Fobier

Jag vet inte om jag är ensam om att hotta upp och dramatisera tillvaron vid olika situationer. Tex härom dagen när jag var på ett akut besök hos min snälla tandläkare. Precis då hon stoppat in allt hon kunde av tandläkarsaker i min mun slogs jag av en toktanke. Tänk om ... tänk om den annars så trevliga kvinnan skulle få för sig att skära av min tunga! Eller tänk om hon bara av ren vårdslöshet tappade borren i halsen så att den snurrade runt i mitt inre och skar av både mat och luftstrupe! Naturligtvis hände inte detta hemska och jag kunde lämna tandläkarstolen med livet i behåll.
Och du kan inte ana mina fantasier när jag susar nedför en brantare backe på Monarken Karin? Jamen kedjan kan ju lossna rätt var det är, eller dom fiffiga skruvarna som håller hjulen på plats, ja dom kan ju bara flyga sin väg och ...  Jo visst är det knäppt, jag håller med dig. men det knäppaste är trots allt att när jag sitter i planet som flyger mig till Kanada i minst hundra timmar, då fantiserar jag inte det minsta. Då är jag fullt medveten om vad som kan hända och jag upprepar entonigt mitt mantra "Det går bra,det går bra, det går ...
Jaså, du gör likadant, tänkte väl det =)

Träning och tanter

Åhå, du vill veta om jag tränar fortfarande. Johodå, i går till exempel så joggade min träningskompis och jag bland stock och sten i terrängen. Det gick riktigt bra ska jag säga. Dock inte lika fort som de träningsklädda ynglingar och ynglingskor som vi mötte i spåret. men de är ju under utbildning i att försvara vårt land medan vi bara gjorde det för nöjes? skull.
Det vore ju förskräckligt om två äldre tanter kutade förbi dem. Skulle vi oldisar få ta över försvarsmakten då?
Vänner kommer och går i mitt arma liv. Dock verkar jag bli en ensam varghona som trivs med min tillvaro men som ibland ylar en längtansserenad  i natten.

Sommar ännu

21 juni skriver vi i dag och vet du, i dag vänder sommaren på sig och tassar med myrsteg fram mot mörkare tider. Men än ska vi njuta av värmen som äntligen kom. En månad kvar innan Kanadaresan.
Det blir kul att återse alla bekantingar där och traska runt i Stanley Park. Eller ströva runt på stranden kring Stilla havet, kanske sitta på en av bänkarna och läsa en bra bok, plocka lite nya stenar till min samling, eller bara ligga ned i sanden och lyssna till vågorna. Vara och finnas till räcker nog för mig.

Bodenstenar

Lite gnäll

Nej sommaren har inte kommit, ensiffrigt fortfarande på termometern i tidig timma. Den tvekar retsamt och jag tycker att den är oärlig. Snart har juni gått och jag ser fortfarande ut som en trist blekfis. Vadå oärlig frågar du? Löven har ju slagit ut, gräset har klippts flera gånger och jag såg minsann ett litet mallig midsommarblomster i går vajande för vinden. Men svarar jag det ska vara minst tio grader varmt dygnet om! Det är ju bara en fejksommar annars. En onödig skitsommar!
Åtta grader på morgonen kallar du det sommar? Nävetuva!

Utanför min utkik vinglar en liten parvla fram på sin rosa cykel fast klockan bara är sex på morgonen. Borde hon inte ligga kvar i sängen med stängda ögon och rosiga kinder än cykla bakom en morgonstressad mamma? Det är en hård tillvaro för småttisar i dag. Flextid för alla småbarnsföräldrar vore kanske en bra lösning.

Snart äger jag all min tid ... i onödan.

Vila

I går blev min vän och barnens far nedbäddad i hembygdsjorden. Granne med den vackra vita kyrka som stolt blickar ut över staden. Alldeles nedanför lärde han sig, som liten parvel, simma i det kalla vattnet som kallas träsket men som jag har döpt till mitt hav. Inte långt därifrån, på idrottsplatsen spelade han både bandy och fotboll alltefter årstiderna. När våra barn var små hölls en lite djurpark i området varje sommar som vi ofta besökte. Jag tror att han kommer att vara nöjd med sin nya boning, och när det är tid för mig kommer vi nog åter att "bo" tillsammans.

Kärlek

Blandade tankar

Men så trevlig skrivarlyan blev i går kväll. Med en riktig skådespelare och allt. Han läste upp ett fantastiskt tal som var ämnat för kvällens värdinna. Visserligen några år för sent eftersom det var tänkt att hållas på hennes 50-årsdag men so what, vi fick njuta av det nu i stället.
Vi har lite olika skrivstilar i gruppen och är väl inte alltid särskilt seriösa, men trivsamt blir det alltid.
Vill du vara med säger du. Jamen visst får du det, vi börjar till hösten igen med att skriva en monolog. Ja eller något ditåt. Jag brukar hålla en för mig själv varje morgon, eller kanske det kan kallas motiverande samtal på sängkanten. I vilket fall som helst får det mig att se med tillförsikt på livet och på den åldrande tanten som är jag.
I dag ska Stockholmsväskan packas och jag ska tåga fram i natten. Till den väntande sonen som ska förvandlas till brudgum på lördag. Med kryckor och nygipsad fot träder han fram mot altaret. Dock har han valt gips i samma färg som brudens klänning. Sånt gillar jag.

