Resan

Du hade velat följa på resan till Idafina. Det sa du med väldigt liten och svag röst en av dom där dagarna som skulle bli dina sista. Och jag lovade ... därför är du med i morgon liksom nästan alla andra dagar. Du får följa med på promenaden längs havet kring Stanley Park trots att du inte var så road av långpromenader. Vi kan stanna och vila på tehuset det där fina vid Second beach. Eller bara sätta oss på en av bänkarna vid strandkanten och lyssna till Stilla havets viskningar. När vi kommer fram till platsen där totempålarna står, köper vi oss en glass i kiosken och jag passar på att gå på toa.
En annan dag går vi på shoppingrunda det var du ju mer road av än jag.Vi kan besöka Idafina på en av affärerna där hon stylar om och gör fint. Och du kommer att se så där glad och stolt ut som bara du kunde. Och jag skulle se dina glädjetårar som du försökte dölja. Säkert sa jag väl något dumt om att du var överkänslig. Jag vet inte varför.
Självklart blir det  fika på Starbucks, du vet det där som vara alldeles i närheten av "vårt" hus sist vi var där. Jag kommer att spana efter dig när jag går förbi.. Kanske ser jag en röd töja och då ...  kanske du sitter där och språkar på lite knagglig engelska och njuter av larmet och livet mitt i stan.

I morgon, väskan är färdigpackad, tung som bara den. Jag som inte skulle ...

Bråttomtankar

Jag har fått feber men känner mig inte sjuk bara rastlös och aningen stressad. Det är ingen farlig åkomma utan stavas resfeber. Snart snart, ja redan i övermorgon börjar min långa resa till långtbortistan, till min Idafina i Vancouver. Men innan ...  måste alla sensaker som köat länge åtgärdas. Kylskåpet ska torkas ur, ketchupfläcken ska bort, och smöret vars datum för länge sedan passerat, ska väck. Likaså smulorna i skafferiet och avloppet i duschen ska rensas. Och i linneskåpet ska handdukstravarna rätas till och jösses ... byrålådorna ... och allt stök i skräpskåpet, du vet det där i hallen där nostalgin frodas och kvitton sparas och inget  går att slänga för man vet ju aldrig... Tvättkorgen ska åtgärdas golven ska torkas likadant med skåpdörrar och fönsterbrädor, blommor ska vattnas, räkningar ska läggas in på fiffiga internetbanken och så måste jag ringa till mamma.
Packlistan ska skrivas färdig och väskan ska fyllas. Och ...
Och så ska jag jobba färdigt min sista dag. I morgon tar jag tag i alltihopet.

Alla dessa dagar

24 471 dagar, tror jag att det blir om jag har räknat rätt. Alltså min tid på jorden till dags datum. Inte har jag farit fram med glada hoppsasteg alla dessa dagar men många i alla fall. Kanske ändå de flesta.
Havet utanför min utkik vilar blankt och solbelyst. Morgonen nynnar lite entonigt och jag är tacksam över att få finnas till.

Jahapp

Mitt liv som anställd börjar lida mot sitt slut. En vecka återstår. Jag har haft ett bra arbetsliv. Började på Domus i Kiruna som en liten snorunge som bara skulle jobba på sommarlovet. Min styvfar hade myglat in mig på herravdelningen  Det var ingen konst att få jobb på den tiden. På hösten väntade husmodersskolan på KPU, Kiruna praktiska ungdomsskola. En skola som Hjalmar Lundbohm startade på sin tid, i en förhoppning att ungarna i Kiruna skulle få lite vett och kunna få en utkomst och försörja sig.  Det var en hyvens man som betytt mycket för gruvstaden.
Dock struntade jag i hans intentioner och tiggde mig till en fortsatt anställning i Kooperationen.
Jag blev kvar i 20 år!
Sedan hade vettet kommit in i min skalle och jag utbildade mig till undersköterska i Hjalmars fina skola.
Efter min karriär som försäljare av kalsonger och ibland kostymer, har jag fortsatt mitt arbetsliv inom landstinget och kommunen. Min senaste anställning som varat i 19 år har varit inom socialpsykiatrin.
Och det är i det arbetet jag har trivts och utvecklats allra bäst och mest. Har haft förmånen att vara en sorts mental krycka i människor med psykisk sjukdom och funktionshinders liv. Vardag som helgdag.
Jag har trivts varenda timme med det arbetet.
Därför känns det nu lite som att flytta hemifrån. Nu ska jag lämna mina "skyddslingar" efter alla år.
Börja en ny karriär som förbrukad arbetskraft. Jodå jag vet att det låter bittert och jag är faktiskt det.
Under alla år som jag jobbat har jag få sjukdagar inte en enda på 19 år. det kanske säger något om min goda hälsa som jag har haft tur att ha men också något jag jobbat för att behålla. Jag anser att pensionsåldern kan få vara individuell. man blir inte med automatik likadan efter 67 år. Vi är lika olika då som när man är 30 år eller 20 eller ...  Alla har olika förutsättningar. Och har inte heller intresse av att vara ute i arbetslivet på äldre dar. Men låt oss andra få göra det, vi som vill och har ork över.
Men ... Tack  mina "brukare" (boendepatienter som en av mina fina brukare kallar sig och sina grannar) jag har haft en fin tid i livet med er. Jag hoppas att ni också har haft det.
Tack säger jag också till mina medarbetare och för all del motarbetare, jodå det finns såna också..
Hoppas att ni kommer att ha ett lika långt arbetsliv som jag haft.

