Tröst

Jag vill höra vinden viska i mitt ledsna öra

tröstande ord ja precis det jag vill höra

att allt ska bli bra eller bara som vanligt 

helt enkelt godsint och inte så  farligt

men vem är jag att ställa krav 

min oro svävar över ett väldigt hav

inte kan jag så mycket göra

bara låta vinden viska i mitt öra

att du är stark och klarar dig galant

och jag är bara en ängslig tant
som sitter här och gormar
du måste själv rida ut dina stormar
gör dig stark så kan du blåsten tukta
känn min hand du har inget att frukta

     

Jul

Men ojsan vad jag har jobbat. Lite här och lite där har det blivit. Nästan som på riktigt.
Vi har tjuvjulat också i familjen. Mittimellan gjorde ett litet nedslag i Boden
 och som du vet så skingras vi ju på själva julaftonen därför har vi skapat en egen variant med en bowlingtävling, lite mat av varierat slag, det är inte så noga, och julklappsutdelning. I år tror jag att det blev lite stressigt för tomtefarmorn. Fina kuvert hade jag gjort med bråttomhänder med God Jul och lite tomtedekor på. Men ... när ena sockerflingan öppnade det såg hon lite rolig ut.
" Men farmor det här är väl alldeles för mycket" säger hon och skrattar lite.
Jag fattade ingenting, kanske inte helt ovanligt i och för sig.
" Nä men det är väl som det brukar vara" Säger jag då och sneglar lite i kuvertet över hennes axel.
TOMT! Kuvertet är lika tomt som Lövvens jultal.
Tror du att det skrattades kring bordet?
Jag rättade till fadäsen dagen efter, men gissa om historien med tomma kuvert kommer att användas mot mig en och annan gång. Jag tror då det i alla fall =)

En idé

Jag vet inte om jag ska julstressa i år eller bara låta dagarna ramla in lite si så där. Jodå, lite lussebullar trängs i frysen och några julklappar är både köpta och inslagna i fint papper. Och du, i år har jag fått iväg några julkort också. Men ska det ändå inte vara lite stress i alla fall? Blir det en riktig jul annars?  Jag har annars en fiffig idé om att slå ihop jul och midsommar du vet som man gjorde med lasaretten i Boden och Luleå. Det skulle ju bli så bra. Men det blev väl inte så lyckat kanske. Nå men jag hoppas att de gemensamma helgerna fungerar bättre efter en hopslagning. Tänk att dansa ringlekar kring gran och midsommarstång och maten är ju ändå densamma både jul påsk och midsommar. Dessutom har ju folk semester och slipper stressa.
Tror jag ska lägga in ett medborgarförslag till Sveriges Riksdag om detta.

Morgon

"Man borde inte sova ..." börjar en dikt, men ibland är det nödvändigt. Som i dag. Efter morgonfikat dånade jag så till den milda grad att jag höll på att missa julkalendern! Det är ju nästan olagligt =)
Men nu är sömnskulden återbetald och jag sitter i stugan och väntar på att småfåglarna ska komma och äta frukost. Vad sa Du? Är jag som en riktig panschis? Jadå det ska väl erkännas men jag kan hotta  till både mig själv och tillvaron mellan varven.
Det är mycket vinter nu och lova att inte säga det åt någon men i år har den lurat mig att tycka om allt det vita, Det är så otroligt vackert. Tysta och snötyngda stilar granarna bakom stugan och storhavet vilar tryggt under isen. Suck ... fasiken vad jag älskar dig jäkla vinter.

Bortglömda

Kakbak och julstök hos mor har blivit som en liten tradition. Likaså har resan med SJ också blivit lite av en tradition att inte veta hur och när eller om man kommer fram. Denna gång fick vi skumpa fram med buss på skrovliga vägar och snörök. Varken bra för hälsan eller miljön. Norra delen av Sverige har blivit platsen som Staten glömde i alla fall när det gäller kommunikation på väg och räls. Men pengar ska vi skicka till storfolket i huvudstan minsann. Då är minnet hos makthavarna mer aktivt.

Varför finner vi oss? Och varför tappar gubbarna och gummorna som vi exporterar till Riksdagen, talföret efter dom har kommit dit? Nog nu!

Blandade tankar

Julkalendern inleddes i dag. Den verkar bli så där spännande, mystisk och julig precis som jag vill att den ska vara. Tjugotre avsnitt kvar, härligt.

Jag har fått några arbetspass i en för mig ny verksamhet. Det känns riktigt bra. Hoppas att det fortsätter så.

I dag plumsade kärlingen och jag uppför och nedför slalombacken med höga knän. Du ska veta att det kändes både här och där. Misstänker att det känns ännu mer i morgon.

Turbo

Nu har dom kommit ut ur garderoben, tomtarna och det andra julpyntet. Förvirrad försöker jag inse att det är dags igen. Men det känns ju som jag nyss plockat bort dem. Tiden måste gå snabbare när man är äldre. Tror inte du det också?
Häromdagen var kärlingen och jag och sökte jobb hos veteranpoolen. Det har gjort oss minst tio år yngre. Fy sjuttsiken vilken häftig känsla det är när man får veta att vi behövs ute på jobb ännu. Våga vägra vara ett köttberg säger jag bara.

Sexåringar

I helgen har en liten sexårsflicka gästat mitt hem. Det är en trevlig ålder på en människa. Tänk vad mycken klokskap som ryms i ett så ungt huvud. Man blir lite överraskad det var ju ett tag sedan jag umgåtts med en så litet barn.

 Jag minns faktiskt några händelser från när jag var i samma ålder. Mina kamrater Svante och Lasse och jag skulle följas åt till lekskolan som låg ganska långt från mitt hem. Dock är Kirunabarns ben starka tack vare alla backar, så det var ingen större prestation. När vi kom till stora Hjalmar Lundbomsvägen stod vi lydigt och väntade, tittade åt båda sidorna och framåt och bakåt för säkerhets skull men ... jag tyckte nog att det tog för lång tid och att killarna var lite för mesiga så jag tog ett eget beslut och sprang över vägen. Men såg inte lastbilen. En snäll men lite obetänksam taxichaufför, jag hade ju kunnat ha inre skador efter att legat framför lastbilshjulen en längre sträcka, skjutsade mig hem och med mamma i bilen åkte vi till sjukhuset och doktorn fick plåstra om mig. En häftig fläskläpp och några präktiga blåmärken på låren blev resultatet av olyckan. Det hade kunnat bli värre men tack vare riktigt hyfsade bromsar och en vakande skyddsängel kan jag nu berätta historien för dig. Men någon mer lekskola blev det inte för min del.

Sexårsflickan som jag känner går i en obligatorisk förskola och kan redan räkna, läsa och skriva. Lite finska och engelska kan hon också. De är nog lite klokare dagens barn i min barndom var det inte så noga vad man gjorde man skulle mest vara tyst och skämmas. Ja vi lekte också, mest utomhus. Teven var inte uppfunnen men spännande radioprogram lyssnade vi på i kökssoffan, brorsan och jag. Det var nog ändå en hyvens barndom på svartvita tiden tror jag. Eller så har jag glömt.

Följ med på morgonpromenaden.

      Under Kungsbron

                                                                              Skyltat

                                                                 
                                        Ratplats

                                                                         Ågräs
                                                                           
                                                                     

                                                Första trappan

                                                          Militärbyggnader

Garnisionsgatehus

Sommargräs

Vintervägrare

                                                                    Utebadet längtar

                                                                    Konststen

Uppstickare

Kyrkstugor

Tillbaka vid bron

Hemväg

Hemma igen :)

Dödsynderna

 "De nya dödssynderna" författad av Stefan Einhorn, ligger på mitt sängbord. Den ska visst handla om våra mörkaste sidor och hur vi kan komma till rätta med dem. Boken ska vi i Kulturgruppen läsa och begrunda i vinter. Det ska bli spännande.
 Jag arma människa har nog en och annan dödssynd att brottas med. Frosseri till exempel. Mariekex är min last. Det är som en drog för mig.
Lite girig är jag nog också, jag gillar ju att ha en slant i börsen så att jag klarar mig, och tar ett och annat jobb i äldreomsorgen från någon yngling.
Jag erkänner även att jag är en vällusting. Det är så gott att somna nära min kärling på kvällen.
Lättja? jodå nog kan jag lata mig minsann. Finns det något skönare än att knoppa in i solstolen en varm sommardag?
Högmod är jag inte så bekant med men igår när jag bakat matbröd och dom blev verkligen goda, så var jag lite mallig i alla fall. Så nog är jag lite högmodig emellanåt. Vrede då frågar du.
 Johodå arg kan jag bli, jag kan förvandlas till Häxan Surtant på nolltid när någon eller något förargar mig. Mest blir jag sne av dumskallar som försämrar livet för andra. Det finns många av dem i beslutande församlingar, alltför många.
Avund är kvar, jo jag är nog ganska avundsjuk på dem som fortfarande tror på att det goda kommer att segra i världen, jag är skeptisk.

Nu har jag ju inte hunnit läsa boken än, Stefan Einhorn har tagit upp de gamla dödssynderna som katolska kyrkan hittat på en gång i tiden och kompletterat med några nya varianter. Jösses!
Det är synd om människorna tyckte August Strindberg, det gör jag också.

Kylslaget

Ohemult virvlar snöflingorna omkring och skapar oreda och halka för fötter och däck. Jo du nu är vintern här på riktigt. Nå det är inte något att göra åt. Men man behöver inte gilla läget. Det finns annat som man kan yvas över. Tex det Amerikanska valet.Blir det tokdåren Trumph som står som segrare kommer jag aldrig mer gnälla över vädret mer för risken är stor att efter hans ev. valseger är vädret slut.

Först i syskonskaran

För 50 år sedan eller var det igår föddes mitt första barn. En liten kille som hade bråttom ut i världen minsann. Några 40 veckor som är den normala graviditeten hos oss mänskliga varelser, var inte aktuellt för detta gossebarn. När sju veckor återstod innan stipulerat datum störtade han ut med fötterna före 2040kg lätt och ynka 45 cm lång. Men ändå välkommen hos de unga föräldrarna.
I dag är det en lång och stilig man som har låtit släkten växa tack vare mina fina barnbarnsflickor.
Grattis älskade storpojken min!

Mina fina

Gammeltantprat

"Lever min mormor?"
Den 96-åriga damen tittade frågande på mig.
Ja, vad svarar man? Som tur var hittade hon svaret själv och konstaterade att mormodern nog var död.
Men är hon död egentligen? Ja som levande är hon självklart borta, men hon finns ju så länge någon kommer ihåg henne. Och den 96-åriga damen berättade lite om sin mormor Johanna som hon hade tyckt mycket om. Så i någon mening finns hon ju kvar.
Som du förstår har jag vikarierat på ett äldreboende i dag. Jag brukar det när jag blir tillfrågad. Det sker inte så ofta men då och då får jag träffa gammelfolket som jag har börjat tycka mycket om. Dessutom krattar jag lite i manegen, ska väl dit inom en inte alltför avlägsen framtid.

Den dag när alla steg är tagna
och fötterna är gamla och slut
när själva livet börja flagna
och morgondagen är förut
då tar jag mitt pick och pack
flyttar in på gammelgården
där hamnar jag i samma fack
som andra gummor i äldrevården =)

Plötsligt faller bomber över mitt huvud och skakar om under fötterna. Min tillvaro och omluft som har känts varm och trygg blev med ens kylig och oangenäm.. Trevligheterna som  väntade runt hörnet blev till ingenting och de små rosa molnen som tidigare puffade omkring i backspegeln, blev tristgrå och hotande.Blommorna i hjärtat vissnade och dog när den första bomben föll ... när den första ... jag värjer mig och kanske vänjer jag mig med att livet svänger runt ett annat hörn och vet du att jag har skaffat mig en skyddsutrustning med en rejäl hjälm. Det var väl tusan om det inte ska bli bra.

Tack min älskade för att du står ut trots att du inte är indragen i striden.

Kringelkrångel

Det har verkligen blivit svårt att förstå sig på datatekniken. Rätt som det är går det inte att logga in sig på sidor som varit ens vardag i flera år. Jag skriver in mitt inloggningsnamn och vet du vad datortoken gör då? Den suddar bort det innan jag ens skrivit färdigt. Och inte bryr den sig om att jag skriker mina allra värsta svordomar och ger den onda ögat. Nä den glor bara nonchalant tillbaka och kunde den prata skulle den fällt något sarkastisk kommentar om dinosaurier på nätet. Jaja i morse smällde jag igen datorlocket efter vår kontrovers,för det är väl ändå jag som bestämmer, och kärlingen och jag tog en skogspromenad med raska fötter, mina var lite ilskna.

Väntande tider

Alldeles spegelblankt och drömskt vilar mitt lilla hav utanför köksutsikten. Den tidigare så glada fontänen har lagt sig tillrätta för sin vintersömn. Saknar den mycket eftersom jag kunde se på den var vinden var på väg.
Härom dagen hade ett gäng sjöfåglar mötts för planer för återfärden till vänligare vinterklimat. Jag förstår dem. Även om det är ganska hyvens väder just nu så vet jag vad som kommer.

Till Dig

Älskade lilla unge kryp in under min tröja av ull

så ska jag sjunga tröstesånger. 

Vila ut och gråt himmelen full

livet är orättvist och kniper alltför många gånger

men du ska veta att jag är rustad till tänder

om sorg och bekymmer blir dig för stora

och var säker på att vad som än händer

Vägrar jag att låta dig förlora

Arga söndagstankar

"Tjena tjejen! Vi är nåra polare som har en liten plan på att våldta dig, så nu undrar vi om du har lust att knulla med en så där sex sju stycken häftiga guys? Jasså inte det vad trist. Killar hon vill inte vi får fråga nån annan."
Är det så här man har tänkt sig med den nya samtyckeslagen? Att en överfallen kvinnas nej ska hindra en våldtäktsman? Jag tror inte att kvinnor och småflickor skyddas av denna lag. Våldtäkterna ökar i vårt land och det verkar inte som makthavarna har lust att ändra på det. Då får de kalla sig feminister så mycket som de orkar,det är handling som fordras. Och var tusan är Fi?

Arg

Packade Kirunaväskan i går kväll. Duschade och fixade håret också. Slog in lingonsylttspresenten till mor så den inte ska läcka ut i resväskan och färga mina kläder röda. Biljetterna hade jag bokat och betalat dagen innan. Steg upp när klockan väckte mig vid sexsnåret och bråttomfixade fejset och lite annat. Allt var med andra ord var väl förberett för att äntra tåget klockan 8.04 mot Kiruna.I god tid åkte kärlingen och jag till järnvägen. Men ... SJ hade tagit sig en sovmorgon och ska eventuellt komma 11.40. Men man vet ju inte. Dom kan komma senare eller tidigare vilket gör att man inte törs vara hemma och vänta. Servicen är nedlagd i den norra landsändan det kan vi bara konstatera!!!

Oskar på kundservice någonstans i södra delarna kan jag tro för inte törs dom sitta här uppe, fick ta emot min frustration men tröstade med att SJ bjuder på frukost. Men lilla gubben, 11.40 har jag ätit både frukost och lunch. Jag kan förstå att tåg kan bli försenade men jag kan INTE förstå varför man inte sätter in ersättningsbussar.

Trolleri

Hokus pokus och poff så är min födelsedagshälsning till mittimellan borta, hur tusan gick det till? Nå i stället för förskott på 30-årsdagshyllningen så blev det ett stort Grattis i efterskott, Åren går med raketfart nowadays och jag har blivit 30 år äldre sedan dess. 30 år i trevligt sällskap, tiden går fort när man har roligt och det har jag haft. Barn är en gåva och jag niger tacksamt för mina tre.

Ett litet minne som jag vaktar över

Hemma igen efter en helg i fjällen. Lite mör och lite halt och med en skadad stortå, men vid liv. Det får man vara tacksam över i min ålder.
I dag har jag sålt lite arbetskraft, kanske i billigaste laget för arbetsgivaren får mycket för pengarna. Jag menar lång erfarenhet och lite jäklar anamma är inte fy skam. Dom kan få köpa lite mer jag har en hel del på lager.

