Blygsel

Blyghet


Jag har en inneboende sedan länge. Ja, ända sedan födseln skulle jag tro. En svettjobbig inre känsla av tillkortakommande som alltid lagt en tung blöt hand över allt vad lust och kreativitet heter. Med åren har jag tränat på att slå dövörat och lyckas ibland stå emot rösten som säger "Men inte ska väl du tro att du klarar" ... I natt var jag inte beredd.
"Vad har du nu ställt till med"? Frågade rösten med hån i rösten.
"Tyst, jag vill sova" svarade jag och tryckte kudden i örat.
"Jamen skrivarkafé hos dig, hur tänkte du egentligen"?
"Bara att vi är hemma i mitt kök några stycken som tycker att det är kul att leka lite med ord. Förresten har jag redan ringt till ABF". Nu kände jag mig plötslig lite kaxig.
"Hahaha hos dig i ditt kök, vad tror du att du ÄR, tror du verkligen att NÅGON skulle vilja" ...
Då slängde jag av mig mitt svettiga täcke och klev upp och bryggde två muggar svartkaffe, och svalde ner tristjädransrösten i stora klunkar.

Alltså, har du kli i fingrarna av skrivarlust, hör av dig. I mitt kök finns plats för många.
Den trista blyger ställer vi in i städskåpet.