söndag 29 oktober 2017

Tid

Spår av sommaren gömmer sig under ett nypålagt snötäcke utanför min utsikt vid storhavet. Jag känner mig inte riktigt beredd, i kropp och knopp är det fortfarande höst.
Dock har jag knäppt på skinnkanten som inte är riktigt skinn, på huvan till min vinterjacka. Och letat fram mina tumvantar och mina vinterkängor så nog är jag rustad om än under protest.
Talgoxar och ekorrar slåss om solrosfröna i fågelhuset. Fåglarna är i majoritet så jag tror att dom äter mest. I vilket fall som helst så roar det mig att titta på de små liven.

I dag fick vi tillbaka timmen som våren så fräckt stal av oss och jag vaknade klockan fyra men i går hade klockan varit fem. Nog nu låt bli tiden för tusan!



onsdag 25 oktober 2017

Stöld



Hej! Nu tittar jag in en stund. Du kanske har funderat över var jag har tagit vägen, eller du kanske inte alls har saknat mig. Hur tusan ska jag veta.Nå nu är jag här som sagt. Saker har hänt som visserligen inte drabbat mig bokstavligt men ändå mina nära och kära så visst är jag drabbad när jag tänker efter.. Vi har närt en orm vid vår barm i släkten som tömt mors konto på alla pengar, människan (?) är helt utan samvete dessutom har den tjuvnageln även förskingrat sina barn. Kan du förstå hur man är funtad om man har mage att göra det? Jag kan det då inte. I helgen gjorde jag ett besök hos mor som ändå verkar kunna ta det hela med någorlunda ro, hon har fortfarande kvar sin speciella humor " Ja nu är vi av med henne även om det kostade en slant". Men däremellan är hon orolig och ledsen. Hon känner sig så lurad det gör även vi andra. Nog borde väl en 91-åring få leva de sista ljuva åren i sin "blommiga blå krinolin" och bara ha det gott. Jag ser att  du nickar..