Förtröstanstid

Förtröstan

I morgon ... redan ... men hjälp! Jag har tid hos ögondoktorn mitt på dan. Tänk om ... nä, nog ska det väl gå att skärpa till min syn så jag kan slänga mina brillor. Mina dyra märkesglasögon. Kanske skulle jag sedan låta sätta in fönsterglas i bågarna, för visst ser man lite småsmart ut med glasögon på nosen? Även om det är obekvämt. Men jag kan ju ta på mig dom när jag ska imponera på nån.
Å andra sida har jag ju blivit näst intill osynlig. Det sker ett förvandlingsnummer när man passerat femtio, så blev det för min del i alla fall. "Orrspelens" tid är förbi. Skaran att glänsa inför har mao. blivit starkt reducerad. Å tredje sidan kan det vara befriande att slippa kraven på hur man ska se ut. Man kan hasamasa i sina sköna paltor utan tt på något sätt väcka uppmärksamhet. Lite som samma känsla jag får när jag anonym trängs med okändingar på Sergels torg. Men då brukar jag i alla fall kamma till håret och måla läppar och ögon utifallatt ...

I dag och i morgon är jag ledig efter en intensiv jobbarhelg.