Söndagmorgon och snart ska jag med raska steg bege mig till jobbet. Kylan har nådigt dragit undan sina isande händer en smula. I dag kan bli en hyvvens dag om man så vill. Jag har lärt mig att man bestämmer själv över vilken känsla som ska vara den förhärskande. Men gudarna ska veta att jag kan tokfrossa i eländestankar. Vojne vojne, det kommer aldrig ... och skrattar man på morgonen får man gråta innan kvällen. Så har jag blivit präglad. Oro är mitt signum. Och skam. Jösses, under min uppväxt skulle man skämmas minst en gång om dagen. Oavsett om man förtjänade eller inte. Så har jag fortsatt. Kanske vore det hälsosamt att tvärsluta med det.
20 veckor kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar