Sista april

En del av min lilla stad speglar sig lite malligt i havet. En utsikt som är vilsam för min själ och mina sommarlängtande ögon. Två smutsiga snöhögar blänger trotsigt på mig från min utsikt. Nåja dom är chanslösa snart är deras tid ute. Om några dagar prunkar gräset och träden exploderar i grönska. En ljuvlig årstid väntar, den allra bästa. Häromdagen provade jag några joggsteg, tja det gick hyfsat bra trots att det var länge sedan. Tar en repris i dag tror jag. Bara för att jag kan. Annars duger det att promenera och besöka gymmet ett par gånger i veckan. Träningen ger både kroppen och knoppen näring och tröst och lite trivsamt skvaller med tantgänget. Jag slukar i mig alltihopet.

Tomt

Plötsligt blev jag så jäkla ensam. Även om vi inte levde tillsammans så känns tillvaron lite tommare och ödsligare nu för tiden. Jag saknar ditt "Hej tjejen idag var du fin i håret" Eller när du tålmodigt lyssnade på mina knasiga dikter. Och alla gånger du ringde och frågade "Hur var det nu man gjorde bottenredning? Det saknar jag.
Jag minns även hur irriterande noga du var när du hängde upp tvätten i torkskåpet. Varför behövde jag bråka om det tänker jag så här när allt är för sent och orden redan är sagda.

Ibland glömmer jag bort att du inte finns mer och tycker mig se en skymt av dig på stan på gågatan utanför Örjans. Där brukade din cykel stå ibland. med sadelskyddet av fårskinn du vet det där som du köpte på Hötorget när vi var i Stockholm för något år sedan. Redan då hade sjukdomen naglat sig fast men du mådde ändå ganska bra.Du stannade hos vår son ett tag efter jag rest hem. Du ville umgås med honom på tu man hand. Karlar emellan. Med fotbollssnack det som alltid uttråkade mig.
Och vet du, han ska gifta sig till sommaren! Det är sorgligt att du inte får vara med om det men nu är det som det är. Du skulle tycka om hans fästmö lika mycket som jag gör det vet jag.
Jag gråter mindre nu det gör jag men saknar dig lika förbaskat mycket.

Brådis

Sängtidningen lyser med sin frånvaro nu på morgonen. Hallmattan låg lite tom och förvånad under brevinkastet. Kaffet och rostingarna fick avnjutas med gårdagens nyheter. Helt okej med en omläsning det var en hel del som hade skummats med bråttomögon i går.
Morgonen startar lite kylslagen ser jag på termometern. Den står på noll varken mer eller mindre.Gräsmattan utanför är nästan helt framme nu men frosten har svept över med ett tunt lager. Dock vilar några tappra solstrålar i vattenspegeln. Det kan bli varmare under dagen.

I dag är det fyra månader sedan julafton och åtta månader till nästa. Men mellan dom blir det bröllop för mittimellan och hans fina tilltänkta i Stockholm, en långresa till Idafina, debut för mig som pensionär, en ny karriär som springvickare och kanske en höstresa om det finns kvar någon peng i börsen. Jösses hur i all världen ska jag hinna med?

Nu är våren här en stund i alla fall

Vägen

Susande granar viskar hemligheter
till den doftande mossan
små pigga nyingar i blåbärsriset lovar
god skörd om jag orkar sedan
spillkråkan knackar tjatig
obrydd om att hon stör
Solen varm och retfull bländar
mellan lövverken
och gör stigen osynlig
för en stund och ögonen
kräver skugga
storstenen klär ut sig
till en farlig björn
hotande och skrämmande
innan den blir avslöjad
Jag är räddare än haren
som käckt skuttar framför mig
en stund.
Svettig når jag slutmålet
törstig och överlevande

Minnen

Nog har väl snöhögarna utanför min utkik, krympt en aning? Dom ligger där med sina smutsiga ryggar och blänger tillbaka på mig. "Jag kommer att vara kvar medan ni snart är ett blött minne" retas jag.
Minnen, glada sådana, sparar jag i ett speciellt ställe längst inne i hjärtat. Dom är bra att ha när livet knirkar eller när tillvaron segar för mycket. Småbarnsåren med mina tre,är sådana ljuvliga minnen.
Och vet du? Jag är bjuden på prinsbröllop i Stockholm den 13 juni. Då ska min egen prins gå sta och gifta sig. Det blir ett superminne det!

