Helgtankar

Alla helgon firar i dag. Då smyckas gravarna och vi uppgradera våra släktingar som när de dör tydligen blir helgon. Eller hur det nu är. Vackert brukar det bli på kyrkogården. Själv har jag ofta min döde bror vid min sida. Nu för tiden håller han med mig om allt jag säger. Fast nog önskar jag hellre ...

I min Årstidspraktika står det "Att om inte vintern kommer vid Helgamäss skridande (i dag) , kommer den vid Andersmäss ridande". Anders firar sin dag den 30 november då har vi nog ett rejält snötäcke här i Boden kan jag tro.

Jag har startat en vetenskaplig studie på mig själv. Eftersom mina leder här och där blir allt stelare, tänker jag ta till mig en artikel jag läst en gång. Den handlade om att spannmål inte är någon lysande föda om man har reumatism. Kanske det är en gammal villfarelse, men jag har bestämt mig för att ta bort alla spannmålsprodukter under tolv veckor. Två har redan gått nu återstår bara tio. Jag är vid gott mod härvidlag, allt för vetenskapen.
Rapport följer.

I förrgår invigdes vår Galleria Enter. Den blev överraskande fin. Ett Mammons tempel, men det ståtar i Boden och ger den egna handeln en välbehövlig skjuts. Själv har jag redan gjort en insats.

Efterord

Tog allt slut

när doften av dig försvann

eller var det när hettan i dina händer svalnat

och vi blev bottenfrusna

Tog allt slut

när lusten i dina ögon slocknat

eller när orden vissnat och föll i vinden som

trista torkade blad

Tog allt slut

när ledan blev en trogen följeslagare

och missnöjet över vår samvaro tog överhanden

och gjorde tillvaron olidlig

Eller var det trots allt bara ett helt normalt äktenskap

En hälsning från förr

Gällivaare 10/9 1957

Ville bara sända en hälsning och ett tack för de fina blommorna. Jag är snart frisk det är bara lappblodet som kommit i olag. Tack även för i sommar.

Hälsningar till er alla.

Kalle

Efter tre veckor fanns han inte mer.

Skrakar och krakar

Storskraksbesök i går

Mina sista ord i går kväll på facebook blev; det som inte dödar, härdar. Det uttryckte min känsla efter ett möte med människor som jag har både tyckt om och har haft respekt för. Respekten kanske finns kvar eftersom livet har uppfostrat mig att oavsett ... Men jag har verkligen slutat tycka om dem. UTAN att klandra mig själv. Visserligen är man "två i en tango" men i den här dansen tas det för många otaktssteg. Och vi trampar på varandras tår hela tiden.

Nu har min vän Lena återvänt till sitt liv i Kiruna, kom snart tillbaka kära du. Kirunaprat är trevligt mellan varven. Snart ska jag själv göra en sväng till min gamla hemstad. Jag har bestämt mig för att fokusera på trevligheterna som finns i livet. Mitt motto är fortfarande att om det är till 80% bra i tillvaron, duger det gott.

Om två månader är det annandagjul. Dit längtar jag.

Minns du den sommar när gräset ...

Vänbesök

Broar är nödvändiga


Vårt kommunalråd tycker att det är en fiffig idé med uranbrytning i vår kommun. Kortsiktig dårskap vill jag påstå. Arbetstillfällen? Förvisso men till vilket pris?

FN firar födelsedag i dag. Organisationen som visst fyller 64 år, har blivit trött och tandlös genom åren. Mer stake behövs för att rätta till alla orättmätiga krig i världen.

Min goda vän, Lena gör ett kärt besök hos mig. Strax tar vi bussen till Luleå och tokshoppar och smaskar i oss var sin FN-bakelse.

I kväll tar jag in trägårdsmöblerna.

Goa gubbar?

Än ståtar björken i sommarskrud

Jag har i min hand en bok vars titel är"Historiens underbara värld" där man få sig till livs lite kuriosa från tider som gått. Bla detta; 1912 röstade Churchill emot utvidgad kvinnlig rösträtt med motiveringen att det redan fanns tillräckligt med okunniga väljare.
Den mannen hade tydligen också ett gott minne. Han kunde enligt uppgift läsa upp hela Shakespearepjäser utantill!
En annan historisk man; Chamberlain kom tillbaka efter ett möte med Hitler i september 1938 och uttalade att "jag fick intrycket att han är en man som man kan lita på. Jag tror att det här betyder fred i vår tid".
Apropå Hitler så avskydde han rökning och rökare. Han hade planer på att förse varenda cigarettpaket i hela Europa med påskriften " Fara. Tobaksrök är dödligt. Cancerfara.

