Gott Nytt År!

Snart ... snart börjar ett nytt år. Och jag lämnar ett gammalt år fyllt av glädje men också av mycket sorg.
Ett år när jag måste lämna min vän sedan många år och som var far till mina två yngsta.
Ett år som innehållit två bröllop och en begravning.
Ett år som varit fasansfullt för många människor som flytt för sina liv, ja du vet, krig och terrordåd har fyllt tidningsspalterna.
Ett år som har inneburit tre utlandsresor för min del.
Ett år som gjorde mig till pensionär mitt i sommaren fast jag inte ville.
Ett år då jag plötsligt erbjöds ett lärarvikariat. Det var otippat, men uppfriskande.
Ett år som bjöd på en förälskelse på höstkanten bara,så där.
Ja som sagt, sorgen och glädjen har traskat sida vid sida. Det är väl så för de flesta kan jag tänka.
Men vet du, jag tror att nästa år blir ett bra år,kan vi inte bestämma det du och jag?

Jul, jul strålande jul.

Hej igen!
Du undrar var jag varit. Jag vet ... har inte haft tiiid att prata med dig, men nu är jag här. Hösten har ockuperat kropp och själ så till den milda grad att orken kroknat. Men nu är jag på gång. Har nyssens traskat i Kirunabackarna, jo jag firar jul i barndomsstaden i år. Lite ovant för det var väldigt länge sedan. I år kom det inte hem några barn till mig så jag bestämde mig för att vara hos min mamma i stället för att sitta och böla. Så det så. Julen är som ett kliande myggbett, skönt att klösa på men det svider illa efter ett tag.
Äh, det kommer nya jular och nästa firar jag med min allra käraste vän.
GOD JUL på Dig också!

                                                                      50-talsjul

Kallt

Snön kom till slut vem kunde tro något annat. "Åh det blir så ljuuust" ... många omkring mig är så entusiastiska. "Det blir så reeent!" Men näe säger jag. Det blir så jäkla halt och slaskigt och skitkallt om händer och fötter. Hur är man skapt om man ääälskar denna årstid?

Jag vet ... jag kan flytta till varmare breddgrader. Men kan inte dom flytta hit i stället? Bara för att överraska.

Bara så där

Packar en bag med övernattningssaker och göramigfintillkvällen-pryttlar. Allt för en tjejkväll med mina tidigare kollegor. November är en trist månad som behöver hottas upp. Det ska vi göra i Piteå minsann.

Frankrike har sorg efter ett vansinnesattentat. Det spiller över även här hos mig. En sorg som blandas ut med ilska och skräck. Man kan ju inte veta hur de ser ut som har fått för sig att ta livet av mig och andra. De är tyvärr inte försedda med horn i pannan det borde vara så.

Du undrar hur det går med träningen. Inget vidare kan jag meddela. Nyjobbet suger energi. Det är inte helt lätt att vara en fejklärare men nya tider skola komma.Och förresten har jag kört ett gympapass på vardagsrumsgolvet.
Det har regnat hela förmiddan och min väntar på snö,

i onödan.

Bråttom

November har tassat in med mjuka steg. Kylan tvekar och i  "mitt hav" viskar vågorna sommarminnen. Jag såg ett stort sällskap av svanar ligga på en svag isskorpa på morgonpromenaden i går. Undras vad som avhandlades?
På väg men kom dom inte nyss? Tiden rasar i bråttomfart och snart är julen här och borta i nästan samma veva. Snurrar inte jorden fortare nu? Nyssens föddes min förste unge som fyllde fyrtionio härom dagen. Jag blir andfådd ...  ställer mig framför spegeln och mantrar ...snigelfis ... snigelfiiis ... snigelfis tusen gånger för att jaga bort hjärttårarna.

Höstkänning

Slöjdans över havet

förtrollar morgonögon,

mystisk reser sig skogen

i bakgrunden,

darrande vaknar dagen

en förvirrad svan klagar

sorgset,

frosten glittrar i solen,

kallt är gräset under sommarfötter

Övning

Lampan i fönstret välkomnar mig på långt håll när jag närmar mig mitt hem. Doften av nyperkulatat kaffe möter mig i dörren. En ovan företeelse med ett särbo- kärboförhållande har kommit in i mitt liv. Med ibland kaffe på sängenmorgnar och godnattkramskvällar. Som sagt ovant, men övning ger färdighet sägs det och jag övar gladeligen varje dag.

Minnen

Dagen sjunger stilla i tidig timma, Du väcker mig varsamt med en morgonkram.Känns lite ovant men skönt.Ute är det fortfarande mörkt och i "havet" utanför min utkik, vilar stadens ljus. Nollgradigt. Snön väntar lite lurigt men den får gärna dröja. Dock är det frost på biltaken och man får skrapa bilrutor med yllevantar. Jag får öva lite på vintertider, bistertider och linda in sommarminnena i en ullfilt.

Musikkväll

Åh så njutningsfullt det är med musik från svartvita tiden. Sagabiografen var fullsatt igår med folk med lika känsliga öron som jag. Hoppas det i alla fall. Bodens storband med sina unga och åldriga gubbar å en dam firade 10-årsjubileum i går och jag och min nye vän var där och firade med dem. Stadens egna "Andrews Sisters" gjorde inte saken sämre. Vilka röster de tjejerna har. Olle ? musikläraren från Luleå tolkade Frankie boy på ett elegant och suveränt sätt. Och vet Du, när en av "sistrarna" sjöng Edit Piafs vackra "Le je regrett rien" mindes jag ... det var en av dina favoriter och en av de sångerna som Idafina lät dig höra vid dina sista andetag, och jag kände mina tårar komma där jag satt, ändå lycklig över att ha funnit min nye vän. Jag vet att Du skulle gilla honom.

Dimman ligger och retas på morgonen, men jag kan skönja ljuset.

Höst

Fontänen som så stolt kastat upp sina kaskader mot sommarhimlen, har tystnat och lagt sig till ro i mitt "hav." Ett tecken på att sommaren har vänt oss ryggen och låtit hösten vältra sig in. Vacker med sina sprakande färger, jodå, men i onödan kan jag tycka för snart är det mörkt dygnet om. Innan vi vet ordet av gömmer vi oss i mössor och huvor och känner inte ens igen grannen på gården när vi möts.. Som djupfrysta pingviner hastar vi fram med bråttomfötter hukande mot isvinden.
Svanarna trumpetade till avsked när dom flög över mitt huvud. Såg du att en av dem vinkade. Ville jag vore en av dem.

Favoritsysselsättning

Tid

Allt har sin tid, allt tar min tid just nu. En varmvecka på vackra Samos är avverkad. Lämnade en bit av min själ nedanför berget Kirkas. Om du hittar den så låt den bara fladdra i vinden. Jag är nog lycklig i alla fall.
Mitt nya jobb kräver en hel del av min energi och tid. Lite vilset och förvirrat försöker jag få till lämpliga uppgifter till mina arma elever. Hoppas jag förmår ro detta projekt i land.
Det som blir över av dygnets timmar ägnar jag åt min nye vän, ja och träning såklart, jag förstår att du undrade.

Fotboll

Så trevligt det är när livet överraskar. När tillvaron gör en elegant kullerbytta och gör att jag känner mig synlig igen. Kan du fatta att jag blivit erbjuden ett nytt jobb, bara så där? Utan att ens ha sökt.

Visst är det fantastiskt, tycker du inte? 

I går gästade vi arenan och såg på arbetsfotboll, min uppdragsgivare och jag. Nej inte min likör men ändå en lätt arbetsuppgift. När det stod 2-1 till bortalaget gick vi. 246 åskådare tyckte jag att speakern sa, ingen trängsel precis. Jag vet inte hur många som ryms på de enorma läktarna, men gott och väl flera tusen. Nog har min lilla stad haft hybris när man byggde denna anläggning.

Dimman smeker min husknut och havet ligger hemligt och dolt för mina ögon. Men jag vet att det finns.

Glad

Här sitter en numer hyfsat glad pensionär. Hur kan det komma sig undrar du säkert. För jag har varit väldigt missnöjd med att tvingades lämna mitt fina arbete kring människor som hjärtat ömmat för under många år. På grund av för hög ålder. Nog är jag fortfarande sur och missnöjd över det men nu har det dykt upp nya möjligheter och utmaningar på den här tantens väg. Ett nytt jobb väntar om än bara tillfälligt, men det känns häftigt stimulerande även om jag tror att "kostymen" är aningen för stor. Jag får spänna musklerna så jag fyller ut tyget.

Hösten stilar med en sommarvärme som inte infann sig när den skulle. Som tränger sig på nu i stället. När jag egentligen vill sitta och kura med en god bok i soffhörnet medan höstregnet spelar en vemodig och kravlös melodi på rumsfönstret. Och när jag vill stila i min nya lejongula höstkappa som jag fick i present av snälla barn. Den som Idafina och jag valde over there.
Den doftar av längtan tillbaka till tiden i Kanada.

I dag blir det en milpromenad med andra hurtiga bodensare, starten går klockan nio på Kvarnängen. Häng med vettja!

Dimma

Dimman gör min utsikt begränsad i tidig timma. Dock ger den lite utrymme för  fantasin. Vad kan gömmas i det gråa fluffet? Gestalterna som passerar på vägen vid havet, ser aningen spöklika ut. Men snart spricker trollen i solen som utlovas i dag. Allt blir begripligt igen, åtminstone i min närmiljö.

Vill du veta en sak? Tänkte väl det, jag har inga appar! Nä det är sant. Jag har bara en mobil som jag kan ringa med och skicka några SMS. Det senare är jag hyfsat rudis på och använder det sällan. Ja, det finns en kamera också som tar dåliga bilder. "Du måste skaffa dig en smart mobil" säger en och annan. Med GPS och Runke Per! Från början trodde jag att det var så Run keeper hette! =) Jo jag vet, ovanligt korkat. Ändå lite kul så här efteråt. Men vet du, jag måste inte och jag vill inte. Jag är tekniskt dysfunktionell och vill inte ha en manick som jag inte förstår mig på, jag har nog med att försöka förstå så mycket annat i min omvärld, så sluta tjata på mig snälla folket!

Mitt nya jobb har startat på allvar och sakta vänjer jag mig med en ny tillvaro. Med mer fritid, nya bekantskaper och mindre penkis i börsen. Jag reder mig nog.

Höst

Hej september! Inte är du särskilt efterlängtad men det hindrar inte dig att traska in. Vi får försöka umgås på ett hyfsat sätt. Jag är härdad och väluppfostrad så det kommer an på dig.
Höst är ingen favorit hos mig den innehåller mer krav än den flärdfulla sommaren. Men ändå finns det ljuspunkter, tex en resa till Samos i slutet av månaden. Ja så börjar ju gympan och kanske en målarkurs eller en kurs i spanska språket. Skrivarlyan öppnar i mitten av månaden och så ska mors fönster putsas. Jodå det räknas till ljuspunkterna.
Vilka är kraven då undrar du kanske? Nämen ... hoppsansa, kom just på att jag är en sån där pensionär som äger sin egen tid. Nåja en del av den är till försäljning.

Hemma igen

Dagarna svalnar allteftersom och mörkret slingrar in sig om kvällarna. I sinnet kryper en höststämning in och lägger sig sakta och makligt till ro.
Du undrar hur min resa blev. Den långa till andra sidan världen. Tackar som frågar, den blev alldeles, alldeles ... underbar. Med allt som hör till en semester i min smak. Långa varma dagar på stranden med långläsning, promenader kring Stilla havet med vågornas trösterika viskningar längs vägen. Umgänget med Idafina och mittimellan och trevliga kanadicker och ja ...  storstadens alla affärer och restauranger med börsvänliga priser, Tja ...
Hemkommen packade jag om väskan, nä jag tog en mindre variant och reste norrut till Kiruna. Mor uppskattade besöket och även om jag inte riktigt känner mig tillfreds i min gamla hemstad så trivs jag med kirunaianerna. Det är ett hyvens folk.
Nu är jag på plats igen. I huset vid "havet". Det duger bra det med.

Resan

Du hade velat följa på resan till Idafina. Det sa du med väldigt liten och svag röst en av dom där dagarna som skulle bli dina sista. Och jag lovade ... därför är du med i morgon liksom nästan alla andra dagar. Du får följa med på promenaden längs havet kring Stanley Park trots att du inte var så road av långpromenader. Vi kan stanna och vila på tehuset det där fina vid Second beach. Eller bara sätta oss på en av bänkarna vid strandkanten och lyssna till Stilla havets viskningar. När vi kommer fram till platsen där totempålarna står, köper vi oss en glass i kiosken och jag passar på att gå på toa.
En annan dag går vi på shoppingrunda det var du ju mer road av än jag.Vi kan besöka Idafina på en av affärerna där hon stylar om och gör fint. Och du kommer att se så där glad och stolt ut som bara du kunde. Och jag skulle se dina glädjetårar som du försökte dölja. Säkert sa jag väl något dumt om att du var överkänslig. Jag vet inte varför.
Självklart blir det  fika på Starbucks, du vet det där som vara alldeles i närheten av "vårt" hus sist vi var där. Jag kommer att spana efter dig när jag går förbi.. Kanske ser jag en röd töja och då ...  kanske du sitter där och språkar på lite knagglig engelska och njuter av larmet och livet mitt i stan.

I morgon, väskan är färdigpackad, tung som bara den. Jag som inte skulle ...