Saknad

Lacoste-tröjan låg längst bak i min eftersatta och röriga garderob. Fortfarande med en doft av dig.
Plötsligt fanns du en stund. Och jag mindes. Saknaden efter dig blev med ens så påtaglig. Ensamheten så smärtsam. Jag slängde den fina tröjan med krokodilen på i soporna. Den fick sällskap med några av mina avlagda ledsna paltor. Lite symboliskt. Och så grinade jag en stund, såklart.


I dag är en annan dag
utan tunna sommarkläder
och visst toklängtar jag
efter ett annat väder
där solen tröstar och smeker
min arma bleka kropp
men om jag i tanken leker
och tror att det finns hopp
blir dagen soligare ändå
och stegen mycket lättare att gå.

Fördelar

Tio fördelar med en sval och regnig sommar,jodå det finns sådana. Kanske Du kommer på några fler.

1. Slipper oroa mig för skogsbränder,en oro mindre.
2. Billigare  sommar pga. uteblivna uteserveringsbesök
3. Regn är bra för fejset.
4. Svalt och skönt i min lägenhet, som vid en solsommar kan bli outhärdlig
5. Fler böcker blir lästa, gäller mig.
6. Jag får möjlighet att odla min letargi.
7. Slipper vara så jäkla glad, alltså mindre skrattrynkor.
8. Slipper visa mig i bikini, bara en sån sak =)
9. Får möjlighet att stila i min snygga vårjacka heeeela jävla sommaren.
10. Chans att tokträna på isiga höstvindar.

Ja där ser ni, gnällspikar.

Söndagstankar

Nordan leker med fontänen utanför min utkik. Den tvingas att vika ned sig ordentligt i den ohemuliska survinden. Det är en skitsommar hitintills. Som det kan vara när det inte riktigt vill sig.
Klaga månde jag i onödan. Kanske ändå tur att vi inte kan påverka vädret. Eller kanske det är på grund av att vi påverkar eller åverkar med vårt sätt att leva. Inte vet jag.
I helgen är det jobb för hela pengen. Nu spurtar jag på upploppssträckan, elva ynka skift kvar.
Detblirbradetblirbradet bl ....
Eller inte.

Mummel

Kaffet i den rosa muggen Grace som jag fått av mina snälla barn i julklapp, är nedsvalt tillsammans med rostmackan. Tidningen, tunn som ett annonsblad, är utläst och ligger på golvet nedanför sängen. Jag ska ta upp den och lösa sommarkrysset så småningom. Det ska visst vara mumma för hjärnan sägs det. Det kan vara sant men det blir många tomma rutor för krysset är oftast så knepigt att tankarna gör utflykter på egen hand.
Jag sitter och spanar från min utkik. Staden ser aningen trött ut och havet ligger som en nött gabardinbyxa, blank och nystruken. Men se där, några ringar som sprider sig. En liten firre slurpar i sig en fluga eller så skulle den bara se om solen har vaknat.
Jag är vaken i alla fall, sedan ett par timmar. Gårdagskvällen tillbringades hos min väninna med god balkongmat och svalt rosé. Och trisslottskrap. Jodå som vanligt vann vi mindre än spenderat men nästa gång så ...
Livet är nu.

Havet i kvällsol