torsdag 17 februari 2011

Istid

Kylan har liksom hakat upp sig. Det har blivit något fel i maskineriet. Vecka ut och vecka in ligger kvicksilvret fastfruset långt ned på termometern. Tänk om det aldrig ... tänk om det här blir en permament tillvaro. Toktankar kan aktiveras i en huvtillvaro till och från jobbet. Dock har ljuset börjat krypa in tidigare på morgnarna och dröjer kvar och skänker glädje på eftermiddagarna.
I dag är det arbetsfritt och jag ska hänge mig åt livgivande aktiviteter. Motion på dagen och fruntimmersumgänge på kvällskröken. Det liksom ljuset är nödvändigheter i denna kalla tid.

2 kommentarer:

a diary full of love letters sa...

men OM det blir permanent, är det bara att ta dit pick å pack och flytta hit!

Gittan sa...

det är ju en lösning. Får ta en tanke på det.