Regeringen har nu talat om vad dom ska sätta pengarna på. Nu verkar det bli lite ordning och reda med finanserna. Vi är många som längtat. Däremot längtar vi inte efter NATOS krigsövningar här i landet. Från 25 maj till den 4 juni ska en massa länder vara här och spänna musklerna, troligast för att skrämma ryssen. Kan ingen vettig potentat börja tänka andra tankar? Fredliga sådana. Det skulle skapa vackra minnen.

Vem minns inte förra sommaren?

Triss

Väninnan och jag hade trisskväll i går afton. Vi brukar samla på oss ett antal lotter som vi sedan träffas och skrapar tillsammans. Alltid lika förhoppningsfulla. Nä det blev ingen fetvinst den här gången heller. Vi var inte ledsna för det. Största vinsten är ändå att umgås med sina vänner. Lite god mat på faten och något gott i glasen gör att man kan ta det mesta med en klackspark. På tal om klackspark borde inte det uttrycket bytas ut mot något mer feminint? Vet inte om jag kommer på något så här i brådrasket men ... å andra sidan kickar även kvinnor fotboll. Äh vi struntar i att bråka om det.
För att återgå till trisslotterna. Alltså chansen att bli snuskigt rik är minimal ändå fortsätter vi att köpa och skrapa. Det är väl ändå att ha ett optimistiskt sinne,

Hopp

Det regnar. Min utkik bjuder på en grå himmel och en våt asfaltsgata. Snöhögen vars rygg är nedsolkad har krympt minimalt under helgen. Istäcket på havet har blånat och häromdagen trumpetade tre svanar vårlikt när dom passerade. Tyckte att dom vinkade, men jag kan ha inbillat mig. Naturen har stillat sig lite, allt går väldans långsamt. April är dessutom en lurig månad rätt var det är så dimper två ton snö ned från himlen. Man går aldrig riktigt säker. Ändå ... om en månad kan det börja grönska i träden och all snö har försvunnit som av ett trolleri.
I dag ska jag introduceras på min nya arbetsplats. Nä tok heller, inget fast jobb bara vikariat. Men i alla fall ...

Sorgen och glädjen de vandra ...

Allt har sin tid. Det uttrycket stämmer in på mig i alla fall. Barndom, ungdom, vuxentid, äldredom, glädje och sorg. Allt kräver utrymme. Allt ryms i samma tant, läs mig. Jag har inte svårt att umgås med äldrisar och yngrisar. Inte ens med mig själv eller Lulebor.. Men i går fick jag sällskap av sorgen. Jag hade inte bjudit in den så jag blev överraskad. Den var påstridig och ville umgås och sa att den ville ha egentid hos mig. Tja vad skulle jag göra. På morgonen försvann den lika fort som den kommit.Jag kan inte säga att jag gillade besöket men kommer ändå att ge den det utrymme den behöver i fortsättningen.

Självbestämmande

Hörde på en kort radiointervju som gjordes tidigare i år, mannen som avled i flygplanet som skulle föra honom tillbaka till Irak. "Ingen har rätt att bestämma över min framtid." Han sa sig förstå att han skulle bli avrättad när han återvände till Irak på grund av hans samarbete med USA. Nu fick mannen i fråga dö i Sverige i stället. Han fick inte lov till att "bli sin egen lyckas smed." Jag vet inte vad han dog av, hoppas bara att man reda på det. Kanske hjärtat brast av sorg. Tragiskt är det ändå.
Själv har jag för avsikt att forma min egen framtid efter den påtvingade pensioneringen i juli. Nä, jag vet att jag inte kan jämföra mig med den Irakiske mannens öde, men jag känner mig lite retad över att andra ska bestämma när jag ska pensioneras. Låt människan för tusan bestämma var hen ska bo och leva, och hur länge hen vill arbeta. Livet är som bekant, ingen prenumeration som man kan förnya år efter år.