Höstdoft

En doft av höst smög sig in i näsan när jag stack ut huvudet på morgonen.Solen har flyttat ned en våning och bländar i ögonen. Men inte gör det något. Den har varit någon annanstans några dagar så det var välkommet med några solstrålar.
Nu är potatisen upptagen från de olika odlingsbäddarna, smått smått och skorvig blev skörden dessutom hade några hungriga maskar gnagt på en del av de små sakerna. Inte blev det så lyckat men det har sett rejält och trevligt ut med grödan som vajat i sommarvinden.

Nu kan jag avslöja hemligheten som jag berättade om i förra bloggen. Idafinagullefjun är på gång att provbo i Sverige och i viss mån i London. Fem hela månader ska hon stanna hemikring. Sedan tar hon beslut om fortsättningen. Visst hoppas du också att hon ska finna tillvaron alldeles alldeles underbar i hemlandet så hon väljer att stanna.

Hemlis

Hemma på min gata i stan i alla fall för ett par dagar. Jamen du vet, hår ska färgas, besök ska göras och så har jag bjudit sockerflingorna på tacolunch. Det är snärjigt  att hinna med. Inte vet jag varför. Nänä kom inte med anspelningar om min ålder. Haha.

Jag har något kul att berätta men än är det en hemlis och jag håller andan och ber till högre makter för att det ska bli av. Nä jag är inte med barn, tok heller. Men du blir den första att få veta när jag får berätta.

Sisådär

Har du någon gång funderat på hur det skulle vara att byta person och vara någon annan för en dag eller två? Kanske som hon den där snygga smala som står framför mig på COOP härom sistens? Hon med de där trendiga kläderna och ett kritvitt leende. Eller kanske prova på att vara en man. En supertränad sak med fräck blick. Nja det skulle nog inte vara så kul. Att alltid måsta vara på topp. Egentligen skulle det vara skönt att vara en tant som älskar att baka finska pinnar eller hallongrottor och sitta med katten i knät. Det är nog vilsamt. Istället för att vara den här orostanten som vojar sig titten som tätten över världens förfall och kärnvapenhot. Omväxlande med våldtäkter och dödsskjutningar som sker i stort sett varje dag trots att statistiken visar på något annat. Men med tanke på alla ouppklarade brott så är det inte konstigt att man inte har koll.  Det oroar som sagt den här tanten och mest oroar det mig att ingen bryr sig om det.

Det blåser hitochdit-vindar även denna dag. Ska gå ut och låta vinden ta tag i mina dystertankar och låta solen värma min själ.

Höstdoft

Det blåser i träa i dag. Vinden kommer från syd och är mer välkommen än den motsatta. Kärlingen har fått ett påhugg i och drog i väg i tidig timme med jobbmatsäck. Så rejält det känns att vi åldrisar får lite engagemang i arbetslivet. Att vi inte betraktas som döda ännu. Jag kan tänka mig många sysslor utanför hemmets väggar. Undantagna är trädfällning och bilreparationer. Kanske hoppar jag också över dataproblem. Men annars ... just call me för tusan.

Fåglarna har börjat samla ihop sig på gräsmattan utanför stugfönstret. De ska väl dra upp strategin för utlandsresan för att övervintra i varmare länder. Tror jag hänger på.

Virvelvindar

Grannens vimpel fladdrar lite ambivalent  hit och dit. Som om den har svårt att bestämma vindriktningen. Tänker osökt på svensk politik. Det skulle vara skönt med en redig vind, strunt samma om den kommer från nord. Det skulle även regeringen ha nytta av. Då skulle inte bara pengar strömma ut här upp ifrån utan också mängder av kloka tankar. Verkar vara en bristvara i regeringskansliet.

Jösses vilken mardröm jag hade i natt. Nä inte om mördare eller skurkar, det är ju vardagsmat i dag trots att en del sk. förståsigpåare påstår motsatsen. Nä så här var min dröm, jag blev bjuden på min väninnas 70-årskalas och tänkte att så gammal väninna har jag ju inte. Till jag insåg ...
Jag är ju snart lika gammal!!! Hur tusan har det gått till?

Det var ju nyss.

Sensommar

Augusti skimrar,
sommaren klänger sig fast
tvekar, vägrar
att ge upp
ännu kvittrar fåglarna
med barnröster
och bären
halvmogna
gömmer sig
under blåbärsriset
och blir till onytta
tiden börjar bli knapp
och jag håller andan

Pannkaka

Det blåser på skäret i dag. Rätt som det är ruskar nordan runt i alla blomkrukor så det står härliga till, Men solen kompenserar med sitt vänliga sätt. Jag sitter i solstolen och låter mig brynas i den mån det finns någon kraft i solstrålarna. En pannkaka puffar ut en ljuvlig doft från ugnen Jag minns när Idafina och jag satt på golvet framför glaset i ugnsluckan och beundrade pannkaksbergen som reste sig efter hand. Men det är ju länge sedan nu. Kommer du ihåg det flickan min?
I den här som nu är på gång har jag blandat ner blåbär. Lite annorlunda och jag hoppas att den bli bra. Annars får vi äta oss mätta på den nykokta jordgubbssylten som står på bänken och svalnar.

I morse brakade sängen ihop. Det hände när min kärling förvandlats till sjukvårdare och satt på min sängkant för att kolla mitt blodtryck. Vi brukar roa oss med det och lägsta värdet vinner. Hittills har jag aldrig vunnit om jag ska vara ärlig.
Plötsligt knakade det till och jag låg på golvet. Nä jag slog mig inte denna gång men kanske det har blivit lite av en lördagsvana att jag ska dråsa till marken. =)
Nu är sängen lagad av den händige mannen. Jag hade inte trott annat.

Hej augusti

Hej augusti! Du kom tidigt i år. Jag är bara i halva juli ännu men mitt huvud är kanske lite trögt och senfärdigt. Miljöalmanackan under köksklockan ljuger nog inte.
Jag har tagit mig ett litet försiktigt gympapass på morgonen. Lite öm fortfarande efter min vurpa härom dagen. Har jag inte förtalt dig om den? Nå inte var den väl så märkvärdig och inte blev svimningen efteråt  heller så särskilt elegant, inte som man kan se på film i alla fall. Barfotafötter på blöt trappa är lite riskfyllt kan jag i alla fall konstatera.

Sommaren på skäret lunkar på det är blommigt och grönt så ögonen blir vinda av allt det vackra.. Vi har till och med adopterat ett jordgubbsland som ger en hel del att skörda och det är vi tacksamma över. Nästa år tror jag att det blir en egen liten jorgubbstäppa på stugtomten. Kanske.
Potatisblasten är minst tio meter hög och jag krafsade fram några yttans pyttans små små bönlika skapelser under jorden härom dagen.Det blir nog att köpa på Konsum i år också annars svälter vi nog i hjäl. Om man inte kan äta blasten förstås men jag har för mig att den är giftig.
Dillen har börjat bli ganska hög och den får hänga med potatiskoket i grytan. Rädisorna har jag skördat en gång och nya små frön håller på att förvandlas till nya. Visst är det magiskt med frön. För det mesta ser de likadana ut men på något märkligt sätt blir det olika skapelser. Jag fattar inte hur det går till. men så är jag bara en lycklig idiot.