Vintern har ångrat sig, här är outhärdligt halkigt och slaskigt. Villintevillinte ... och jag som måste vara extra rädd för att halka nu med mina nya ögon. Kan linserna hoppa ut om jag faller??!
Det är inte många saker jag ångrat i mitt liv, nä jag är inte lika ambivalent som vintern jag.
Å andra sidan vet jag ju inte om sakernas tillstånd hade varit bättre om jag gjort andra val i livet.
Det är på ett sätt välsignat att inte veta. Livet duger även om det knorrar ibland.
Just nu ropar min arma knopp på träningträning medan kroppen vältrar sig slött i tevesoffan.
Men på måndag ... då är konvalescensen till ända och jag får träna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar