2011

Hejdå med dig 2011!
För mig har du varit ett hyvens år. Jag har dels varit över till Kanada en sväng och fått nya vänner där och dels varit på en solresa till Turkiet med Idafina. Släkt och vänner i Kiruna har också besökts. Jag har hunnit med en sväng till Stockholm också och umgåtts med mittimellan med sin fina Petrin. Dessutom har jag goda vänner här hemma i Boden och ett par i grannstaden. "Nya" ögon har jag låtit installera och jag har även haft hälsan och mått bra hela året. Mittimellan har julat hemma och det var käreligt. Storpojken med sonhustrun och mina älskade sockerflingor träffar jag då och då och nu planerar hela familjen att flytta in till stan så fort dom får sitt hus sålt. Längtar.
Tack för det liv jag har!

Arbetsåret

Micrad skumtomte.

Sista arbetsdagen på året. Dags för en summering kanske. Sammanfattningsvis kan jag säga att det har varit ett bra år på min lilla arbetsplats. Trots en omorganisation i bakgrunden som mullrat olycksbådande. För ett år sedan fick mina kollegor och jag veta att vi måste söka om våra tjänster. Nu verkar den hanteringen vara klar efter några vurpor. Jo, jag fick behålla min tjänst turligt nog.
Utan att bli erbjuden förtidspension. Jag ser det som ett gott tecken med tanke på att jag ska försöka hänga kvar på jobbet i några år till. Minst fem. Hoppas ingen på personalkontoret kommer på hur gammal jag är.

Så tågar vi så småningom

Morgonen tonar blå utanför mitt köksfönster. Ja det är ju såklart samma färg utanför dom andra fönstren också. Annars hade det varit konstigt. Konstig har i alla fall SJ blivit. Tågen står stilla om:
det blåser lite mer än vanligt, om det är kallt (men nog hade vi kallt även på svartvita tiden och jag tror inte att tågen brydde sig om det) om det blir regn = rälsen blir hal och vagnarna slirar om det blir värmebölja = solkurvor och om ...
Nu får dom skärpa till sig alla SJ-gubbar och SJ-gummor. Min kärlek till Statens Järnvägar eller vems det nu är, blir naggad i kanten. När allt funkar på spåret är det mest miljömässigt att tåga fram.
Sista hela dagen med min mittimellan. I morgon reser han till sitt hem i Stockholm. Med flyg. Han vill ju inte missa sitt jobb på torsdag.

Julklappar

Men älskade Idafina ... inte skulle du. Men tack i alla fall!. Nu kommer jag att kunna fota mer än med min lilla mobilkamera. Kanske min andfamilj på nära håll. Om dom kommer tillbaka förstås.
Och lite närbilder på midsommarblomstren och sockerflingorna och ...
Kul ska det bli. I dag är sista juldagen eller är trettonhelgen inbakad i julfirandet? Jag vet inte så noga. Strunt samma i dag är jag ledig och får tid att läsa boken jag fått av min fina mittimellan. Jag måste ändå ha uppfört mig väl under julklappsintjänandeåret.

Nu är glada julen slut slut ... nästan

Äntliiigen! Julaftonen har varit och farit. Nog kan man fira den på jobbet, men det blir inte rätt. Mest rätt blir aftonen med sina nära och kära. Och så blev det också här hemma senare på kvällen med mittimellan med sin far och Idafina på Skype. Vi hade julklappsutdelning och spelade kort. Dock var jag lätt att klå i Chicago eftersom jag var tämligen utmattad efter mitt 12-timmarspass.
I dag ska alla chokladaskar och skumtomtar bannlysas för min del. Snart ska min arma kropp pressas in i en bikini utan för mycket överhäng.

Bowling med mysisar

Hemskt

I minst elva år ska två modiga män, journalisten Martin Scibbye och fotografen Johan Persson sitta i Etiopiskt fängelse! Syftet med resan var att ge oss andra som sitter i trygghet hemma i vårt demokratiska land, information bl.a om oegentligheter kring Lundinägda Africa Oil. Nu blir dom två misstänkta att vara terrorister. Gör något för böveln, Svenska regeringen, EU-gummor och gubbar, hela Svenska folket!!! Hämta hem killarna! NU!

Klappat och klart

Julklapparna är fixade. Det tog nästan ingen tid alls. Bästa julklappen får jag själv i kväll när mittimellan landar för ett veckolångt besök.

I morgon ska mörkret börja krypa tillbaka. Med myrsteg.

Tjuveri

Så jädrans ohemult, så jädrans tjuvaktigt! Jag pratar om bankernas girighet. Läser i dagens tidning att fyra svenska storbanker har roffat åt sig fyra miljarder i bonus för 2011. Hur kan dom undgå fängelsestraff? Nä man kan förstås inte sätta en bank i arresten men innanför väggarna finns det några tjuvnaglar att straffa.

Nordkoreas ledare är död. Hur blir det nu för detta arma folk? Jag och resten av världen bävar.

Ojäktad

Är det något fel på mig som inte juljäktar? Alla andra snor runt och bråttomandas medan jag påtar på som vanligt och njuter av mitt julhem. Julbaket med sockerflingorna är över och i skåpet ligger deras julklappar och väntar. På torsdag "jular" barn och barnbarn med mig och mittimellans far, på bowlinghallen. Kanske kan det bli en ny tradition. En stor del av julhelgen kommer jag att vara på mitt jobb, det har även det blivit av en tradition.

Sockerflingor och sockerbullar

Årets julbak

Träningsdax

Tomteflickan "Bertil".

I dag har det gått tio dagar sedan jag fick "nya" ögon och jag får börja träna igen. Det blir skönt, kroppen har börjat lata till sig så nog är det hög tid. Fort försvinner både ork och motivation. Kondition är i sanning en färskvara.
Sockerflingorna ska komma till mig under dagen för mat bak och prat. Då skimrar min mörka vinterdag. Kärleken till barn och barnbarn har inget bästföredatum.

Tvärtomtankar

Jag får måla mina nya ögon. Hurra! Nu känner till och med jag igen min nuna framför spegeln.
Synen blir skarpare efterhand och jag hoppas att det går åt rätt håll. Man kan aldrig veta. Inte förhäva sig, den läxan har jag lärt mig genom åren. Jag har hittat en strategi som fungerar: föreställ dig att allt går åt pipsvängen när du ställs inför en utmaning. Som tex jag gjorde inför linsbytet. Innan ingreppet sysslade mina tankar om hur min tillvaro skulle te sig som blind. Hur jag skulle famla omkring i mörkret. Därför blev jag ju desto gladare när jag kunde se igen. Metoden använde jag mig även av igår när jag skulle öva på social samvaro med en vän. "Han kommer inte" eller "kvällen blir en trist historia" eller .... Men så trevligt vi hade. Det är bra med tvärtomtankar.

Stolt

Så trevlig gårdagen blev. Julspel, lussetåg och körsång i sockerflingornas skola gav en grå vinterdag magiskt skimmer. Kvällen glimrade även den med mittimellan på teven. Även om han inte vann frågetävlingen (han fick svåraste frågorna såklart) gjorde han väl ifrån sig. Fadern och modern satt klistrade framför apparaten stolta och ... okej då,tårögda. Åtminstone fadern.
I dag inleder jag min långhelg. Kvällen ska eventuellt ägnas åt social träning. Jag behöver öva på det.

Drumlar

Fy sjutton vad jag är less på folk som viftar med sina åsikter hit och dit, mästrande om hur andra ska vara och verka. Och det utan att ha egen självinsikt. Finns det någon vaccination? I så fall ska jag genast ...

Dagen började tidigt. Månen störde nattsömnen som den brukar göra när den är full.

Ånger

Vintern har ångrat sig, här är outhärdligt halkigt och slaskigt. Villintevillinte ... och jag som måste vara extra rädd för att halka nu med mina nya ögon. Kan linserna hoppa ut om jag faller??!
Det är inte många saker jag ångrat i mitt liv, nä jag är inte lika ambivalent som vintern jag.
Å andra sidan vet jag ju inte om sakernas tillstånd hade varit bättre om jag gjort andra val i livet.
Det är på ett sätt välsignat att inte veta. Livet duger även om det knorrar ibland.
Just nu ropar min arma knopp på träningträning medan kroppen vältrar sig slött i tevesoffan.
Men på måndag ... då är konvalescensen till ända och jag får träna igen.

Tack Lena

Mitt älskade Boden. Lika vacker i vinterpälsen som iklädd sommarklänningen.


I dag tågar BästaLena åter upp mot Kiruna. Som vanligt har vi trivts tillsammans. Förstår inte att människan ska bo så långt bort.
I dag läste jag minsta texten i morgontidningen, häftigt med tanke på att det kan ta upp till sex veckor innan ögon och jag har vant oss med varandra. Efter lunch ska jag glida in på jobbet med solbrillor och se lite mystisk ut. Undras om nån märker skillnaden.

Paus

Synen blir bättre och bättre. Dock verkar hjärnan bli aningen utmattad av att tolka alla synintryck. Jag blir fort trött och dubbelseende på kvällen. Och nog räcker det med en värld.
Träningen på gymmet har fått ta en paus och min kropp är lite snopen över vilan efter höstens hårdkörning. Efter julhelgen ska jag minsann ...

Tredje advent har knackat på i dag. Mitt hem är julvackert och andlöst väntande på en fröjdefull helg.

Vänner

Min allra käraste vän bästalena, har tagit sig tid att vara min "ledhund" under mina första dagar som pånyttseende. Tack min vän! Hur skulle livet vara utan mina vänner, jag vill inte tänka tanken.

Traktorn kör utanför mitt fönster med skopan full av snö. Naturen har förvandlats till en gräddtårta. Vit vacker och ... tusan så obekväm.

Klarsynt

Jag ser ljuset! Ja eller nåt ditåt. Ögonoperationen gick bra, jag har hört att i de flesta fall lyckas man utan missöden. Men tänk om jag inte hörde till den skaran. Om jag hörde till den promillen som det gick åt pipsvängen för. Hur kan man veta det innan? Det var tankar som snurrade friskt i min arma skalle när jag låg på "operationsstol/bordet". Men ... det verkar som om mina nya linser fungerar. Jag har läst tidningen utan glasögon nu på morgonen, dock inte helt besvärsfritt. Dom minsta bokstäverna var lite kinkiga att få till men ändå. Nu hoppas jag på att vara klarsynt och vidsynt resten av mina levnadsdagar.
En vecka framåt ska jag bära solbrillor, har köpt nya svindyra, och låta bli mascaran. Hm ... jag kommer att sticka ut.

Ögonblick

I dagidagidag!!! Dagen för nya ögon är här. Jag försöker hantera två dominanta känslor: rädsla och förväntan. Jag kan meddela att rädslan dominerar för närvarande. Klockan mittpådagen hoppas jag att den ersatts av glädje över min skarpa örnblick.
Något jag också kan glädjas över är att jag får behålla mitt arbete även efter omorganisationen. Och det utan att blivit erbjuden förtida pensionering.
Tack!

Brev

Hej Birgitta!
Jag skriver till dig av den anledningen att du aldrig vill lyssna på mig. Hoppas att du tar dig tid att läsa mitt brev i alla fall. Vi har känt varandra länge men sällan varit överens, jag är fasiken så less på dig. Ja, nu fick jag det sagt. Jag är less på dina löften och prat om hur andra ska leva och vara och du har till och med åsikter om andra människors matvanor. Men för tusan se på dig själv då. Du lovar att du ska "hålla in" på det ena och det andra men jag har minsann sett hur dina lystna fingrar gräver i pepparkaksburken och ett helt gäng bruna kakor slinker ned i din mage. Och det är bara en tidsfråga innan man kan hitta dig frossande i tomteskum framför nån tevesåpa. Det är hårt att behöva säga det, men jag skäms över dig. Ändå hoppas jag att du tar till dig mina ord. Vi ska ju ändå dras med varandra livet ut. Hälsningar// Ditt samvete.

Mor

Tur att du vände tillbaka lilla gullmamma! Men du skrämde mig så till den milda grad att jag nästan kastade mig på Kirunatåget i farten. Du som aldrig brukar vara sjuk klev närapå över gränsen. Så liten och ynklig låg du bland alla apparater när jag kom till dig på sjukhuset. Min älskade mamma. Men du har börjat friska på dig igen som tur är. Och jag är jag hemma igen.

Pyntat och klart

Årets julpyntande är i hamn. Eller i kök och rum rättare skrivet, och i hallen dansar min tomteparad. Kära saker som brukar vara lika roliga att ta fram som att ta bort. Det blir ju roligt två gånger för samma peng kan jag tycka.
Tiden rusar med raketfart, snart är julen till ända och ljuset kommer tillbaka till min plats på jorden. Det ser jag fram mot, och med nya ögon hoppas jag.

"Om ni ser ett konstigt sken på himlen så är det Ryssland som provar nya kärnvapen, meddela om ni ser nåt annorlunda sken". Radiokillen lät som om han pratade om jultomten ungefär och inte nåt jädrans skrämmande kärnvapenprov. har vi blivit så tillvanda att vi inte bryr oss längre? Mig skrämde han i alla fall.

Fromt

Var har alla fromma människor tagit vägen? Går det överhuvudtaget att vara så där gammeldags from i dessa egoistiska roffartider som man kunde vara förr i tiden? När folk satt i sin gungstol och stillsamt nynnade på nån psalm eller nåt annat och plirade vist på sin omgivning.
Det skulle bli en billig tillvaro i alla fall. Jag tror att jag ska öva på att bli lite så där lagom from så har jag snart betalt mina "nya" ögon.
Det får ske efter jobbet då såklart.
Vid grannstadsbesöket i går beställde min vän och jag en solresa till första veckan i februari.
Kul att tänka på i dessa mörkertider.

I väntan på ankomst

Snart advent, ännu ingen snö på marken endast frost och is. Bråttomfötter söker girigt efter lite sand för att få fäste. Det är riskfyllt att ge sig ut på morgonpromenad i svartmörkret. Men ändå ljuvligt.
Dagen inleder en ledighelg. I dag en resa till grannstaden, och i morgon väntar en farmorsdag med en sockerflinga som fyller åtta. Hoppas hon kan väcka liv i min inneboende åttaåring. Då får vi riktigt kul.

Längtan

Var tusan tog längtorna vägen? Nu menar jag inte den kroniska efterbarnen-längtan den sitter ju för evigt sammansvetsad med sinusknuten i hjärtat. Nä den andra längtan menar jag. Lite den där som bubblade så där mysigt i magen när Barnens Dag slog upp sina åkattraktioner och tält på Malmiaområdet hemma i Kiruna. Fötterna fick vingar när jag kände lukten av sockervadd och popcorn ( eller var det senare uppfunnet på den svartvita tiden?) Redan två dagar innan hoppade längtan runt i kroppen och gjorde sömnen onödig.
Med åren har känslan bleknat och det är få saker som får blodet att strömma fortare. Möjligtvis en och annan förälskelse. Troligtvis förresten, jag har inte glömt. Men efter det är längtan en bristvara. Kan man kanske träna upp förmågan? Hm ... vad skulle jag vilja längta efter i så fall?
Som jag tidigare nämnt så är allt som gäller barnen och barnbarnen undantagna eftersom den längtan är livslång och evig.

Men kanske kan jag träna på ...
Sommar, ja men vintern kan vara mysig.
Godis, näe, då blir det så fula volanger kring midjan.
Romantik, tror att jag är immun.
Agnetha Sjödin-armar, har snart.
Resa till varma länder, JAJAJA
Det ska jag hårdträna på.

Hemresa

Hemma. Utan Idafina. Detgårbradetgårbra det ... såklart. Jag är ju en vuxen människa. Och hon kommer tillbaka innan sommaren nästan har hunnit bli till.
Tågresan gick bra, sov som ett barn ända till grannens mobil ringde. Efter trevliga samtal och frukostkaffe i Bistron gick jag tillbaka till min kupé, vi var nästan framme i Boden.

Vagn32plats20-vagn32plats20-vagn32 plats20 tokrabblade jag för mig själv, tyst för säkerhets skull man vill ju inte att folk ... Men där i min kupé var det igenbäddat och hjälp,min bok! Fort upp med sängen, jag hade haft mittenslafen, den sämsta i och för sig men ändå sovvänlig. Men ... där fanns ingen bok. Väskan då, som jag så fint hade fått in under britsen ... borta! Och Kappan? Borta. Som jag nämnt i en tidigare blogg, så är oro mitt mellannamn men nu fick oron sällskap med ångesten. Någon hade fräckt knyckt min packning och tvåochetthalvttusenkappan som jag köpte för två år sedan!!
Någonstans i mitt stressade huvud lyckades turligt nog en annan tanke nå fram. Var jag i rätt vagn? Nix. Fel vagn men rätt nummer på kupén.
Jag hade haft lite för bråttom. Hade bråttomtänkt och det brukar inte bli bra.
Väl framme i rätt vagn och utanför rätt kupé insåg jag att det fiffiga lilla kort som behövs för att öppna dörren, var bortvirrat. Hur tror ni att det slutade? Såklart lyckligt som i sagan. Konduktören kom med sin magiska nyckel och hips vips.

Kom snart tillbaka älskade Idafinagullefjun.

It´s time to say goodbye.

Så kom då dagen när Idafinagullefjuns tid hos mig är till ända, för denna gång i alla fall. Jag följer med en bit på vägen. Vi har bokat in en Stockholmshelg innan hon fortsätter sin färd mot landetlångtbort. En hotellvistelse och umgänge med mittimellan och hans fina flickvän gör avskedet från hjärteflickan lite lindrigare.

Ingen vinter i sikte, man tackar.

Fortsatt träning

Jag småtränade lite på att kaxa till mig i går. En gång i alla fall. Okej då väääldigt lite. Knappt att det märktes. Lite som den där gången när jag som liten flicka rymde hemifrån och var borta jättelääänge. Tyckte jag åtminstone. Det var bara det att ingen hade hunnit märka det.Kanske har min mesighet blivit kronisk, så när jag vässar upp rösten och spänner blicken ... så är det ingen som noterar förändringen. Inte vet jag men eftersom jag är en envis och målmedveten person ska jag småträna i dag också.

Kaxig

Jag har en favoritserie på teve som nån gång då och då och alldeles för sällan visas, "Doc Martin heter huvudpersonen. Han lever och verkar på den engelska landsbygden tillsammans med de övriga lite småknäppa invånarna. Doc Martin lider av blodfobi och det ställer såklart till det för honom. Han har fått lämna sitt arbete som kirurg i London och hamnat i den lilla byn som distriktläkare. Det jag mest fascineras av när det gäller honom är att han alltid är rakt på sak. Han säger vad han tycker. Oavsett vem han talar med. Kort och oinlindat för han fram sin åsikt. Kanske han lider av någon bosktavsdiagnos det har ju snart var och varannan i dag. Önskar att jag hade samma åkomma, åtminstone en som stavades med en pytte gemen. Det skulle vara uppfriskande att få rensa lite luft här och där. Pysa ut lite egnaåsikter om ditten och datten och gå till offensiv istället för tvärtom när jag blir ifrågasatt. Det ska jag träna på. Minst två gånger om dan alla dar i veckan.

I dag är marken täckt av frost. I onödan.

Glader

En ishand la sig tungt över mitt hav i går. Men nu på morgonen leker vågorna tafatt igen, fria och glada. Gröna gräsmattor och en pelargon i utekruka trots vintermånad det gör även mig glad. Glad blir jag också att veta att trots att Idafina reser iväg om en vecka så kommer hon tillbaka till midsommar. En till gladsak är att min vän Lena gör en stödinsats för mig när jag fått "nya" ögon i december. Jag har ett gott liv.
I dag är hottas träningen upp med en joggingrunda.

Skrivoklåda

Vad ska jag skriva denna dag, som för övrigt är färsk och darrande som en nyfödd renkalv. Jag kan skriva om en halvt osoven natt, men nä, det kan väl inte intressera någon. Nå men då skriver jag väl om årets höst som glömmer sig lite och verkar stanna på övertid, men nä, väderprat blir tjatigt både på längden och bredden. Kanske borde jag skriva om romantik? Men sorry romantiken för en 63-årig kvinna är ouppfunnen. Den hör tydligen bara ungdomen och överåriga män till. Det kanske är lika bra att jag låter "pennan" vila för i dag.

Mångalen

Hej månen!
Skulle önska att du inte var så nattstörande. Om jag uttrycker mig milt, jag är ju ändå en halvmesig person, så sluta upp med att väcka mig din jädrans fridförstörare. Jag behöver min sömn. Det är mycket nu. Du vet, jag har ju lagt upp ett intensivträningsprogram med min PT och behöver orka med, hon reser tillbaka till världens ände snart. Så jag måste hinna få till det.
Ja, jag vet, du har ju bara några dygn på dig att pompöst glänsa och visa din storhet. Men i alla fall, du är mycket STÖRANDE! Så snälla .

