Halvtid

Hjälp vad tiden pinnar på! Nu är vi mitt i sommaren och jordgubbar finns på Coop och ICA till dyrpriser men vad sjutton. man ska väl unna sig  =) med tanke på att vi är mitt i julfirandet om ett halvår och då endast kan hitta jordgubbarna i frysdisken. Och då är dom bara smaklösa isbitar.
Potatisblasten sträcker sig modigt och stolt mot himlen och bland salladen råder största trängseln. Måste nog gallra lite hårdare tillika bland morötterna. Men det är så svårt, det blir nästan som att abortera de små liven.
Jag har verkligen börjat trivas vid storhavet, mysigt med kokkaffe på stugubron tillsammans med kärlingen i tidig morgon ofta i solen.

Hemma igen

Jo men visst blev veckan mysig på vackra Sardinien. med mycken sol och vackerväder. Vi såg solen vakna vid morgonkaffet på balkongen. Alla dagar började så. Vi gick långa promenader till den gamla staden som funnits långt innan vi var uppfunna. Smala gator som inte hade hört talas om bilar när de blev anlagda. Gatorna alltså. Gamla katapulter som man slungade iväg stenar och andra farliga saker mot inkräktare från havet, stod också kvar på sin ursprungsplats, tror jag.

Självklart åt vi en å annan pizza och drack vin. Sedan drack vi ett glas till och ett till .

En dag hyrde vi en liten pluttbil åkte till den nordliga delen av ön. Till Stintino och Las Palosa. Sardiniens vackraste strand enligt befolkningens egna utsago. Och vi håller med. Kritvit sand kring ett turkosblått hav. Suck.

Därför kan vi stå ut med att vi fick betala turistskatt, inte tusan kan man få allt det här vackra gratis.

På resande fot ... igen

Åter resklar, åter är väskor packade och blommar vattnade, slaskpåsar utburna och golven vaskade ... utifallatt.  Nu ska vi snart äntra planet, kärlingen och jag, för vår första utlandsresa tillsammans.

Visst hoppas du också att vi får en fin vecka på Sardinien? 

Å andra sidan, varför skulle det inte bli så, vi har ju alltid fina veckor tillsammans oavsett plats.

Hoppas bara att alla små frön som är planterade i de fina sålådorna, potatisen som ligger nedbäddad i jorden och alla vackra blommor som är satta i krukorna, överlever kylan och saknaden efter oss. Kanske harpalten som skuttar omkring, ropar att stugfolket snart kommer tillbaka. Som tröst.

Rofyllt

Dagarna vid storhavet har varit underbara sedan jag återvände från Kirunaresan. Efter allt 90-årsfirande och fönsterputs hos mor känns det skönt att njuta lugnet i stugan. Även om vi har planterat både det ena och det andra så är min tillvaro rofylld. Börjar dagen med kaffe och rosting på bron. Havet gungar lite lojt i solen. Fåglarna sjunger sin lovsång till dagen och jag vilar mitt huvud mot kärlingens trygga axel. Stilla och tyst tackar jag någon för att jag får hänga med.

Liten harpalt gästar oss då och då