Bråttomtankar

Jag har fått feber men känner mig inte sjuk bara rastlös och aningen stressad. Det är ingen farlig åkomma utan stavas resfeber. Snart snart, ja redan i övermorgon börjar min långa resa till långtbortistan, till min Idafina i Vancouver. Men innan ...  måste alla sensaker som köat länge åtgärdas. Kylskåpet ska torkas ur, ketchupfläcken ska bort, och smöret vars datum för länge sedan passerat, ska väck. Likaså smulorna i skafferiet och avloppet i duschen ska rensas. Och i linneskåpet ska handdukstravarna rätas till och jösses ... byrålådorna ... och allt stök i skräpskåpet, du vet det där i hallen där nostalgin frodas och kvitton sparas och inget  går att slänga för man vet ju aldrig... Tvättkorgen ska åtgärdas golven ska torkas likadant med skåpdörrar och fönsterbrädor, blommor ska vattnas, räkningar ska läggas in på fiffiga internetbanken och så måste jag ringa till mamma.
Packlistan ska skrivas färdig och väskan ska fyllas. Och ...
Och så ska jag jobba färdigt min sista dag. I morgon tar jag tag i alltihopet.

Alla dessa dagar

24 471 dagar, tror jag att det blir om jag har räknat rätt. Alltså min tid på jorden till dags datum. Inte har jag farit fram med glada hoppsasteg alla dessa dagar men många i alla fall. Kanske ändå de flesta.
Havet utanför min utkik vilar blankt och solbelyst. Morgonen nynnar lite entonigt och jag är tacksam över att få finnas till.

Jahapp

Mitt liv som anställd börjar lida mot sitt slut. En vecka återstår. Jag har haft ett bra arbetsliv. Började på Domus i Kiruna som en liten snorunge som bara skulle jobba på sommarlovet. Min styvfar hade myglat in mig på herravdelningen  Det var ingen konst att få jobb på den tiden. På hösten väntade husmodersskolan på KPU, Kiruna praktiska ungdomsskola. En skola som Hjalmar Lundbohm startade på sin tid, i en förhoppning att ungarna i Kiruna skulle få lite vett och kunna få en utkomst och försörja sig.  Det var en hyvens man som betytt mycket för gruvstaden.
Dock struntade jag i hans intentioner och tiggde mig till en fortsatt anställning i Kooperationen.
Jag blev kvar i 20 år!
Sedan hade vettet kommit in i min skalle och jag utbildade mig till undersköterska i Hjalmars fina skola.
Efter min karriär som försäljare av kalsonger och ibland kostymer, har jag fortsatt mitt arbetsliv inom landstinget och kommunen. Min senaste anställning som varat i 19 år har varit inom socialpsykiatrin.
Och det är i det arbetet jag har trivts och utvecklats allra bäst och mest. Har haft förmånen att vara en sorts mental krycka i människor med psykisk sjukdom och funktionshinders liv. Vardag som helgdag.
Jag har trivts varenda timme med det arbetet.
Därför känns det nu lite som att flytta hemifrån. Nu ska jag lämna mina "skyddslingar" efter alla år.
Börja en ny karriär som förbrukad arbetskraft. Jodå jag vet att det låter bittert och jag är faktiskt det.
Under alla år som jag jobbat har jag få sjukdagar inte en enda på 19 år. det kanske säger något om min goda hälsa som jag har haft tur att ha men också något jag jobbat för att behålla. Jag anser att pensionsåldern kan få vara individuell. man blir inte med automatik likadan efter 67 år. Vi är lika olika då som när man är 30 år eller 20 eller ...  Alla har olika förutsättningar. Och har inte heller intresse av att vara ute i arbetslivet på äldre dar. Men låt oss andra få göra det, vi som vill och har ork över.
Men ... Tack  mina "brukare" (boendepatienter som en av mina fina brukare kallar sig och sina grannar) jag har haft en fin tid i livet med er. Jag hoppas att ni också har haft det.
Tack säger jag också till mina medarbetare och för all del motarbetare, jodå det finns såna också..
Hoppas att ni kommer att ha ett lika långt arbetsliv som jag haft.

Saknad

Lacoste-tröjan låg längst bak i min eftersatta och röriga garderob. Fortfarande med en doft av dig.
Plötsligt fanns du en stund. Och jag mindes. Saknaden efter dig blev med ens så påtaglig. Ensamheten så smärtsam. Jag slängde den fina tröjan med krokodilen på i soporna. Den fick sällskap med några av mina avlagda ledsna paltor. Lite symboliskt. Och så grinade jag en stund, såklart.


I dag är en annan dag
utan tunna sommarkläder
och visst toklängtar jag
efter ett annat väder
där solen tröstar och smeker
min arma bleka kropp
men om jag i tanken leker
och tror att det finns hopp
blir dagen soligare ändå
och stegen mycket lättare att gå.