Förkylningar ska hållas korta. I går blev det ett gympapass efter ett ofrivilligt uppehåll.

En sannsaga

Det var en gång en liten flicka som när hon var på affären med sin mamma och storebror, tappade bort sin älskade kanin. Flickans sorg var inte av denna världen så den arma mamman försökte trösta sin lilla flicka. "Kaninen har förstås sprungit till skogen för att träffa sina kamrater" säger mamman ovetande om vilka konsekvenser de orden senare skulle orsaka.

Härpå följde en sorgens tid. Många tårar rann på flickans kinder.Till slut tog pappan med den lilla till leksaksaffären där hon fick välja ut en ny liten gosekompis. Hon valde ut den mest ljuvliga katt man kunde tänka sig. Nu kunde allting ha slutat där. Flickan tycktes nöjd med sitt nya gosedjur och frid rådde i familjen.

Men... en dag när mamman gått på en skogspromenad och pappan skulle roa de små, passade flickan på att obemärkt ta sig ut genom dörren och ut på gården och ut på STORA FARLIGA VÄGEN OCH IN I STORA FARLIGA SKOGEN för att leta efter mamman och kaninen ... Senare när pappan vaknade (han och storebror hade somnat över en sagobok) och upptäckte att flickan var försvunnen, passade pappan på att slå svenskt rekord i cykel. Skjortan stod som ett blått vackert segel bakom honom.

Han cyklade över stock och sten alldeles vettlöst rädd, när han fick se ... långt bort där stora farliga vägen kröker sig kom en yttepytte och går. Mitt i vägbanan, barfota och med fyra blåbär i handen. Ett bär var till alla i familjen.

Den kvällen blev pappan utskälld och mamman religiös.

Istiden nalkas

Det är varannadagsvinter här hos oss. Isen låg på morgonen, men tveksamt om den är kvar i morgon. Var det inte mer ordning på vintrarna förr? På svartvita tiden. Men jag klagar inte över snöbrist. På julafton kan det få falla några glesa flingor, jag nöjer mig med det.

Babykläderna, pippiväskan, sagoböckerna, faktaböckerna, skidor och ett par skridskor och ... har fått ny adress.

Kusligt

Jag har blivit värdelös på att kvällsläsa. För det mesta går ögonen i kors redan efter två sidor. Därför finns det en poäng med att vakna i tidiga föregryningen-timmen. Nu har jag läst ut Nesbös ruskiga bok "snömannen". Skönt att kunna lägga den åt sidan. Skräck får inte avsluta min dag, på morgonen kan lite räddstress däremot få adrenalinet att snurra på lite extra och jag blir liksom lite mera "på".

Vi har hunnit cyberpratat gullefjun och jag. Morgonen har börjat trösterik.

Från min horisont

Mötesdag i Luleå för hela slanten tillsammans med mina rediga kamrater i Distriktstyrelsen. En surrig men trevlig tillställning. Hoppas bara att det blir något av allt "surr".
Själv har jag kroknat rejält i min politiska gärning, jag är nog inget politikerämne trots allt.
Det kan vara dags för mig att hitta reservutgången.

I morgon kommer sockerflingorna med sin mor på middag.

Minnesresa

Tolv timmar tog det att städa ut tjugofyra års familjeliv. Men nu är allt nedpackat (det mesta, något slängt, nej Ida ALLA dina saker finns kvar(nästan) och flyttat. Några tårar följde med, i framförallt packlådan med julsaker. Julkrubban har vi delad vårdnad om. Jesusbarnet tror jag också att jag har stoppat i någon ficka eller påse. Han dyker säkert upp vid juletid.

Det är många fina och roliga minnen som väcks när man rotar i den goda kärlekstiden som rådde när barnen växte upp. Mätlängdstrecken på dörrkarmen i hallen "glömde" jag att gnugga bort. De stör säkert ingen.

Johansson har fått en permanent plats på sekretären som jag tagit hand om. Det blir en bra tillvaro för Johansson.

Änderna har gudilov lyft från isen och kvackade till avsked i går morse när jag passerade bron.

