Vardagstankar

Nämen är den redan över, julen? Den svepte förbi med rekordfart i år. Jomenvisst nog innehöll den en massa paket, mat och andra trevligheter något annat kan man inte säga, men fort fort var den överstökad. Nix det trängs inte så många restsnuttar i kylen bara en jansson som lever ett osäkert liv.
Ett par norska vantar är nästan färdigstickade de väntar bara på de där förargliga tummarna. Kan man lämna in dem för slutkonstruktion månntro?
Dagen ska ägnas åt vardagliga saker det blir bra. Men följ gärna med på en promenad i det otroligt vackra vinterlandskapet.

Hitådittankar

Nu traskar julen in med bråttomfötter. Kommer den inte lite snabbare i år? Jodå nog är det så eftersom fjärde advent och julafton får samsas på samma dag. Det gör ju inget men jag blir allt lite andfådd.
Nu har Kanadaflickan förvandlats till en Stockholmsflicka och du kan ju gissa hur trevligt det är att ha alla barnen nästgårds.Bara en timme bort med flyget.
Stockholmspojken kom hem och julade med Bodensonen och oss övriga i släkten  i helgen och igår kom Idafina hem. Nä dom är inte ovänner det bara blev så med jobb och annat.

Undras om inte människan är omodernt och otidsenligt konstruerad? Jag menar det här med övervikt och vad det kan dra med sig av sjukdomar och annat. Tänk om kroppen var funtad så att den sorterade bort och puffade ut onödiga kalorier och gifter i små moln som svävade ut i universum och förvandlades till energier som sedan regnar ner på jorden och gjorde människorna pigga och glada och mindre stridslystna.Kan inte någon uppfinna en sån maskin?. Snälla!

Som du vet är jag alltid lite orolig för ditten och datten. Det hör till min ganska höga ålder så det får man acceptera, men nu har försvarsmakten höjt min orosgrad. Det verkar som om kriget står för dörren och man uppmanar oss att fylla ladorna med konserver och ficklampor och vatten tankar och Gud vet allt. Jösses!
Nog nu låt oss för tusan få lite julpirr i själen.

Nog nu

En våg av berättelser från miljoner kränkta kvinnor runt om i världen stormar in som den värsta tsunamin och slår både till höger och vänster. Anklagade män (för det mesta) hängs ut med namn och bild, skyldig eller oskyldig det kvittar lika. Nä du får inte tro att jag på något sätt försvarar de skitstövlar som våldfört sig eller på annat sätt kränkt kvinnofriden såklart ska de straffas. Men lite tveksam blir jag när man säger att  övergreppen har skett för flera år sedan. Varför har man inte anmält det tidigare? Varför komma nu? Och varför i himmelens namn gör sig kvinnor till offer? Jamen säger någon (många) vi kunde inte säga något då hade vi mist jobbet, inte blivit befordrade inte fått den där rollen  osv. Men stopp och belägg har någon av de kränkta kvinnorna tagit strid eller åtminstone vänt sig till sitt fackförbund? Ja jag vet att många har signalerat till sin arbetsgivare och det har tydligen inte lett till något efterspel för de anklagade.Men jag upprepar mig, Facket. Det skulle vara intressant att få ta del av anmälningar som kommit in där angående sexuella trakasserier. Och tjejer tanter och killar som inte känner sig bekväma med sliskiga komplimanger eller kåta händer på bröst och rumpor, ge taskmörtarna på tafsen be dom dra åt fanders. Det kan inte hända något annat än att ni inte drar över er offerfilten.
Jag var kaxig och skrev Not me på fejan bara för att få ställa mig i lä och kanske få in lite sans i debatten.
Det känns nödvändigt.

Advent

Välkommen första advent. Det allra bästa med julen över huvud taget. Advent skimrande fina som inte betyder väntan utan ankomst. Men det vet du förstås. Vi har pyntat med stakar i fönstren och lite annat som hör julen till.
I veckan sålde kärlingen sin fina bil i Uppsala och köpte en annan mindre fin i Stockholm. Det blev en lång resa genom halva vinterlandet.. Vi fick sällskap av ett jädrans oväder med snö och regn och vi som höll laglig fart blev omkörd av stora långtradare, lite kymigt var det allt. Men nu är vi hemma och nöjda med bytet trots allt.

Julstressen den årliga har smygit sig in i ryggraden och jag håller andan.

Söndagstankar

Det har kommit ännu mer snö. Granarna, mäktiga och snötyngda ståtar dom och mallar sig. Det har dom all anledning till. Du skulle bara veta hur vackra de är.
Vi har vaknat tidigt på morgonen, kärlingen och jag hm ... det vill säga jag vaknade först som vanligt. Han är av en tålmodig sort min kärling och sängfikar gärna med mig, tror jag i alla fall.
Den söta ekorren är fräck och äter upp det mesta av fågelfröna. Den blängde lite snorkigt på mig när jag försökte övertala den att dela med sig med de andra matgästerna.

Jösses vad en tvättmaskin kan bli sunkig. Det behövdes lite klorin och ihärdigt torkande i tvättmedelsfacket för att få den ren. Får nog ta itu med maskinen hemma på min gata i stan när tillfälle ges.
Hasaveckan tar slut i dag, tar nog snart en repris. Bara för att jag kan.

Juldikter

Tomtetankar

Stora köparhelgen snart är här

då pengar ska rulla och rulla

tomtesaker trängs på varje affär

bland struvor och saffransbulla

tekniska prylar önskar sig barnen

men ingen ids dansa nå mer kring granen

Tomten sitter brydd i sin koja

funderar över tidens trender

minns jular då barnen stoja

och öppnade klappar med ivriga händer

ack säger tomten och vrider sitt skägg

det känns som han sprungit in i en vägg

Stjärnorna glimmar i teverutan

och inte på himmelens päll

tomten räknar på senaste mutan

hyggligt pröjs för en enda kväll

småglinen kan jag fortfarande skrämma

men tonåringarna dom är sällan hemma

Julen är inte som förr i tiden

hög var glädjen i hemmets härd

tomten saknar lugnet och friden

då han kände sig mera värd

nu är han bara en gammal gubbe

som en fårad relik sitter på sin stubbe

Pizzan är nya julematen

lutfisk och sill är fallen i glömska

främmande smaker trängs på faten

ingen verkar julgröten önska

granen står ohuggen kvar i skogen

för nya tiden är inte tomten mogen

Julenattens mörker smeker taken

stjärnorna glittrar och glimma

tomten sitter osvövd och vaken

i dallrande gryningstimma

han tar av sig sin röda luva

och gömmer den raskt under en tuva

Nu är han färdig med jul och klappar

selar på Rudolf med ivriga händer

nu ska du och jag schappa

till solen i varmare länder

Min bästa tid är över

Ingen mig mera behöver

Gristankar

Ängslig sitter lilla grisen

och bävar inför juletider

snart puttrar jag på spisen

ingen bryr sig att jag lider

Skinka sylta och pastejer

ska många magar fylla

bara ekologiska grejer

ska finnas på handlarens hylla

Jag var en lycklig nasse

i ekobondens stia

fick både hö och krasse

och sprang ute i det fria

så vill jag alltid ha det

tänker lilla grisen

bonden kommer att gå bet

på att steka mig på spisen

Nu gömmer jag mig under granen

gör mig liten som en mus

jag hoppas få bo hos vegetarianen

i hans trevliga hus

där ska jag skutta runt på ängen

lycklig som en tomtenisse

sova med husse i sängen

tillsammans med en grårandig kisse

Här är mina senaste alster Var så god

Nysnö bäddar in landskapet utanför stugfönstret och alltihopet liknar en enorm gräddtårta. Hasamasaveckan är snart slut och vet du jag känner mig fortfarande trött eller kanske jag har förvandlats till en riktig latmask. Hemska tanke! Men oavsett så är det vilsamt att inte göra så många knop per dag. Lite vila inför julmånaden kan nog behövas.
Man har börjat prata om att höja pensionsåldern i landet. Tja vi lever ju längre och är friskare än den förra generationen. Pengarna räcker inte till för staten och inte för mig heller. Men nu har jag ju börjat bli lat så det vete väl fasen om jag vill jobba så mycket.  Kanske borde vi åldrisar bilda storhushåll med spiksoppa och långkok och käka hos varandra under veckorna. Inte vet jag.
Fåglarna och ekorren verkar frossa i frön och talgbollar utan att verka oroa sig för försörjningen. Lyckostar =)

Tankar

Jag har tagit mig en hasamasavecka vid storhavet. Utan andra krav än att jag ska äta mat på dagen och sova om natten. Du ska bara veta så skönt det är. Ändå har jag hunnit skriva om Victor Rydbergs tomtedikt, hoppas att det inte är förbjudet, det var en uppgift i min skrivargrupp till nästa vecka.Det var förstås lite kravfyllt men nu är det fixat så det räknas inte. Jag har både teckningsblock och akvarellfärger med mig om det skulle börja klia i skaparfingrarna.

Jag har också varit nere i själens källare och rotat runt. Det finns ett och annat som står i vägen ska jag säga.
Jag hittade en hel hög av dåligt samvete som jag rensade bort, det stod bara där och skräpade i onödan. Det fanns också en enorm tunna fylld av skvalpande oro som var lite svår att tömma men jag lyckades till slut. Sparade dock några liter för abstinensen som jag befarar ska ställa till.
Nu känner jag mig befriad och kan hasamasa på som jag vill.
Att vara förälder är inte alltid lätt, varken till små eller stora barn. Dock kan jag säga med rent samvete. Jag gjorde så jäkla gott jag kunde.

Tid

Spår av sommaren gömmer sig under ett nypålagt snötäcke utanför min utsikt vid storhavet. Jag känner mig inte riktigt beredd, i kropp och knopp är det fortfarande höst.

Dock har jag knäppt på skinnkanten som inte är riktigt skinn, på huvan till min vinterjacka. Och letat fram mina tumvantar och mina vinterkängor så nog är jag rustad om än under protest.
Talgoxar och ekorrar slåss om solrosfröna i fågelhuset. Fåglarna är i majoritet så jag tror att dom äter mest. I vilket fall som helst så roar det mig att titta på de små liven.

I dag fick vi tillbaka timmen som våren så fräckt stal av oss och jag vaknade klockan fyra men i går hade klockan varit fem. Nog nu låt bli tiden för tusan!

Stöld

Hej! Nu tittar jag in en stund. Du kanske har funderat över var jag har tagit vägen, eller du kanske inte alls har saknat mig. Hur tusan ska jag veta.Nå nu är jag här som sagt. Saker har hänt som visserligen inte drabbat mig bokstavligt men ändå mina nära och kära så visst är jag drabbad när jag tänker efter.. Vi har närt en orm vid vår barm i släkten som tömt mors konto på alla pengar, människan (?) är helt utan samvete dessutom har den tjuvnageln även förskingrat sina barn. Kan du förstå hur man är funtad om man har mage att göra det? Jag kan det då inte. I helgen gjorde jag ett besök hos mor som ändå verkar kunna ta det hela med någorlunda ro, hon har fortfarande kvar sin speciella humor " Ja nu är vi av med henne även om det kostade en slant". Men däremellan är hon orolig och ledsen. Hon känner sig så lurad det gör även vi andra. Nog borde väl en 91-åring få leva de sista ljuva åren i sin "blommiga blå krinolin" och bara ha det gott. Jag ser att  du nickar..

Filter

Mitt eget lilla hav

Dimman har bäddat in storhavet i ett mjukt bomullstäcke och ber om förlåtelse. Inte är jag så brydd. Det kan vara befriande att inte se allt då kan fantasin skapa egna bilder.
Till och med kameran kan försköna och lura ögat att betrakta tillvaron genom ett filter som sållar bort skarpa kanter. Jag tror nog att vi behöver filter i både öron och ögon för att uthärda larmet i världen.

Oro

Vem jag frågar på allvar och verkligen seriöst, vem kan förstå en morsas oro än en annan morsa. Självklart kan det ju vara lite olika beroende på vad ätteläggen har bestämt sig för att göra  om de bestämmer sig att vara i luften eller på svarta djupa hemska havet, eller i närheten av terrorister eller mördare eller några andra idioter som av någon konstig anledning vekar befolka jorden i onödan. Och vet du att när mina ungar är i farten då verkar alla faror lura kring hörnen. Visst är det konstigt?
Jag vet att jag måste calmera mig och visst lugnar jag ner mig snabbt när jag tjatat till mig några SMS från dem och får veta att de är räddade ... till nästa gång. Då får jag ringa till min fantastiska väninna tillika morsa och få lite tröst.

Höstrusk

Den pockar på, hösten. I helgen har den verkligen härjat. Skogen utanför hukade underdånigt och fegt för vindar som jagade vettlöst över allt och alla och som ockuperade hela söndagen. Och regnet, men käre tid. Ibland verkade det till och med komma i kaskader från underjorden. Men i dag smilar och fjäskar den  som om ingenting har hänt. Med vindar milda som sammet och tittar man noga så är himlen lite blå.
Tio liter lingon har på ett fiffigt sätt kommit hem till stugan. De lyser rödare än hinken de är i. Jag är oskyldig men har lovat att rensa dem. Fattas bara annat.

Minnen

Ibland nå inte så ofta att det blir en diagnos på någon åkomma, sätter jag mig i minnesfåtöljen. Ja du vet den där urblekta fransiga och något nedsuttna. Jag blundar och snusar in babydoft. Den där ljuvligt mättade söta. Låter golukten fara runt i näsan så jag nästan tappar andan. Bakom ögonlocken njuter jag av barnens lek och kan ännu höra deras röster. Så gör jag ibland och frossar i minnen från deras uppväxt, skoltid och kan ännu förnimma taggen i hjärtat när jag insåg att de var stora nog att klara sig utan mig.
Det gick så fort, men nyss har blivit sedan och jag har blivit en riktig minnessamlare.
En trevlig sysselsättning gratis och skattefri.

Höstdoft

En doft av höst smög sig in i näsan när jag stack ut huvudet på morgonen.Solen har flyttat ned en våning och bländar i ögonen. Men inte gör det något. Den har varit någon annanstans några dagar så det var välkommet med några solstrålar.
Nu är potatisen upptagen från de olika odlingsbäddarna, smått smått och skorvig blev skörden dessutom hade några hungriga maskar gnagt på en del av de små sakerna. Inte blev det så lyckat men det har sett rejält och trevligt ut med grödan som vajat i sommarvinden.

Nu kan jag avslöja hemligheten som jag berättade om i förra bloggen. Idafinagullefjun är på gång att provbo i Sverige och i viss mån i London. Fem hela månader ska hon stanna hemikring. Sedan tar hon beslut om fortsättningen. Visst hoppas du också att hon ska finna tillvaron alldeles alldeles underbar i hemlandet så hon väljer att stanna.

Hemlis

Hemma på min gata i stan i alla fall för ett par dagar. Jamen du vet, hår ska färgas, besök ska göras och så har jag bjudit sockerflingorna på tacolunch. Det är snärjigt  att hinna med. Inte vet jag varför. Nänä kom inte med anspelningar om min ålder. Haha.

Jag har något kul att berätta men än är det en hemlis och jag håller andan och ber till högre makter för att det ska bli av. Nä jag är inte med barn, tok heller. Men du blir den första att få veta när jag får berätta.

Sisådär

Har du någon gång funderat på hur det skulle vara att byta person och vara någon annan för en dag eller två? Kanske som hon den där snygga smala som står framför mig på COOP härom sistens? Hon med de där trendiga kläderna och ett kritvitt leende. Eller kanske prova på att vara en man. En supertränad sak med fräck blick. Nja det skulle nog inte vara så kul. Att alltid måsta vara på topp. Egentligen skulle det vara skönt att vara en tant som älskar att baka finska pinnar eller hallongrottor och sitta med katten i knät. Det är nog vilsamt. Istället för att vara den här orostanten som vojar sig titten som tätten över världens förfall och kärnvapenhot. Omväxlande med våldtäkter och dödsskjutningar som sker i stort sett varje dag trots att statistiken visar på något annat. Men med tanke på alla ouppklarade brott så är det inte konstigt att man inte har koll.  Det oroar som sagt den här tanten och mest oroar det mig att ingen bryr sig om det.

Det blåser hitochdit-vindar även denna dag. Ska gå ut och låta vinden ta tag i mina dystertankar och låta solen värma min själ.

Höstdoft

Det blåser i träa i dag. Vinden kommer från syd och är mer välkommen än den motsatta. Kärlingen har fått ett påhugg i och drog i väg i tidig timme med jobbmatsäck. Så rejält det känns att vi åldrisar får lite engagemang i arbetslivet. Att vi inte betraktas som döda ännu. Jag kan tänka mig många sysslor utanför hemmets väggar. Undantagna är trädfällning och bilreparationer. Kanske hoppar jag också över dataproblem. Men annars ... just call me för tusan.

Fåglarna har börjat samla ihop sig på gräsmattan utanför stugfönstret. De ska väl dra upp strategin för utlandsresan för att övervintra i varmare länder. Tror jag hänger på.

Virvelvindar

Grannens vimpel fladdrar lite ambivalent  hit och dit. Som om den har svårt att bestämma vindriktningen. Tänker osökt på svensk politik. Det skulle vara skönt med en redig vind, strunt samma om den kommer från nord. Det skulle även regeringen ha nytta av. Då skulle inte bara pengar strömma ut här upp ifrån utan också mängder av kloka tankar. Verkar vara en bristvara i regeringskansliet.

Jösses vilken mardröm jag hade i natt. Nä inte om mördare eller skurkar, det är ju vardagsmat i dag trots att en del sk. förståsigpåare påstår motsatsen. Nä så här var min dröm, jag blev bjuden på min väninnas 70-årskalas och tänkte att så gammal väninna har jag ju inte. Till jag insåg ...
Jag är ju snart lika gammal!!! Hur tusan har det gått till?

Det var ju nyss.

Sensommar

Augusti skimrar,
sommaren klänger sig fast
tvekar, vägrar
att ge upp
ännu kvittrar fåglarna
med barnröster
och bären
halvmogna
gömmer sig
under blåbärsriset
och blir till onytta
tiden börjar bli knapp
och jag håller andan

Pannkaka

Det blåser på skäret i dag. Rätt som det är ruskar nordan runt i alla blomkrukor så det står härliga till, Men solen kompenserar med sitt vänliga sätt. Jag sitter i solstolen och låter mig brynas i den mån det finns någon kraft i solstrålarna. En pannkaka puffar ut en ljuvlig doft från ugnen Jag minns när Idafina och jag satt på golvet framför glaset i ugnsluckan och beundrade pannkaksbergen som reste sig efter hand. Men det är ju länge sedan nu. Kommer du ihåg det flickan min?
I den här som nu är på gång har jag blandat ner blåbär. Lite annorlunda och jag hoppas att den bli bra. Annars får vi äta oss mätta på den nykokta jordgubbssylten som står på bänken och svalnar.

I morse brakade sängen ihop. Det hände när min kärling förvandlats till sjukvårdare och satt på min sängkant för att kolla mitt blodtryck. Vi brukar roa oss med det och lägsta värdet vinner. Hittills har jag aldrig vunnit om jag ska vara ärlig.
Plötsligt knakade det till och jag låg på golvet. Nä jag slog mig inte denna gång men kanske det har blivit lite av en lördagsvana att jag ska dråsa till marken. =)
Nu är sängen lagad av den händige mannen. Jag hade inte trott annat.

Hej augusti

Hej augusti! Du kom tidigt i år. Jag är bara i halva juli ännu men mitt huvud är kanske lite trögt och senfärdigt. Miljöalmanackan under köksklockan ljuger nog inte.
Jag har tagit mig ett litet försiktigt gympapass på morgonen. Lite öm fortfarande efter min vurpa härom dagen. Har jag inte förtalt dig om den? Nå inte var den väl så märkvärdig och inte blev svimningen efteråt  heller så särskilt elegant, inte som man kan se på film i alla fall. Barfotafötter på blöt trappa är lite riskfyllt kan jag i alla fall konstatera.

Sommaren på skäret lunkar på det är blommigt och grönt så ögonen blir vinda av allt det vackra.. Vi har till och med adopterat ett jordgubbsland som ger en hel del att skörda och det är vi tacksamma över. Nästa år tror jag att det blir en egen liten jorgubbstäppa på stugtomten. Kanske.
Potatisblasten är minst tio meter hög och jag krafsade fram några yttans pyttans små små bönlika skapelser under jorden härom dagen.Det blir nog att köpa på Konsum i år också annars svälter vi nog i hjäl. Om man inte kan äta blasten förstås men jag har för mig att den är giftig.
Dillen har börjat bli ganska hög och den får hänga med potatiskoket i grytan. Rädisorna har jag skördat en gång och nya små frön håller på att förvandlas till nya. Visst är det magiskt med frön. För det mesta ser de likadana ut men på något märkligt sätt blir det olika skapelser. Jag fattar inte hur det går till. men så är jag bara en lycklig idiot.

Snurrigt

Det blev en tidig morgon, endast solen hade stigit upp. Sommaren har ankommit med tokvärme som gör att sömnen blir sämre. Nä nä tro inte att jag klagar. Skulle väl aldrig ... Det är ändå fördelar med att vakna klockan fyra. Då hinner man med ett samtal med Idafina i landet långt borta innan hon ska krypa till kojs.
Emellanåt blandar jag ihop det hela och det snurrar till sig med tiderna.
Det är värre med tokigheterna som höga tjänstemän och ministrar i vår regering snurrar till det. I skuggan av det blir det mesta tämligen redigt.

Mormor Hilma

Förebilder pratade man om i morgonradion. Om man har någon och vem det så kan vara. Min förebild är mormor Hilma. Jag tror att jag berättat om henne tidigare men strunt samma. Hon behöver att bli påmind om. Hon föddes i Svartöstan, Luleå 6 december1897 och dog 19 mars 1986 Lite osäker på dagen men något åt det hållet. Hon och morfar som kom från Pjesker träffades via en kontaktannons. Bara en sån sak. I dag är det närapå det enda sättet man kan träffa sin partner på, men då var det kanske lite ovanligare. Mormor och morfar fick sju barn varav två dog som små.
Morfar dog 1927 medan mormor väntade min yngsta moster. Så du kan ju föreställa dig det liv mormor fick som änka. Inte fanns det skyddsnät som finns i dag om än med lite väl grova maskor för en del kan jag tycka. Hon tvättade åt finfolket och städade nattetid på Norrlands Folket. En syndikalistisk tidning.Trots slit och fattigdom lät hon sig aldrig kuvas. Hon värnade om sina barn och tog strid när det behövdes. Tex. när ingenjörsfruarna ville betala för tvätt med gamla kläder fräste mormor "Mina barn kan inte äta kläder jag behöver pengar till mat" Jag älskade den historien.

Det finns så mycket att berätta om henne, hennes lite karga humor som lite spillt över på oss i släkten och hennes stränga uppsyn. Jodå jag har nog både mormorsblick och mormorsröst ibland..
 Mormor prenumererade på Hemmets Journal och var med i Frälsningsarmén och var en förnöjsam person. Inte bitter eller förbannad över klassamhället som nog jag hade blivit. Förnöjsamheten ska jag träna på och det är inte så svårt i vår tid men jag struntar i både Hemmets Journal och Frälsningsarmén.
Jag är stolt över att ha en sån stark kvinna som förebild och dessutom vara släkt med henne.

Sommar

Sommar är jordgubbe med tunnvispad grädde i solen

och ett halvlöst korsord i svettiga solstolen

ibland grillad utemat på altanen 

och spaning på harpalten under storgranen

skavsår under barfötter i sandaler

och störande  inande myggvandaler

hör nog också sommaren till

liksom iskall nubbe och en liten sill

 fågelbarn och midsommarblomster

och kalasiga släktsammankomster

yrsligt vill jag springa med barfotafötter

och hoppa vigt över tallarnas rötter

dricka mig redlös av sommarens grönska

som en lycklig idiot vill jag bara önska

att det inte tar slut någon gång

och sommaren blir evighetslång

Olika

Glad midsommardag på dej! I dag börjar den grå liksom gårdagen men ... vinden gör att vågorna på storhavet låter sig ledas av en sydlig vind.Förhoppningsvis är den mildare än den nariga nordan. I fjärran skimrar himlen i en ljusare nyans än vad den gör över stugutaket. Tja rätt var det är så får jag en liten solstråle på mig i dag.
Jag fick en konstig fundering på morgonen. Du vet ju att jag är en sån som har tummen mitt i handen, oteknisk som bara den. Jag slogs således av tanken på att om utvecklingen på jorden skulle ha krävts av mina och likasinnades förmågor, ja vet du då skulle vi fortfarande sitta i en grotta och envetet slå ihop några flintastenar för att få fyr på brasan. Visst är det tur att vi är och framförallt kan olika saker.

I dag ska jag tillverka smör och koka palt, det fixar jag lätt som en plätt.

Hyvens liv

Plötsligt landade sommaren vid storhavet. Du kan ju gissa hur skön panschistillvaron är i solstolen. Nåja en del nyttigheter har blivit utförda. Potatisen är i jorden likaså lite grönisar. Vackra plantor mallar sig i krukorna och björkarna har äntligen vågat veckla ut sina löv. Dessutom har kärlingen jobbat som en bäver med färg på penseln. Suck tänk om det alltid fick vara så här. Jobba lite och sola mycket.
Har jag sagt att resan till Rhodos blev lyckad, vädret tog vi med oss hem för säkerhets skull. Snön låg tjurig och envis på stugtomten när vi reste för tre veckor sedan, så nog behövdes govädret.
Törs jag säga att jag har det bättre än på mycket länge utan att jag drar på mig cancer eller lungsot eller pesten?
Man ska inte utmana ödet det har jag lärt mig. Men om jag viskar det tyst i ditt öra är det nog ingen fara.

Måndag

Måndag efter en aktiv helg. Snöborttagning och vedklyvning har dominerat. Tja aktiv kommer säkert denna dag också bli. I alla fall i huvudet. Träning, tvätt fönsterputsning, bankbesök behöver ett bank-Id (konstigt att jag klarat mig utan i alla år) och dagen avslutas i sällskap med kulturtanterna. Så är planeringen. Men man vet aldrig något annat kan ju dyka upp.
Jag såg en sädesärla vippa på över snöhögen som envist klöser sig kvar utanför stugfönstret. Hen såg lite förvånad ut och verkade frysa om fötterna. Ska nog sticka sockar åt sommarfåglarna.

Snart ska mina fötter svalkas av daggvått gräs och kroppen gotta sig i sommarsolen.

Avsked

En tårta är konstruerad för kvällens skrivarlya. Till avsked. Jag stänger min lya efter några år. Hur många frågar du kanske. Jag vet faktiskt inte men sju kanske. Nå inte spelar antalet år någon roll. Någon gång tar det slut även om orden finns kvar. Gruppen "Skrivarlyan" på fejan kommer dock att vara öppen för oss när vi känner att vi har något att berätta.

Ord som sirligt snickras till

och blir en saga om man vill

ord som roar alla och envar

kanske som en fråga utan svar

en knepig dikt kan orden bilda

likt ett ode om våren den milda

ekvilibristen låter orden briljera

och låter läsaren fantisera

I skrivarlyan har vi lekt med ordet

skrivit och skrattat runt kaffebordet

läst och roats av varandras alster

som handlat om kärlek mord och kvalster

och om grodor, tomtar, lador och samer

duktiga har vi varit både herrar och damer

Men nu stänger lyan och det ringer ut

även om jag vet att inte orden tagit slut

Kerstin, Janne, Kurt, Tommy Katarina, Göran och Ulrika

ni har gjort mina skrivarträffar trevliga och ordrika

Tack hörrni <3 p="">

Annan dag

Jag skulle kunna skriva om den jäkla kalla vinden från ishavet som har gjort min kropp bottenfrusen i påsk. Men det ska jag inte. Inte heller ska jag berätta om det gigantiska godislagret i köksskåpet som blir mindre och mindre och midjemåttet större och större. Nix inte ett ord om detta ska komma över mina läppar. Inte heller ska jag nämna något om magen som protesterar efter överätningen.Det vill du inte höra heller. Nej jag ska endast och bart förtälja dig om att jag ska sätta mig i en varm bastu och låtsas att jag sitter i en solstol i landet där solen har vett att värma en tjock och frusen tant. Men vet du, det är bara en månad kvar från denna dag innan det händer.

Sorg

Sorgsen vaknar solen och försöker göra dagen som vanlig.
Försöker enträget tränga bort kylan som lamslår vårt land
men dagen blir inte som vanlig inte för mig och framförallt
inte för alla de som blev direkt drabbade efter gårdagens illdåd
de lemlästade, de döda och de anhöriga. Och alla vi andra.
Vi arga, rädda och förtvivlade.
Solen har iklätts i sorgflor och jag fryser.

Träning

Ställer upp lutningen 7% och farten på fem. Sedan börjar jobbet. Se där efter fem uppförssteg har jag bränt i väg fyra kalorier. Hej hopp. tittar lite på nyheterna samtidigt. fiffigt att man kan göra det medan kalorierna sprättar i väg. Fem minuter, ställer upp lutningen och farten. "Tramptramp gå på och trampa här finns inget bröd att få..... Joe Hills gamla kampsång tonar i mitt huvud samtidigt som man visar döda barn på teven, reportaget med Emil Jenssen villar bort tårarna.
Tio minuter har gått, lutningen ställs upp till 9, en massa kalorier har flugit i väg undras var dom tar vägen. Dom borde ju synas som små ballonger i taket glada och lyckliga att slippa trängas i min kropp. 20 minuter senare, pulsen uppe i 165 slag och lika många kalorier fattigare. Gåbandet säger att jag har varit duktig. Tack säger jag och ger mig i kast på crosstrainern. 20 svettiga minuter trampas iväg.
 Sedan en kraftfull roddtur. På tio minuter hinner man komma över Atlanten känns det som. Lite mindre scarry att ro på land i alla fall, säger jag som har vattenskräck. Är det slut nu frågar du säkert. Icke sa Nicke. 13 häftiga styrkemaskiner väntar i gymmets källare. Men jag lovar att vi är nöjda på hemvägen, kärlingen och jag en och en halv timme senare. På måndag kommer vi tillbaka.

Tossigt

Sista mars, nu är mörka vintern slut fallera nu ska snön rinna bort i strida floder och näsan bli full av fräknar. Min bästa tid är snart. Lite nu också för den delen, vintertidens klockan fem har förvandlats till sommartidens sex och  jag får kliva upp. Fullt lagligt. Hurra!

