Plötsligt fanns du en stund. Och jag mindes. Saknaden efter dig blev med ens så påtaglig. Ensamheten så smärtsam. Jag slängde den fina tröjan med krokodilen på i soporna. Den fick sällskap med några av mina avlagda ledsna paltor. Lite symboliskt. Och så grinade jag en stund, såklart.
I dag är en annan dag
utan tunna sommarkläder
och visst toklängtar jag
efter ett annat väder
där solen tröstar och smeker
min arma bleka kropp
men om jag i tanken leker
och tror att det finns hopp
blir dagen soligare ändå
och stegen mycket lättare att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar