Turbo

Nu har dom kommit ut ur garderoben, tomtarna och det andra julpyntet. Förvirrad försöker jag inse att det är dags igen. Men det känns ju som jag nyss plockat bort dem. Tiden måste gå snabbare när man är äldre. Tror inte du det också?
Häromdagen var kärlingen och jag och sökte jobb hos veteranpoolen. Det har gjort oss minst tio år yngre. Fy sjuttsiken vilken häftig känsla det är när man får veta att vi behövs ute på jobb ännu. Våga vägra vara ett köttberg säger jag bara.

Sexåringar

I helgen har en liten sexårsflicka gästat mitt hem. Det är en trevlig ålder på en människa. Tänk vad mycken klokskap som ryms i ett så ungt huvud. Man blir lite överraskad det var ju ett tag sedan jag umgåtts med en så litet barn.

 Jag minns faktiskt några händelser från när jag var i samma ålder. Mina kamrater Svante och Lasse och jag skulle följas åt till lekskolan som låg ganska långt från mitt hem. Dock är Kirunabarns ben starka tack vare alla backar, så det var ingen större prestation. När vi kom till stora Hjalmar Lundbomsvägen stod vi lydigt och väntade, tittade åt båda sidorna och framåt och bakåt för säkerhets skull men ... jag tyckte nog att det tog för lång tid och att killarna var lite för mesiga så jag tog ett eget beslut och sprang över vägen. Men såg inte lastbilen. En snäll men lite obetänksam taxichaufför, jag hade ju kunnat ha inre skador efter att legat framför lastbilshjulen en längre sträcka, skjutsade mig hem och med mamma i bilen åkte vi till sjukhuset och doktorn fick plåstra om mig. En häftig fläskläpp och några präktiga blåmärken på låren blev resultatet av olyckan. Det hade kunnat bli värre men tack vare riktigt hyfsade bromsar och en vakande skyddsängel kan jag nu berätta historien för dig. Men någon mer lekskola blev det inte för min del.

Sexårsflickan som jag känner går i en obligatorisk förskola och kan redan räkna, läsa och skriva. Lite finska och engelska kan hon också. De är nog lite klokare dagens barn i min barndom var det inte så noga vad man gjorde man skulle mest vara tyst och skämmas. Ja vi lekte också, mest utomhus. Teven var inte uppfunnen men spännande radioprogram lyssnade vi på i kökssoffan, brorsan och jag. Det var nog ändå en hyvens barndom på svartvita tiden tror jag. Eller så har jag glömt.

Följ med på morgonpromenaden.

      Under Kungsbron

                                                                              Skyltat

                                                                 
                                        Ratplats

                                                                         Ågräs
                                                                           
                                                                     

                                                Första trappan

                                                          Militärbyggnader

Garnisionsgatehus

Sommargräs

Vintervägrare

                                                                    Utebadet längtar

                                                                    Konststen

Uppstickare

Kyrkstugor

Tillbaka vid bron

Hemväg

Hemma igen :)

Dödsynderna

 "De nya dödssynderna" författad av Stefan Einhorn, ligger på mitt sängbord. Den ska visst handla om våra mörkaste sidor och hur vi kan komma till rätta med dem. Boken ska vi i Kulturgruppen läsa och begrunda i vinter. Det ska bli spännande.
 Jag arma människa har nog en och annan dödssynd att brottas med. Frosseri till exempel. Mariekex är min last. Det är som en drog för mig.
Lite girig är jag nog också, jag gillar ju att ha en slant i börsen så att jag klarar mig, och tar ett och annat jobb i äldreomsorgen från någon yngling.
Jag erkänner även att jag är en vällusting. Det är så gott att somna nära min kärling på kvällen.
Lättja? jodå nog kan jag lata mig minsann. Finns det något skönare än att knoppa in i solstolen en varm sommardag?
Högmod är jag inte så bekant med men igår när jag bakat matbröd och dom blev verkligen goda, så var jag lite mallig i alla fall. Så nog är jag lite högmodig emellanåt. Vrede då frågar du.
 Johodå arg kan jag bli, jag kan förvandlas till Häxan Surtant på nolltid när någon eller något förargar mig. Mest blir jag sne av dumskallar som försämrar livet för andra. Det finns många av dem i beslutande församlingar, alltför många.
Avund är kvar, jo jag är nog ganska avundsjuk på dem som fortfarande tror på att det goda kommer att segra i världen, jag är skeptisk.

Nu har jag ju inte hunnit läsa boken än, Stefan Einhorn har tagit upp de gamla dödssynderna som katolska kyrkan hittat på en gång i tiden och kompletterat med några nya varianter. Jösses!
Det är synd om människorna tyckte August Strindberg, det gör jag också.

Kylslaget

Ohemult virvlar snöflingorna omkring och skapar oreda och halka för fötter och däck. Jo du nu är vintern här på riktigt. Nå det är inte något att göra åt. Men man behöver inte gilla läget. Det finns annat som man kan yvas över. Tex det Amerikanska valet.Blir det tokdåren Trumph som står som segrare kommer jag aldrig mer gnälla över vädret mer för risken är stor att efter hans ev. valseger är vädret slut.

Först i syskonskaran

För 50 år sedan eller var det igår föddes mitt första barn. En liten kille som hade bråttom ut i världen minsann. Några 40 veckor som är den normala graviditeten hos oss mänskliga varelser, var inte aktuellt för detta gossebarn. När sju veckor återstod innan stipulerat datum störtade han ut med fötterna före 2040kg lätt och ynka 45 cm lång. Men ändå välkommen hos de unga föräldrarna.
I dag är det en lång och stilig man som har låtit släkten växa tack vare mina fina barnbarnsflickor.
Grattis älskade storpojken min!

Mina fina