till den doftande mossan
små pigga nyingar i blåbärsriset lovar
god skörd om jag orkar sedan
spillkråkan knackar tjatig
obrydd om att hon stör
Solen varm och retfull bländar
mellan lövverken
och gör stigen osynlig
för en stund och ögonen
kräver skugga
storstenen klär ut sig
till en farlig björn
hotande och skrämmande
innan den blir avslöjad
Jag är räddare än haren
som käckt skuttar framför mig
en stund.
Svettig når jag slutmålet
törstig och överlevande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar