Omtapetsering

Skönt med några dagar med hyfsad temperatur. I går tog jag en hasamasajoggingrunda och kunde konstatera att kondition är en färskvara. Väl hemma kände jag mig megaduktig. Jag klarade tre stolpar. Alltså joggade tre och gick en i fyra kilometer. 3 september ska jag jogga en mil. Kanske. Man hamnar inte i fängelse om man promenerar tjejmilen. Men det är lite mesigt.

Jag har en hel pärm hemma med tapetprover som jag fått låna av målaren. Jösses, vilka ska jag ta? Hur sjutton ska jag kunna välja? Köket, hallen och vardagsrummet ska få sig en uppfräschning. Kanske måste jag beställa en frissatid för att passa in här hemma sedan. I morgon kommer min vän som har öga för tapeter, det är jag mycket tacksam över.

Tänkvärda ord för att lindra självömkan: "Om man ser stort på det, tar hela universum i beaktande, då är det ett undantag, ett gigantiskt undantag: Att vara vid liv".
Jepp.

Kollega

I dagens tidning fanns hennes bild och eftertext, arbetskamraten från förr. Från mitt förra liv i Kiruna. Vi arbetade på Domus båda två i några år. Hon sålde parfym och jag herrekipering. Fortfarande sitter alla artikelnummer på ribbade och interlockstickade herrkalsingar i alla modeschanger i minnesbanken för att inte tala om strumpor, skjortor och pullovrar. En gång kommer jag sitta på hemmet och rabbla siffror från morgon till kväll till vårdpersonalen bryter ihop.
Men nu finns hon inte kvar kollegan från förr. 65 år och redan död. En del får korta liv.
Dock verkar jag få en dag till. Den ska jag ta till vara.

Paradistankar

Vulkanutbrott på Filippinerna, jordbävning på nya Zeeland, folkmord på demonstranter i Libyen och andra arabländer i Afrika och här ... sitter jag och piper om kylan. Skämmes borde jag. Jämfört med många andra lever jag paradisiskt. En insändare i dagens NSD gjorde mig uppmärksam på det. "Lever vi i paradiset? Enligt bibeln så är det när lejon och lamm lever sida vid sida. Och varför inte? Journalisterna på NSD och Kuriren jobbar sida vid sida. I många köpcentra finns Ica och COOP vägg i vägg. Men framförallt så har ju Gällivare och Malmberget gemensamt fotbollslag ..."
Hmm ... i Boden regerade Vänsterpartiet och Moderaterna sida vid sida. Dock blev Vänsterpartiet likt Adam och Eva utkastade ... ur paradiset?

-34 på morgonen Snart ska jag kasta mig ut i kylan, i friheten, i ... paradiset.

Under bron

Två ledigdagar ligger oanvända framför mina händer och fötter. Belöningen efter en jobbarhelg.

Tvättmaskinen är aktiverad, fattas bara annat här ska ingen tid förslösas. "Vila får man göra i graven" sa en tant jag kände en gång. Hon var alltid i farten nu vilar hon, tror jag. Man vet ju inte vad som händer efter man slagit igen ögonen. Själv unnade jag mig i alla fall en sovmorgon modell light åtminstone så länge att jag missade Skypeträffen med Idafina. Nå, det får väl bli en annan gång.

Fortfarande kramar kylan min arma kropp. Promenaderna är knappt njutbara trots att jag stickat mig rejäla Lovvikkavantar. Glasögonen immar igen och skymmer sikten. I blindo får jag treva mig fram. Ibland hälsar någon på mig, jag hör men kan knappt urskilja figuren framför mig. Självklart hälsar jag tillbaka, jag är ju väluppfostrad, men oftast ser jag inte klart. Nog nu! Jag vill ha sol och snöslask och blöta skor. NU!!!

Jobbarhelg

Söndagmorgon och snart ska jag med raska steg bege mig till jobbet. Kylan har nådigt dragit undan sina isande händer en smula. I dag kan bli en hyvvens dag om man så vill. Jag har lärt mig att man bestämmer själv över vilken känsla som ska vara den förhärskande. Men gudarna ska veta att jag kan tokfrossa i eländestankar. Vojne vojne, det kommer aldrig ... och skrattar man på morgonen får man gråta innan kvällen. Så har jag blivit präglad. Oro är mitt signum. Och skam. Jösses, under min uppväxt skulle man skämmas minst en gång om dagen. Oavsett om man förtjänade eller inte. Så har jag fortsatt. Kanske vore det hälsosamt att tvärsluta med det.

20 veckor kvar.

