Vila

I går blev min vän och barnens far nedbäddad i hembygdsjorden. Granne med den vackra vita kyrka som stolt blickar ut över staden. Alldeles nedanför lärde han sig, som liten parvel, simma i det kalla vattnet som kallas träsket men som jag har döpt till mitt hav. Inte långt därifrån, på idrottsplatsen spelade han både bandy och fotboll alltefter årstiderna. När våra barn var små hölls en lite djurpark i området varje sommar som vi ofta besökte. Jag tror att han kommer att vara nöjd med sin nya boning, och när det är tid för mig kommer vi nog åter att "bo" tillsammans.