Det var en gång en liten flicka som när hon var på affären med sin mamma och storebror, tappade bort sin älskade kanin. Flickans sorg var inte av denna världen så den arma mamman försökte trösta sin lilla flicka. "Kaninen har förstås sprungit till skogen för att träffa sina kamrater" säger mamman ovetande om vilka konsekvenser de orden senare skulle orsaka.
Härpå följde en sorgens tid. Många tårar rann på flickans kinder.Till slut tog pappan med den lilla till leksaksaffären där hon fick välja ut en ny liten gosekompis. Hon valde ut den mest ljuvliga katt man kunde tänka sig. Nu kunde allting ha slutat där. Flickan tycktes nöjd med sitt nya gosedjur och frid rådde i familjen.
Men... en dag när mamman gått på en skogspromenad och pappan skulle roa de små, passade flickan på att obemärkt ta sig ut genom dörren och ut på gården och ut på STORA FARLIGA VÄGEN OCH IN I STORA FARLIGA SKOGEN för att leta efter mamman och kaninen ... Senare när pappan vaknade (han och storebror hade somnat över en sagobok) och upptäckte att flickan var försvunnen, passade pappan på att slå svenskt rekord i cykel. Skjortan stod som ett blått vackert segel bakom honom.
Han cyklade över stock och sten alldeles vettlöst rädd, när han fick se ... långt bort där stora farliga vägen kröker sig kom en yttepytte och går. Mitt i vägbanan, barfota och med fyra blåbär i handen. Ett bär var till alla i familjen.
Den kvällen blev pappan utskälld och mamman religiös.
4 kommentarer:
det finns ju en epilog till den där berättelsen. om jag minns rätt kom väl den där kaninen fram igen?
jo, men det blir i del två.
älskar denna berättelse. det är ta mig tusan den bästa. skulle bli bra som bok, eller hur?!
och du är ju huvudpersonen
Skicka en kommentar