Istid

Kylan har liksom hakat upp sig. Det har blivit något fel i maskineriet. Vecka ut och vecka in ligger kvicksilvret fastfruset långt ned på termometern. Tänk om det aldrig ... tänk om det här blir en permament tillvaro. Toktankar kan aktiveras i en huvtillvaro till och från jobbet. Dock har ljuset börjat krypa in tidigare på morgnarna och dröjer kvar och skänker glädje på eftermiddagarna.
I dag är det arbetsfritt och jag ska hänge mig åt livgivande aktiviteter. Motion på dagen och fruntimmersumgänge på kvällskröken. Det liksom ljuset är nödvändigheter i denna kalla tid.

Grubbeltrubbel

Ibland börjar min dag tidigt. I dag kopplades hjärnan på klockan halv fyra. Grubbeltankarna aktiverades med automatik. Hit och dit och upp och ner ilade mina funderingar i en hastighet så synapserna glödde. Varför och därför förklarade krig mot varandra. Till slut fick jag nog och bryggde kaffe och tröståt två bregottmackor av bara farten.
Nej, jag är inte deprimerad bara lite slokande i själen.
Kanske för att jag är människa, eller för att jag börjar bli gammal. Eller båda delarna. Eller för att myelinet kring själen har vittrats sönder och nervtrådarna ligger öppna och skaver.
Emellertid har jag tagit mitt yogapass, mackorna gungar lugnt och tryggt i magen, just nu är det gött att leva.

På radion intervjuvas finske Penntti (varg?) som säger att Finland inte ska skicka vargvalpar till Sverige. Lite gulligt tycker jag trots att våra vargar behöver nytt blod.

Måndag från min utkik

-34 grader utanför mitt fönster på morgonen. Tar aldrig vintereländet slut? Eller ska jag vara glad över att klimatet är som det ska häruppe i norden. Februari är normalt den kallaste månaden på året.
EU-parlamentets gummor och gubbar tvekar om ett beslut för att blockera barnporr på nätet i medlemsstaterna. Yttrandefriheten är hotad hojtar dom. En gång för länge sedan hörde jag en föreläsning om narkotika. Där var föreläsaren bestämd i sin uppfattning att om någon påstår att hasch inte är farligt att använda så brukar personen det med all sannolikhet själv. Av någon anledning tänkte jag just på de orden när jag hörde rapporten om EU:s åsikter om barnporr på nätet. Fy fasiken säger jag.

Hur ska man säga när det är alla hjärtans dag? God ...? eller Grattis? Strunt samma ha det gott denna dag och alla övriga. Varje dag ovan jord är en bra dag oavsett vilken.

Kallt

Kall blev morgonpromenaden. Termometern darrade av köld och visade 32 minus. Detta blev emellertid inget hinder för mig. Man får på något sätt gå lite stelt mittibrallan och tänka varma tankar. Dessutom sätter kylan sprätt på fötterna vilket bidrar till bättre kondition på sikt.

Belöningen blev en liten ommysning med kaffeochmackor på säng i sällskap med ett korsord.

500 miljarder har maruffeln Mubarak snott åt sig. Ett hyfsat avgångsvederlag på min ära. Det arma folket har nog en tveksam framtid framför sig. Militärregimer har aldrig varit hälsosamma för folket.

I dag väntar ett gympapass, för övrigt firar jag långsamhetens lov.

NEJ!

"Om några år kan mobiltelefonen ersätta plånbok och hemnyckel". Radiorösten låter tvärsäker. Menmenmen ... säger jag till honom. Självklart kan jag inte gå i polemik mot en radioröst. Men hallå (modernt uttryck) hur ska det gå till??? Och tänk om någon vill knycka lite koppar från fiberkablarna? Som hände häromsistens. När en massa av oss satt snopna framför datorer som tappat kontakten med världen och mobiler som hade tappat både kontakt och sans. Tänk er om det blir som radiorösten informerade om. Jag kan ana scenenariot ... när jag står framför dörren efter en lååång arbetsdag och är äääntligen hemma och den automatiska telefonrösten svarar ... "abbonenten kan inte nås just nu försök senare" MEN DET ÄR JU NU ... eller när jag har handlat på COOP och står vid kassan med min då kanske ofiffiga mobil som precis tappat kontakten med alla framförallt med mig. En sårbar framtid ligger framför mina fötter. Jag vill verkligen inte vara med om en sådan tillvaro även om jag varit lite ovarsam med min hemnyckel vid ett tillfälle. Men den kom ändå till rätta och om inte kunde vaktis låsa upp min hemdörr. Men med en död mobil?
Och jag har en kollegas ord bultande i hjärnan "Om jag vill kan jag släcka ned hela Boden bara genom att göra några knixiga manövrar på min dator". Ja, han sa att även min johansson skulle kunna ...
NEEEJ!!!