Nu just nu mellan klockan sju och åtta är mittimellan med på inspelningen av "Den svagaste länken" på teve. Åh, mina tummar krampar.

Ungarna

Var tog tiden vägen. Nyssens käreliga småisar som jag kunde pussa på närhelst jag ville och nu är alla mina tre vuxna ansvarstagande människor som andra pussar på. Hm ... är det riktigt rättvist?
Jo, men det är det ju. Jösses om dom skulle bo hemma hos mig alla tre! Då hade vi nog haft problem. Men i mina hjärterum finns gott om space.

Dagen har börjat ljusna, det verkar vara joggingväder. Ska nog ruska liv i min PT.

Utsikt

Så här har min utsikt varit nästan hela hösten. Halvblind har jag snubblat fram i dimman och regnet. Men snart hoppas jag att kunna se klarare på min tillvaro. Om en månad ...

Ljus

Andakt


I helgen frossar vi i ljus till minne av nära och kära som inte finns i jordelivet.

Första ljuset tänder jag för min pappa Kalle. Alltför tidigt försvann han och lämnade en ledsen liten flicka som fortfarande har ett längtanshål i hjärtat.

Andra ljuset tänder jag för storbrorsan Arnebanane. För snart fyra år sedan ... saknar. Jag saknar hans skratt och hans enastående förmåga att berätta roliga historier. Och jösses så han skulle ha retat mig om han fick reda på att jag sjöng i kör. Han hade inte mycket till övers för min sångröst. Själv kunde han låta som Elvis. Nästan.

Tredje ljuset tänder jag för min mormor Hilma, släktens big mama. Sträng men kärelig.

Fjärde ljuset tänder jag för min lilla farmor Mina. Jag ångrar så att vi inte träffades oftare medan hon fanns i livet. En liten tant som pratade på sitt speciella sätt.

Femte ljuset tänder jag för min styvfar, lite tveksamt men ändå.

Sjätte och sista ljuset tänder jag för mina älsklingsbarn och barnbarn och resten av nära och kära släkt och vänner som fortfarande får spela tillsammans med mig på livets arena.

Världsförbättringar

I svartmörker och dimma har en utklädd person smygit runt och skjutit med skarpa skott i grannskapet. Vem är han? Vad vill han? Nog nu med våld och skurksaker. Jag vill leva på en fredlig plats med ärliga människor under min ganska korta tid på jorden. Varför vill inte alla det?
Och vad behövs göras för att nå dit i så fall?
Mitt förslag:
Avskaffa all orättvis fattigdom på hela klotet.
Hitta ett medel som smälter ner alla vapen och återanvänder skrotet till att bygga tåg eller nåt annat miljövänligt.
Sudda ut alla gränsdragningar länder emellan. Låt folk flytta som dom vill där dom kan få sin försörjning.
Låt regeringschefer byta land lite då och då.
Och .... inför humortimmar på jobben.

Kom gärna med fler förslag.

Sagor

Kärlek


Staden har lagt sig i "havet" och man får svårt att se vad som är upp och ner i den blanka vattenspegeln. Hjärtnypvacker är utsikten från mitt köksfönster.
Hyfsat varmt för årstiden bjuder andra novemberdagen på, man tackar.
I sovrummet hörs en saga av HC Anderson högläsas av en snäll faster Idafina för mina sockerflingor. Jag har kvar min sagobok från svartvita tiden. När dom har läst färdigt ska jag ...
Eller kanske jag smyger mig in tjuvlyssnar.

Förstfödde

För 45 år sedan föddes min förste son. En snabb och otålig liten kille som inte hade lust att vänta dom sista sju veckorna. Jag kan tycka att det karaktärsdraget fortfarande står sig. Som först på plan fick han väl utstå det mesta. Men kär och välkommen var han från första stund även om föräldraparet var väldigt unga och valhänta.
Grattis min store fine son!

Vintertid

Mitt i natten, eller är det kanske mellan två och tre, fick timmen gå ett steg tillbaka. Men inte ville jag sitta uppe och vaka in det magiska klockslaget fast man kanske borde ... . Förresten är jag lite barnsligt förtjust i att dra tillbaka tiden på morgonen. Då har jag ju hipsen vipsen vunnit en timme. Bara så där.
Men varför nöja sig med en ynka timme? Kan man inte införa årsbackning. Tex. när man passerat sextio hoppar åren tillbaka som duracellkaniner och plötsligt står en pigg femtioåring redo för nya tag resten av sitt liv. Jösses vad samhället skulle tjäna på det. Femtioåringar är mogna och pigga varelser för det mesta, och ... betänk alla sparade pensionspengar.

I dag sjunger morgonen med klar stämma. Vacker och stilla ligger "havet" ... i fjärran ett löfte om sol. Jag har fått en till dag att förvalta. Tack!

Mardröm

"... Då stiger mitt hjärtats fågel upp mot skyn ..." så fint sjunger Mikael Wiehe när jag sitter här och skriver. I mitt hjärta växer underbara blommor när jag umgås med barn och barnbarn. En härlig känsla. Hjärnan och hjärtat kommunicerar intensivt vid tankar och möten med dessa mina fina ...

Jösses vilken konstig dröm jag hade i natt. Om min allra första personalchef som jag hade i min ungdom på Domus i Kiruna. I drömmen träffades vi på nån slags mässa och han hade samma brunfulrutiga kavaj som han bar under alla år jag var i kontakt med honom. I drömmen blev han väääldigt intresserad av min person, huga vilken mardröm, då flög ingen hjärtansfågel minsann. Ibland är det befriande att få vakna.

En kall och blöt torsdag har jag vaknat till. Men i sovrummet finns Idafinahjärtanskärgullefjun. Det gör dagen solig.

Ögonblick

Provar att vara brunögd en stund med hjälp av Idafinas kamera.

Jajamensan, det ska visst gå att fixa till min syn. Efter den åttonde december ska jag kunna se klarare på min tillvaro. Kanske på andras också vad det anbelangar. Kanske jag kan ställa mig och mina nya ögon till förfogande för att styrsla till det i riksdagen. Med min förhoppningsvis skarpa blick kommer jag att kunna tyda hyresbidragsblanketterna riktigt så att det rätt ersättning betalas ut. Jag hjälper gärna till.
Ögonreparationen kostar en hel del pengar. Lägst 46000 och högst 52000 kronor. Jag får lägga upp en studentbudget när det gäller mat och annat och dra in på resandet. Borde kunna få en slank figur på kuppen. Bara vinster alltså.

