Minnen

Jag minns ...
när vi flydde kylan och tinade upp våra frusna själar i varmlandet. Våra promenader efter stranden och kyparens spelade förvåning när du beställde en Irish coffee, visst var det en sån,  mitt på dan. Månen som tippat omkull och skrattade åt oss högt över balkongen där vi satt och drack oss halvfulla på vin.
Jag minns ...
resan till Abisko med dina vänner. Där jag till en början kände mig obekväm men sen struntade i den känslan.
Jag minns ...
dina varma skratt som jag ville gömma mig i och aldrig hittas igen.
Jag minns ...
Jag minns ...
Jag minns och nu tränar jag på att glömma.

Rapport

Jag har blivit övertygad. Ja du vet femtvå. Alltså lite dansapausa-stuk när det gäller matintaget. Under drygt en vecka har jag käkat som vanligt varannan dag och snålätit den andra. Det ska visst vara så kroppen och huvudknoppen vill ha det för att må bra. Tja inte har jag mått dåligt och några hekto har försvunnit från min arma kropp. Det är bra att inte släpa på övervikt i onödan. Färden blir lättare då. Nästa vecka ska jag hålla mig till två fastedagar och en festdag det tror jag kommer att bli ett hållbart tillstånd. Ett tag i alla fall.
Jag kan även meddela att träningen går riktigt bra. Det blir några svettiga timmar på gymmet och med gymnastikklubben i veckan. Kärleken är det väl lite si och så med den pausar mest hela tiden.

Minnesresa

Nu är det en månad sedan den hallonröda Amerikaväskan packades med kläder och med längtan. Nu är allt uppackat och sen en tid är jag hemma igen. Fort var det gjort. Men ändå dröjer dofter och minnen efter tiden i Vancouver kvar. Jag reser tillbaka då och då i tanken och lunkar runt vackra Stanley park och lyssnar till Stilla havets jämna vågskvalp. Eller så promenerar jag efter Denman street och omges av alla dofter från olika restauranger. Eller så beger jag mig upp efter Davie´s, i folkmun kallad böggatan, och hamnar till slut på Smithes och möter Idafina när hon slutar jobbet.

På kvällen mysmat hemma eller på lokal när vi inte tränar på YMCA-gymmet. Ja det går bra att leva på andra sidan Atlanten också.