Läser med äckelkänslor om den nya trenden för nyblivna mammor. man ska visst smaska i sig moderkakan sedan barnet kommit ut och inte behöver den längre. Men jösses! Varför då i himmelens namn?

Man hänvisar till djurens värld läser jag i en artikel. alla djur, utom kamelen äter upp moderkakan och då ska kvinnorna göra likadant. Även den nyblivna pappan kan få sig en tugga. Men hallå hallå, jorden kallar vi lever ju inte som djuren gör i något annat sammanhang varför bara i det här? Och vad är det med kamelen som inte ... klokaste djuret av alla? 

Läser att Göran Persson ska bli styrelseordförande i LKAB. Känner mig lite  orolig. 

                                                         Snart kommer du tillbaka.

29 år har gått sedan du började ditt liv. Det känns länge sedan, det känns som om det skedde i går. Du som i en förvirrad stund fick heta Henrik. Lustgasens fel tror jag. Modern blev lite snurrig och såg inte efter så noga. Hoppas att det inte har påverkat dig negativt. Du är mitt tredje och sista barn som har haft bostad i min livmoder. Nu sitter ni alla tre i hjärtat i stället.
Jag har många fina minnen från din uppväxt, du var en klok och rolig flicka. Det var så roligt att få hänga med på alla handbollsmatcher även om det blev lite sömn på hårda golv. Och jag blev så stolt på utvecklingssamtalen i skolan när du fick så mycket beröm. Jag har som sagt fina minnen men jag hör ibland att du har lite andra. Så kan det vara. Hoppas att du ändå minns det som har varit fint och inte bara att jag suckat och svurit. Grattis älskade flickan som är så långt borta men nära!

Måndag

Det är lite förvirrande det här med rapporteringen kring brottsligheten i vårt land. Det skjuts och bränns bilar och man kastar stenar på poliser och på varandra huller om buller men ... nej säger statistiken, brotten har inte ökat! Nähä säger jag vad bra då kan vi ju känna oss trygga. Man har dessutom myntat ett nytt uttryck och kallar det vardagsbrott. Visst låter det lite ofarligt. Nästan som fredagsstädning eller falukorv och makaroner. Ganska småmysigt.
Jag vet att jag låter ironisk i själva verket är jag lika rädd som du är. Mest rädd för att vi blir så tillvanda att vi sluta reagera.

För två år sedan tog vi farväl av mina barns pappa och min vän. Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans i våra liv. Nu har jag förmånen att vara med ett tag till, hoppas det bli länge. Ska göra mitt bästa för att få behålla glädjen.

Knepigt

Lite konstigt har det allt blivit, eller har det alltid varit så och jag har missat det? Jag menar att samhället och vårt ansvar inför arbetsgivaren är olika. Om jag gjorde något fel eller du eller min granne eller för all del alla andra som inte nått till de besuttnas höjder, nog tusan fick vi sparken eller åtminstone en varning. Men nu är det en generaldirektör för skatteverket, den personen som ska vara fri från klander för hur tusan skulle det annars gå. Det skulle ju bli total anarki i samhället eller borde bli det i alla fall, han har använt sin maktposition för att påverka ett beslut för en väns räkning.
Jahaja men finansministern luggade honom med milda händer och ordnade ett jobb på finansdepartementet i stället. Månne han kan hålla fingrarna från syltburken nu då.

Stor förödelse i Rinkeby, bilar har bränts poliser har fått stenar kastade på sig och ingen annan förutom en polis har blivit misstänkt för brott. Håhåjaja.

Tio månader kvar till julafton, kan inte tomten komma ut på ett extrajobb, vi är många som behöver trösteklappar.

Hit och dit-tankar

Jag lider med alla dessa småflickor världen över som man gifter bort innan dom ens nästan har börjat ta sina första stapplande steg, fy tusan. Och nu kan man läsa att det finns 138 minderåriga töser som lever med sina äldre gubbar i vårt land.. Fy tusan vad äckligt. Nog trodde jag att alla i Sverige var lika inför lagen men icke sa Nicke!. En del pedofiler har turfritt så är det bara för att feghet och hållningslöshet genomsyrar rättsväsendet i dessa frågor.
Det har äntligen kommit lite snö som täcker isvägarna. I morse blev promenaden riktigt härlig i den krispiga luften. Vintern är lite knepig i år får man lov att säga. Svajar lite hit och dit med ömsom plusgrader och regn och däremellan ett normalläge. Man får kanske vara glad att det är väder över huvud taget.
Vi har löst träningskort på gymmet, kärlingen och jag allt för att trimma till gammelkropparna. Det skadar nog inte. En kollega sa för ett antal år sedan, du vet på den tiden man hade sådana, att han ville dö frisk och snygg. Tja idén är inte så tokig. Ska jobba på det i alla fall.

