men nu ska jag ...

Nytt år men gamla tankar

Fjärde dagen på det nya året är på gång och allt verkar som vanligt. Stugan vid storhavet har förvandlats och liknar en tomtebostad ur någon saga av Elsa Beskow omgiven av mäktiga granar som står tysta under ett enormt snötäcke. Du ska veta hur vackert det är.
Fåglarna äter och äter av fröna i det lilla huset som även faller ekorrarna i smaken. Och själv har jag smaskat på av lite av varje som man ska göra under juletider. Men nu vänder jag blad som kungen gjorde dock hade han väl en annan historia än den jag bläddrar förbi. Jag lämnar julens hasamasatillvaro kantad med praliner och kakor för att som vanligt denna tid på året sedan många år tillbaka börja träna och svälta lite lagom.
Jaja.

Trots att regeringen infört en samtyckeslag har flera kvinnor blivit våldtagna. Trodde man något annat ute i stugorna? Du gick väl inte heller på det hoppas jag. Nu måste vi snart få några kloka personer som ersätter tokstollarna i regeringen! Annars är vi verkligen illa ute!

Nyårslöfte? Att överleva det kan vara nog jobbigt att hålla.