fredag 27 februari 2015

Väglag

Jag älskar den här årstiden,förvåren. När dagen vaknar samtidigt som jag. Nu är det inte kolande svart på morgonen när jag knallar i väg till jobbet. Inte heller behöver jag treva mig fram på hemvägen.
Dock är naturen i olag. Slask och varmgrader hör inte hemma i februari. Det ska vi ha kring 20 mars när vårdagjämningen infaller. Nu slaskar det på lite hursomhelst.
I dag vänder Idafina och jag våra näsor mot Kiruna. Bara för att vi kan. En liten trösteresa efter allt sorgligt. Tårar får blåsa bort med Kirunavindars hjälp.. Jo du, där blåser det alltid. Det var stadsplanerarna medvetna  om på sin tid. Man konstruerade gatorna så att nordanvinden blir lite hejdad i sin framfart. Fiffigt måste jag säga. Och omtänksamt.
Lite som jag känner när min gångväg är både plogad och sandad i tidig timme när jag är i farten
Någon eller några har börjat sin arbetsdag långt före mig och gjort vägarna framkomliga. Tack!

onsdag 25 februari 2015

Det knallar på

Livet fortsätter för mig nu med sorgen som följeslagare. Ändå finns det andra dagar också när tankarna ockuperas av annat än dödsannonser och begravningsplanering.
Vi hade vårt första styrelsemöte i Fi Boden sedan vi bildade föreningen. Jag lovar att det blev ett långt protokoll att skriva för sekreteraren, läs mig. Men så blir det när engagemanget är stort hos ledamöterna. Det är välgörande med liv och entusiasm i dessa dagar.




lördag 21 februari 2015

Så är det

Du undrar om jag tränar nu för tiden. Jomen en hel del blir det allt. Dessutom var Las Palmas snål med goväder att det blev en hel del fysisk aktivitet. Jag bodde på våning sju och dit var det 148 trappsteg, jo jag räknade dem när jag knallade upp minst fyra gånger varje dag. Dessutom väckte jag gymmet varje morgon. Långa strandpromenader och lite vandring i bergen plussade på mitt flås.
Men nu är jag hemma och verkligheten pockar på. Du ska veta att om du tycker att det kan vara krångligt att leva ibland så ska du veta att det är ännu krångligare när du dör.
Dock har mina barn och jag beställt tid och rum för vårt avsked av deras pappa och min vän. Jag tror och hoppas att vi får till det i hans anda.

Nu lite träning på gymmet. Där gör det inget att man grinar. Det kan ju bara se ut som om man svettas lite extra.

onsdag 18 februari 2015

Tack min vän

Vad är ett liv? Vi föds och det är alldeles otroligt att det ploppar ut en färdig människa. Redo att förundras över, redo för kärlek, redo att leva. År läggs till år.Vi växer upp, vi blir en figur som syns av andra. En person som arbetar och äter och sover och som kanske bildar familj. En person som vi är vana att se, en person som vi tar för given. Som alltid ska finnas. Är man förälder har man rätt att få ett långt liv. Eller så borde man det om det inte är så.Man har ju sitt ansvar. Man måste alltid vara.
Var kan jag få lämna in min överklagan? Min vän var inte färdig med sitt liv. Han hade andra planer.
Ändå ... vi var där när du gick din väg. Du somnade in till tonerna av din favorit musik av Edith Piaf.  Jag känner mig tacksam över att ha blivit älskad av dig