Ledigmåndag

Ledigmåndag efter semesterhelg. Tvättmaskinen jobbar som en bäver i källaren. Ett styrkegympapass är avverkat. Med disciplin och jäklaranamma av norrländsk sort, kan man tokgympa i vardagsrummet. Bekvämt och billigt.
En promenad i kylan är också inplanerad under dagen, men det ligger ett snöhot över oss. I onödan, när tillvaron kan vara betydligt trevligare. Snöplumsandet är överskattat här uppe i norr.
Kanske räcker krafterna till lite bortstädning av änglatofflor.

22 veckor kvar innan Mallisresan.

Julpynt

Nattsällskap

Två sockerflingor har somnat. Jag får mysigt sällskap i natt. Trångt och varmt och ... alldeles alldeles underbart.

Vi har plockat fram lite julpynt fast under några förvirrade tjugo minuter trodde jag att min adventstjärna och ljusstake försvunnit i svarta hålet, men de fanns i källaren prydligt nedstoppade i en kartong. För övrigt har mitt reselakan från Sidenselma återvänt från sin resa. Okej då, det hade gömt sig under julgardinen. Allt som inte är stulet ...

Dagen har till stor del ägnats åt ett möte i Distriktstyrelsen tillsammans med kloka rediga människor. Så skulle alla möten vara.

Trädtankar

I går

Fasiken vad jag fotograferar träd. Det går säkert att diagnostisera företeelsen och hänföra den till någon psykisk åkomma, men jag älskar verkligen träd, hämningslöst och naivt. De är lika vackra i alla skepnader. Tvekande gröna under försommaren , förförande prunkande och fullövade under högsommaren, glödande med ett fantastiskt färgspektra under hösten och darrande, med nakna oskyddade spretiggrenar under vintern.
Allt likt en mänsklig utveckling från barndomens oskyldiga grönska till ålderdomens nakna skröplighet. Just nu befinner jag mig mellan höst och total avlövning trots att barn, barnbarn och en och annan Lars Winnerbäckkonsert kan fördröja processen en aning.

Brödfastan fortgår och har avlöpt utan mankemang. Ett wienerbröd har det blivit, men det på grund av sociala skäl. Man får uppföra sig på kaffekalas hos mors väninnor.

I går drabbades jag dock av en hämningslös chokladfrossa, jädrans Sylvia, du borde inte ...
I eftermiddag jobb.

Födelsedag

Mitt favoritträd har avlövats

Farmor och sockerflingedag. Min yngsta fyller sex år och vi har lunchat på restaurang, handlat kläder, fikat på kafé, handlat leksaker och ... det har varit en riktigt lyckad dag.

Lyckad blev även konserten med Lars Winnerbäck, han är en artist i min smak. Jag föryngrades på ett magiskt sätt i går och lite spilldes över även i dag. Hoppas att förtrollningen blir bestående.

I kväll ska mina sista krafter användas till tokgympa på Hildursborg.

Vaken

En till tjorvnatt är avverkad. Klockan tre hade jag sovit färdigt. Nåja, då kan många tankar tänkas innan dagen börjar. Nattankar ekar lite tomt visserligen men de går att ges innehåll om man anstränger sig. Vad har då jag funderat på? Ja, efter orostankar kring barnochbarnbarn och närskajaghinnasättaoppjulenochbakamedsockerflingorna tänkte jag på en artikel jag läst i ETC på nätet. Den handlade om sjukförsäkringssystemet som i sig verkar ha åkt på en riktig svinig influensa smittad av den sittande jäkla regeringen. Sjukförsäkringen är tydligen kraftigt överfinansierad men ändå ska inte människor få ut ersättning när de blir sjuka. Utan blir utförsäkrade men ska ändå fortsätta att betala till denna försäkring. Läs artikeln i sin helhet på ETC:s hemsida.

I dag bokar vi resan, Sylvia och jag. Och i kväll, i kväll Lars Winnerbäck.

Önskejulklapp

Nu har vi bestämt oss, Sylvia och jag. Mallorca i slutet av maj. Det verkar finnas bra vandringsmöjligheter där för oss i ett behagligt klimat. Få se hur många dagar ...drygt 26 veckor ja,ja tiden går fort, snart så.

Snälla Tomten, det enda jag önskar är nya fötter, det verkar inte som om mina nya inlägg hjälper. Jag har fått tillbaka mina jäkla ondfötter igen. I Kiruna var de följsamma och milda men nu ... De stör min nattsömn. Hjälp mig snälla tomten eller ska jag kanske gå till doktorn? Men nej en läkare som jag konsulterade informerade mig vänligt att om man vaknar utan smärta efter sin femtioårsdag så är man förmodligen död. Därför vänder jag mig till tomten.

I natt har det snöat, i onödan.

Dagens bilder

Veckoplaner

Uppdragen ligger bryggan och minns.