Lite minnen från Kvikkjokkturen

Ett år

Vi kliar oss i huvudet kärlingen och jag, var det den nionde vi träffades? Ja för ett år sedan.
 "Jamen det var ju en onsdag"
" Då måste det ha varit den nionde!"
Nå så var det nog fast inget är uppskrivet i dagboken. Där brukar jag ju ...
Strunt samma ett år har gått och i morgon är det precis ett år sedan vi träffades första gången. I alla fall så bestämmer vi oss för det.
Jag kommer ihåg spänningen innan. Och tvivlet. Och i för sig motståndet till att inleda ett nytt förhållande. Jag trivdes bra med mitt singelliv även om det blev lite ensamt ibland. Men så bra det blev så småningom. I morgon blir cirkeln sluten och det ska vi fira.

Hjärtat åldras och stelnar med åren
så är det för både man som för kvinns
ändå kan lusten spira lik blomman om våren
och vilken lycka då att hjärtevännen finns
som kan ligga sked med en om natten
diskutera stort liksom smått
alltid ha åsikter i samhällsdebatten
trösta när dagens nyanser tonar i grått
Som med mig traskar på livets snirkelstig
i väntan på slutförvaring
vår tillvaro är fredlig och fri från krig
och kärleken vår viktigaste besparing

Tack finaste vännen min för ett fantastiskt år!

Skrivövning

Tyst, säg ingenting
låt solen gå ned över vida vatten
låt vinden smeka varsamt och värma din rygg
den sårbara den oskyldiga
stilla sig orostankar
stilla dig du längtande själ
vänligt ska havet lura dina ögon att sluta tåras
tyst ska jag viska att jag saknar dig
tyst ska jag viska att jag älskar dig
Havet tiger partiskt.

Vet du att ibland vill jag bara snorgrina över allt jäkla elände och tokerier som sker runt om i världen. Allt våld och alla orättvisor. Men det ger ju ingen förändring säger du. ja jag vet jag vet jag vet, men ibland blir det för mycket. Hur tusan kommer det att sluta för oss arma människor? Lite hoppfullt ändå att man hittat en ny planet som liknar vår. Okej det tar visst 70000 år att bege sig dit, men för tusan jag har tid.

För en vecka sedan satt kärlingen och jag i bilen med näsorna mot Alta i Norge. Till en trevlig helg hos våra vänner därifrån. Det blev en morsom upplevelse i det vackra landskapet. Skrytfjällen och skrytfjorden ägde ögon och sinnen.

Söndagsfundror

För ett år sedan ganska precis kom jag tillbaka från min Kanadasejour. En hel månad hade jag njutit av umgänge med Idafina och hennes vänner. Mittimellan sällskapade med oss i fjorton dagar medan jag som sagt chillade på lite längre. Dessutom hade jag blivit en sån där pensionär. Dock en protesterande sådan.

Nu då hur är det nu då undrar du kanske. Tja det har blivit lite andra resor den här sommaren. Sardinien och Norge har vi besökt, kärlingen och jag. Kanada får vänta till nästa år. Då minsann kommer jag tillbaka och har min reskompis med mig. Kärlingen som kommer att resa med mig återstoden av livet. Hoppas jag.
Pensionärsidentiteten har jag ännu inte förlikat mig riktigt med men erkännas ska att det är liiite skönt att ligga kvar i sängen på morgonen, åtminstone till klockan sju.

Missväxt

Vårt potatisland har blivit en krigszon. Aggressiva små skitmonstermaskar gnager på de små, ja de har inte vuxit så bra av den anledningen, potatisar. De som vi med kärlek och förväntan bäddade ned i jorden när sommaren nyss börjat. Nu tittar de på mig lite ledset när de kommer upp i dagsljuset och verkar skämmas över sitt maskätna utseende.  Dessutom har de blivit skorviga och ser gamla och tärda ut. Suck ... kan känna igen mig själv lite i morgonspegeln.

Hösten nalkas och nu blir kvällarna riktigt mörka. Kärlingen har placerat ut små fiffiga lyktor lite här och där på tomten. De sprider trevlighet kring sig och gör höstmörkret uthärdligt.

Elva månader har vi nu varit ett par, kärlingen och jag, vi är en en liten bit på väg för resten av vårt liv. Hoppas jag.

Nog nu!