Hänryckningsyra

"Ska du säja." "Den som sa det den var det." "Om han får ska väl jag också ..." "Jag är tio gånger bättre än vad du kan säja." Så tolkar jag andemeningen i tidningsartiklarna skrivna av motståndare och försvarare till vissa makthavarmänniskor. Som funnes det något skäl till att försvara människor som tjänar minst fyra eller tom. fem gånger mer än du och jag, ska slippa betala för sig. Frikostiga bidrag som vi andra knegare aldrig ens får stoppa nosen i, delas ut till dessa "nya adeln-människorna"
Hur går det till när en person som fått väljarnas förtroende att företräda och driva frågor som handlar om vardagsexistensen för dessa i Riksdagen, hamnar i en roffaåtsigsåmycketsommöjligt-mentalitet?Hamnar han/hon i nån hänryckningsyra och blir alldeles till sig i trasorna när pengasäcken med alla bidragspengar blir synliga och glömmer sitt uppdrag alldeles?
Jag ska minsann käka "blängsylta" och skicka "onda ögat" på dem som missbrukar dina och mina skattepengar på saker som vi som tjänar minst fyra gånger mindre får pröjsa för.

I dag ska jag få hjälp med mina "ondögon." Men av en helt annan orsak.

Förtröstanstid

Förtröstan

I morgon ... redan ... men hjälp! Jag har tid hos ögondoktorn mitt på dan. Tänk om ... nä, nog ska det väl gå att skärpa till min syn så jag kan slänga mina brillor. Mina dyra märkesglasögon. Kanske skulle jag sedan låta sätta in fönsterglas i bågarna, för visst ser man lite småsmart ut med glasögon på nosen? Även om det är obekvämt. Men jag kan ju ta på mig dom när jag ska imponera på nån.
Å andra sida har jag ju blivit näst intill osynlig. Det sker ett förvandlingsnummer när man passerat femtio, så blev det för min del i alla fall. "Orrspelens" tid är förbi. Skaran att glänsa inför har mao. blivit starkt reducerad. Å tredje sidan kan det vara befriande att slippa kraven på hur man ska se ut. Man kan hasamasa i sina sköna paltor utan tt på något sätt väcka uppmärksamhet. Lite som samma känsla jag får när jag anonym trängs med okändingar på Sergels torg. Men då brukar jag i alla fall kamma till håret och måla läppar och ögon utifallatt ...

I dag och i morgon är jag ledig efter en intensiv jobbarhelg.

Avlövning

Lika fin i höst som förra och förrförra och ...
Trotsig och fortfarande prunkande, oväntande på höst och avlövning står den och triumferar. Som har den tagit turfritt från åldrandets vedermödor. Jag känner mig aningen själsbesläktad.
Ibland, när jag har alltför lite kring mig, leker tankarna fritt i min arma hjärna. "Hur skulle mitt liv se ut i dag om jag var en ung tjej i 20-årsåldern?" Kanske skulle jag plugga, kanske skulle jag valt att bli ... journalist eller nåt. Eller skulle jag ... skulle vara kul att sätta sig i en tidsmaskin. Eller inte. Det är trots allt ganska skönt att vara lite tant även om man inte vill "tappa sina löv."

Tränar

"Lilla gnuttan, socker tösen, söta vännen, hjärtans kär" ... Det är första strofen i en dikt jag knåpade ihop för väldigt länge sedan känns det som. Snart far hon iväg igen min Kanadaflicka. Jag har en månad att öva mig på att hejdåa. Barn blir stora och har ett eget liv att ta hand om. Detärsådetärdetärsådetärdet ...

I dag blir det ett hemmagympapass, i går fick "Rosa gymet" ett besök av mig och Idafina igen. Vågar jag säga att det går hyfsat bra med träningen nu. För säkerhets skull håller jag i bordsskivan när jag uttalar ordet bra. Annars riskerar jag att få ondknän eller sträckt rygg eller så bryter jag väl nåt ben eller nacken av bara farten. Man får inte förhäva sig har jag lärt mig.

Blygsel

Blyghet


Jag har en inneboende sedan länge. Ja, ända sedan födseln skulle jag tro. En svettjobbig inre känsla av tillkortakommande som alltid lagt en tung blöt hand över allt vad lust och kreativitet heter. Med åren har jag tränat på att slå dövörat och lyckas ibland stå emot rösten som säger "Men inte ska väl du tro att du klarar" ... I natt var jag inte beredd.
"Vad har du nu ställt till med"? Frågade rösten med hån i rösten.
"Tyst, jag vill sova" svarade jag och tryckte kudden i örat.
"Jamen skrivarkafé hos dig, hur tänkte du egentligen"?
"Bara att vi är hemma i mitt kök några stycken som tycker att det är kul att leka lite med ord. Förresten har jag redan ringt till ABF". Nu kände jag mig plötslig lite kaxig.
"Hahaha hos dig i ditt kök, vad tror du att du ÄR, tror du verkligen att NÅGON skulle vilja" ...
Då slängde jag av mig mitt svettiga täcke och klev upp och bryggde två muggar svartkaffe, och svalde ner tristjädransrösten i stora klunkar.

Alltså, har du kli i fingrarna av skrivarlust, hör av dig. I mitt kök finns plats för många.
Den trista blyger ställer vi in i städskåpet.

Nog

Förtvivlan


Nej, jag har inte blivit färdig med Juholthistorien än känner jag. I dag skriver man på ledarplats i NSD om dom luddiga bidragsreglerna i riksdagen när det bl.a gäller bostadsbidrag. Jag menar att dom får vara hur luddiga som helst men någon av dom 349 ledamöterna som en gång i tiden fått sitt uppdrag för att personen i fråga är lite "bättre" än oss övriga knickedickar, borde ha slagits av tanken "kan detta vara riktigt"? Någon av dessa personer har kanske vid ett eller annat tillfälle brottats med försäkringskassans blankett och dyrt och heligt intygat äktheten i sina inlämnade uppgifter, och då reflekterat och jämfört riksdagens generösa bidragssystem. Och viftat med handen i plenisalen och ... Jag menar att det borde inte finnas några extrafack i den statliga börsen som endast är till för riksdagsmänniskorna. Nog nu!
Och borde inte även riksdagen dra ner på sin verksamhet. Ju mindre gubbar och gummor där borde leda till mindre bråk och stök och skvaller. Så är det på alla andra arbetsplatser.

I dag börjar stora avfrosseriet efter några festdagar.

Övermod




Har han gjort det i okunskap, eller visste han ...? Sossarna har ett dilemma det ska gudarna veta.
Är Juholt bara lite oinformerad eller är han en slipad filur? Jag tror det senare. Annars har dom stora problem i sossepartiet. Jag menar en partiledare som saknar moral och läskunnighet! Jösses, om han är den bästa dom har hur i allsin dar är dom andra i partitoppen?
Helgen har bjudit på en trevlig musikeftermiddag med Bodens orkesterförening, "Andrew sisters" och fina Claes Jansson. Mumsigt för öron och själ.

Solen har grottat ner sig i havet och flörtar med mig genom köksfönster.