Mittimellan

Allt kan du göra själv
min mittimellan
Solögd och marsipankindad
stormar du fram genom livet

Min tid har du helt erövrat
och du är ägare
till alla mina dagar

Ena stunden skjuter du lejon
med locktången
andra är du läderlappen
och slirar fram över köksgolvet

Flämtande kan jag bara se på
och mitt hjärta stannar
flera gånger samma dag

Du driver mig till tålamodets ytterst gräns
med dina ständiga frågor
ovetande om att svar är en bristvara

Men sedan när kvällen rullat in
och odjuren gömt sig under sängen
blir du liten igen
käre mjuka mittimellan
och vi somnar nära

En dikt skriven när den blivande brudgummen bara var en liten plutt.

Kiruna

Kirunaresan är över för denna gång. Jo Du jag hann med allt jag föresatt mig. Fönsterputsningen var gjord innan fredagskvällen blundade. Nostalgipromenaderna i krispig morgonluft avverkades med bråttomfötter. Jag lovar att Kirunas backar tar på min arma lekamen. Självklart hanns det även  med lite Chicagolir. Nu ser ju mor bättre efter starroperationen så hon bjuder på hårdare motstånd. Hon vann flera omgångar och fick övertalas att gå till sängs. Så vill jag också vara vid fyllda 89.
Gomiddag med söta syster och bästaLena på dyr restaurang avslutade lördagskvällen.

"Spöksanerad toalett får blommor att växa i flickhjärta
Varmt vatten ur kökskran är magi
livet, fritt från strängtanter
med tokiga tygmonster
Smyglek i källarprång
spännande,förbjudet
Hemligheter göms till sedan

Stenhus i trygghetsskrud
ger skydd mot vidunder
Ängslan jagas bort av Fantomen
I finrumet klirr av strumpstickor
kaffedoft och tantprat
Ute leker barn, glömd blir tiden
Skratt fyller luften med ängsull

När solen slocknar
vissnar hjärtblommorna
Huset faller samman."

En liten dikt om mitt barndomshem på Järnvägsgatan som vi tvingades flytta från när pappa dog.
Vi hade tidigare bott omodernt med "spökig" iskall toa i farstun och kallvatten i kranarna. Så flytten till nyhuset blev en höjdare för vår familj.

Avslut

26 arbetsdagar, sedan är ett långt arbetsliv slut? Eller ... nämen så kan det väl inte vara. Behövs inte mina hjälpande händer mer? Jodå, det borde det väl men då mer som lite härådär-jobbare. jag har försonats med den tanken och kan till och med se framför mig en tillvaro med nya bekanta och erfarenheter. Det kan till och med hotta upp tillvaron för den här tanten.
Mina kollegor ordnade till en trevlig avslutningsfest för mig. Lite i förväg eftersom vi kommer att skiljas åt mitt i sommaren och dom flesta semestrar då. Middag och presentregn och bowling. Och vet du vad dom mer hittat på? Jo, en timmes floating. Dom elakingarna känner till min skräck för vatten. Första tanken var: hur tusan ska jag fixa detta? Men tro det eller ej det blev så småningom en skön stund i saltvattnet. Efter jag släppt taget om handtag och ångest. Jag kommer att sakna mina fina kollegor.

I dag packas väskan för en Kirunaresa. Mors fönster ska bli rena och jag hinner säkert med både backträning och kortspel.

Promenad

Solvitas perambulum stod det på en lapp i min låda i sekretären, du vet den där överfulla som knappt går att dra ut. Där trängs kartor från fjällvärlden och Stockholm tillsammans med en stadskarta över Vancouver. Där ligger en passare, kan vara bra att ha. Nähä inte det. Och för att inte tala om alla små anteckningsböcker och små minneslappar. Bland alla andra också den här. Solvitas ... betyder ungefär lös problemen när du är ute och rör på dig. Klokord av Leonardo da Vinci om jag är rätt underrättad. Och så är det för mig. Jag blir mer klartänkt när jag låter mina tankar få lite luft. Svarttankar flyger i väg i vinden och kommer aldrig tillbaka medan fina tankar smeker själen. Alltså strunta i vädret och häv dig ut jag lovar att du blir som ny sedan.
På jobbet har jag föreslagit promenadmöten i stället för att sitta i det lilla personalrummet när vi ska dryfta arbetsfrågor men det har ingen nappat på än trist nog. Vi borde ta en lång powerwalking i dag när framtiden för mina vänner/brukares framtid ska avgöras. Då kanske klokhet och besinning skulle vakna hos beslutsfattarna.