Fördelar

Tio fördelar med en sval och regnig sommar,jodå det finns sådana. Kanske Du kommer på några fler.

1. Slipper oroa mig för skogsbränder,en oro mindre.
2. Billigare  sommar pga. uteblivna uteserveringsbesök
3. Regn är bra för fejset.
4. Svalt och skönt i min lägenhet, som vid en solsommar kan bli outhärdlig
5. Fler böcker blir lästa, gäller mig.
6. Jag får möjlighet att odla min letargi.
7. Slipper vara så jäkla glad, alltså mindre skrattrynkor.
8. Slipper visa mig i bikini, bara en sån sak =)
9. Får möjlighet att stila i min snygga vårjacka heeeela jävla sommaren.
10. Chans att tokträna på isiga höstvindar.

Ja där ser ni, gnällspikar.

Söndagstankar

Nordan leker med fontänen utanför min utkik. Den tvingas att vika ned sig ordentligt i den ohemuliska survinden. Det är en skitsommar hitintills. Som det kan vara när det inte riktigt vill sig.
Klaga månde jag i onödan. Kanske ändå tur att vi inte kan påverka vädret. Eller kanske det är på grund av att vi påverkar eller åverkar med vårt sätt att leva. Inte vet jag.
I helgen är det jobb för hela pengen. Nu spurtar jag på upploppssträckan, elva ynka skift kvar.
Detblirbradetblirbradet bl ....
Eller inte.

Mummel

Kaffet i den rosa muggen Grace som jag fått av mina snälla barn i julklapp, är nedsvalt tillsammans med rostmackan. Tidningen, tunn som ett annonsblad, är utläst och ligger på golvet nedanför sängen. Jag ska ta upp den och lösa sommarkrysset så småningom. Det ska visst vara mumma för hjärnan sägs det. Det kan vara sant men det blir många tomma rutor för krysset är oftast så knepigt att tankarna gör utflykter på egen hand.
Jag sitter och spanar från min utkik. Staden ser aningen trött ut och havet ligger som en nött gabardinbyxa, blank och nystruken. Men se där, några ringar som sprider sig. En liten firre slurpar i sig en fluga eller så skulle den bara se om solen har vaknat.
Jag är vaken i alla fall, sedan ett par timmar. Gårdagskvällen tillbringades hos min väninna med god balkongmat och svalt rosé. Och trisslottskrap. Jodå som vanligt vann vi mindre än spenderat men nästa gång så ...
Livet är nu.

Havet i kvällsol

Fobier

Jag vet inte om jag är ensam om att hotta upp och dramatisera tillvaron vid olika situationer. Tex härom dagen när jag var på ett akut besök hos min snälla tandläkare. Precis då hon stoppat in allt hon kunde av tandläkarsaker i min mun slogs jag av en toktanke. Tänk om ... tänk om den annars så trevliga kvinnan skulle få för sig att skära av min tunga! Eller tänk om hon bara av ren vårdslöshet tappade borren i halsen så att den snurrade runt i mitt inre och skar av både mat och luftstrupe! Naturligtvis hände inte detta hemska och jag kunde lämna tandläkarstolen med livet i behåll.
Och du kan inte ana mina fantasier när jag susar nedför en brantare backe på Monarken Karin? Jamen kedjan kan ju lossna rätt var det är, eller dom fiffiga skruvarna som håller hjulen på plats, ja dom kan ju bara flyga sin väg och ...  Jo visst är det knäppt, jag håller med dig. men det knäppaste är trots allt att när jag sitter i planet som flyger mig till Kanada i minst hundra timmar, då fantiserar jag inte det minsta. Då är jag fullt medveten om vad som kan hända och jag upprepar entonigt mitt mantra "Det går bra,det går bra, det går ...
Jaså, du gör likadant, tänkte väl det =)

Träning och tanter

Åhå, du vill veta om jag tränar fortfarande. Johodå, i går till exempel så joggade min träningskompis och jag bland stock och sten i terrängen. Det gick riktigt bra ska jag säga. Dock inte lika fort som de träningsklädda ynglingar och ynglingskor som vi mötte i spåret. men de är ju under utbildning i att försvara vårt land medan vi bara gjorde det för nöjes? skull.
Det vore ju förskräckligt om två äldre tanter kutade förbi dem. Skulle vi oldisar få ta över försvarsmakten då?
Vänner kommer och går i mitt arma liv. Dock verkar jag bli en ensam varghona som trivs med min tillvaro men som ibland ylar en längtansserenad  i natten.