Ögon

Åh, nu är det möjligt, eller kanske, nästanmöjligt att få nya ögon. En del av dem rättare sagt. Jag har beställt tid för en konsultation på en ögonklinik i grannstan. Hoppashoppashoppas!!! Tänk att få slippa glasögon! Tänk att ha fri sikt under heeela vinterpromenaden. Inga isiga glasögon mer. Tänk att kunna läsa böcker på kvällen utan att ögonen går i kors efter två och en halv sida. Tänk att att kunna hoppa och studsa på gympagolvet utan att brillorna halkar ned på näsan. Tänk ...
Fortsättning kring detta följer ... 14 dagar kvar innan ögonläkarbesöket.
I dag kommer bästaLena och gör en weekend hos mig. Trevligt ska det bli.

Träningsresultat

Jag tränar och tränar och bygger min kropp
hoppar och lyfter dä ä svårt att få stopp
på orken på flåset på lusten nu mer
när armarnas muskler i spegeln jag ser.

Meodi "jag bygger en bil"

Träningen på "Rosa gymet" är i en intensiv period sedan Idafina kommit hem. Inga undanflykter är giltiga. Endast arbete eller död gäller för att utebli. Hoppas att det kommer att synas på min arma kropp.

Serverhallar och körsång

Luleå ska bygga severhallar åt facebook? Eller var det tvärtom? Man tror att det är fejan som ska få fräscha lokaler, men det är lite hemligt. Fast vad fasiken gör man i en serverhall? Är det nåt bra eller blir det ett likadant magplask som fraktflygets etablering? Så mycket väsen och sedan ...
Karl Petersen verkar då vara en hyvens kommunledare. Där har sossarna en given kandidat när Juholt får ta sig ut genom bakdörren.
I går gjorde jag entré i "Black Village Rockerskören". Lite svårt men kul. Jag ställde mig längst bak så klart i sällskap med dom andra altarna. Där kändes min röst någorlunda bekväm. För min del är körsången tänkt att bli en gladsak i bistervintertider.
I dag börjar jobbet efter min minisemester.

Snöfritt

Sista semesterdan för denna gång. Utvilad, mja, solfärgad, ja. Så till den milda grad att hakan flagnat en aning. Har väl satt den i vädret i den Turkiska solen. Inte för att jag är särskilt mallig. Bara lite och i så fall över "min" aktivitetspark som blev invigd i går. Visserligen har alla glömt vems idé det var men strunt samma. Den står där och är tillgänglig för oss alla åldrisar som vill hålla våra arma kroppar smidiga på "livets upploppssträcka".
I helgen har en mässa anordnats för 55+ här i Boden. Där kan väl en 63+ få en och annan input på skojsigheter. Jag tar en koll i morgon. På söndag ska jag ... hjälp ... hur tänkte jag ... göra entré i en ... hårdrockskör!!! Stackars dom övriga oskyldiga körmedlemmarna. Men det är en av höstens utmaningar och jag kan ju skylla på åldern om det "skiter sig".

Även sommaren flagar av, i Kiruna har det snöat rejält. Villintevillintevillinte!!!

Güle, güle Turkiet och tack för en varm och trevlig vecka.

Destination Akdeniz

En ödmjuk vädjan om solväder


Vinden har stillat sig och en vacker ljusblårosa himmel speglar sig kokett i "mitt hav". Inte ett spår av vildvädret i går. Tack för den lilla pausen, regnväder ligger och lurar ondskefullt nästgårds och ska visst överfalla oss under dagen. Hoppas att jag hinner smita undan.
En engelsk roman ligger i ryggsäcken tillsammans med ett svensk/engelsk lexikon. Ja, en och annan svensk pocket också som avkoppling. Och kortleken. Vi ska nog reda oss under flygresan.
I morgon ska mina fötter doppas i Akdeniz salta vatten. Merhaba och teshekyr ederim för mig!

Sinnesstämning

En av tolv figurer på Kiruna kyrka


Även en varannandags-optimist kan drabbas av svårmod en dag som denna. "Mitt hav" svämmar över och dom spädaste lindarna tvingas böja sig så till den milda grad att dom riskerar stambrott och brytas av på mitten.
Morgonpromenaden blev en riktig blöt historia trots full regnmundering. Till och med gummistövlarna från 1980 kom till användning en dag som denna.
Tvättmaskinen brummar på i källaren, snart ska Amerikaväskan packas med rena sommarkläder. Okej, regnrocken får väl plats i ett litet hörn. Man kan aldrig vara säker.

Tidsbrist

Är det åldern som sätter mig i ett slow-motiontillstånd eller har det hänt något drastiskt med tiden? Allt ska ske med blixtens hastighet. Snabbt = bra. Snabbkassor, snabbköp, snabbmat, snabba lösningar, snabbt bredband, snabba bilar, snabba vägar, snabbtåg, snabbflyg, snabba möten, ... snabbliv. Till och med tevehallåan pratar snabbare nu för tiden. Men VARFÖR? Har vi fått mindre tid att förfoga över?
Och jag som vill hejda tiden en smula. Åtminstone så länge som Idafina ... men till nästa sommar kan det få gå snabbt.

Snöfritt

Hejdå sommaren! Och i Kiruna blev det tom ohöstigt på en gång. Så fort jag satte ned min fot på järnvägsperrongen så visade sig dom första snöflingorna. Visserligen kamouflerade som regn till en början bara för att luras.
Mors fönster blev putsade ändå, vem bryr sig om nordanvind och snö i ögonen när man är uppfödd i yttervärlden. Inte då jag i alla fall, trots detta kändes det befriande att sätta sig på söndagskvällståget och tuffa i väg lite söderöver. I Boden är det snöförbud till den 24 december.

I dag har reskasselira växlats in. Turkiska lira ska spenderas i veckan och en bit in på nästa. Hoppas på värme, ohoppas på regn. Och någon ondsint snö kan väl ändå inte ...

Helg

Väskan står otåligt och hoppar i hallen. "Skynda, skynda"!
Den kanske har missat att tåget upp till Kiruna nästan aldrig har bråttom att komma i väg. Lite lojt har nattåget kommit släntrande in på tågstationen hela sommaren, ofta minst en timme för sent.
Idafina och jag ska bråttombesöka släkt och vänner och mors fönster ska putsas. En trevlig och intensiv helg väntar.

Klurigt

Och så var det turisten som kliver in på byns lilla hotell. Hon lägger upp tusen kronor på disken i receptionen och går för att ta en titt på rummen.

Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen och hastar i väg till slaktaren och betalar igen sin skuld.

Slaktaren går till bonden och ger tillbaka dom tusen kronorna han är skyldig.

Bonden pallrar sig i väg till bensinmacken med sedeln och betalar för bränslet han tagit på kredit.

Mackägaren går till byns lättfotade dam med tusenlappen och betalar för det senaste kärleksäventyret.

Damen tar pengarna med sig till hotelldirektören för att göra sig kvitt sin skuld.

Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken igen.

Turisten som tittat klart på rummen kommer tillbaka till receptionen. Hon gillade inte rummen och tar därför tillbaka sin tusenlapp och går.

Ingen har tjänat ett enda öre, men hela byn är skuldfri och ser framtiden an med tillförsikt. Och ungefär så kommer förmodligen finanskrisen att sluta.

