fredag 22 november 2019

Fredag

Var tusan tar tiden vägen, måndag -fredag måndag-fredag måndag-fredag ... och några dagar däremellan, men nog känns det som om tiden rusar iväg. Och ändå borde jag inte känna någon stress eftersom jag oftast är ledig. Det är kanske ett inlärt beteende efter många år ute i arbetslivet.
Men nyss ... tonårstid även om den var kort. Sedan vuxenlivet med man och barn och jobb för hela pengen. Och nu är man bara en gammal pensionär som tydligen är en stor belastning för statskassan. Men vet du, det ger jag blanka den i bara för att vara tvärsemot ska jag vara kvar på jorden till jag fyller 108.

Vi har startat en teatergrupp i PRO och där fånar vi till oss och har roligt. Du får gärna hänga på. Ibland kommer vi till och med ihåg våra repliker men det är mindre noga.

Dagen börjar trevande
ännu mörk och nyvaken
jag känner mig levande
och när tänker på saken
kan man ha det rätt så gott
även  på ålderns höst
glädjas över lotten man fått
om det nu är någon jäkla tröst




tisdag 19 november 2019

Regn och skrövelhalka och internationella mansdagen. Det senare har jag inte uppmärksammat tidigare idag men grattis på er mansfolk många av er är värda att gratulera eller är det så man ska säga. Eller har jag läst fel kanske det är internationella mensdagen äsch vi kan väl fira båda två  för allt i världen.

I dag har jag både fått nacken sträckt och håret färgat. Man kan inte se någon skillnad på nacken den ser likadan ut men jag kan vrida den riktigt mycket åt båda hållen nu dock inte bakåt då skulle det nog ha blivit lite fel. Men det  hade det varit bra att kunna.
Håret däremot jösses folks, eldigt är namnet. Snyggt? Tja beros väl på vem man frågar.Jag frågade kärlingen men han tycker ju alltid att jag är fin så det vete väl tusan. Du får väl ta en koll.

Man klagar på Postnord men jag adresserade ett brev som skulle till Kungsbacka till Kungälv i stället fast jag visste ... och det kom ändå fram till rätt adress. Så hädanefter säger jag bara heja Postnord ni är bara bäst.

Fick slängpussar av Edda idag också, hon planterar blommor i farmorshjärtat.





söndag 17 november 2019

Nu är jag här igen

Helt plötsligt och utan att skämmas traskade vintern in. Vi har nu umgåtts med snö och ishalka ett bra tag. Den traditionella vurpan är fixad. Det blev en elegant variant av Anja Perssons säl, eller elegansen i det hela kan diskuteras jag är nöjd med att tänderna är kvar och att armar och ben är oskadda.

Jag har funderat på om jag ska ändra min inställning till vintern och låta bli att sura över sakernas tillstånd.Den finns ju utan att jag kan tänka bort den. Äh skit samma vad det är för årstid jag är ju frisk i alla fall. Folk i närheten drabbas av cancer och andra otrevligheter och skulle vara glada om dom bara behövde bekymra sig om vädret.

Jag borde berätta om lilla Edda. Förstår att du undrar. Jag var med och firade henne på sin första födelsedag för en tid sedan i deras nya hem utanför Norrtälje och det var alldeles alldeles underbart. Nu träffas vi mest i mobilen och så fort hon ser mig slänger hon massor med slängpussar. Kanske mest lite pliktskyldigt men ändå. Det är inte klokt så fort allt går med de här minimänniskorna.

Jag har en vän som lämnade jordelivet för ett tag sedan och den här dikten tillägnar jag honom:

Jag packar min väska och smyger iväg
tiden är inne och vägen är fri
resan in i evigheten väntar

vår stund på jorden är begränsad
och inte alltid smärtfri
var inte rädd det finns 
ett Gudomligt löfte
att vi åter ska mötas
men än kan du inte göra mig sällskap
nu har jag funnit lugn
stilla stilla vaggas jag till ro