Nyårsnatten vid storhavet var dekorerad med en magnifik stjärnhimmel. En och annan raket sköts upp av stuggrannen men kärlingen och jag skickade upp en tyst och vacker risballong (heter dom så?) den svävade fredligt över havet en stund för att sedan låta vinden föra den mot ett okänt mål.
Jag har inte gett något löfte för nya året tycker att det är slöseri med tid. Midjemåttet och centimeterna på livsmåttbandet har börjat sammanfalla så nu är det bara att njuta på medan tid är.
1 kommentar:
Härlig inställning :-) Tuta och köra och inte höra jante viska i ditt öra. Kram!
Skicka en kommentar