tisdag 31 januari 2017

Rapport

Nu har jag varit hos Idafina i drygt en vecka. I landet dar a och o saknar prickar for att dom ska lata annorlunda. Du forstar sakert anda vad jag skriver.
Jag har skaffat ett gymkort som jag anvander flitigt och hanger jag inte dar sa knatar jag runt i och runt Stanley Park.
Jag ar precis i mitten av vistelsen har i Vancouver, en dryg vecka ar kvar. Tiden rusar i vag.
Vancouver ar en najsig stad, och nu efter femte gangen hittar jag riktigt bra. Annu har dom inte flyttat pa havet men man vet ju aldrig. I Stockholm flyttades slottet en gang nar jag skulle hamta nummerlappen till tjejmilen men det ar en annan historia.
Jag har for ovrigt en stadskarta i vaskan just for safe. Visserligen kan en karta stalla till det om man inte har den at ratt hall.
Naval det blev en liten rapport to you over there snart vander jag kosan tillbaka till min karling i Boden.



fredag 13 januari 2017

Morgonfundror

Som små myror virrar människan runt
lever loppan och pratar strunt
mest om ditten och datten
och många tar turfritt från skatten
som ska göra oss arma trälar lika
eller är skolan och vården bara för de rika
inte vet jag som bara är en liten tant
vet inte ens om media talar sant
om fuskerier som sker här och  i andra länder
jösses det verkar knepigt det som händer
när stormakters ledare ska diskutera
om vilka delar de ska annektera
kanske bäst att inte se och inte höra
bli en liten myra vad annat kan man göra
du tycker säkert att jag också pratar strunt
och lever loppan och virrar runt
men vi kanske ändå om vi är smarta
tillsammans utforma en karta
över en annan värld befriad från dårar
ja det skulle bli mera skratt och mindre tårar
i vårt nya solidariska land 
inga potentater skulle skaka hand
om sluga illvilliga ränkor
heller inga ledsna krigsänkor
ja det är min vision denna snöiga dag
en ganska hyvens idé tycker då jag


















måndag 9 januari 2017

Krigshets

Lyssnar på forumet "Folk och försvar" jag brukar inte ha teven påslagen på dan men av en händelse...
Det låter oroande med alla prognoser. Kriget verkar stå bakom knuten. Alla länder skramlar med vapen och stryker omkring våra gränser. Dessutom känns det inte lugnare när broschyren "Om kriget kommer" är planerad att dimpa in i våra brevlådor.
 Lede Fi vem är det i dag? Rysskräcken blossar upp och kanske med rätta. Putin verkar vara en opålitlig herre. Och den där tokdåren i USA gör inte världen tryggare. Jösses hur rädd ska man vara. Jag vill verkligen höra Per Albin Hansson säga med sin myndiga men trösterika röst "Vår beredskap är god" som motsats till alla olyckskorpar som kraxar. Men alla säger annat.
Ska vi ta och gömma oss bakom NATOs rygg och låtsas att vi inte syns? Jag vet verkligen inte.

söndag 1 januari 2017

Nytt år för tusan!

Nya året har smugit sig på. Inte för att jag tyckte att jag var färdig med det förra det fanns mycket att göra som blev lämnat till det nya att ta över. Mycket oavslutat och slarvigt undanslängt. Nåja nu har jag en massa nya dagar att använda. Du vet ju att jag gillar min nya almanacka som bjuder på 365 nya rutor att skriva in saker på. Jodå alla födelsedagar är redan inskrivna och resan till Idafina står där också.
Nyårsnatten vid storhavet var dekorerad med en magnifik stjärnhimmel. En och annan raket sköts upp av stuggrannen men kärlingen och jag skickade upp en tyst och vacker risballong (heter dom så?) den svävade fredligt över havet en stund för att sedan låta vinden föra den mot ett okänt mål.
Jag har inte gett något löfte för nya året tycker att det är slöseri med tid. Midjemåttet och centimeterna på livsmåttbandet har börjat sammanfalla så nu är det bara att njuta på medan tid är.