Måndag

Som att stirra rakt in i ett mjölkpaket ter sig utsikten från mitt köksfönster i tidig morgontimma.
Eller trolskt dimmig om man vill vara mer poetisk.
Dagen är intecknad till fullo. Träning och matinköp på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen väntar jobbet. Måndagar är trevliga, så i början av en oprövad vecka. Hur många har jag haft under min levnad ... nästan fyratusen? Nämen ... blir det verkligen så många? Och hur många måndagar har jag kvar? Jag VILL ha lika många måndagar kvar och alla dom andra dagarna också. Snälla!

För 25 år sedan ... en lika solig dag som denna, föddes han min mittimellan. Så efterlängtad. Precis på den dagen som barnmorskan räknat ut. Född i Jungfruns tecken hade något annat varit omöjligt. Grattis älskade pojken min!

Krav

Nu ligger hon i min säng "Kanadaflickan" och jag har min sovplats i vardagsrumssoffa. Hoppas att tiden stillar sig ett tag.
Solen speglar sig lekfullt i "mitt hav" och dagen ropar på fönsterputs och potatisupptagning. Vackerväder känns mer kravfullt än regnochruskväder. I alla fall under den här årstiden när bär ska plockas, grönsaker ska skördas och gurkor ska läggas in. Fönster ska putsas, gardiner ska bytas, sommarkläder ska tvättas och hängas undan och ... Jag nöjer mig dock med att putsa av fönstren, bären plockar jag sedan på COOP. Inlagd gurka klarar jag mig utan.Okej, potatisen ska jag väl också ... sommarkläderna ... men dom ska jag ju snart använda.
Rationalisering stavas det.

Träning

90 år med lika och allmän rösträtt. Den ska vi värna om säger jag och många andra. Den kanske är som konditionen, en färskvara om vi inte tränar och spänner musklerna. Tyvärr föredrar dom flesta av oss soffhörnan och tycker att det räcker med att gå till valurnan vart fjärde år och sportar helst framför teven. Som att vi låter eliten sköta det hela åt oss. Men ... vi blir jädrigt utanför.
Jag får en idé om att göra båda sakerna samtidigt. Demonstrera mera är mitt budskap. Med att bära tunga plakat och marschera käckt och raskt längs gatorna får vi både kondition och styrka. Strunt samma vilka paroller man har det är ändå få som läser, men det blir en vitalisering.

Roller

Vardagskonst


Jag trivs väldigt bra på "mitt" nya fruntimmersgym. Det rosa på Drottningsgatan. Jag som inte ens kallar mig för feminist med systrar här och där, trivs med alla tanter och yngre kvinnor som liksom jag svettas och stånkar bland styrkemaskinerna. Nä jag är inte feminist eller kanske skulle jag kalla mig för humanist/feminist? För mig blir det lite svårt när man ska vara det ena eller det andra. Jag tror att jag nöjer mig med att vara en kvinnomänniska.

Mitt i min natt har Idafina satt sig på planet som tar henne från Vancouver hem till Sverige.
Flyg försiktigt älskade flickan min.

Svartdag

I går var det en minnesdag för alla som omkom när det hemska terrordådet hände i New York för tio år sedan. En svartdag i historien. Många tal hölls och jag grät inombords när alla namnen på de omkomna lästes upp. Allt var stämningsfullt och vackert. Nä inte var jag där men teve hade ett långt program.
Tänk om namnen på alla offer runt om i världen som USA:s krigsmaskin tagit livet av genom åren också skulle läsas upp i teven. Oj det skulle bli en lång sändning.

Klickar

Klick, så var du borta. En hyvensperson avslöjade sig som ohyvens. Klick klick och borta. Praktiskt med facebook. Men ändå .... lite saknad, eller kanske inte.
Förkylningen klickade jag också bort och känner mig nästan kry. I dag ska "Rosa gymet" besökas.
Muskler ska pinas och svetten strömma. Då försvinner de flesta längtor i ett nafs. Längtan efter ungarna är såklart undantagen.
I går var jag inviterad till ett homeparty hos en kollega. Fantastiska undergörande produkter för hud och fötter lanserades som oumbärliga. Det var trevligt, huden och fötterna blev som nya men börsen blev avmagrad. Min sociala träning kostar lite slantar då och då. Mest för att jag är så jädrans väluppfostrad.

Skördetid

Ännu myser några potatisar kvar i den ännu varma myllan. Snart ska dom upp och mitt lilla land ska sova under snön. I höst ska några vitlöksklyftor gå under jorden. En spännande tillvaro kan tänkas som förhoppningsvis ska ge skörd nästa sommar.
I dag verkar snuvan vara bortjagad, min egenkur har fungerat igen. Men säker kan man inte vara. Tar nog en och annan alvedon under dagen.

Sjuk

Övermagad och onödigt käck har jag vid flera tillfällen sagt, näe förkyld, det är det länge sedan ...
Jag borde veta bättre än att utmana ondkrafterna som alltid lägger tjuvbent på mig så att livet gör en tvärtomkullerbytta. Nu har jag dragit på mig snuva ända in i öronen och jag fryser och svettas och hostar... och äter husmansbröd i sängen som tröst.
Ska ta till min egenkur, IprenAlvedonochvitlök med jämna mellanrum.

Balans och sans.

Det går lite si och så med engelskaträningen, boken måste lånas om ett varv till i morgon. Men snart kommer Idafinagullefjun hem och då minsann ...
Fredagkvällen blev trevlig med skönsång av en god väns dotter på restaurang. Blev dessutom kvar över natten hos samma vän. Lördagen tillbringades även den i vår grannstad. Nu med shopping och Maxmat i sällskap med sockerflingorna med föräldrar. Sedan avslutades samvaron med våfflor, sylt och grädde i mitt kök.
Som motvikt till alla trevligheter denna helg ska dagen ägnas åt ugnsrengöring och tvätt. Ett gympapass får inleda. Det kallas balans i tillvaron.

Snart

Nu är intetårstiden. Varken eller. Sommaren är till ända, för händerna håller kalla om cykelstyret och ögonen rinner. Men ... marken ligger fortfarande ångande varm. Som vägrar den inse att bistertider väntar bakom hörnet. Jag har tagit fram min kära men fula? höstparkas. Och letat fram fingervantarna. Dom gråa med noppor på. Men ... i garderoben väntar sommarkläder att snart packas ned i resväskan. 26 dagar kvar till en semestervecka i solen.

Tankarnas trädgård

Likt ett ymnighetshorn har man hanterat kommunalbörsen i sommar. Åtminstone verkar det som om makthavarna levt i föreställningen att pengarna kommer tillbaka med samma fart som dom flög i väg. Tyvärr ... i dag kom räkningen. Minst trettio jobb ska bort. Vikariestopp och övertidsstopp. Dessutom noll personalmöten. Jösses, det verkar lätt att hantera kommunala skattekronor. " Äsch, vi säger upp lite personal här och där så grejsar det till sig" verkar dom ha resonerat. Nu brukar liknande åtgärder få konsekvenser som sjukskrivningar och otrivsel bland personalen som till slut får betala notan efter den lättsinniga sommaren. Vi som är "turfria till detta slöseri, på oss kommer sparkraven. NOG NU!!!

