2011

Hejdå med dig 2011!
För mig har du varit ett hyvens år. Jag har dels varit över till Kanada en sväng och fått nya vänner där och dels varit på en solresa till Turkiet med Idafina. Släkt och vänner i Kiruna har också besökts. Jag har hunnit med en sväng till Stockholm också och umgåtts med mittimellan med sin fina Petrin. Dessutom har jag goda vänner här hemma i Boden och ett par i grannstaden. "Nya" ögon har jag låtit installera och jag har även haft hälsan och mått bra hela året. Mittimellan har julat hemma och det var käreligt. Storpojken med sonhustrun och mina älskade sockerflingor träffar jag då och då och nu planerar hela familjen att flytta in till stan så fort dom får sitt hus sålt. Längtar.
Tack för det liv jag har!

Arbetsåret

Micrad skumtomte.

Sista arbetsdagen på året. Dags för en summering kanske. Sammanfattningsvis kan jag säga att det har varit ett bra år på min lilla arbetsplats. Trots en omorganisation i bakgrunden som mullrat olycksbådande. För ett år sedan fick mina kollegor och jag veta att vi måste söka om våra tjänster. Nu verkar den hanteringen vara klar efter några vurpor. Jo, jag fick behålla min tjänst turligt nog.
Utan att bli erbjuden förtidspension. Jag ser det som ett gott tecken med tanke på att jag ska försöka hänga kvar på jobbet i några år till. Minst fem. Hoppas ingen på personalkontoret kommer på hur gammal jag är.

Så tågar vi så småningom

Morgonen tonar blå utanför mitt köksfönster. Ja det är ju såklart samma färg utanför dom andra fönstren också. Annars hade det varit konstigt. Konstig har i alla fall SJ blivit. Tågen står stilla om:
det blåser lite mer än vanligt, om det är kallt (men nog hade vi kallt även på svartvita tiden och jag tror inte att tågen brydde sig om det) om det blir regn = rälsen blir hal och vagnarna slirar om det blir värmebölja = solkurvor och om ...
Nu får dom skärpa till sig alla SJ-gubbar och SJ-gummor. Min kärlek till Statens Järnvägar eller vems det nu är, blir naggad i kanten. När allt funkar på spåret är det mest miljömässigt att tåga fram.
Sista hela dagen med min mittimellan. I morgon reser han till sitt hem i Stockholm. Med flyg. Han vill ju inte missa sitt jobb på torsdag.

Julklappar

Men älskade Idafina ... inte skulle du. Men tack i alla fall!. Nu kommer jag att kunna fota mer än med min lilla mobilkamera. Kanske min andfamilj på nära håll. Om dom kommer tillbaka förstås.
Och lite närbilder på midsommarblomstren och sockerflingorna och ...
Kul ska det bli. I dag är sista juldagen eller är trettonhelgen inbakad i julfirandet? Jag vet inte så noga. Strunt samma i dag är jag ledig och får tid att läsa boken jag fått av min fina mittimellan. Jag måste ändå ha uppfört mig väl under julklappsintjänandeåret.

Nu är glada julen slut slut ... nästan

Äntliiigen! Julaftonen har varit och farit. Nog kan man fira den på jobbet, men det blir inte rätt. Mest rätt blir aftonen med sina nära och kära. Och så blev det också här hemma senare på kvällen med mittimellan med sin far och Idafina på Skype. Vi hade julklappsutdelning och spelade kort. Dock var jag lätt att klå i Chicago eftersom jag var tämligen utmattad efter mitt 12-timmarspass.
I dag ska alla chokladaskar och skumtomtar bannlysas för min del. Snart ska min arma kropp pressas in i en bikini utan för mycket överhäng.

Bowling med mysisar

Hemskt

I minst elva år ska två modiga män, journalisten Martin Scibbye och fotografen Johan Persson sitta i Etiopiskt fängelse! Syftet med resan var att ge oss andra som sitter i trygghet hemma i vårt demokratiska land, information bl.a om oegentligheter kring Lundinägda Africa Oil. Nu blir dom två misstänkta att vara terrorister. Gör något för böveln, Svenska regeringen, EU-gummor och gubbar, hela Svenska folket!!! Hämta hem killarna! NU!

