29 år har gått sedan du började ditt liv. Det känns länge sedan, det känns som om det skedde i går. Du som i en förvirrad stund fick heta Henrik. Lustgasens fel tror jag. Modern blev lite snurrig och såg inte efter så noga. Hoppas att det inte har påverkat dig negativt. Du är mitt tredje och sista barn som har haft bostad i min livmoder. Nu sitter ni alla tre i hjärtat i stället.
Jag har många fina minnen från din uppväxt, du var en klok och rolig flicka. Det var så roligt att få hänga med på alla handbollsmatcher även om det blev lite sömn på hårda golv. Och jag blev så stolt på utvecklingssamtalen i skolan när du fick så mycket beröm. Jag har som sagt fina minnen men jag hör ibland att du har lite andra. Så kan det vara. Hoppas att du ändå minns det som har varit fint och inte bara att jag suckat och svurit. Grattis älskade flickan som är så långt borta men nära!