Ledarbyte

Sossekvinnorna bytte ordförande i helgen, Lena Sommestad fick fler röster än den förra, Nalin Pekgul. "Vi måste bredda kvinnofrågan och få in ekonomin" säger Lena Sommestad med glöd i röst och ögon. Men vad har den förra gjort då? Och vad sjuttsiken är en kvinnofråga? Att det råder ojämställdhet i vissa jobb, samhället i stort, i hemmen och världen, vet jag. Men det är för tusan ingen specifik KVINNOFRÅGA! Det är en SAMHÄLLSFRÅGA! Att isolera skola vård och omsorg till enskilda frågor för kvinnor är att göra små konserver av det hela. Som har bäst-före-datum långt in i framtiden. Och vad menar hon med "att få in ekonomin"? Kanske att vi ska få bort girigbukar till bankdirektörer som snor åt sig av mina sparpengar. Eller stoppa alla bonusar som delas ut till chefer i statliga företag. Eller är hon så tuff att hon menar att vi ska få till en rättvis fördelningspolitik i världen så ingen behöver svälta? Tja vad vet jag. Häftigt i så fall.
Om jag får ge ett råd till Sossarna, och det får jag eftersom det här är min blogg, skrota kvinnoförbundet!!! Det är stenålders och funkar dåligt! Sossetanter, ge gubbarna på tafsen, ta för er och var listiga så blir det "Nån jävla ordning" även i ert parti.

Dimma

Dimhöljd vilar "havet" utanför min utkik. I dimman verkar också de som håller i kommunens penningabörs vara. Ett mail ligger på jobbskrivbordet där man önskar få fiffiga uppslag från oss fotfolk om hur man ska lösa den oekonomiska situation som plötsligt??? uppstått. Som en oansvarig tonåring gör när pengarna är slut och vill att föräldrarna ska lösa situationen. Men näe ...
det är säkert många av mina kollegor och jag själv för den delen som har goda idéer dock vill vi känna oss delaktiga och lyssnade på innan det brakar åt skogen.

Johansson ska rehabiliteras och tillbringa natten borta. Saknar redan.

Penningabrist

Nä vetnån vad!!! Hur har ni nu räknat? Har vi slösat med pengarna igen eller har någon räknat fel?
Kommunbörsen har flera tomma fack efter sommaren. Hur sjutton gick det till? Och varför i hela fridens namn kan ett underskott på flera miljoner bli en överraskning för socialförvaltningen?
Kanske dags att tillsätta en god man att sköta om den kommunala ekonomin. Jag är duktig på att få små inkomster att räcka till. Men så är jag också realistisk när jag gör upp mina planer. Jag räknar inte bort faktiska kostnader. Hyran ska ju betalas varje månad fast jag kanske hellre gjort annat för dom pengarna. Jag kan inte heller köpa kläder för matpengarna. Enkel matematik som borde fungera även i kommunen.
Ser i tidningen att bistertider väntar för oss som arbetar i ytterkanterna. Uppsägningar och vikariestopp väntar oss som ger omsorg och stöd till stadens gamla och sjuka. Som vanligt är administrationen en fredad zon.

Resor

Motvilligt lämnar dimmolnen från "min" himmel. Jag vinkar hjärtligt iväg dom, blått är vackrare än grått. Överraskande varm kändes luften på morgonpromenaden. Kanske ångrade sig sommaren. Det kändes lite snopet med höst redan.
Hösten verkar annars bli en trevlig historia med Turkietresan och en Stockholmsweekend lite senare i sällskap med Idafina.

Fårskallar

Virriga och obrydda om trafiken, sprang några får på gatorna i går. Ett trevligt inslag om än aningen riskfyllt för våra fyrbenta vänner. Hade dom hamnat lite vilse i eller ville dom bara få lite omväxling i tillvaron? Jag tror på det sista. Känner så väl till känslan. Omväxling förnöjer och berikar och får mig att överleva. Men ... mixat med detgamlavanliga i lagoma doser.

Internationella vattendagen i dag. I världen råder vattenbrist. Här har vi fått påfyllning under natten.

Björnar och annat

21 björnar har fällts hitintills, totalt ska dryga 200 få sätta livet till detta år. Ja, vad ska vi med björnar till. Dom hotar och skräms när vi ska vara ifred i skogen. En onödig uppfinning egentligen. Eller ... dom förstör ju inte miljön, käkar upp några myror eller renkalvar bara. Men skräms gör dom allt. Mest skrämmer dom personer med gevär. Jag har aldrig sett en björn annat än i någon djurpark och är inte så ängslig för att möta någon, men ändå ... sjunger jag högt och falskt där jag traskar på skogsstigen och hoppas att både fyrbenta och tvåbenta faror flyr sin kos.

I dag ska min kropp mätas på muskler, vatten och fett, i onödan kanske, men ändå ...

Söndagsbjudning

Kanadastenar

Ledig efter tio arbetsdagar i sträck. Vem har trollat bort alla vikarier? Nåväl, just i dag är jag stark semestervilan har gjort kropp och själ som ny. Sockerflingorna med föräldrar ska gästa mig på söndagsmiddag. Även min forne livskamrat är bjuden. Jag har skördat lite av potatisen den ska kokas med varsam låga eftersom den verkar vara en skör sort som gärna faller sönder. Till den blir det en redig köttfärslimpa med sås, Tofu för mig och den som vill, morötter och blomkål blankade med smör som nyttigt tillbehör. En köpeskaktårta med grädde ska jag servera till efterrätt. Trevligt och rörigt blir det i mitt kök.

Flytande

Panta rhei, allting flyter, både träningen av min arma kropp och hårdträningen av min usla engelska. Det gäller att ligga i för snart kommer Idafina hem en vända och jag vill ju gärna kunna briljera lite i alla fall. Jag har läst och lyssnat och härmat uttal, fortfarande med aningen stackato, ett par dagar redan och mycket förstår jag när jag sitter på min blå pilatesboll och vickar på rumpan.
Regnfylld verkar dagen bli, potatisen blir lycklig över att få släcka sin törst. Visserligen säger erfarna potatisodlare att "potatis behöver inte vatten förrän den är i grytan", men jag har mina tvivel. Min lilla odlingslott har levt ett uttorkat liv i sommar eftersom jag lyckades hålla mig borta under värsta värmeböljan.

Hårdträning

"Något har förbättrat ditt självförtroende och därmed även stärkt dina band till något eller någon du tidigare känt dig lite ljummen inför".
Men så mitt i prick käre NSD-astrolog. För visst är det väl engelska språket du menar. Jag har lånat en engelsk språkkurs och lyssnar och lär från inspelade kasetter samt läser i medföljande bok. Allt gör jag på min pilatesboll. Vickandes fram och bak och från sida till sida och magrullandes sitter jag och balanserar rumpan på min blåa boll och lär in nya glosor och repeterar uttal. Än så länge är jag bättre på magrullningar än det engelska språket. Men för sjutton det får mig att stärka min självbild, jag är bra på något i alla fall.