Mer om hösten

 

Hösten ett kåseri

Hösten är årets krävande ålderdom, hösten trösten lite som löken på laxen efter sommaren tycker jag.. Nej jag är ingen älskare av denna årstid ska du veta. Den försöker imponera med sina färgkaskader men jag låter mig inte luras av dess förförelsekonster. Jag menar vad har en mörk och kall årstid att komma med efter en yster och varm sommar. Sommaren är min årstid. Ljusa ljumma kvällar och trevligt uteprat med grannen över ett glas rose´ eller fotbad i havet och eller långa cykelturer med vinden i håret och solsken i blick. För att inte tala om alla vilda blommor som serverar ögongodis och som gör själen glad och ljus. Det kan väl för tusan inte jämföras med denna ambivalenta period av långdragen leda som nu har trängt sig på och som ligger och småler ondskefullt.

Jag jämför hösten med mitt eget åldrande. Då våren är uppväxten, du vet den tid som knoppar sväller och bäckar flödar. Den tid då träden grönskar och gräset växer. Tiden då allt härligt väntar som på ett nyfiket barn.

Tonårstiden, utvecklingstiden är jämförbar med inledningen av sommaren. Sedan kommer högsommaren och vuxenlivet med all inclusive. Barn jobb äktenskap senare barnbarn ja du vet. Men sommaren varar ju inte för evigt tyvärr det skulle ju jag önska men många ÄLSKAR årstidsväxlingar vilket jag tror är ett uttryck för själjvplågeri och en form av förnekelse. Jag hade föredragit hälften av varje för att försöka vara rättvis.

Hösten är som sagt var jämförbar med min ålderdom. Den går tyvärr inte att förhindra liksom rynkorna och den slappa huden som drabbat mig vare sig jag ville det eller inte. Dock kan jag förhindra mörkret genom att tända alla smålampor i fönstren. Jag kan också bjuda upp kärlingen till en dans på köksgolvet för att mjuka upp sinne och leder. Förresten kan ju grannen och jag kura skymning över ett glas rött inomhus. Kanske jag överlever hösten innan vintern och permafrosten breder ut sig men det är en annan historia.

Höstvånda

 Hösten är som det döende årets sista strid. Vacker och skälvande går den mot sin undergång och det är bara att gilla läget. I alla fall gillar jag lingonen som ligger i sina påsar i frysen alltid bra att hitta igen till sylt och klappgröt när jag ids vispa.

 Hösten är både en bråttomtid och vilotid. mest vila kan det bli när det regnar och man slipper ränna runt med fönsterputs och lingonhink, trots att jag gillar resultaten. Skönast är det att hänga med en bra bok och långläsa i soffan.

På hösten kan man fira skymning tidigt på kvällen och tända små lampor i fönstren. Trevligast om de senare blänker nyputsade. Ja som du kanske förstår när jag en hatkärlek till hösten kanske har jag separationsångest över sommaren som rände iväg alltför fort. Men vem är jag att kunna tingens ordning det är bara att böja sig för fakta. Tyckte att det luktade snö häromdagen men det vara nog bara ett doftminne som trängde sig på.

Kåseri

Made in Kina

Mycket kommer från det stora landet i öster. Kläder, bilar, tekniska prylar som kan göra det mesta, leksaker och en å annan industrispion med mera med mycket mera. Alltihopet kommer med stora båtar och flygplan. Men så kan det slinka in annat också som tar sig in över världen på annat sätt. Genom vindarna, både de kalla och friska och de smekande milda tränger sig detta virus in över land och vatten över skogar och ängar över folk och fä överallt och utan urskiljning.

Liten men naggande god brukar man säga, men liten och ondsint är denna farsot kallad Corona som på spanska betyder krona. Krona på verket brukar man säga krona på eländet säger jag.

Och sicket elände det blev. Skolor stängdes så föräldrarna fick ha ungarna hängandes hemma dagarna i ända nå inte de mindre dom fick gå på dagis och skola för dom smittade inte och kunde inte heller smitta.sas det först sedan sa man annat. Och OM de blev smittade skulle de på sin höjd få lite snor i näsan och för övrigt vara helt intakta.

Sedan sa man att smittan kunde spridas utan att vi hade några symptom. Och det gäller visst fortfarande. Tvätta tvätta tvätta händerna var och är det dominerande budskapet. Och handsprita så skinnet knottrar sig och rullar ihop sig. Och gud nåde dig om du hostar eller nyser i det offentliga rummet då fåt folk mord i blicken och du får skamset springa från platsen.

Och de gamla 70 plussarna den gruppen jag tillhör. Vi blev plötsligt ett statligt skyddsobjekt. Nästan som fridlysta. Vi skulle be våra barn att handla mat till oss så vi inte svalt ihjäl för på affärena var vi portade. Jösses om man blev sedd på COOP eller ICA. Då blängde de som inte kunde bli smittade och om så var fallet endast få lindriga symptom, på oss och skickade onda ögat.

Oss skulle man värna om minsann för vi kunde dö av viruset nästan kvävas på plats. Vilket många av oss oldisar gjorde, kvävdes alltså. Men inte på sjukhuset utan på äldreboenden runt om i landet för man ansåg att de gamla som man skulle värna om från början ändå var så gamla att de ändå skulle kola av. Där fick dom ligga och hålla döden i hand för anhöriga hade och har fortfarande besöksförbud.

Och alla virusexperter som än säger si och än säger så. Munskydd på munskydd av mässas det hela tiden. Sedan bråkar facebooksfolket om vad som är rätt och fel. En och annan konspitationsteori dyker upp också. Alltså kommer viruset från fladdermöss, inte för att jag har sett någon, eller har ett gäng fiffiga forskare i Kina kokat ihop någon häxbrygd som släppts ut kanske under rituella former?

”Nu ska dom få sig ute i världen så dom vet vilka dom har att göra med dom lever ju efter asiaten, hongkong, fågel, svin och sarsinfluensan då var det väl själva tusan”

Nej inte tror jag det egentligen men man kan ju inte veta.

Nu rapporters det i alla fall om färre döda och vi 70 plussare får vistas ute och till och med handla vår mat själva. Men varningsflaggan vajar fortfarande över landet så kramar och närkontakt med medmänniskorna är i det närmaste förbjudna.

En kall vinter väntar