Sommar ännu

21 juni skriver vi i dag och vet du, i dag vänder sommaren på sig och tassar med myrsteg fram mot mörkare tider. Men än ska vi njuta av värmen som äntligen kom. En månad kvar innan Kanadaresan.
Det blir kul att återse alla bekantingar där och traska runt i Stanley Park. Eller ströva runt på stranden kring Stilla havet, kanske sitta på en av bänkarna och läsa en bra bok, plocka lite nya stenar till min samling, eller bara ligga ned i sanden och lyssna till vågorna. Vara och finnas till räcker nog för mig.

Bodenstenar

Lite gnäll

Nej sommaren har inte kommit, ensiffrigt fortfarande på termometern i tidig timma. Den tvekar retsamt och jag tycker att den är oärlig. Snart har juni gått och jag ser fortfarande ut som en trist blekfis. Vadå oärlig frågar du? Löven har ju slagit ut, gräset har klippts flera gånger och jag såg minsann ett litet mallig midsommarblomster i går vajande för vinden. Men svarar jag det ska vara minst tio grader varmt dygnet om! Det är ju bara en fejksommar annars. En onödig skitsommar!
Åtta grader på morgonen kallar du det sommar? Nävetuva!

Utanför min utkik vinglar en liten parvla fram på sin rosa cykel fast klockan bara är sex på morgonen. Borde hon inte ligga kvar i sängen med stängda ögon och rosiga kinder än cykla bakom en morgonstressad mamma? Det är en hård tillvaro för småttisar i dag. Flextid för alla småbarnsföräldrar vore kanske en bra lösning.

Snart äger jag all min tid ... i onödan.

Vila

I går blev min vän och barnens far nedbäddad i hembygdsjorden. Granne med den vackra vita kyrka som stolt blickar ut över staden. Alldeles nedanför lärde han sig, som liten parvel, simma i det kalla vattnet som kallas träsket men som jag har döpt till mitt hav. Inte långt därifrån, på idrottsplatsen spelade han både bandy och fotboll alltefter årstiderna. När våra barn var små hölls en lite djurpark i området varje sommar som vi ofta besökte. Jag tror att han kommer att vara nöjd med sin nya boning, och när det är tid för mig kommer vi nog åter att "bo" tillsammans.

Kärlek

Blandade tankar

Men så trevlig skrivarlyan blev i går kväll. Med en riktig skådespelare och allt. Han läste upp ett fantastiskt tal som var ämnat för kvällens värdinna. Visserligen några år för sent eftersom det var tänkt att hållas på hennes 50-årsdag men so what, vi fick njuta av det nu i stället.
Vi har lite olika skrivstilar i gruppen och är väl inte alltid särskilt seriösa, men trivsamt blir det alltid.
Vill du vara med säger du. Jamen visst får du det, vi börjar till hösten igen med att skriva en monolog. Ja eller något ditåt. Jag brukar hålla en för mig själv varje morgon, eller kanske det kan kallas motiverande samtal på sängkanten. I vilket fall som helst får det mig att se med tillförsikt på livet och på den åldrande tanten som är jag.
I dag ska Stockholmsväskan packas och jag ska tåga fram i natten. Till den väntande sonen som ska förvandlas till brudgum på lördag. Med kryckor och nygipsad fot träder han fram mot altaret. Dock har han valt gips i samma färg som brudens klänning. Sånt gillar jag.

Mittimellan

Allt kan du göra själv
min mittimellan
Solögd och marsipankindad
stormar du fram genom livet

Min tid har du helt erövrat
och du är ägare
till alla mina dagar

Ena stunden skjuter du lejon
med locktången
andra är du läderlappen
och slirar fram över köksgolvet

Flämtande kan jag bara se på
och mitt hjärta stannar
flera gånger samma dag

Du driver mig till tålamodets ytterst gräns
med dina ständiga frågor
ovetande om att svar är en bristvara

Men sedan när kvällen rullat in
och odjuren gömt sig under sängen
blir du liten igen
käre mjuka mittimellan
och vi somnar nära

En dikt skriven när den blivande brudgummen bara var en liten plutt.

Kiruna

Kirunaresan är över för denna gång. Jo Du jag hann med allt jag föresatt mig. Fönsterputsningen var gjord innan fredagskvällen blundade. Nostalgipromenaderna i krispig morgonluft avverkades med bråttomfötter. Jag lovar att Kirunas backar tar på min arma lekamen. Självklart hanns det även  med lite Chicagolir. Nu ser ju mor bättre efter starroperationen så hon bjuder på hårdare motstånd. Hon vann flera omgångar och fick övertalas att gå till sängs. Så vill jag också vara vid fyllda 89.
Gomiddag med söta syster och bästaLena på dyr restaurang avslutade lördagskvällen.

