Vår?

I går var det vårdagsjämningsdagen minsann. det blev en snöig och vintrig historia. Idafinagullefjuns 26 årsdag firades om än  lite på avstånd. Hoppas att det är lite mer vårlikt på andra sidan världen där hon huserar nowadays. Men jag förärades med tulpaner av fadern på hemmaplan. Trots att jag för 26 år sedan trodde att min vackra dotter var en liten söt kille. Dock ändrade jag mig efter en närmare titt på flickebarnet. Jag tror inte att hon har tagit någon skada av den fadäsen.
Nu hoppas jag att allt snöelände skyndsamt drar sig undan och låter gräs och blommor få en chans. I mitt hjärta har vintern till trots, en liten blomma slagit rot. Vad det nu ska betyda.

Rättvisa

En människa ett liv. Naturen har har ordnat det så. Kan det bli mer demokratiskt? Om det regnar så regnar det lika mycket på alla i min närhet. Likaså om det snöar eller om solen skiner. Luften är fri att andas in och för oss i västvärlden har vi råd att dricka oss otörstiga. Sedan tar det stopp. Tiden är inte gratis. Den kan säljas och köpas till olika pris. Den tid som jag och mina kollegor lägger ner på vårt arbete är rödlappsmärkt.  Omsorgsarbete är inte mycket värt i samhället. Visserligen får jag mycket uppskattning från mottagarna men det kan jag inte köpa mjölk på COOP med. Jag kan tänka mig medborgarlön. Vore inte det fiffigt? Då slapp man en massa orättvisor.
I mitt privata liv har jag tagit ställning för en god vän. Det påverkar min tillvaro och ändrar mina planer. Men just nu måste jag göra så. Jag skulle verkligen inte tycka om mig själv om jag handlade annorlunda. Livet kniper ibland.

Tänk om

Solen lyser på kyrkan som ståtar vit och högfärdig i min utkik. Även en liten kant av "havet" blir smekt av strålarna och ter sig mer skimrande än vanligt.
En vanlig tisdag väntar. Tror jag. Man kan aldrig veta på morgonen hur resten av dagen blir. Dock finns det några hållpunkter. Morgonträning på gymmet. Sedan ska min axel få behandling. Resten av dagen ska förslösas på jobbet. Så ser planeringen ut. Men tänk om ... Tänk om något annat händer? Tänk om jag kliver på tåget söderut och ställer kosan mot ... Stockholm? Tänk om jag där löser en flygbiljett till ... tja till något soligt land där jag kan lunka omkring bland mandelblommande träd och mumsa på en apelsin? Tänk om ... jag åter strosar längs Stanley Park och lyssnar på Stilla havets dyningar? Ja tänk om ...

Ändå ... vardagen här hemma kan duga bra den med.

Söndagsleda

Dagen har övergått till tidig eftermiddag. En tråksöndag är på väg att ta slut. Jag tycker lite illa om söndagar.
Det kanske beror på barndomens trista helgdagar när inget hände inte ens kiosken hade öppet. För att inte tala om de övriga inköpsställena. Nu är ju det mesta tillgängligt men ändå trååååkigt. Inte har jag lust att ranta i affärer när jag inte behöver. Kanske beror söndagsletargin på övermättnad. Både i magen och i själen. Dock såg jag ett svanpar som låg och guppade lättjefullt i mitt hav när jag tog en morgonpromenad. Jag tror dom struntar i vilken veckodag det är.

Kvinnodagen

Så har vi kvinnodag igen. Jaha. Det är den här dagen på året som kvällspressen skriver om rediga kvinnfolk som ska kommas ihåg.
Själv minns jag min mormor och farmor. Två kvinnor som fick kämpa för sitt och barnens uppehälle. Mormor som ung änka med sju barn vilka två av dem dog i tidig ålder. Farmor som frånskild med fem barn att dra försorg över. Båda kvinnorna levde under små förhållanden och fick ta olika jobb för att få mat på borden. Mormor tvättade åt ingenjörsfruarna när hon inte städade på Norrlandsfolket nattetid. Riktigt vad farmor hade för jobb vet jag inte. Det var säkert något som kom andra till del. Tillvaron kan inte ha varit någon dans på rosor för någon av dem. Men jag hoppas att dom sitter någonstans i en himmel och zippar på ett vinglas i solen.

Vår vår.

Rapport

Hej mars!
Jag undrar vad du tänker bjuda på. Ett litet tips, sol, vad tror du om det? Februari snålade med den varan.Hoppas att du är generösare mot oss vinterbleka arma som slirar på i gråblasket. Min väninna och jag har förresten redan börjat spåna om en höstresa. Det piggar alltid upp. Både innan och efter. För att inte tala om när man befinner sig på resmålet.
Du undrar hur det går med min femtvåfasta. Tja, det funkar fortfarande. I dag är en svältdag men i morgon ...
Visst är det fettisdag då?