Morgon, äntligen morgon. +-0 och snart väntar en hälsoinvesterande långpromenad. Öron, händer fötter ansikte och hud är masserade efter ett schema, nu flödar oxytocinet fritt i hela kroppen och jag känner mig i morsom form. I kväll ska min vän Sylvia och jag ta ut färdriktningen för en vandringsresa. Kanske Kreta kanske Mallis, någon gång i maj.
Gullefjun verkar ha det gott i Canada. I går kväll träffades vi igen. Hon har inte förvandlats till någon Canadick utan ser ut som hon brukar. Det lugnar ett oroligt modershjärta.

Min grovplanering för veckan: studiecirkel på tisdag, Lars Winnerbäck på onsdag, gympa på torsdag, distriktstyrelse på lördag och sockerflingor på lördagkväll till söndag. Veckan är intecknad det känns som en garanti för överlevnad.

Traditioner

Björken som fru höst glömde.

I år har jag vaccinerat mig mot julstressen. Jag ska inte baka saffransbröd före Lucia. Det heter ju lussekatter för sjutton. Jag ska inte heller sätta fram adventsstjärnan eller staken, före advent. Julmusten ska inhandlas dan före dan. Julgardiner och juldukar tas fram samtidigt med stjärna och stake. Inte heller ska jag nynna på Adams julsång innan julafton. Någon jäkla julordning ...

Men ... även solen... min vän och jag ska smutta på lite glögg i kväll. Dock innehåller den choklad så den är turfri.

Arbete

Medan snön fanns

Existerar arbetslöshet? Finns en värld där arbetsuppgifter försvunnit och människorna sitter likt tjuren Ferdinand under en korkek och luktar på blommor. Alla är nöjda mätta och glada. Inga vilsna ungar som håller på att knarka i hjäl sig. Alla gamla på äldreboenden har ett rikt och värdigt liv ända to the bitter end. Inga förvuxna och illa skötta skogar. Breda raka vägar som en fungerande kollektitrafik forslar oss varthän vi ska osv. osv.

Det FINNS INGEN ARBETSLÖSHET!!! Endast en ovilja från de styrande att investera pengar i verksamheter som gagnar alla och inte endast ett girigt fåtal.

I dag, jobb och vardagsliv hemma i Boden.

Kirunabrudar

Returklar

Sista natten med gänget. Snart bär det i väg hemåt igen. Kirunasejouren har som alltid varit trivsam. Jag har upptäckt att det går att damma av gamla vänner och de blir som nya, nästan.
Fötterna, mina trogna kamrater, har fått kämpa på minsann och det utan nästan några protester. En högvinst på en trisslott hade varit mindre värd.
Hälsan och välbefinnandet i goda vänners lag är ovärdelig rikedom.

Snart börjar budgivningen på tradera för en billigresa. Strunt samma om den inte blir så mycket billigare, den väcker häxan i mig och den behöver jag när jag kommer hem igen.
Jag anar en bister tid i mitt politiska liv.

Söndagsmorgon

Kiruna. Denna stad som jag både älskar och hatar. Just nu älskar jag staden främst för mina släktingar. Som har utökats med tre gullungar.
Mina nya fötter har hårdtränats i stadens mördarbackar. Tidigt i mellanrummet mellan natt och dag har jag trevat mig i väg. Utan nämnvärd smärta. Var ett par simpla fotinlägg lösningen på mitt gigantiska problem?

Nu ska mors gardiner bytas och skåp städas, hoppas hoppas att hon kan avyttra ...

Man ska vara rädd om fötter.

Något har hänt. Med tiden. Mina veckor har tappat dagar. Jag misstänker att det är en liga av ondsinta tidstjuvar som knycker en kvart där, en halvtimme här och halva veckor ibland. Det måste vara så FÖR DEN RÄCKER INTE TILL!!! I går tex var det måndag och idag är det torsdag. Det brukar vara några trevliga dagar däremellan men icke så.

En del människor pratar om att de sparar tid, men hur går det till. Jag behöver råd och dåd kring detta.

I går hämtade jag mina nya fötter ... halleluja och tack Janne på Bekväma skor. Snart ska jag kunna gå mina promenader utan att fötterna skriker efter nåd och barmhärtighet. Hoppas hoppas.

Min ena sockerflinga och hennes klasskamrater bjöd på en fruktmusikal. Suck ... det är en ynnest att få vara farmor.

Nu ska resväskan packas för en Kirunaresa. Johansson hänger med såklart.

Vita fetknoppar

Men jisses! Odlar man dom??!

Huga

Ibland hör jag folk klaga på vården av i dag, men när jag läser "Historiens underbara värld" kan jag bara konstatera det var verkligen inte bättre förr. Hör här; under 1700-talet ansåg en del läkare att man kunde återuppliva skendöda människor genom att blåsa in tobaksrök i deras ändtarm. Nikotinet upptas nämligen lätt genom tarmkanalens slemhinnor, blodkärlen drar ihop sig och blodtrycket ökar.
Under samma tid betraktades menstruation som en sjukdom. En menstruerande kvinna skulle undvika att äta hårdsmält mat, dansa i varma rum och plötsliga sinnesrörelser.