Klappat och klart

Julklapparna är fixade. Det tog nästan ingen tid alls. Bästa julklappen får jag själv i kväll när mittimellan landar för ett veckolångt besök.

I morgon ska mörkret börja krypa tillbaka. Med myrsteg.

Tjuveri

Så jädrans ohemult, så jädrans tjuvaktigt! Jag pratar om bankernas girighet. Läser i dagens tidning att fyra svenska storbanker har roffat åt sig fyra miljarder i bonus för 2011. Hur kan dom undgå fängelsestraff? Nä man kan förstås inte sätta en bank i arresten men innanför väggarna finns det några tjuvnaglar att straffa.

Nordkoreas ledare är död. Hur blir det nu för detta arma folk? Jag och resten av världen bävar.

Ojäktad

Är det något fel på mig som inte juljäktar? Alla andra snor runt och bråttomandas medan jag påtar på som vanligt och njuter av mitt julhem. Julbaket med sockerflingorna är över och i skåpet ligger deras julklappar och väntar. På torsdag "jular" barn och barnbarn med mig och mittimellans far, på bowlinghallen. Kanske kan det bli en ny tradition. En stor del av julhelgen kommer jag att vara på mitt jobb, det har även det blivit av en tradition.

Sockerflingor och sockerbullar

Årets julbak

Träningsdax

Tomteflickan "Bertil".

I dag har det gått tio dagar sedan jag fick "nya" ögon och jag får börja träna igen. Det blir skönt, kroppen har börjat lata till sig så nog är det hög tid. Fort försvinner både ork och motivation. Kondition är i sanning en färskvara.
Sockerflingorna ska komma till mig under dagen för mat bak och prat. Då skimrar min mörka vinterdag. Kärleken till barn och barnbarn har inget bästföredatum.

Tvärtomtankar

Jag får måla mina nya ögon. Hurra! Nu känner till och med jag igen min nuna framför spegeln.
Synen blir skarpare efterhand och jag hoppas att det går åt rätt håll. Man kan aldrig veta. Inte förhäva sig, den läxan har jag lärt mig genom åren. Jag har hittat en strategi som fungerar: föreställ dig att allt går åt pipsvängen när du ställs inför en utmaning. Som tex jag gjorde inför linsbytet. Innan ingreppet sysslade mina tankar om hur min tillvaro skulle te sig som blind. Hur jag skulle famla omkring i mörkret. Därför blev jag ju desto gladare när jag kunde se igen. Metoden använde jag mig även av igår när jag skulle öva på social samvaro med en vän. "Han kommer inte" eller "kvällen blir en trist historia" eller .... Men så trevligt vi hade. Det är bra med tvärtomtankar.

Stolt

Så trevlig gårdagen blev. Julspel, lussetåg och körsång i sockerflingornas skola gav en grå vinterdag magiskt skimmer. Kvällen glimrade även den med mittimellan på teven. Även om han inte vann frågetävlingen (han fick svåraste frågorna såklart) gjorde han väl ifrån sig. Fadern och modern satt klistrade framför apparaten stolta och ... okej då,tårögda. Åtminstone fadern.
I dag inleder jag min långhelg. Kvällen ska eventuellt ägnas åt social träning. Jag behöver öva på det.

Drumlar

Fy sjutton vad jag är less på folk som viftar med sina åsikter hit och dit, mästrande om hur andra ska vara och verka. Och det utan att ha egen självinsikt. Finns det någon vaccination? I så fall ska jag genast ...

Dagen började tidigt. Månen störde nattsömnen som den brukar göra när den är full.

Ånger

Vintern har ångrat sig, här är outhärdligt halkigt och slaskigt. Villintevillinte ... och jag som måste vara extra rädd för att halka nu med mina nya ögon. Kan linserna hoppa ut om jag faller??!
Det är inte många saker jag ångrat i mitt liv, nä jag är inte lika ambivalent som vintern jag.
Å andra sidan vet jag ju inte om sakernas tillstånd hade varit bättre om jag gjort andra val i livet.
Det är på ett sätt välsignat att inte veta. Livet duger även om det knorrar ibland.
Just nu ropar min arma knopp på träningträning medan kroppen vältrar sig slött i tevesoffan.
Men på måndag ... då är konvalescensen till ända och jag får träna igen.

Tack Lena

Mitt älskade Boden. Lika vacker i vinterpälsen som iklädd sommarklänningen.


I dag tågar BästaLena åter upp mot Kiruna. Som vanligt har vi trivts tillsammans. Förstår inte att människan ska bo så långt bort.
I dag läste jag minsta texten i morgontidningen, häftigt med tanke på att det kan ta upp till sex veckor innan ögon och jag har vant oss med varandra. Efter lunch ska jag glida in på jobbet med solbrillor och se lite mystisk ut. Undras om nån märker skillnaden.

Paus

Synen blir bättre och bättre. Dock verkar hjärnan bli aningen utmattad av att tolka alla synintryck. Jag blir fort trött och dubbelseende på kvällen. Och nog räcker det med en värld.
Träningen på gymmet har fått ta en paus och min kropp är lite snopen över vilan efter höstens hårdkörning. Efter julhelgen ska jag minsann ...

Tredje advent har knackat på i dag. Mitt hem är julvackert och andlöst väntande på en fröjdefull helg.

Vänner

Min allra käraste vän bästalena, har tagit sig tid att vara min "ledhund" under mina första dagar som pånyttseende. Tack min vän! Hur skulle livet vara utan mina vänner, jag vill inte tänka tanken.

Traktorn kör utanför mitt fönster med skopan full av snö. Naturen har förvandlats till en gräddtårta. Vit vacker och ... tusan så obekväm.

Klarsynt

Jag ser ljuset! Ja eller nåt ditåt. Ögonoperationen gick bra, jag har hört att i de flesta fall lyckas man utan missöden. Men tänk om jag inte hörde till den skaran. Om jag hörde till den promillen som det gick åt pipsvängen för. Hur kan man veta det innan? Det var tankar som snurrade friskt i min arma skalle när jag låg på "operationsstol/bordet". Men ... det verkar som om mina nya linser fungerar. Jag har läst tidningen utan glasögon nu på morgonen, dock inte helt besvärsfritt. Dom minsta bokstäverna var lite kinkiga att få till men ändå. Nu hoppas jag på att vara klarsynt och vidsynt resten av mina levnadsdagar.
En vecka framåt ska jag bära solbrillor, har köpt nya svindyra, och låta bli mascaran. Hm ... jag kommer att sticka ut.

Ögonblick

I dagidagidag!!! Dagen för nya ögon är här. Jag försöker hantera två dominanta känslor: rädsla och förväntan. Jag kan meddela att rädslan dominerar för närvarande. Klockan mittpådagen hoppas jag att den ersatts av glädje över min skarpa örnblick.
Något jag också kan glädjas över är att jag får behålla mitt arbete även efter omorganisationen. Och det utan att blivit erbjuden förtida pensionering.
Tack!

Brev

Hej Birgitta!
Jag skriver till dig av den anledningen att du aldrig vill lyssna på mig. Hoppas att du tar dig tid att läsa mitt brev i alla fall. Vi har känt varandra länge men sällan varit överens, jag är fasiken så less på dig. Ja, nu fick jag det sagt. Jag är less på dina löften och prat om hur andra ska leva och vara och du har till och med åsikter om andra människors matvanor. Men för tusan se på dig själv då. Du lovar att du ska "hålla in" på det ena och det andra men jag har minsann sett hur dina lystna fingrar gräver i pepparkaksburken och ett helt gäng bruna kakor slinker ned i din mage. Och det är bara en tidsfråga innan man kan hitta dig frossande i tomteskum framför nån tevesåpa. Det är hårt att behöva säga det, men jag skäms över dig. Ändå hoppas jag att du tar till dig mina ord. Vi ska ju ändå dras med varandra livet ut. Hälsningar// Ditt samvete.

Mor

Tur att du vände tillbaka lilla gullmamma! Men du skrämde mig så till den milda grad att jag nästan kastade mig på Kirunatåget i farten. Du som aldrig brukar vara sjuk klev närapå över gränsen. Så liten och ynklig låg du bland alla apparater när jag kom till dig på sjukhuset. Min älskade mamma. Men du har börjat friska på dig igen som tur är. Och jag är jag hemma igen.