Plötsligt dyker begreppet trafficking upp i mitt arma huvud när jag tänker på min landsända. Som en lockande oskuld breder våra tillgångar ut sig och våldtas gång på gång utan att få något tillbaka. Vår del av landet armas ut sakta men säkert. Nog nu!

Tillgångar

Vattenfall har tagit sig vatten över huvudet nu minsann. 40 personer har man planerat att säga upp i Jokkmokk och ännu fler på andra platser i Sverige. Fy tusan! Vet dom inte om att vi äger företaget? Men tydligen har landshövdingen här i Norrbotten varit informerad om planerna sedan ett halvår och hur tänkte han? Vem skrämde honom till tystnad undrar jag. Ändå tur att det inte går att flytta bergen och älvarna i alla fall. Kanske dags att bilda en egen stat i staten för att rädda våra tillgångar.

På spisen har en gryta med nyplockade blåbär förvandlats till god sylt som ska avnjutas med plättar och kanske en klick glass. Säkrast att plocka bären medan vi har kvar dem i länet. Annars är risken stor att Stockholmarna mumsar i sig alla våra godsaker.

Lite höstkänning, men bara lite

Full av intryck från en kulturspäckad resa är jag åter på hemmaplan sedan ett par dagar. Mörkret har på något mystiskt sätt nästlat sig in om kvällarna och tvingar mig att tända lyset trots att jag värjer mig. Vill inte! Inte redan nu!
Annars har sommaren varit alldeles alldeles ... underbar. Mitt första sommarlov sedan skoltiden. Och precis som det brukade vara förr så har dagarna bjudit på sol och en lättjefull tillvaro. Vinhäng ute på altanen med goa vänner kantat med mat och prat, jamen du vet. Baravara =) Nå lite nyttiga göromål har det också blivit som prunkar gröna och frodiga i trädgårdslandet trots ovana gönsakshänder.
Mittimellan har landat hos mig för en långhelg och blivit lite småfirad i förväg. Trettio år snart minsann. Nyssens en liten efterlängtad parvel ... men nu han som vinner över mig i kortspel och krocket och säger klokare saker än jag. Och gör såklart en massa saker som den här morsan inte har en aning om. Som det ska vara när man är vuxen. Ändå ...

Sommaren nynnar på sin avskedssång
blandar i sin palett en mörkare färg
i våras var dagen ljus och kvällen lång
men snart kryper nordan in i kropp och märg
Dock viskar en liten hoppfull röst
vi går mot våren i alla fall
då känner jag en väldig tröst
och stämmer in i sommarens avskedstrall

Packar

Väskan står och väntar på att bli packad, den här gången med kläder lämpliga för en Norgetur,
alltså varma och regntåliga. Men dock ska solbrillorna få hänga med, Norge är ett land som kan överraska.
I går prövades mitt mod på sjön. Ja jag vet att jag är norra Europas mesigaste i en båt, det får inte skumma på med särskilt mycket vatten över kölen för än att jag ska bli skakis. Men vet du jag klarade det utan att börja skrika om att båtchauffören skulle ta mig till närmaste land.
På aftonen i solens sken njöt vi av vacker och rockig musik på Hägnan. Tack Charlotte och Brolle! Ni gjorde min kväll.

Lite surr bara

Inte är det alltid så lätt att förstå sig på tekniken. Jag försökte och försökte ... och nu är jag inne på bloggen. Har du saknat mig? Jag veeet att jag har varit dålig på att höra av mig men jag har dinglat runt med både det ena och det andra och mest det andra. Det har varit lite fest och lite havsutflykter och 15-årskalas och så ska blommor vattnas, potatisland kupas, tvätt hängas och post hämtas hemma i stan. Ja jösses så snärjigt en kan ha som pensionär.

Sjusovardan i dag och det regnar. Håhåjaja så ska det visst vara i sju veckor framåt enligt bondepraktikan.

Osis

Inte hade vi någon tur väninnan och jag när vi gjorde det halvåriga trisskrapet. 21 lotter låg hoppfulla framför oss på bordet. Tänk om ... Och så det klassiska "Vi åker tillsammans och skrapar i TV." Och sen shoppar vi loss i Stockholm" och så ska ungarna få en slant och ...
Men som vanligt blev det magert i vinsthögen även efter vi nagelfarit varenda lott. Men vet du, nästa gång så ...
Magert med utdelning av EU-medel tycker Engelsmännen att det blivit och röstar nej till att vara med i unionen.  I agree. EU har blivit en stor fet koloss som slukar mycket pengar och inte har vi  pöbeln något att säga till om. Varken i Sverige eller England eller de övriga länderna i Europa.Ca 49000 anställda vill ha lön och alla tänkbara förmåner på kontot varje månad för att inte tala om alla politiker. Det är många slantar som skulle behövts till annat i vårt land.
Nej men hörrudu, vi hänger på England va?

Ett nytt illdåd med många döda och skadade har IS gjort denna gång i Istanbul. Varför? Var smäller det nästa gång?

Halvtid

Hjälp vad tiden pinnar på! Nu är vi mitt i sommaren och jordgubbar finns på Coop och ICA till dyrpriser men vad sjutton. man ska väl unna sig  =) med tanke på att vi är mitt i julfirandet om ett halvår och då endast kan hitta jordgubbarna i frysdisken. Och då är dom bara smaklösa isbitar.
Potatisblasten sträcker sig modigt och stolt mot himlen och bland salladen råder största trängseln. Måste nog gallra lite hårdare tillika bland morötterna. Men det är så svårt, det blir nästan som att abortera de små liven.
Jag har verkligen börjat trivas vid storhavet, mysigt med kokkaffe på stugubron tillsammans med kärlingen i tidig morgon ofta i solen.

Hemma igen

Jo men visst blev veckan mysig på vackra Sardinien. med mycken sol och vackerväder. Vi såg solen vakna vid morgonkaffet på balkongen. Alla dagar började så. Vi gick långa promenader till den gamla staden som funnits långt innan vi var uppfunna. Smala gator som inte hade hört talas om bilar när de blev anlagda. Gatorna alltså. Gamla katapulter som man slungade iväg stenar och andra farliga saker mot inkräktare från havet, stod också kvar på sin ursprungsplats, tror jag.

Självklart åt vi en å annan pizza och drack vin. Sedan drack vi ett glas till och ett till .

En dag hyrde vi en liten pluttbil åkte till den nordliga delen av ön. Till Stintino och Las Palosa. Sardiniens vackraste strand enligt befolkningens egna utsago. Och vi håller med. Kritvit sand kring ett turkosblått hav. Suck.

Därför kan vi stå ut med att vi fick betala turistskatt, inte tusan kan man få allt det här vackra gratis.

På resande fot ... igen

Åter resklar, åter är väskor packade och blommar vattnade, slaskpåsar utburna och golven vaskade ... utifallatt.  Nu ska vi snart äntra planet, kärlingen och jag, för vår första utlandsresa tillsammans.

Visst hoppas du också att vi får en fin vecka på Sardinien? 

Å andra sidan, varför skulle det inte bli så, vi har ju alltid fina veckor tillsammans oavsett plats.

Hoppas bara att alla små frön som är planterade i de fina sålådorna, potatisen som ligger nedbäddad i jorden och alla vackra blommor som är satta i krukorna, överlever kylan och saknaden efter oss. Kanske harpalten som skuttar omkring, ropar att stugfolket snart kommer tillbaka. Som tröst.

Rofyllt

Dagarna vid storhavet har varit underbara sedan jag återvände från Kirunaresan. Efter allt 90-årsfirande och fönsterputs hos mor känns det skönt att njuta lugnet i stugan. Även om vi har planterat både det ena och det andra så är min tillvaro rofylld. Börjar dagen med kaffe och rosting på bron. Havet gungar lite lojt i solen. Fåglarna sjunger sin lovsång till dagen och jag vilar mitt huvud mot kärlingens trygga axel. Stilla och tyst tackar jag någon för att jag får hänga med.

Liten harpalt gästar oss då och då

Morgonpromenad

Är i Kiruna sedan två dagar om du undrade. Mors fönster har blivit putsade Det har blivit lite av en tradition för mig. En annan tradition är att gå min nostalgipromenad eller vad man nu ska kalla det.

Den börjar i tidig timma helst före halv sju med att gå längs Lappgatan. Förbi mitt barndoms Konsum som tråkigt nog brann ner för ett tag sedan och nu ser lite bränt och ödsligt ut. Man ska visst bygga ett nytt men inte blir det ju som förr. Sedan traskar jag ner för Matojärvivägens brantbacke. I gula huset i slutet av backen bodde bästaLena som nygift. Vi kände inte varandra då men jag vet ändå.

Sedan kommer jag ut på lååånga Hjalmar Lundbohmsvägen. I slutet av den anar jag gamla Parken på höger sida. Om du visste vad jag har dansat kinddanser där. I höga klackeskor och uptuperat hår. Ja jösses då var jag smal och lite halvtjusig. Nu är man bara och. Sedan går färden längs Dubengatan med tyskt u. Där bor brorsan men när jag rundar hans husknut har han redan begett sig till jobbet för

någon timme sedan.

På vänster sida dolt för mina vindtårade ögon fanns när jag var barn BARNRIKEHUSET. Det skräckiga som jag knappt tordes gå förbi som barn. Med alla bråkiga ungarna men som när jag blev vuxen fattade att det var vanliga barn. Ett av dem blev en av mina äldsta vänner.

Loussabacken ligger nästan fri från snö. Den ser lite mindre ut nu för tiden. Rakt framför mig badar drakryggen och de andra vita fjälltopparna i sol. Onödigt vackert kan jag tycka. 

Sedan kommer jag till början av Järnvägsgatan. Där som barn jag lekt. I färglådan bodde Karin som var en skolkompis som jag brukade leka med. Hennes mamma Karin sålde biobiljetter på Folkets Hus. Då var det lite ovanligt med mammor som arbetade utanför hemmet.

Snart är jag framme vid "mitt" gamla hus. En länga med tre olika färger. Gult, vitt och rött. Vi bodde på andra våningen i den gula delen. I den röda bodde systrarna som blev sexuellt utnyttjade av sin alkoholiserade skitpappa. Dock fick man inte göra det ostraffade på den tiden heller. Han fick sitta i fängelse ett tag. Huset ser välbevarat ut fortfarande trots att det stått där nästan lika länge som jag funnits. Man har väl fått fräscha upp det mellan varven liksom jag får göra med mitt yttre. Alldeles nybyggt var det när vi flyttade in som fyraåring. Vi bodde där i fem år. Sedan slängde SJ ut oss eftersom pappa dött. Inte hade de användning av en änka med tre snorungar. 

Indianskogen ligger i parken till vänster om den branta backen som leder upp mot stadshuset där hittade vi på lite bus vill jag minnas. Någon av oss rullade in tobak i tidningspapper kanske jag också. Till höger står den övergivna stationsbyggnaden. Så ensam den ser ut. Den ser ut att behöva en liten kram.

Nu har lag flåsat mig upp till busstationen. Är nu åter på Hjalles väg och går förbi Silverbrands affär nedlagd för många år sedan. Strax svänger jag runt hörnet på bläckhornet där bästaLena bor. Men dagen har nyss börjat så hon sover kanske än. Med lite trötta fötter går färden förbi lasarettet som nu för tiden alltid är nedläggningshotat. Där föddes min storpojke men som då var ett sådant litet pyre att han fick växa till sig på Gällivaares lasarett. 

Sista etappen blir Lappgatans mördarbacke.  Där tar de allra sista krafterna slut och utmattad når jag mors dörr. I morgon blir det samma runda igen.

Söndagsfundror

Tycker inte du också att världen blivit annorlunda bara på några år? Eller är det jag som har sovit?
Men det svävar ett terrorhot över klotet och det verkställs också på många platser. Alltför många människor får sitt liv avslutat på ett grymt och fruktansvärt sätt. Bomber och fruktan är deras vapen och vem ska avväpna dessa mördare?
Och så dessa skitmänniskor som bränner bilar och kastar sten på räddningstjänst och polis när de ska göra sina insatser! Vad tusan är det med dem? Nog finns det anledning att vara orolig över sakernas tillstånd.
Dock, det är 30 år sedan det blev fred i Vietnam. Där har kanske oron stillats.

Final i hockey på teven. Kanada spöar nog Finland. Nej jag oroas ej över detta.

Vårbruk