Solfångare

Det blir en resa i januari. Till Idafina. Bestämde mig på en halvtimme. Jösses!

Rapport

Livet knallar på med snöknarr under sulorna. Snart har november varit och farit med en väldig fart.
Många aktiviteter  gör att jag inte hinner bli uttråkad, tvärtom. Mitt höstprojekt har varit stickning och en engelsk konversationskurs och träning och mer träning. Och jobbet förstås. Allt är bra med mig.

Mångalen

 

 

 

 

 

 

Det händer

 

 

Träning

Crosstrainern på gymmet suger musten ur min latmask. Jag trampar och trampar medan svetten stänker, inte titta på timern är mitt motto. Trampa på trampa på väser jag mellan tänderna. Inte titta på timern inte titta ... bara två ynka minuter har gått å jag som trodde minst tio. Trampa på .... pressar upp pulsen till 140 slag. 20 kalorier är förbrukade och min tunga har fastnat i gommen. Trampa på trampa på. Höjer pulsen till 153.Trampa på trampa på ... inte titta på klockan inte titta ...fasiken bara 15 minuter lika länge kvar. Trampa på trampa på 60 kalorier är bortsvettade. Det var då själva den vad orättvist. 100 energigivare slukar man på mindre än två sekunder medan det tar 20 minuter att bli av med lika många. Trampa på trampa på ... och äntliiigen är halvtimmen över. Jäsiken vad skön den här maskinen är säger jag till en som just ska överta min intrampade och hastar till roddmaskinen innan någon annan ...

Så lunkar ...

Här är jag igen. Tog mig en lien paus bara. Turfritt sa jag till spegeln. Den nickade förstående och viskade ... "Jag vet"
Nu känns det lite bättre i nervrötterna, ja riktigt hyvens. Träningen har gjort en omstart och tillvaron i tvåsamhet lunkar på i en långsam vals. Det duger.