I dag ska jag umgås med mina trevliga partikamrater en stund. Det blir nog en morsom Luledag.

Änderna är ute på hal is.

Konstutställning

Jukkasjärvi,
akvarell av Elis Aidanpää

Idafinagullefjun, en målning gjord av Birgitta Gedda

Tantvarning

Månen ritar ett G på himlen. Det betyder inte att den är på gång utan det motsatta, den går sin väg en stund.
Jag vaknade i vargtimmen, hade sovit färdigt strax vid 4. Pelargoner i fönstret och tidiga morgnar = tant. Jag har verkligen blivit en sån där. Fast vill jag? Tanten har dåligt rykte som att vara en sur vuxen dam med skägg. En sån beskrivning värjer jag mig mot. Inuti finns fortfarande en rebellisk jänta som minsann ... Jag vill fortfarande "rocka loss".
Oscar Wilde lär ha sagt; "livet är för viktigt för att tas seriöst", gogubben kanske tänkte på oss tanter.
Dagen ska ägnas åt arbete och lite flyttstäd på eftermiddagen.

Sommartrött har havet lagt sig till ro under vintertäcket
och ler nöjt åt sommarhemligheter.

Enter gör entré

Snart öppnar Gallerian. Jo, jag tycker att det är trevligt med nya affärer i Boden. Det inger hopp. Någon tror att vi har kvar en liten peng att handla för trots rådande otider.

Jag har snöat inne med en kuslig bok som passande nog heter Snömannen. Jag prioterar bort både frukost och TV. Bara för att någon gång få veta vem som ...

Förkylningen är envis trots C-vitamindrinkar spetsade med Ibumetin och Alvedon och mer

C-vitamin, Alvedon och Ibumetin. Gympan och promenader har snorat in. Det här är inget kul.

Söndagskul

Nu är gullefjuns alla miljoner saker prydligt nedpackade i fina flyttkartonger och ordentligt staplade i faderns källare. Det blev ganska många lådor. En barndom tar plats.

Eftermiddagen ägnades åt Glenn Miller och The Andrews sister. Norrbotten Big Band bjöd på örongodis tillsammans med tre superbra tjejer från musikgymnasiet. Mer sånt till folket och alla skulle må mycket bättre. Det var nästan som min förkylning fick vingar och svävade i väg i ett klarinettsolo.

I morgon, en ny arbetsvecka.

Sen kvällspromenad

Ute och cyklar

Karin ska snart ställas ner i källaren och få det gott i värmen. Hon är av märket Monark och det kan kännas störigt för mig som inte är någon anhängare av kungahuset. Å andra sidan trampar jag på monarken och det skänker mig en viss tillfredsställelse.
Min Karin och jag har haft en trevlig cykelsommar, många utflykter med termosen i cykelkorgen har det blivit. Boden är en cykelvänlig stad, knappt en enda backe. Lite skillnad mot barndomsstadens gigantiska höjder.

Ett bantningstips: spräck din matbudget med ett dyrt vinterplagg så blir du smal per automatik.

Tokigt

Det finns andra tokar än Ölandstok

På radion i köket, Lisa Syréns glada röst i "Ring så spelar vi", i sängen jag och tidningen Arbetaren med en artikel om nazismen som sprider sig som kvickroten i grönsakslandet. I TV en hurtig Obama som tackar för fredspriset(!) och meddelar att han storsint kommer att skänka bort prismiljonerna. Kanske kommer han att förtjäna utmärkelsen så småningom, det visar sig nog. Men han är ju ny på jobbet. Det verkar vara tunnsått med aspiranter till Nobels fredpris.
Desto större verkar skaran vara som vill det motsatta.
Därför kan det vara lite tryggt att lyssna på Lisas glada röst.

Dagen ska jag välkommet omfamna. Teaterbesök med sockerflingorna och sonen på eftermiddagen, lite tvätt och städ innan. Förkylningen tänker jag ignorera.

Bokslut

Jag ska göra bokslut. Mitt liv som kassör är över. Inte på grund av att jag inte kan räkna pengar. Nej, jag har en liten ovana/defekt att säga min mening även om den är obekväm. Då blir det konsekvenser. Men jag värnar om den person som jag ska dras med ända till dödendöden, nämligen mig själv. Och då gäller det att våga vägra skit.