"Spöksanerad toalett får blommor att växa i flickhjärta
Varmt vatten ur kökskran är magi
livet, fritt från strängtanter
med tokiga tygmonster
Smyglek i källarprång
spännande,förbjudet
Hemligheter göms till sedan

Stenhus i trygghetsskrud
ger skydd mot vidunder
Ängslan jagas bort av Fantomen
I finrumet klirr av strumpstickor
kaffedoft och tantprat
Ute leker barn, glömd blir tiden
Skratt fyller luften med ängsull

När solen slocknar
vissnar hjärtblommorna
Huset faller samman."

En liten dikt om mitt barndomshem på Järnvägsgatan som vi tvingades flytta från när pappa dog.
Vi hade tidigare bott omodernt med "spökig" iskall toa i farstun och kallvatten i kranarna. Så flytten till nyhuset blev en höjdare för vår familj.

Avslut

26 arbetsdagar, sedan är ett långt arbetsliv slut? Eller ... nämen så kan det väl inte vara. Behövs inte mina hjälpande händer mer? Jodå, det borde det väl men då mer som lite härådär-jobbare. jag har försonats med den tanken och kan till och med se framför mig en tillvaro med nya bekanta och erfarenheter. Det kan till och med hotta upp tillvaron för den här tanten.
Mina kollegor ordnade till en trevlig avslutningsfest för mig. Lite i förväg eftersom vi kommer att skiljas åt mitt i sommaren och dom flesta semestrar då. Middag och presentregn och bowling. Och vet du vad dom mer hittat på? Jo, en timmes floating. Dom elakingarna känner till min skräck för vatten. Första tanken var: hur tusan ska jag fixa detta? Men tro det eller ej det blev så småningom en skön stund i saltvattnet. Efter jag släppt taget om handtag och ångest. Jag kommer att sakna mina fina kollegor.

I dag packas väskan för en Kirunaresa. Mors fönster ska bli rena och jag hinner säkert med både backträning och kortspel.

Promenad

Solvitas perambulum stod det på en lapp i min låda i sekretären, du vet den där överfulla som knappt går att dra ut. Där trängs kartor från fjällvärlden och Stockholm tillsammans med en stadskarta över Vancouver. Där ligger en passare, kan vara bra att ha. Nähä inte det. Och för att inte tala om alla små anteckningsböcker och små minneslappar. Bland alla andra också den här. Solvitas ... betyder ungefär lös problemen när du är ute och rör på dig. Klokord av Leonardo da Vinci om jag är rätt underrättad. Och så är det för mig. Jag blir mer klartänkt när jag låter mina tankar få lite luft. Svarttankar flyger i väg i vinden och kommer aldrig tillbaka medan fina tankar smeker själen. Alltså strunta i vädret och häv dig ut jag lovar att du blir som ny sedan.
På jobbet har jag föreslagit promenadmöten i stället för att sitta i det lilla personalrummet när vi ska dryfta arbetsfrågor men det har ingen nappat på än trist nog. Vi borde ta en lång powerwalking i dag när framtiden för mina vänner/brukares framtid ska avgöras. Då kanske klokhet och besinning skulle vakna hos beslutsfattarna.

Morsan

1966, 1986 och 1988 har jag haft lyckan att få bli mamma. Första gången riktigt ung och sista gången äldre och betydligt mer mogen. Men vid alla tre tillfällena lika glad över varje unge. Tack för att ni kommit in i mitt liv =)

Fredag

Havet har stillat sig, mätt av allt regnande. Nu ligger det nöjt och blänker. Några morgonpigga vandrare hurtar på vägen som löper så trivsamt kring stranden.Och i går stod några entusiastiska (det såg så ut) personer och fiskade med kastspö alldeles utanför min utkik. I onödan, för chansen  att få någon fisk i mitt hav är lika stor eller rättare sagt liten, som att vinna en högvinst på Lotto.
Men ändå,bra jobbat.
Nu har jag skrivit talet till brudparet, och skrivit om, och skrivit ett nytt som jag håller på att snickra till.
I detta ögonblick hade jag behövt min vän och far till brudgummen. Fasiken vad jag saknar dig i denna stund.
Du hade kritiskt lyssnat och kommit med ändringsförslag och sedan hade vi fått till ett alldeles formidabelt tal till vår son och allas ögon skulle vara våta. Nu blir det på mitt sätt och det får duga.

I dag mallar sig solen och i mitt hjärta växer en kärleksört.

Fundringar

En regnig dag väntar mig denna lediga onsdag. Det har kommit mycket av den varan på sistone. Så till den milda grad att vi slagit ett nytt rekord i min lilla stad. Okej rekord är en bristvara här hemma vill jag påstå så en får vara glad åt det lilla.

Grönskar gör det i alla fall och vet du att häggen har börjat blomma. Naturen sköter sig och slickar i sig alla vattendroppar som bjuds. Den vet att torrtider kan slå till när som helst.

I mitt hjärta prunkar sommarblommor när jag just nu sitter och snickrar på bröllopstalet till min fine älskade mittimellan och hans blivande fru. Tänka sig att han ska ...  lillpojken.

Svårast verkar det vara att få till en fängslande inledning. Jag har läst att de första fyra sekunderna är viktigast.Lyckas man inte fängsla publiken då så är det kört. Då tar de upp sina smarta mobiler och börjar facebooka. Hm ... kanske borde jag be bröllopsgästerna att lämna sina mobiler i en liten låda utanför festlokalen. Ska ta mig en fundring på det.

Nato övar krig i mina trakter och andras. Kanske det är därför himlen gråter.

Morgonstämning

Morgonen nynnar milt och tröstande. Ödmjukt tackar jag någon för att jag återigen får en ny dag i min ägo. Jag ska förvalta den på bästa sätt.
Min bästa vän kommer på ett helgbesök i dag. Vi har känt varandra i över femtio år, jag har visst berättat det för dig tidigare. Glädje och sorg har passerat i våra liv och vi härbärgerar massor av gemensamma minnen.
När vi träffas suddas åren ut och vet du, vi blir som lite fnittriga tonåringar emellanåt.

Grönskan mallar sig i mitt hav som just nu ligger blankt och stilla. Jag vilar min själ i vattenspegeln.

                                                                       Kärlek

Danssugen

Just i dag ... lyser solen
Just i dag ... är gårdagen glömd
Just idag ... tar jag på mig kjolen
Just i dag ... är snödrivan gömd
I morgon är en annan dag
fylld av oro och osäkerhet
men idag jublar jag
och njuter av känslan som är het
kanske har jag tappat sansen
när jag åter ger mig hän
i den yrsliga kärleksdansen
tur att jag har tåliga knän  =)

Brändön

Kamp för de svaga

Jag kommer att slåss för dig min vän
rustad i krigsmundering
fäktar jag med ord och ger mig hän
med hopp om att kommunen får sig en fundering
Att bestämma över andra människors väl
kräver empati, kunskap och ödmjukhet
honnörsord och ett fullgott skäl
till att lyssna på de som berörs och som vet.
hur det är i demokratins utkanter
där bestämmanderätten kommer till korta
och när socialnämndsfolket blir duellanter
säger att ditt hem det är snart borta
Här ska andra människor bo
många pengar kan vi spara
i kommunen må du tro
bort med dig här får du inte vara.

Åldersnoja?

Visst, jag är fåfäng. Är inte du också det? Jag vill se trevlig ut så att jag inte skrämmer i väg min omgivning. Det ligger måhända i människans natur att visa upp en hyvens yta.För att man ska accepteras och slippa bli utjagad till skogs. Dock åldras man i bästa fall om turen är på ens sida. Det har även jag gjort. Så när jag fick chansen att testa hur gammal jag ser ut att vara, jamen på facebook var annars, så tog jag den. Jag blev tjugo år yngre i ett nafs. Åtminstone på utsidan. Insidan sas det inget om. Visst blev jag smickrad ändå funderar jag på varför man (jag) vill se yngre ut.  Åren ristar sina årsringar i alla fall både i kropp och själ. Döden låter sig inte luras av ett ungt ansikte.
Jag kommer inte undan trots att jag fick tjugo år extra bara så där. Ingen lever för evigt. Därför är det hög tid att dansa och skratta och förälska sig. Och vet du, hjärtat har inga rynkor.

Det har gått några år =)

Sköna maj

Maj har tassat in och jag vänder blad på min väggalmanacka. Jag vänder också ett nytt blad i mitt liv. Det finns trots allt en fortsättning som känns lite spännande. Nya möten nya vänner, tja det kan spritta till i en tant också när det vill sig.
Jag har haft en brödlös vecka så när som på en maträtt som jag just nu inte kan stava till. Bättre brödlös än rådlös. Syftet är att mina fingerleder ska bli lite snällare och volangerna kring midjan ledsnar på att umgås med mig. Jag tar en vecka i sänder på detta projekt.

Isen har nästan försvunnit och mitt hav flämtar lite förvånat.Sjöfåglarna bråkar lite med måsarna om bästa platserna i onödan.
Själv ska jag börja min sommarträning i Paglabacken  plus stavar och minus skidor. Det är inte i onödan.