Mörk börjar dagen. Regnig och höstblåsig. Men ... ändå min. Kanske förtjänar jag en dag till, kanske inte. Livet är förunderligt och ofattbart i sin storhet. Därför är det svårt att förstå allt våld som sker mellan människor. Finns ondskan även inom mig? I så fall ska den med kärlek fördrivas. Kärlek till mig själv, till mina nära och kära, till tanten i Coopkön, till naturen, till äpplet jag äter, till Leonard Cohens sånger och Lars Winnerbäcks, till ... ...
Arbetshelgens sista dag. Nästa infaller om fyra veckor. Inget att gnälla om, helgerna kan vara riktigt trevliga på mitt jobb. I går kokade vi palt och sedan bakade jag bröd av paltspadet. Mycket upskattat.
I morgon ska jag hjälpa min vän med flyttstädning. Och senare på dagen ska en sockerflinga göra en farmor.
Letargiska tankar och höstdepressioner finns det inte tid för, kanske till våren.
5 kommentarer:
hurdan var tanten i coopkön?
Visste inte att vi människor förtjänar dagar, utveckla detta för oss.
tanten representerar det stora flertalet av människan, på gott och ont. Dock ska jag möta henne med glädje och tacksamhet över att vi har möjlighet att handla mat att mätta våra dagar med.
För "vem har sagt att just du ska ha bästa menyn"
jag menar bara att det inte är självklart att jag ska få en ny dag. Kanske nån tycker att det är värt att ha mig stökandes på jorden.
Dom finns i högsta grad. Stöka på!
Skicka en kommentar