Kan vi inte uppfinna en "ny "Ernst Wigforss, han förstod att bästa sättet att utplåna arbetslösheten var att skapa jobb. Han satsade pengar som motsvarar 120 miljarder kronor i dag på beredskapsarbeten och infrastrukturprojekt.Det finns ingen arbetslöshet idag, bara ovilja att satsa på de jobb som behövs göras.

Jag packar ned det gamla livet i flyttkartonger. Till evig förvaring.

Full är månen

Utanför vårt sopsorteringshus

Fullmånen är vaken än och sprider ett romantiskt sken över "havet" utanför. Förra natten var jag aningen mångalen, sömnen blev hackig och full av avbrott. I natt har jag fått kompensation för det. Nio goda timmar har mitt huvud vilat på kudden och jag är i en hyvvens form.

Det behövs för denna arbetsdag, som ska avslutas med bokkafé och styrelsemöte.

"De är alla olika

men ändå lika på något sätt

de gör många saker

men är ändå individer

de föds släta och fina

men blir med tiden allt skrynkligare".

Johan Hagelbäck om sin utställning Russin

Övergiven och frostbiten, står den gamla bänken,
längtande efter varma sommarrumpor

Nya tider

Hus utan snickarglädje men på sin tid, annan glädje

Jag vill uppfinna ett kollektivhus. Det finns redan jag vet, men inte här i Boden. Huset ska byggas i trä och snickarglädje. I huset ska alla sorters människor och åldrar blandas. Stora gemensamma utrymmen ska finnas för att göra det möjligt att bilda matlag och andra aktiviteter, där god gemenskap ska råda. Blir man ilsken kan man rasa ut i sin ljudisolerade lilla lya. Ute, en stor gård där ung som gammal kan leka tillsammans. Så vill jag bo och leva. Ensam men med många.

Redan har snön fallit.

Hösttankar

Mörk börjar dagen. Regnig och höstblåsig. Men ... ändå min. Kanske förtjänar jag en dag till, kanske inte. Livet är förunderligt och ofattbart i sin storhet. Därför är det svårt att förstå allt våld som sker mellan människor. Finns ondskan även inom mig? I så fall ska den med kärlek fördrivas. Kärlek till mig själv, till mina nära och kära, till tanten i Coopkön, till naturen, till äpplet jag äter, till Leonard Cohens sånger och Lars Winnerbäcks, till ... ...

Arbetshelgens sista dag. Nästa infaller om fyra veckor. Inget att gnälla om, helgerna kan vara riktigt trevliga på mitt jobb. I går kokade vi palt och sedan bakade jag bröd av paltspadet. Mycket upskattat.
I morgon ska jag hjälpa min vän med flyttstädning. Och senare på dagen ska en sockerflinga göra en farmor.
Letargiska tankar och höstdepressioner finns det inte tid för, kanske till våren.

Återställd.

När värmen kysser "havet" uppstår en slöjdimma som gör min utsikt hjärtknipsvacker. Tyvärr har inte min telefonkamera kapacitet för att kunna återge detta sköna på ett rättvist sätt. Jag lagrar det i min skattkammare så länge. Det är synd att "min fotograf" inte är på plats.

I helgen ska jag tokjobba för allt vad tygen håller. Det känns rejält efter några, aningen ekivoka dagar. Nu ska ordningen återställas. Hoppas att det räcker med paltkok och fönsterputsning ...
Kanske snor jag ihop några kanelbullar till i morgon, kanelbullans dag. Då borde jag ha gottgjort mina utsvävningar.

Oktober

Oktober heter så av latinets octo som betyder åtta och var den åttonde månaden i den äldsta romerska kalendern. Calixtusdagen (14 okt) ansågs förr i tiden vara den första vinterdagen och den följande natten kallades vinternatten. Då fick inget kringgärdas, inte heller fick någonting föras bort från gården, om man ville ha lycka med kreaturen. Brittmässesommaren 7 oktober (heliga Birgittas dag) (och förall del min) räknade man med skulle bli månadens vackraste tid som en följd av helgonets förböner. Var det "kloftar" (svarta fläckar) på Vintergatan under Brittsommaren betydde det tidig vinter och snö, men var Vintergatan klar kunde man vänta frost och sträng köld samtidigt som det tydde på en långvarig vinter. Allt enligt min gamla fina Årstidspraktika.
Dagen har inletts med klar himmel och en förlåtande sol. Alltså kan vi vänta en lång och kall vinter. Förböner behövs, för mig och vintern.