År 1880 kunde man köpa en mirakulös hörselolja i vårt land. Enligt annonsören botade denna olja genast all dövhet och öronsusning. Det hade behövts en Sverker redan då.
Upptäckten av eter som bedövningsmedel gjordes av en tillfällighet. I mitten av 1800-talet exploderade en stor eterbehållare på ett amerikanskt laboratorium och alla i rummet bedövades. Man kan ju undra vat amrisarna hade tänkt använda etern till.

Dagen har använts i huvudsak till skåpstädning tvätt och paltkok. Nix jag åt ingen själv min spannmålsfasta fortgår. Men sonen med familj ska kalasa på stekt palt i morgon.

Planer

Bilder från i dag

Började dagen lite senare än vanligt. Jag sov till HALV ÅTTA. det var längesedan natten varit så lång. Kanske berodde den djupa sömnen på att det verkar ha snöat hela natten. Hade jag haft tid skulle jag kura in mig i ett lämpligt ide tre månader framåt. Men icke det, för min vän Doris och jag har planerat roligheter för både November och December. Lars Winnerbäckkonsert och senare en tittapåstockhomsjulskyltningsresa. Innan dess ska jag hinna "göra en Kiruna" också. Idet får stå tomt för min del.

I morgon är det fars dag. Två män har genom min försorg blivit pappor. Hoppas de blir ihågkomna av ätteläggen. Min egen pappa sitter på sin plats i mitt hjärta, säker och oantastbar.

Barntankar

Barn från en annan tid

Tre veckor har gått utan en endaste brödsmula eller någon annan spannmålsprodukt. Det har gått över hövans bra. Dock känner jag inte att mina arma leder är följsammare, men det återstår nio veckor.

Mina arbetskollegor och jag, vi var väl cirka nio personer i varierande åldrar, pratade om våra relationer kring barn, på personalmötet i går. Några av oss har fortfarande småbarn en del har tonåringar och så vi, vars våra små ättlingar flyttat hemifrån och om hur stor saknaden blir efter dem. Så upplever nog de flesta föräldrar. Ångest och ängslan är ständiga följeslagare från den stund ens barn är fött. Men ändå dominerar glädjen över att de finns. Jag är glad över att jag lyckats med mitt moderskap att mina barn var och en, kan välja sin egen tillvaro.

I dag är veckans sista arbetsdag, tack för det.

Renfanan börjar krokna

Mina fötter har fått göra avtryck i gips i dag. Nej jag ska inte ersätta mina trogna apostlahästar, de ska bara få lite stöd i tillvaron. Inläggssulor ska gjutas av gipsavtrycken. Mycket fiffigt om det fungerar.

Mina pelargoner har blivit förpassade till mörka källaren och ska bo där fram till februari. De har ersatts av en liten Fikus, ett Flamingoskott,en Chokladchili, en kruka med vitlök och en kruka med en avvocadokärna. Det ser trevligt ut med det nya växtgänget.

Nu har snön kommit. Till den har jag olängtat.

Bara så

Löv-hav

Sockerflingorna har gjort en farmor-natt. Jag kan inte minnas att jag någonsin sov över hos min farmor. Däremot övernattade jag någon gång då och då hos mormor. Lite märkligt eftersom de bodde bredvid varandra. Mormor var mycket sträng tvärtemot vad farmor var, men ändå kändes mormor mer nära. Jag hoppas att mina barnbarn kommer att ha fina minnen av mig, farmor till trots. Jag jobbar intensivt på det. Kan det vara förbjudet att muta ...?

I kväll blir det ett styrkegympapass.

Tisdag

På min sekretär står en liten glaskula med ett foto av mitt barnbarn, min äldsta sockerflinga. När jag skakar på den täcks hennes söta lilla ansikte av små röda hjärtan. Strax bakom henne står ett foto av min bror. Han tittar vänligt leende på mig när jag skriver på Johansson.
Jag vet, det är ett ålderstecken, men jag säger alltid några ord till dem när jag sätter mig ner och skriver. Det är trevligt att mötas av deras glada ansikten.

Styrelsen hade möte i går med anledning av några medlemmars utspel i media. Jag vet att jag sagt att jag ska lämna det politiska livet och sluta med mitt kassörsuppdrag. Känslomässigt är det beslutet helt rätt för mig, men jag tänker låta förnuftet ta kommandot över känslorna. Om inte medlemmarna kör ut mig stannar jag kvar to the bitter end. Förvissad om att man inte kan vara älskad av alla.

Ville jag vore Modesty Blaise.

Ögongodis

Grattis tll min store son.

Bilder tagna 31/10

November, kommer av latinets novem som betyder nio. Men är den elfte månaden i den nuvarande kalendern. Den kallas också helt riktigt för vintermånaden.
I dag för 43 år sedan föddes han min äldste son. Bråttom hade han ut i världen. Efter 33 veckor bankade på dörren och ville bli utsläppt. Så liten och pyrig, men ändå redo.
Nu är han vuxen och har egna barn som jag har lyckan att vara farmor till.

Min förkylning kommer och går som vore den en familjemedlem, men nu tror jag att jag säger upp bekantskapen med den objudna gästen. Jag vill inte slösa min tid på att känna mig justerad.