Söndagsfundror

Nu har allt blivit som vanligt igen. Att resa bort är roligt två gånger, både när man far och när man kommer tillbaka. Nu får mina öron och även tungan lite ro. Du vet man måste svischa om språket. Tänk om det fanns en liten app i hjärnan som man kunde ladda ner. Lite fiffigt så där, som man kan göra med pengar svisch svisch, lite kinesiska  eller spanska eller ... eller vilket språk som helst beroende på var man ställde kosan. Jag förstår engelska om dom speak slooooowwwwly och kan också pipa fram en hel del engelska ord men I have to öva mer. I och för sig är inte Kanadafolket så lysande på svenska heller så det kan kvitta. Och bara man säger please då och då, ser dom glada ut.
Men som sagt, nu är jag hemma och helgen mystes av i stugan. Där förstod vi vad vi sa mest hela tiden =)

Hemma! Och vet du det var ingen konst att hitta till rätt flygplan i Frankfurt. Som jag hade gruvat mig. Jösses. Men det är en gigantisk flygplats och det är ingen större konst att vingla och dingla runt där. En gång för ett par år sedan gjorde jag ju det. Det blir tokigt när man tittar med bråttomögon. jag gick helt enkelt åt fel håll och var aningen förlorad en stund. Nå men det gick bra till slut den gången också.
Kärlingen välkomnade mig hem med rosor och govin. Finaste.

Jag har väntat på jetlagen sedan jag landade i Sverige. Men nu ids jag inte vänta nå längre för den kommer ju inte. Jag klarar mig bra utan.
Det är skönt att vara hemma igen, men saknar Kanadaflickan, det är en väldans lång väg när man blir lite sugen att hälsa på.

Rapport

Nu har jag varit hos Idafina i drygt en vecka. I landet dar a och o saknar prickar for att dom ska lata annorlunda. Du forstar sakert anda vad jag skriver.
Jag har skaffat ett gymkort som jag anvander flitigt och hanger jag inte dar sa knatar jag runt i och runt Stanley Park.
Jag ar precis i mitten av vistelsen har i Vancouver, en dryg vecka ar kvar. Tiden rusar i vag.
Vancouver ar en najsig stad, och nu efter femte gangen hittar jag riktigt bra. Annu har dom inte flyttat pa havet men man vet ju aldrig. I Stockholm flyttades slottet en gang nar jag skulle hamta nummerlappen till tjejmilen men det ar en annan historia.
Jag har for ovrigt en stadskarta i vaskan just for safe. Visserligen kan en karta stalla till det om man inte har den at ratt hall.
Naval det blev en liten rapport to you over there snart vander jag kosan tillbaka till min karling i Boden.

Morgonfundror

Som små myror virrar människan runt

lever loppan och pratar strunt

mest om ditten och datten

och många tar turfritt från skatten

som ska göra oss arma trälar lika

eller är skolan och vården bara för de rika

inte vet jag som bara är en liten tant

vet inte ens om media talar sant

om fuskerier som sker här och  i andra länder

jösses det verkar knepigt det som händer

när stormakters ledare ska diskutera

om vilka delar de ska annektera

kanske bäst att inte se och inte höra

bli en liten myra vad annat kan man göra

du tycker säkert att jag också pratar strunt

och lever loppan och virrar runt

men vi kanske ändå om vi är smarta

tillsammans utforma en karta

över en annan värld befriad från dårar

ja det skulle bli mera skratt och mindre tårar

i vårt nya solidariska land 

inga potentater skulle skaka hand

om sluga illvilliga ränkor

heller inga ledsna krigsänkor

ja det är min vision denna snöiga dag

en ganska hyvens idé tycker då jag

Krigshets

Lyssnar på forumet "Folk och försvar" jag brukar inte ha teven påslagen på dan men av en händelse...
Det låter oroande med alla prognoser. Kriget verkar stå bakom knuten. Alla länder skramlar med vapen och stryker omkring våra gränser. Dessutom känns det inte lugnare när broschyren "Om kriget kommer" är planerad att dimpa in i våra brevlådor.
 Lede Fi vem är det i dag? Rysskräcken blossar upp och kanske med rätta. Putin verkar vara en opålitlig herre. Och den där tokdåren i USA gör inte världen tryggare. Jösses hur rädd ska man vara. Jag vill verkligen höra Per Albin Hansson säga med sin myndiga men trösterika röst "Vår beredskap är god" som motsats till alla olyckskorpar som kraxar. Men alla säger annat.
Ska vi ta och gömma oss bakom NATOs rygg och låtsas att vi inte syns? Jag vet verkligen inte.

Nytt år för tusan!

Nya året har smugit sig på. Inte för att jag tyckte att jag var färdig med det förra det fanns mycket att göra som blev lämnat till det nya att ta över. Mycket oavslutat och slarvigt undanslängt. Nåja nu har jag en massa nya dagar att använda. Du vet ju att jag gillar min nya almanacka som bjuder på 365 nya rutor att skriva in saker på. Jodå alla födelsedagar är redan inskrivna och resan till Idafina står där också.
Nyårsnatten vid storhavet var dekorerad med en magnifik stjärnhimmel. En och annan raket sköts upp av stuggrannen men kärlingen och jag skickade upp en tyst och vacker risballong (heter dom så?) den svävade fredligt över havet en stund för att sedan låta vinden föra den mot ett okänt mål.
Jag har inte gett något löfte för nya året tycker att det är slöseri med tid. Midjemåttet och centimeterna på livsmåttbandet har börjat sammanfalla så nu är det bara att njuta på medan tid är.