Under bron

Två ledigdagar ligger oanvända framför mina händer och fötter. Belöningen efter en jobbarhelg.

Tvättmaskinen är aktiverad, fattas bara annat här ska ingen tid förslösas. "Vila får man göra i graven" sa en tant jag kände en gång. Hon var alltid i farten nu vilar hon, tror jag. Man vet ju inte vad som händer efter man slagit igen ögonen. Själv unnade jag mig i alla fall en sovmorgon modell light åtminstone så länge att jag missade Skypeträffen med Idafina. Nå, det får väl bli en annan gång.

Fortfarande kramar kylan min arma kropp. Promenaderna är knappt njutbara trots att jag stickat mig rejäla Lovvikkavantar. Glasögonen immar igen och skymmer sikten. I blindo får jag treva mig fram. Ibland hälsar någon på mig, jag hör men kan knappt urskilja figuren framför mig. Självklart hälsar jag tillbaka, jag är ju väluppfostrad, men oftast ser jag inte klart. Nog nu! Jag vill ha sol och snöslask och blöta skor. NU!!!