Orättvisor

Olov Abrahamsson skriver på ledarsidan att "Pensionsåldern är en klassfråga". Det är den såklart varför skulle just pensionen vara turfri. Men det är även en förbaskat orättvis könsfråga för framförallt kvinnor i min generation och min mammas. När jag fick min förste son 1966 fanns inte någon barnpassning att tala om. Min mamma skötte honom på dagarna och jag jobbade halvtid som så många andra av mina kvinnliga bekanta. Det var likadant när jag tjugo år senare skaffade barn, med den skillnaden att det inte fanns särskilt många heltidsjobb att få. Vad är det med det då? Skylldigsjälvmentaliteten svävar som ett fördömande spöke över oss kvinnor som valt att gå våra egna vägar och avslutat förhållandet "innan döden skiljer oss åt". Då inser man det orättvisa i systemet, X:et kan leva gott på sin pension och dessutom ta ut förtida om han vill. Medan kvinnan gör bäst i att "gilla läget" och be till högre makter om god hälsa och en stark rygg.

Anonymt

Radion talar om "anonyma klubben". Ett fenomen som tydligen lever ett eget liv runt om i landet, i världen till och med. Alltså, man kan gå med utan medlemsavgift eller andra åtaganden. Man behöver bara göra det där lilla extra för någon medmänniska. Till exempel betala för två kaffe på fiket i stället för en och ge expiditen (heter dom så fortfarande?) uppdrag att förmedla den extra kaffekoppen till valfri person. Eller bära någons matakassar typ mina eller något annat smått och gott. Eller varför inte köpa två trisslotter och ge bort den ena till någon okänd. Fast ...
lite svårt om personen vinner de där fetvinsten som man varit sugen på hela livet. Å andra sidan om detta sker kan man begära utträde på stört eftersom man med säkerhet uppfyllt kvoten av godhet för resten av livet.

I Boden går det åt pipsvängen för ett flertal av våra ungdomar. Brott och droger sprider sig med influensafart. Här finns det uppdrag för både anonyma och andra. Kanske föräldrar.

Söndagsprat

Allt snöande ställde in söndagsjoggingen, det fick bli en plumsaisnöpromenad i stället. Med höga knän dessutom. Jag blev ordentligt trött innan jag var hemma. Kan det vara så hälsosamt som expertisen säger. Tänk om någon plötsligt kommer på att motion är direkt livsfarligt för hälsan. Då kanske vi får se en massa ungdomar i träningskläder, det vet man ju hur dom är dom där unga. Tvärsemot och motvalls.
Jag fortsätter i alla fall med vad jag tror, hälsofrämjande motionsrundor.
I dag firar samerna sin nationaldag, hmm ... har vi inte samma i det här landet?
22 veckor kvar till långresan.

Lite själskrokig

Aningen hudlös har jag överlevt denna vecka. Mottaglig som ett läskpapper har jag sugit åt mig surord och tagit dem som sanningar, trots att jag borde veta bättre. Jösses jag är ju en mogen människa. Min tillvaro kunde måhända te sig smidigare om jag kunde smickra och smöra lite här och där, men jag är fullkomligt rudis på det. Jag får symtom som liknar vinterkräksjuka när jag är i närheten av sådana personer. I helgen ska jag ägna mig åt självläkning och vet att jag fixar det.
I dag har jag bokat in mig på Afrikanska rytmer, efter det passet brukar kropp och själ bli endorfinrusig. Då klarar man de flesta surisar.

Hoppfull

All denna vinter. All denna snö. All denna kyla. Allt detta mörker. Ändå ... om en månad vaknar solen före mig.

Hjärntrimning

"Liksom järn rostar då det inte används och stillastående vatten förlorar sin renhet och fryser i kallt väder, så försämras tankeförmågan om den inte tas i bruk"
Leonardo da Vinci

Min nyinköpta bok "101 sätt att TRIMMA HJÄRNAN" ska, hoppas jag aktivera min minnesförmåga. Jösses vad mycket tid som kan sparas speciellt på morgnarna. Inga mer " var sjutton har jag ..." och var är ...? Härliga tider skola komma. Boken innehåller goda råd om hjärnbra mat och motion. Även svårlösta gåtor som åtminstone får min arma hjärna att bli än skrynkligare. Ett råd som jag böjade praktisera genast är att räkna baklänges. Knepigare än vad man kan tro. 50, 43, 36, 29 ... osv. Jag har redan fått träningsvärk. Råd 55 är att spela tennis. Men nej den sidan hoppar jag över. Ytterligare brasaker finns att ta till sig, tex. Sören Kierkegaards "Förlora aldrig lusten att gå! Varje dag går jag in mig i ett tillstånd av välbefinnande. Jag har gått mig till mina bästa tankar och ingen tanke är så tryckande att den inte kan gås bort".
Det funkar för mig också.